Minnesota Update
Pittsburgh-Wild 0-5 (0-1, 0-2, 0-2)
Philadelphia-Wild 3-2 (1-0, 1-1, 1-1)
Wild-Buffalo 2-3 (1-1, 1-1, 0-1)
NY Islanders-Wild 3-4 (0-2, 3-2, 0-0)
Wild-Boston 2-3 (1-1, 1-1, 0-1)
Wild-Montreal 4-3 (1-2, 1-1, 1-1, 1-0)
Wild-Dallas 2-1 (0-0, 0-1, 2-1
4 vinster på 7 matcher, inte helt tokigt för att vara Wild.
Wild gästade Sidney Crosby´s gäng som det numera verkar heta, och var i stort behov av poäng. Samma gällde Pittsburgh, ett Pittsburgh utan superikonen Mario Lemieux. Men med ett Minnesota anfört av Marian Gaborik och ledaren i NHL´s målvaktsliga i procent insläppta mål, Manny Fernandez, krossade deras hopp.
Redan efter 1.04 i första perioden snodde Gaborik pucken på blå linjen av Shane Edicott, kom fri, finta vänster och la pucken retfullt enkelt bakom Jocelyn Thibault. Det snabba målet knäckte Pittsburgh. Minnesotas snabba skridskoåkning körde slut på dom tama Pittsburgh spelarna. Minnesota hade sedan flera lägen att punktera matchen redan i första perioden. Gaborik hade t.ex. bara han fyra frilägen, varav ett resultera. Ett riktigt glädjeämne var att Alexander Daigle, som från och till varit petat under hösten pga. av den dåliga poängskörden, gjorde två mål denna kväll och spelade som många andra riktigt bra.
Skön fakta: Marian Gaborik har spelat 10 matcher denna säsong, poäng: 5+8=13 poäng!! Han är väldigt viktig för den allt för ofta dåliga Minnesota offensiven, hoppas bara ljumsken håller.
Man fortsatte sin road trip mot Foppas Philadelphia. Foppa som innan denna match hade gjort 20 poäng på 13 matcher mot Wild, utökade dom siffrorna med två nya poäng (1+1) efter den här kvällen. Kung Gaborik fortsatte sin fina poängproduktion med att göra 2 nya assist. Han har nu gjort poäng i dom senaste sju matcherna. Tyvärr räckte inte det, 53 sekunder från slutet gör Philadelphia 3-2 genom en retur där Branko Radivojevic håller sig framme och brunkar in segerpucken. Det är inte första gången det händer den här säsongen. Men kämpar man som Minnesota gör i 60 minuter, så tar krafterna lätt slut i slutet på matcherna. Även fast Wild lyckades kvittera Flyers ledning i tredje, orkade man inte hålla emot. Ändå ett positivt resultat får man säga, 2-3 borta mot Philadelphia är bra, dock svider det att tappa poäng i slutskedet.
I matchen mot Buffalo dagen därpå hade man chansen att ta revansch för den snöpliga förlusten i slutskedet senast. I den 200é matchen i rad då Minnesota har haft fullsatta läktare, skulle Buffalo plockas ner. Men lätt skulle det inte bli. Sedan Martin Biron tog över målvakts spaden har inte Buffalo förlorat på 9 matcher…..och det skulle bli en 10é.
En 2-1 ledning var alla inställda på, när folk gick för att käka den eminenta ”Hotdogen” i Xcel Energy Center, slog Chris Drury till och kvitterade med endast 39 sekunder kvar av andra. En stark tredje period hjälpte inte. Mike Grier avgjorde, återigen i slutet av matchen och andra raka förlusten var ett faktum.
Tjärnqvist – vinnande assist.
Efter två uddamålsförluster flög man till NY för att möta Islanders, en vinst skulle betyda mycket. Nu ville man bevisa att mål i baken i slutminuterna var över. Klara instruktioner från Coach: Spela enkelt sista 10 minuterna för att undvika baklängesmål.
En jäkligt skön start blev det för Minnesota, Willie Mitchell gör sitt första mål sedan den 19 Oktober mot San Jose efter bara 54 sekunder in i matchen.
