Inför Milan-Atalanta
Ska ett decimerat manskap lyckas bryta Atalantas nedåtgående trend?
Atalanta har inte vunnit sedan januari och bara taqit fem poäng de senaste sju matcherna. Sist lät man Parma komma ikapp i 87:e matchminuten och spelade oavgjort hemma på il comunale.
I eftermiddag väntar en av säsongens svåraste bortamatcher, mot Milan på San Siro. Och det är ett decimerat blåsvart lag som ska försöka knipa 1 eller ännu hellre 3 poäng i Milano. Sist vann Atalanta med två mål mot noll. Då var det ett skadedrabbat och desillusionerat Milan, mitt i en mycket tuff period. Nu är det Atalanta som har pressen på sig att vända den nedåtgående trenden, mot ett Milan suget på revansch efter förra helgens derbyförlust mot ett Inter i högform.
Atalantas problem den här säsongen har främst funnits på egen planhalva. Det defensiva mittfältsspelet och backlinjen har varit akilleshälarna och inte heller räddats av Calderoni i målet. Calderoni är en relativt jämn målvakt, han är inte en Taibi som varvar bottennapp med fantomräddningar men han ligger heller inte på till exempel Pellizolis nivå (Taibis företrädare). Calderoni har hittills inte vunnit några matcher åt blåsvart, men han är heller inte anledningen till att vi läcker som ett såll bakåt.
Loria har varit bra som mittlås, men ingen av ytterbackarna, varken Rivalta eller Bellini, har förmått hålla emot press i matchernas slutskeenden. Högerinnerbacken Talamonti har varit skadad merparten av säsongen och är därför svår att bedöma. Han är dock klar till spel idag och ska tillsammans med Rivalta, Loria och Bellini se till att försvaret agerar mer stringent än på sistone.
Mittfältet formeras av Ariatti, Donati, Bernardini och Ferreira Pinto. Tyvärr är Migliaccio på innermitten borta så stabiliteten hänger på Bernardini. Lite orolig blir man med tanke på att varken han eller Donati är särskilt snabba och nu ställs inför Gattuso, Kaká, Pirlo och Ronaldo. Vi får hoppas på vårt eget kantspel med framförallt Ferreira Pinto som på senaste tiden gått från klarhet till klarhet.
Framåt har det varit bättre. Framförallt återvändande Doni har som bekant fungerat mycket bra i favoritrollen som släpande forward men också som spelreggisör på mittfältet. Ventola och Zampagna har turats om som toppforward och konkurrensen dem emellan kan nog sägas ha varit av godo. Atalanta har gjort lika många mål som man släppt in, 40 st.
Tyvärr är hela anfallstruppen skadad till söndagens match! Och varken Ventola, Zampagna, egna produkten Defendi eller Vieri är spelklara. Förmodligen får unge Tissone kliva in i Donis traditionella roll som framskjuten mittfältare, varpå Doni får ta klivet upp på topp.
Så med ett decimerat anfall och problem i defensiven ska vi kanske vara mycket nöjda om vi lyckas ta 1 poäng. Men å andra sidan, det är alltid mörkast före gryningen.
Forza Atalanta!