Stevens blir saknad - åtminstone i New Jersey
41-årige veteranen Scott Stevens slutade definitivt i tisdags. Östkusten och Devils blir lite lugnare tyvärr, skriver David Josephson.
Scott Stevens var ett sant föredöme för alla idrottsmän med höga ambitioner. Stevens var alltid minutiöst förberedd inför varje match och alltid i toppform när campen startade. Den nu 41-årige backklippan patrulerade blålinjen med pondus och bevakade varje centimeter av den egna zonen som en hök. Mången är de oupmärksamma forwards som genom åren fått smaka Stevens medicin i form av en stenhård tackling som träffat från topp till tå. Vi minns väl alla hans utomjordiskt hårda open ice hit på Eric Lindros i match 7 i semifinalerna 2000, eller den mot Paul Kariya senaste gången Devils var i final, 2003.
Stevens välkända tuffhet gjorde att motståndarna aldrig kunde känna sig säkra på isen, han var som en haj i väntan på ett sårbart byte.
Men till skillnad från andra skickliga tacklare som exempelvis Darius Kasparaitis gick Stevens sällan bort sig i dumdristiga tjurrusningar utan kunde allt som oftast balansera sitt spel mellan att kliva fram eller avvakta på ett mästeligt vis. Scott Stevens var i alla avseenden en ytterst kompetent back och var den absolut främsta anledningen till framför allt Devils andra cuptitel 2000, där han följdriktigt belönades med Conn Smythe Trophy som slutspelets MVP. Under finalserierna gick det knappt att prata med honom, han var oerhört fokuserad och ibland, enligt hans fru, riktigt trist att ha att göra med. Men Stevens extrema seriositet tycks ha varit nödvändig för att han skulle känna den där avskyn mot motståndarna som han behönde för att vara på tårna. Inget fick falla mellan stolarna när Stevens var på isen under en viktig match.
Det är med en oerhörd respekt vi säger farväl till Scott Stevens. Tre cuper, en Conn Smythe och ett imponerande stabilt spel sedan 1982. Utan tvekan en av de bästa defensiva backarna som någonsin stått på en is. Det blir sig aldrig riktigt likt i New Jersey igen. Ett Devils utan #4 har förlorat en bit av sin själ.