7 minuter senare kommer Gaborik och Wez Walz i två mot ett läge efter att ha snott pucken på egen blå. Ett par passar senare har Gaborik skjutit en isare som resulterade i 2-0 och skön ledning inför andra.
Men varför, allt för ofta i hockey matcher när man spelat bra och leder hyfsat bekvämt, smyger sig en självklarhet in i huvudet, man slappnar av och tror att allt ska lösa sig av sig själv. Efter själv ha aktivt spelat hockey i 19 år, har jag inget svar på varför……varför man inte förmår sig att fortsätta spela som man gjort. Att man inte fattar att en match inte är avgjort förrän slutsignalen går?!?!
Som ni säkert förstår så var det just det som hände med Wild, 2-0 efter första hade förvandlats till 2-3 efter två spelade perioder. Mellan 2.15 och 9.44 gör Islanders tre mål. Mellan tvåan och trean tog det 56 sekunder.
Som tur var hade vårt svenska inslag i Wild, Daniel Tjärnqvist jobbat hårt i Islanders zon och fått fram pucken till Chouinard som längst isen sköt förbi två försvarare in pucken mellan DiPietro´s ben. Skönt mål då det endast återstod tre sekunder av period nummer två. Och viktigt blev det också, då det blev det sista målet som föll i matchen.
Nu väntade tre matcher på hemmais. I första matchen mot Boston skulle spelet framför målet bli avgörande, tyvärr till Boston´s fördel. Alla deras mål kommer efter returer som vanligtvis det stabila Minnesota försvaret jobbar bort, men inte den här kvällen. Förlust med 2-3. Marco Sturm har varit en riktig injektion sedan han kom till Boston från San Jose, avgörande 3-2 målet var hans 4 på 6 matcher.
Koivu vs. Koivu
Stor stjärnan Saku Koivu vet alla vem det är, Mikko Koivu är det sämre med. Den nio år yngre brodern Mikko som gör sin första säsong i NHL efter förra årets spel i farmarlaget, har dock klivit fram i Minnesota och är påtänkt för den finska OS truppen. Och det var han som skulle gå av isen som vinnare. Efter att snällt ha mött varandra i matchens första tekning och blivit det 5é brödrar paret att ha mött varandra i NHL den här säsongen.
Men kvällens huvudperson var Brian Rolston som med sina 2 mål och 2 assist var inblandad i Wild´s alla mål. Han har nu gjort 6 poäng på två matcher och är med sin tuffa och snabba spelstil en utan Minnesotas nyckelspelare den här säsongen.
Man låg under med 2-3 när 12.36 in i tredje Niklas Sundström fick förtroendet att skjuta en straff för sitt Montreals och punktera matchen.
Men svensk olycka blev till Wild fans lycka, Sundström missar och med 5 minuter kvar kvitterar Wild och tar matchen till förlängning. Där gör Kevin Foster avgör på pass från matchens gigant Brian Rolston.
Nästa match mot Dallas Stars är inte som vilken match som helst i serie lunken. När Minnesota en gång i tiden spelade i NHL hette man Minnesota North Stars men till säsongen 93-94 såldes laget till Dallas och blev Stars. Har man läst min första artikel så förstår man att Dallas inte är populärt uppe i Minnesota. Coach Lemaire sa också så efter matchen. Att efter andra perioden att spelarna var taggade och ville verkligen visa sina fans att hockeyn är starkare i Minnesota än i Dallas. Man låg då under med 0-1 och ville ut och kämpa ner Dallas. Efter att Randy Robitaille rundat kassen och spelat fram Todd White som sköt pucken från slottet i mål och kvitterat i mitten på tredje.
Brian Rolston tog sedan pucken i egen zon och slog en lång pass till Gaborik som helt ensam från mittzon kom fri och gjorde inget misstag. Ett öronbedövande jubel bröt ut efter målet som skulle visa sig vara match avgörande. Wild stod sedan emot två power play, mycket tack vare Manny Fernandez som än en gång briljerade i målet. En känslomässigt skön vinst mot staden som en gång i tiden tog hockeyn från Minnesota.
En sista notering som Wild fans kan känna sig stolta över: Brian Rolston kommer som första Minnesota Wild spelare representera sitt land i ett OS. USA är det som behöver hans tjänster i vinter OS i Turin i februari.