100-års krönika del 2
Här följer del 2 i Atalanta Bergamasca Calcio:s historiska tillbakablick. Lite sifferexercis har aldrig skadat...
1929, efter knappt tio års spel i olika lägre lokala och regionala serier tar Atalanta för första gången steget upp i serie B. Lagom till 30-års firandet 1937 når man serie A, dessvärre för en kort sejour, redan året därpå är man åter i serie B.
1940 - 1958 spelar man dock i högsta serien och det är än idag den längsta sammanhållna perioden i fotbollens finrum. 1948 nås det bästa serieresultatet hitintills och man slutar femma i toppdivisionen. 1959 följer en säsong i serie B och därefter ytterligare tio år i serie A.
Lägg årtalet 1963 på minnet. Då bärgas den enda titeln Atalanta tagit i och med segern i italienska cupen. Under sjuttiotalet åker laget upp och ner och 1980/81 nås den absoluta bottennoteringen i modern tid - nedflyttningen i serie C1.
1984 är man åter i Serie A fram till säsongen 1987/88 då man går ett nytt gästspel i kadettdivisionen. Under resterande del av åttiotalet och början på nittiotalet spelar man i serie A. Och under resterade del av nittiotalet och början av tjugohundratalet: ömsom i serie A ,ömsom i serie B.
1987 och 1996 nås finalen i italienska cupen, men förlust båda gångerna. Säsongen 2005/06 vinner man för första gången serie B och lagom till hundraårsjubileet är man, som bekant, åter i toppdivisionen.
Atalanta har varit med i Europacuperna vid några enstaka tillfällen. 1963/64 spelar man i Cupvinnarcupen men elimineras i första omgången. Bättre lycka har man haft i Uefacup-sammanhang där man deltagit vid tre tillfällen, 1987/88, 1990/91 och 1991/92.
Bästa säsong i Europasammanhang gjordes 1987/88. Trots att man då låg i serie B nåddes semifinal i Uefacupen. Inför 40 000 på läktaren föll de blåsvarta - anförda av Glenn Strömberg - tappert mot belgiska Malines. Av många omnämns den förlusten som klubbens hitills stoltaste ögonblick.
