Säsongskrönika: Efter regn kommer solsken
Säsongen 09/10 började bedrövligt men slutade perfekt med poängrekord och nytt kontrakt. Här följer årets catanesiska säsongskrönika.
Låt oss resa ungefär tio månader bakåt i tiden, till början av augusti år 2009. I vanlig ordning hade spelaromsättningen varit stor i Catania och dessutom hade man bytt coach efter att Walter Zenga gått till Palermo. Ny ledare på bänken var det relativt oprövade kortet Gianluca Atzori som tidigare gjort det bra med Ravenna lite lägre ned i divisionerna, och som en gång var assisterande åt Silvio Baldini i just Catania.
Efter att Mascara sett till att Rossazzurri avancerat mot Cremonese i Coppa Italia så var det dags för ligapremiär hemma mot Sampdoria. Angelo Massimino brukar vara en ganska säker hemmaborg men trots det så vann Sampdoria premiären med 2-1 efter att bland annat Catanias nya polack Blazej Augustyn utvisats i sin ligadebut.
På detta följde två bortamatcher där elefanterna kammade noll. Först blev det förlust mot Parma och sedan mot Udinese och målskillnaden var 4-8 efter tre matcher. Catania hade spelat bra men inte lyckats sätta sina chanser och täppa till bakåt, vilket är en given nyckel för att vinna.
I hemmamatchen mot Lazio den 20 september kom säsongens första poäng. Martinez hade gett Catania ledningen i första halvlek men Julio Cruz kvitterade i början av andra. Matchen slutade oavgjord 1-1. På detta följde sedan tre stycken oavgjorda matcher, först 0-0 borta mot krislaget Atalanta, sedan 1-1 hemma mot Roma och sist 0-0 borta mot Bari.
Frågan som alla ställde sig var om Catania kunde vinna överhuvudtaget? Spelet såg fortsatt bra ut men det räckte inte till seger, inte förrän den 18 oktober mot Cagliari. Matcherna mot Sardinien-laget är ofta jämna och så var det även på Angelo Massimino denna soliga hösteftermiddag. Jorge Martinez skulle till slut nicka in matchavgörande 2-1 med sex minuter kvar och den första trepoängaren var därmed säkrad.
Efter denna seger trodde jag att det skulle vända uppåt igen, äntligen. Tyvärr hade jag väldigt fel. Först förlorade Catania mot Inter i Milano med 2-1 och sedan åkte man på däng hemma mot Chievo och borta mot Fiorentina. Våra blåröda hjältar var åter i kris inför sydderbyt hemma mot Napoli.
Catania dominerade totalt men lyckades inte göra mål och matchen slutade 0-0. Dock gav det vissa små förhoppningar inför säsongens första sicilianska derby borta mot Palermo den 22 november. Dessa förhoppningar såg ut att grusas snabbt när mittbacken Migliaccio gav Rosanero ledningen tidigt på en hörna. Tio minuter in i andra halvlek skulle Martinez kvittera trots allt, ett mål som var mycket viktigt för självförtroendet.
I hemmamatchen mot Milan förlorade Catania efter två sena mål av Huntelaar. Man tog sig vidare i cupen mot Empoli innan det var dags för ny förlust borta mot Siena med 3-2, efter att laget tappat ledningen två gånger om. Efter att kritiken mot Atzori växt successivt under hösten så fick han lämna sin post efter debaclet i Toscana. In kom Sinisa Mihajlovic och det var början på en ny tid.
Efter att Mihajlovic fått en usel start med hemmaförlust mot bottenkonkurrenten Livorno så åkte hans lag helt utan förhoppningar till ett kallt Turin för match mot Juventus. Martinez gav elefanterna ett överraskande ledningsmål mitt i första halvlek men jag var övertygad om att Juve skulle hämta upp det. Mycket riktigt kvitterade Salihamidzic i mitten av andra och den gamla damen pressade på. I slutet av matchen kontrade Catania från ingenstans och Plasmati spelade fram Izco som fri med Manninger lyfte in sitt första mål för laget. En sensationell seger med 2-1 var ett välbehövligt faktum inför julsemestern.
Den 6 januari återupptogs ligaspelet igen och Bologna besegrades hemma med 1-0 efter mål av mittbacken Spolli. På detta följde tre matcher i Genua på en vecka. Först förlorades matchen mot Genoa i Serie A med 2-0 innan ett reservbetonat Catania tog revansch i Coppan på samma arena då man vann med 2-1 efter två mål av Plasmati. Till slut avslutades besöket i industristaden i norr med fullt godkända 1-1 mot Sampdoria.
Catania var helt plötsligt ett lag att räkna med igen och man körde över Parma fullständigt med 3-0 i den påföljande hemmamatchen. Den 26 januari åkte dock reserverna ur Coppan mot Roma med 0-1 men nu kunde elefanterna fokusera helt på ligan istället.
Den blonde argentinaren Maxi López hade köpts loss från FK Moskva efter att denne gjort succé med det brasilianska laget Grêmio. Maxi var dock trögstartad i debuten hemma mot bottenrivalen Udinese som slutade 1-1 men veckan därpå, den 7 februari, skulle han presentera sig på riktigt när han gjorde matchens enda mål borta mot Lazio.
Därefter dippade formen en aning när den mållösa hemmamatchen mot Atalanta följdes av 1-0 i baken mot Roma och Catania var återigen indraget i streckstriden. Den definitiva vändningen kom i hemmamatchen mot Bari den 27 februari. Elefanterna vann det heta sydderbyt med hela 4-0 efter mål av Ricchiuti, Llama, Morimoto och Martinez. Det var inledningen på en fem matcher lång svit utan förlust.
Efter 2-2 borta mot Cagliari var det dags för säsongens bästa insats hemma mot blivande mästarna Inter. Tack vare mål av Maxi López, Mascara och Martinez kunde man vända 0-1 till 3-1 inför en hemmapublik i extas på Angelo Massimino.
Efter 1-1 borta mot Chievo togs ännu en skalp när Fiorentina besegrades med 1-0 efter ett tidigt mål av Mascara. Därefter blev det förlust i sydderbyt mot Napoli helgen innan vårderbyt mot Palermo på hemmaplan den 3 april. Födelsedagsbarnet Maxi López skulle där få sitt blåröda genombrott när han stod för bägge målen i matchen som vanns med 2-0, i stor stil ska tilläggas.
Därefter följde en väntan på säkrat kontrakt och efter 1-1 i den näst sista omgången mot Bologna så var det definitivt klart. Detta var för övrigt den fjärde oavgjorda matchen av de senaste fem. Säsongen avslutades snyggt med en 1-0-seger mot Genoa hemma efter att Maxi López gjort sitt elfte mål för säsongen. Catania slutade på plats tretton med 45 poäng, nytt klubbrekord.
Laget känns starkare än på länge inför sommaren. Förhoppningsvis kan man ersätta Martinez på ett bra sätt när han lämnar och kanske är Barrientos den nye arvtagaren? Den som lever får se. Tack för i år och glad sommar önskar vi på Cataniaredaktionen!
