Tacklingar vi minns
Himmelriket presenterar ännu en mycket läsvärd text ur kultfanzinet Bosse & Krister.
Följande text är hämtad ur nr. 12 från april 1996 med Ulf Ohlssons och Pontus Hanssons tillstånd.
Vintern har varit hemsk, gråkalla dagar med ishårda vindar flera veckor i sträck. Det sätter sig på mentaliteten. Man blir okänsligare och kallare än vanligt . Man får en råare inställning till sina medvarelser - en inställning som denna redaktionshalva ska utöva praktiskt mot den som i fortsättningen skulle våga klaga på en normal skånsk vinter med fem plusgrader och regn. Den artikel som här följer kan med andra ord helt skyllas på tillfälligt hårda klimatiska omständigheter.
Vi börjar 1968. Mycket har skrivits om detta år - dock inte det viktigaste. Det kommer nämligen här. Platsen är Milano. MFF har returmöte mot Milan. Första matchen vann MFF med 2-1. Det fins alltså en god chans till avancemang. Vi ska dock komma ihåg att man på den tiden räknade kallt med att skandinaviska lag åkte ut i första omgången coh det ofta med besked. Storförluster både hemma och borta var det vanliga för skandinaver.
MFF var ensamt om den goda smaken att åtminsone vinna sina hemmamatcher vem motståndaren än månde vara. Inget undantag denna gång, man spelade ut Milan på Stadion men vann bara med 2-1 (hmmmm...har inte detta hänt vid andra tillfällen?). Milans mål kom efter att Torbjörn Persson inte hunnit med riktigt på kanten (förlåt, fel flashback. Vid den tiden hade ju tobbe slutat med fotboll sedan länge p.g.a. långsamhet eller??).
Ca 62.000 på San Siro (den rymde mindre då). Returmatchen kunde börja. I Milan fanns en spelare vid namn Rivera - en av Italiens bästa fotbollspelare någonsin. Han var lika divig som han var bra och de 62.000 milaneserna på plats dyrkade honom som om han vore ett högre väsen (med andra ord var italienarnas sinne för proportioner sig likt). De italienska förväntningarna gick naturligtvis ut på att Rivera rätt så snart skulle presentera sig för MFF:s försvar och förnedra dessa med sin förnäma teknik.
Tidigt i matchen fick Rivera bollen vid et par tillfällen och han slog några inte alltför märkvärdiga passningar, vilket ändå möttes med våldsamt jubel från läktarna. Han var gud och han var hemma, han kunde göra vad han ville. Bollen kom ut till honom på högerkanten i höjd med MFF:s straffområde. Rivera väntade in MFF:s vänsterback (vill minnas att det var Rolf "Tajpen" Björklund), men istäållet för att finta slog han bollen uppenbart medvetet på "Tajpens" ben så den gick till inkast. Detta geniala sätt att få inkast på appelerade tydligen till publiken som ställde sig upp mangrant för en stående ovation.
Inkastet kastades till Rivera som med nätta steg och en fältherreblick drog sig ut på kanten igen och publiken jublade. Denna gången var det inte "Tajpen" utan MFF:s mittback vid namn Krister Kristensson som kom emot honom. Det var tid för Rivera att presentera sig för Rivera på hemmaplan. Den här gången skulle han inte köra med inkasttricket - nu skulle han driva med sin motståndare. River fintade och fick Krister lite ur balans och publiken tjöt av hänförelse. Rivera fintade igen. Krister stod denna gång kvar och fixerade Rivera med blicken. Självsäkert noterade Rivera detta med insikten att en back som tittar på spelaren istället för bollen är förlorad. Det var i den insikten Rivera gjorde sitt ödesdigra misstag.
Rivera kände inte Krister - hade han gjort det så hade han inte försökt göra den där sista finten, utan då hade han flytt. Det sista Rivera måste ha sett innan det svartnade för hans ögon var ett MFF-märke som blev större och större tills det prickade honom i ansiktet. Krister hade presenterat sig. Han sprang alltså helt sonika ner den fintande Rivera. 62.000 milaneser hatade och hotade Krister högljutt. Krister tittade upp mot de arga folkhoparna på läktarna, han hade begått sig mot deras gud.
Det finns människor som påstår att Krister vid det här laget faktiskt lyfte på vänster ögonbryn i en slags sinnesrörelse. Sådana påståenden är dock inget annat än sentimentalt bjäfs. Varför skulle Krister vissa sinnesrörelse mot 62.000 arga milaneser, varav troligen ingen ens hade haft den goda smaken att besöka exempelvis Backarna, Möllevången eller för den delen Ribban - glyttigt!
Tidigare Bosse & Krister-artiklar:
Bosse & Krister - presentation
Rösten som försvann