Atalantaåret 2011 summerat
Mycket hinner förändras på ett år. När 2010 blev 2011 låg Atalanta i Serie B, och tack vare ett par vinster i december månad var man med i toppstriden på riktigt. Även om Doni fasades ut ur startelvan så var han alltjämt den oändligt älskade ikonen och kaptenen som skulle styra skutan mot framgångar. När 2011 nu blivit 2012 kan vi istället läsa insändare i lokaltidningen som föreslår bålbränning av alla tröjor med hans namn och nummer. Och Atalanta flyger högt i Serie A.
Tur och retur
Fotbollsmässigt var 2011 en stor framgång. En resa till Serie B blir lätt en enkelresa då returbiljetten kostar blod, svett och tårar, och med tanke på hur det såg ut fram till nyår väntade sig nog de flesta en hård och jämn kamp.
Istället skulle våren visa sig bli något av en transportsträcka mot en bekväm uppflyttning, med Serie B-mått åtminstone, då laget började året med 15 förlustfria matcher och säkrade en direktplats med tre omgångar kvar att spela. För egen del kommer jag speciellt att minnas bortamatcherna mot Torino och Modena som båda slutade i 2–1-segrar efter sena vinstmål från Bonaventura respektive Bjelanovic.
Spelskandalen
Frid och fröjd i Atalantalägret således, men så skulle det inte få förbli länge. Den 1 juni 2011 smällde en nyhetsbomb som skakade hela Italien. Bland de inblandade i calcioscommesse, som det kommit att kallas, fanns förutom den gamle stjärnan Beppe Signori även Cristiano Doni. Vår Cristiano Doni.
Reaktionerna lät inte vänta på sig. Runt fyra tusen supportrar slöt upp för att ställa sig bakom sin klubb och sin kapten, som båda blånekade till anklagelserna. När dessutom bevisen var långt ifrån solklara ökade känslan av att media fokuserade alldeles för mycket på ett perifert inblandat Atalanta.
Percassi & Marino bakom spakarna
Mitt i allt detta skulle också en viktig mercato skötas. Det första draget blev att ta in en rutinerad sportchef, en sportchef som först såg ut att heta Rino Foschi men som sedan, från ingenstans, blev till Pierpaolo Marino. Ett val som ingen hittills har haft anledning att ångra.
Marino plockade in favoriten Denis på lån, och gav honom en sydamerikansk lekkamrat i form av Maxi Moralez. Truppen anpassades ytterligare för Serie A-spel genom värvningarna av försvararna Masiello och Lucchini, och under mercatons sista timmar anlände innermittfältarna Cigarini och Brighi. Succén blev omedelbar.
Moralez gjorde två mål i premiären, Denis gick från att ses som en flopp inom den italienska fotbollen till skyttekung på ett par månader och Cigarini blev uttagen till landslaget. Efter fyra omgångar hade Atalanta tagit fler poäng än något annat lag, och sedan dess har skörden varit så stabil att det så skräckinjagande nedflyttningsstrecket blivit mer och mer avlägset.
Den redan höga optimismen fick sig ytterligare ett lyft i december när presidenten Antonio Percassi presenterade det arenaprojekt man arbetat med. Någon tidsplan finns inte än, men den nya arenan är tänkt att ta in 25 000 till 28 000 åskådare och ska kosta 250 miljoner euro att bygga. Minst sagt på tiden med tanke på vilket skick Comunale är i.
Slutet på en kärlekssaga
Tyvärr skulle året ändå komma att få ett mycket tråkigt slut. Calcioscommesse-processen hade pågått hela hösten och var till sist uppe i den högsta sportsliga instansen TNAS, den italienska olympiska kommitténs skiljedomstol. Tidigare hade Atalanta dömts till sex poängs avdrag medan Doni och Manfredini fått 3,5 respektive 3 års avstängning. Manfredini friades i andra instans, och inför den slutgiltiga domen, som förväntades komma runt 15 januari, var förhoppningarna om att åtminstone få tillbaka poäng höga.
Veckan innan jul framkom dock nya telefonavlyssningar som gjorde situationen omöjlig för Doni. Samtidigt som många andra inblandade erkände medverkan berättade han om sin roll i riggandet av vårens match mot Piacenza.
Kärlekssagan mellan Atalanta och Cristiano Doni var därmed över. Inte bara hade han smutsat ner sitt eget rykte, utan även de färger som han påstod sig försvara. Oförlåtligt på alla sätt och vis.
Till sist
För att avsluta den här sammanfattningen på ett roligare sätt tar vi och tittar på de vackra mål Atalanta gjort under 2011. Här hittar du russinen plockade ur kakan (som till exempel Ruopolos klack mot Modena) och här har du kalenderårets samtliga mål om du har en timme att döda.
Förhoppningsvis blir 2012 minst lika minnesvärt som 2011, och då i uteslutande positiv bemärkelse.
Forza Atalanta!
