Ivan Ruggeri hotar att avgå. Varsågod! svarar Curvan.
Vår bullrige president har satt igång en het diskussion om klubbens framtid efter ett tv-framträdande.
Den senaste tiden har det pågått en inflammerad diskussion i lokalmedia om orsaken till den låga publiksiffran i söndagens säsongspremiär. Höjda biljettpriser, undermålig stadio och dålig säkerhet sägs vara orsakerna.
Ordkriget startade i måndags då Atalantas president Ivan Ruggeri hotade att avgå vid säsongens slut när han medverkade i TuttoAtalanta som sänds i Bergamo-TV.
Ruggeri, känd för sin något buttra karaktär, fick ett veritabelt raseriutbrott och sa att han var trött på de återkommande påhoppen på hans sätt att leda klubben och på hans person. Han poängterade att han år efter år investerat miljoner i laget och tagit strider för provinslagen i både liga- och förbundssammanhang men bara mötts av kritik, från curvan och från journalisterna.
Han toppade sitt framträdande med att säga att han nu fått nog och lämnar klubben till någon annan efter säsongens slut. Det är i och för sig inte första gången Ruggeri gör drastiska uttalanden men denna gång har hotet tagit skruv, åtminstone i lokalmedia som nu spekulerar vilt i hur ett post-Ruggeri Atalanta skulle kunna se ut.
I gårdagens L'Eco di Bergamo lyfts fyra alternativ fram;
1. Ruggeri stannar kvar och behåller den nuvarande aktiemajoriteten på ca 75-80 procent av aktierna. Troligaste alternativet om man tolkar hans utspel med tanke på hans fablessé för dramatik.
2. Ruggeri bli kvar som president men ägarbilden breddas och ett "samboförhållande" inleds. Möjligt, men Ruggeri är en person som gillar att bestämma själv och ett samboförhållande skulle lätt kunna utvecklas till en dragkamp om makten. Kanske är idén med någon institutionell ägare, exempelvis en lokal bank, att föredra.
3. Ruggeri bli kvar men lämnar över den aktiva ledningen, ungefär som man gjort i Bologna. Osannolikt då han inte kan hålla sig från hetluften, vilket inte minst hela den här textens uppkomst är ett bevis på.
4. Ruggeri säljer klubben till någon annan, eventuellt en "proffspresident" typ Gaucci. Bäva inför denna hemska tanke!
Curvan å sin sida replikerar med att "vapenvilan" med klubbledningen nu är över. Den notoriskt svårflörtade Curva Nord är fortfarande upprörd över hur man hanterat vissa spelare (Läs Gautieri) och över den italienska fotbollens allmäntillstånd.
En stor del av skulden för det sviktande publikunderlaget ges klubbledningen som lagt uppvisningsmatcherunder försäsongen så att de krockat med landslagets spelprogram, höjt priset för biljetterna i curvan och inte direkt gjort några sensationella köp på spelarmarknaden. Å andra sidan är det knappast vår presidents fel att italiensk fotboll lider av en ekonomisk och i vissa fall också moralisk kris. Tvärtom har han inte sällan gjort sig obekväm för sin frispråkighet.
Hur ska man då tolka allt detta? Med en stooor nya salt och ett snett leende. Ett stalltips är att vi nog får ha kvar vår bullrige president ett tag till. På gott och på ont.
