Matchrapport Atalanta-Cagliari 2-2

Atalanta kan inte längre vinna, vår bästa gren är pareggios.

Atalantas glas är definitivt halvtomt efter ytterligare ett kryss. De sju första matcherna har resulterat i tre förluster och fyra oavgjorda. Glädjen över att vi äntligen gör lite mål försvinner fort av den enkla anledningen att vi släpper in åtminstone lika många.

Mandorlini ställer i hemmamatchen mot sardinierna upp med Saudati och Pazzini på topp med Montolivo bakom de båda. Mot denna trio ställs Esposito, Zola och Suazo.

Matchen börjar bra för de blåsvarta med Pazzini som sin vana trogen exploderar i ett tidigt mål. Han fångar upp en olycklig utspark och sätter bollen bakom Katergiannakis efter två minuter.

Men det som också börjar bli en vana - att vi inte förmår hålla ledningar - resulterar i ett par snabba och rätt snygga Cagliarimål och så är vi där igen. Montolivo ger laget en tillfällig syreinjektion i slutet på första halvlek när han gör sitt första serie-A mål, men förägvs skulle det visa sig.

I början av andra halvlek i 50:e matchminuten utvisas Cagliarispelaren med det Bergamoklingande namnet Brambilla. Budan byts in, Saudati går ut. Hoppet växer sig starkare.
Mot slutet kommer också Gautieri in men det finns inget att göra. Vi håller boll, men kommer inte till konkreta avslut.

Sista kvarten blir istället en uppvisning i missade chanser och när 90 minuter gått är det fler än domaren som visslar på Il Comunale.
Slutresultat 2-2. Mål av Pazzini (a) 2", Esposito (c) 12", Loria (c) 29" och Montolivo (a) 40".

Det här är en av de mer smärtsamma poängförlusterna av flera anledningar.

För det första är det en match mot ett lag vi borde slå på hemmaplan för att säkra fortsatt serie-A kontrakt.

För det andra spelar vi en hel halvlek i numeriskt överläge utan att göra mål.

För det tredje är det ytterligare en match där vi gör ett tidigt mål, men låter oss bli uppnådda och omsprungna. Försvaret som borde vara vår mest stabila lagdel (sett till spelarmaterial, förra årets fina prestation och hur resonemangen gick innan säsongen) har återigen visat sig läcka som ett såll.

För det fjärde spelar vi egentligen rätt bra, men det verkar som att vi har någon mental blockering som inte gör att de där sista nödvändiga fem procenten av kapaciteten klarar av att vaskas fram.

För det femte; Vi gör ju äntligen mål, och ändå klarar vi inte av att få med oss tre poäng.

Mandorlinis kommentarer efter matchen känns heller inte helt solida. Han låter rätt nöjd och säger att han tycker laget är på rätt väg och han hoppas att oturen snart släpper. Tyvärr tror vi mer på den gamla devisen om att bra lag har tur...

Men om man nu ändå ska försöka se något positivt så är det att våra unga hemmaprodukter Pazzini och nu också Montolivo levererar. Likaså tycks Taibi i målet ha återhämtat sig efter den något knackiga form som utmärkt honom i säsongsöppningen.

Nu måste dock trepoängarna börja komma. Nästa vecka väntar Milan borta, en extremt svår match. Och om två veckor väntar säsongens första derby, mot Brescia. Att komma till derbyt med tre poäng i bagaget efter matchen mot Milan är väl att önsketänka, men om ingen vinst plockas hem mot endera av våra lombardiska kusiner är krisen definitivt här.





John Zanchi och Mia Strandberg 2004-10-24 11:32:13

Fler artiklar om Atalanta