En sammanfattning av hösten som gått
Serie B drar för Atalantas del igång igen på måndagskvällen. Det är därmed hög tid att ta en titt i backspegeln, och kort sammanfatta hösten.
Hösten 2010 har egentligen inte bjudit på något extraordinärt. Atalanta har precis som väntat hängt med i toppen, och har utan att imponera alltför mycket positionerat sig på en andraplats efter 20 omgångar. Förhoppningsvis finns det ytterligare växlar att lägga i under den återstående halvan.
Den lagdel som sett bäst ut har onekligen varit försvaret. Andrea Consigli i målet har enligt mig varit höstens genomgående bästa nerazzurro, och stått för såväl spektakulära räddningar som ett tryggt och förtroendeingivande målvaktsspel. I backlinjen har i stort sett samtliga presterat minst det förväntade, vilket har resulterat i att Atalanta är det tredje bästa laget i ligan på att hålla bollen ute ur det egna målet. Efter att nollan spräcktes i den femte omgången har det blivit 19 insläppta, ett facit som varit ännu bättre om det inte varit för kollapserna mot Piacenza och Empoli.
Offensivt har det gått trögare, även om 27 mål är skapligt. Den som allra tydligast symboliserat den stundtals oinspirerade offensiven är sommarförvärvet Matteo Ardemagni. Milanprodukten öste förra säsongen in mål för Cittadella, och tanken var att han skulle fortsätta på det sättet i den blåsvarta tröjan. Det började förvisso lovande när han gjorde mål i sin debutmatch mot Lega Pro-laget Foligno i cupen, men sedan dess har det på 941 minuter fördelat på 16 matcher bara blivit ytterligare ett mål. Skulle det bara lossna för honom blir Atalanta väldigt svårstoppade under våren, men det verkar som att det inte bara är supportrarna som har tröttnat. Under de senaste månaderna har Ardemagnis vara eller icke vara blivit något av en följetong, där det ena dagen spekuleras om en utlåning till Cittadella, för att i nästa stund talas om ett byte mot Lecces Daniele Corvia.
På mercatofronten väntas det bli lite snurr i Bergamo. Bland annat har Napoli visat intresse för Edgar Barreto, och Cagliari håller ett öga på Basha – ifall de skulle sälja Lazzari till Milan (som de för övrigt köpte loss från Atalanta i somras). Att förlora Barreto vore ett tungt avbräck då han har varit den mest pålitliga mittfältaren i truppen under hösten.
Den hetaste Atalantaspelaren på marknaden är dock en spelare som aldrig ens spelat en minut i klubben. Den argentinska italienaren Matias Ezequiel Schelotto är sedan i somras helägd av Atalanta, och numera utlånad till Cesena. Flera stora klubbar har ryckt i honom, och det har länge verkat som att det är Juventus som ligger bäst till för att få hans signatur. Enligt football-italia.net ligger hans nuvarande marknadsvärde på runt 5-6 miljoner euro.
Som tur är verkar vi få behålla Consigli åtminstone säsongen ut. Blir det inte Serie A nästa år kan det dock bli knepigt att behålla honom och övriga nyckelspelare (såsom nämnde Barreto). Dessutom blir spelare som Doni och Tiribocchi inte yngre, så en mycket bättre chans att ta sig tillbaka till Serie A än den vi har under våren 2011 lär inte komma på ett tag.
När jag ska ranka höstens bästa och sämsta stunder är det två matcher i respektive kategori som sticker ut. Om vi sparar det bästa till sist, så var bortaförlusterna mot Empoli och Piacenza de riktiga bottennappen. Mot Empoli var det egentligen aldrig något snack om saken, Toscanalaget gjorde allt bättre och vann rättvist. Piacenzas vändning är däremot betydligt mer svårsmält. Det var en match där det aldrig var något snack om vilket som var det bättre laget, men på något märkligt sätt lyckades hemmalaget vända 0-2 till 3-2 i andra halvlek.
Så till det positiva! Matchen mot Torino var spelmässigt ingen höjdare, men, åtminstone för alla atalantini, fick den ett häftigt slut. Torinos inhoppande ghanes Isaac Cofie spelade på stopptid (o)turligt fram Tiribocchi till 2-1-målet som gav Atalanta segern. Men för min del var 4-1-segern mot Padova höstens match. De fyra målen kom efter två fantastiska frisparkar, en underbar kontring och en kylig straff. Dessutom var matchen mycket välspelad, och även Padova var långt ifrån så utspelade som resultatet antyder.
På måndagskvällen kommer Grosseto på besök till Azzurri d'Italia, då får vi den första indikationen på hur Atalanta konserverat november- och decemberformen. En vinst skulle innebära den åttonde på de senaste tio matcherna, och om Modena skrällvinner mot Novara på lördagseftermiddagen skulle det även betyda delad serieledning! Med Maradoni tillbaka i full träning är segern ett steg närmare.
