Vändningen?
Jämförelserna med förra säsongen, trots utlovad ändring, har varit slående. Kan det vara så att vändningen kommer vid samma tidpunkt som ifjol?
Calgary har blivit känt som något av ett slow starter lag. Förhoppningarna inför denna säsong var att Calgary kunde vara med från början och att Calgary med bland annat tillskottet Tanguay skulle kunna producera lite mer framåt. Förhoppningen byttes snart mot oro och tristess. Det är trist att se sitt lag spela som juniorer åka skridskor som amatörer, man blir uttråkad och otålig. Likheterna med föregående säsong var slående, stjärnorna producerar inte, Kiprusoff övertygar inte, vi är dåliga i power play, ja där finns mycket att nämna.
När Calgary föregående säsong skulle möta Edmonton hade de inför matchen följande statistik, 2-4-1. Kiprusoff hade vaktat målet i samtliga matcher. I år hade Calgary efter sju spelade matcher följande statistik 2-4-1. När Calgary ifjol spelade sin åttonde match mot nämnda Edmonton kom vändningen. Efter 3-1 segern mot Edmonton vann Calgary åtta raka. Natten som gick spelade Calgary sin för året åttonde match, seger 6-1 mot Phoenix. Kan detta vara vändningen? Är nästan otäckt om de vinner åtta raka nu, då är man ju rädd att det blir Anaheim i slutspelet.
Det var mycket som gick rätt mot Phoenix inatt. Calgary gjorde hela tre mål i power play, det innebär en fördubbling av power play målskörden. I matchen passade man även på att näta i box play, Amonte, Huselius och Hamrlik gjorde sina första (förlösande?) mål för säsongen. Det kunde inte varit bättre?
På senare tid har bland annat Iginla stått i skottgluggen för en ganska massiv kritik, så även från mig. Det har skrikits efter trader och ändringar lite varstans. Det har från min sida (och säkert flera andras) att Iginla behöver andra sorters spelare runt sig, någon rivigare, någon som åker mer skridskor. Efter att ha läst en del artiklar och i Calgarys forum har man fått lite andra perspektiv. Sanningen är väl egentligen att Calgarys supportrar efter framgångarna de senaste säsongerna blivit kräsna och otåliga, men kritiken är inte helt obefogad. För att ta Iginla som exempel, han har gått från en dominerande spelare till, tja, en inte alltför dominerande spelare. Kanske är det inte Iginlas fel, kanske är det bara Iginlas fel, svårt att säga. Att Calgary behöver nya spelare, exempelvis Conroy eller Allison, som jag själv hävdat är kanske inte sanningen eller lösningen. När Iginla var som bäst spelade han enligt många annorlunda och efter närmare eftertanke är jag villig att instämma. Tidigare har Iginla mest koncentrerat sig på att skjuta och vara i läge för att skjuta, nu spelar Iginla mest i hörnan och han söker ofta passninglägen. Iginla tar kanske för mycket ansvar? Försöker spela samma spel som J. Thornton? Kanske är det för dåliga lagkamrater? Han måste hur som hitta tillbaka till det spel som gjorde honom till en av NHL´s mest fruktade målskyttar. Hur? spelar ingen roll bara han gör det. Vi fans får hopppas och hålla oss till tåls.
Källor: www.nhl.com
www.calgarysun.com
www.calgaryflames.com
