Krönika: De unga tränarna
När Catania möter Juventus på söndag är det två unga italienska tränare som ställs mot varandra i form av Vincenzo Montella och Antonio Conte. Dessa båda följer en trend som återfinns i flera andra klubbar i Italien.
Italien har genom åren gjort sig kända för att producera flera stora tränarnamn. Jag tänker på herrar som Giovanni Trapattoni, Fabio Capello, Marcello Lippi och Carlo Ancelotti med flera. Numera är dock faktum att ingen av dessa tränare i dagsläget leder något italienskt fotbollslag. Istället ser vi en trend där unga, ofta före detta storspelare, tar över diverse lag i Serie A i ett försök att få ett bra avstamp i en framtida tränarkarriär.
Catania är en av de klubbar som på senare tid varit en av de mest populära avstampsbrädorna för unga och oprövade tränare. Det hela började egentligen med att Walter Zenga tog över laget på våren 2008 efter att Silvio Baldini fått sparken. Ett år senare gick han vidare till Palermo för att där göra fiasko och numera leder han den saudiska klubben Al-Nassr. Det fortsatte sedan med en misslyckad satsning på Gianluca Atzori som så småningom ersattes av den serbiske backlegenden Sinisa Mihajlovic. Mihajlovic gjorde succé och gick vidare till Fiorentina, medan Marco Giampaolo tog över Catania. Giampaolo ersattes sedan av ytterligare en legend från Inter, nämligen Diego Simeone, som också gjorde succé men valde att flytta hem till Argentina i somras.
Numera är det den före detta Roma-anfallaren Vincenzo Montella som leder elefanterna från Sicilien. På söndag sitter hans tidigare landslagskollega Antonio Conte på den andra bänken, två tränare som får symbolisera den rådande tränarutvecklingen i den italienska fotbollen. Tittar vi på meriter går det inte ens att jämföra dagens tränare i Serie A med de herrar som nämndes i inledningen. Faktum är att det endast är Massimo Allegri i Milan som tagit sitt lag till en Scudetto, vilket han som bekant gjorde ifjol. Förutom Allegri är Claudio Ranieri i Inter och Alberto Malesani i Genoa de enda som vunnit någonting överhuvudtaget. Ranieri tog hem en cuptitel vardera med Fiorentina och Valencia på 1990-talet och Malesani vann bland annat Coppa Italia och UEFA-cupen med Parma i slutet av samma decennium. Noterbart är att jag inte räknar in supercupstitlar i detta sammanhang då jag anser de främst vara ett slags jippon.
Tittar man på spelet ute i Europa har de italienska prestationerna i Champions League och Europa League dalat i takt med den senaste utvecklingen. Vad jag tror, och det jag vill belysa i denna krönika, är att italienarna måste ta in de äldre och rutinerade ledarna igen. Ett klassiskt italienskt problem är generationsväxlingar bland spelarna och att släppa fram de unga talangerna som ska ta över efter Del Piero, Totti, Zanetti etc. Jag anser alltså att problemet är precis det motsatta på tränarfronten där man behöver någon man kan lita på, någon som varit i hetluften och fått vinna de stora matcherna. Dock menar jag inte att det inte finns några bra tränare i Serie A längre, absolut inte, men vill man kunna konkurrera på allvar i Europa igen måste man troligtvis ta in delar av det gamla gardet.
Kanske kommer Conte och Montella bli lika stora som Ancelotti och Trapattoni en dag, det vet vi inte ännu. Men när de ställs mot varandra på söndag är de fortfarande två gröngölingar i tränarbranschen, två av många i den högsta italienska ligan.
Är det ett problem att det saknas rutin på tränarbänkarna i Italien eller är det tvärtom bra med nytt blod och nytt tänkande? Diskutera gärna nedan men håll god ton!
