100-års krönika del 3
Det skulle ta en evighet att nämna alla dem som kommit från “il vivaio” ute på träningsanläggningen Zingonia. Det skulle ta två evigheter om man också ska nämna andra spelare som slagit igenom i klubben. I den tredje delen av 100-årskrönikan tittar vi närmare på blåsvarta profiler.
Lika tomt det - i ärlighetens namn - har varit i senirolagets pokalskåp, lika fulla är ungdomsverksamhetens ärelistor. Föreningen är kanske mest känt som en av världens bästa plantskolor för unga talanger. Det är ungdomsverksamheten som gett klubben dess själ och i mångas ögon är det genom att satsa på lokala spelare och egen talangutveckling som Atalanta blivit en symbol för det renhåriga i italiensk fotboll.
Vi vet inte om det är sant men Brommapojkarna brukar hävda att de är Europas största ungdomsförening. I så fall är också Atalanta bland de allra bästa – det finns det papper på. Enligt en undersökning som det italienska fotbollsförbundet gjort har Atalanta Italiens bästa och Europas sjätte bästa ungdomsskola, efter Real Madrid och Barcellona. Studien genomfördes genom att se hur många ungdomsspelare som når herrlag i proffsdivisioner.
Förutom att vinna knatte- och juniorserier på löpande band har Atalanta producerat en rad framgångsrika spelare. Det skulle ta en evighet att nämna alla dem som kommit från “il vivaio” ute på träningsanläggningen Zingonia. Det skulle ta två evigheter om man också ska nämna de som slagit igenom i klubben, men haft sin härkomst annorstedes.
Några bör dock nämnas, inte minst för att många av oss yngre fans är uppvuxna med en italiensk fotbollsgeneration som kommit ifrån eller slagit igenom i blåsvart.
Donadoni (nuvarnade förbundskaptenen), Tacchinardi och Inzaghi. Morfeo, Vieri och Natali. Zauri, Dalla Bona och Pelizzolo. Montolivo, Canini och tvilllingarna Zenoni. Donati, Doni och Rossini. Pazzini och givetvis årets stjärnskott Rolando Bianchi. Icke att förglömma heller att världsmästartränaren Marcello Lippi fick sitt genombrott i Atalanta. Och även Nedo Sonetti bör nämnas i tränarsammanhang.
Ungdomsverksamheten förtjänar ett eget kapitel och vi återkommer till det i en egen artikel framgent. Men vi vill här också skriva ett par ord om några andra framstående spelare i Atalantas historia, trots om de varken haft klubben som modersklubb eller arena för genombrott.
På sextiotalet spelade svensken Bengt “Julle” Gustavsson för Atalanta samtidigt som en vass dansk vid namn Fleming Nielsen. På sjuttiotalet skolades Emiliano Mondonico och Giovanni Vavassori i blåsvart - med tiden blev de legender då de kom att ikläda såväl spelar- som tränartröjan. Under samma tid var Cesare Prandelli lika framgångsrik på planen som han idag är på tränarbänken. Carmen Gentile och Walter Bonacina är tillsammans med Glenn Strömberg, eller Stråmmberg som han kallas på dialekt, spelare från åttiotalet som än idag framkallar varma känslor hos Atalantafansen.
Och sist men inte minst har vi nittiotalet och de sydamerikanske atalantaprofilerna; brassarna Alemao och Evair. Och – en redaktörsfavorit – den lilla fågeln, argentinaren Caniggiga.
Ett flertal av dessa beökte Bergamo så sent som i somras för att visa att deras hjärtan ännu klappar för blåsvart. Liksom våra. Grattis i förskott Atalanta!