Fortsatt dåligt spel och deadline kryper närmare!
Calgary Flames letar som bekant efter känslan, och efter ett bra spel. Man har lyckats ta poäng två matcher på raken trots att man varit dåliga. Flames får fortsätta leta och det börjar bli ont om tid då slutspelet kryper allt närmare. Fast först är det trading deadline, och kommer det hända något mer för Flames del?
Vi mötte Coyotes i Phoenix och min vana trogen önskade jag att Gretzkys grabbar skulle klappa igenom. Så blev inte fallet, Flames sin vana trogen tappade ledningen både en och två gånger och förlorade till slut på övertid. Det känns igen, tappad ledning, förlust ,men i varje fall en poäng. Givetvis är en poäng bättre än inget men med det horribla bortaspel Flames visar upp gör Flames bäst i att vinna sin division. Vi lämnar förlusten och går raskt vidare till nattens match.
Det kändes lugnande att vara hemma i Pengrowth Saddledome igen, där är Flames mycket tryggare än de är på bortais. I nattens "Hockey Night in Canada" kallades Flames för NHL´s Dr. Jekyll and Mr. Hyde, en passande beskrivning av det lag som är ligans bästa lag hemma, men det sämsta borta. Inte konstigt att man önskar sig hemmafavör i det nalkande slutspelet.
Matchen mot Sharks var ingen särskilt tuff match trots en del utvisningar i de två första perioderna. Primeau utmanade förvisso Bell på en boxningsmatch redan i mitten av första perioden, så mycket till boxning från Primeaus sida blev det inte tal om. Boxningen kan, trots att det inte var någon långkörare, liknas vid första ronden mellan Rocky och Ivan Drago. Så varför slogs Primeau då? Enkelt, han vill ta in Flames i matchen (detsamma gäller Bell och Sharks). För trots att Flames vid det här läget ledde matchen med 2-0 så var det enbart för att Kiprusoff var något hetare än Nabakov i inledningen av matchen. De gruff som kom till i första perioden var enbart en kontenta av att båda lagen var vilsna.
Sharks spelade med för många man på isen utan att ens reagera, Flames utnyttjade det efterföljande numerära överläget och det var 1-0. Bara minuter senare var Nabakov ute och cyklade och det stod 2-0 till Flames. Innan perioden var slut han även Flames med konststycket att vara en för mycket på isen. Osannolikt korkat och klantigt med tanke på att det inte ens var en minut kvar av första perioden.
Redan innan matchen kunde man på Flames officiella hemsida läsa att nycklen till seger var att stänga ner Sharks ökända spel i numerärt överläge. Vilket man enklast gör genom att hålla sig på banan, det konststycket är dock svårt att lyckas med. Med andra ord var man smått nervös varje gång Sharks fick chansen till spel i numerärt överläge. Flames tillät förvisso Sharks att göra mål i numerärt överläge (såväl som underläge) men man lyckades ändå ganska bra med att stänga ner deras spel i numerärt överläge. Målet kom inte till på den utvisning man drog till sig för att man var för många på isen, men kort därefter.
Sharks reducering tände laget, de utnyttjade Flames misstag och plösligt hade Flames återigen tappat en ledning och Sharks hade 3-2. Vid det läget var min TV som vanligt på väg ut genom fönstret, men kvitteringen lät inte vänta på sig så TV´n fick stå kvar. Innan perioden var slut stod det 4-4.
Även om Sharks dominerade skotten i samtliga perioder utom den första så var lagen enligt mig precis lika slarviga och dåliga. Flames lyckades få till tre mål i den avslutande perioden, Sharks inget. Höjdpunkten och den berömda spiken i kistan kom till när Bell slog en perfekt macka. Sharks hade tagit ut målvakten, de pressade Flames som med nöd och näppe precis fått ut pucken ur egen zon. Bell fick kort därefter pucken och slängde obevakad iväg en blindpass mot avbytarbåsen, perfekt till Nilson. Som alla vet spelar de två herrarna inte i samma lag. Pang och matchen var definitivt avgjord.
Slutresultatet 7-4 kan tolkas som en böljande match med många misstag såväl som en match med sprudlande offensiv från båda lagen........som konstaterat var det det förstnämnda som gäller i detta fallet. Det kan har varit rekord i felpassningar och dåligt spel. Tror aldrig jag sett så många indianare i en och samma match. Även om Flames lyckades med att spela bra i numerärt underläge, så som experterna hade sagt var nycklen till seger, så tillskriver jag inte segern spelet i numerärt underläge utan snarare Kiprusoff och att man lyckades utnyttja fler missatag än Sharks.
Undar även hur det är ställt med Sharks. Är inte säker men formen är väl inte den bästa. Kan det vara så att man lider av att inte kunna alternera sin målvakter. Under hela säsongen har man mer eller mindre bytt målvakt från match till match. Sedan blev först Nabakov skadad, när han kom tillbaks var det Toskalas tur att sitta på träningscycklen. Jag har fått för mig att Sharks lag började hacka ungefär samtidigt som de bara hade en toppmålvakt åt gången att tillgå. Är detta helt fel?
Nya Flames
Undertecknad har tidigare nämnt att det är ett nytt Flames i år, ett kreativt och ganska offensivt lag. Vilket syns, inte minst på den ökade målproduktionen. Experterna verkar inte kunna se skillnad på det lag som tog sig till final och årets upplaga. Flames har gjort sig kända som ett bra defensivt lag, med hårt arbetande forwards. De senaste två åren har Sutter värvat för att bli ett lag som även kan göra mål. Defensiven blir givetvis lidande. Nycklen till att vinna Stanley Cup är att bemästra spelet i samtliga zoner. Experterna, som exempel de som kommenterade nattens match, verkar inte förstå att det är ett annorlunda Flames. När vi senast gick till final gjorde vi det kort sagt på ren vilja, hårt arbete och lite tur på övertid. I år har vi spelare som Tangauy och Huselius (även i Flames ifjol) i laget, dessa spelartyper fanns inte finalåret. Inte konstigt att vi spelar ett annorlunda spel, ett spel där vi har puck och inte bara jagar den. Detta leder givetvis till att vi blottar oss bakåt på ett annat sätt än tidigare. Hur kan då experterna förvånas över att vi inte är lika stabila bakåt?
Tangauy och Huselius är fantastiska med sin klubbteknik och spelförståelse, jag är glad att vi har dem, kul att se annat än bara puckjagandet. Samtidigt får man ju förstå att dessa är lite av karaktären glidare, vi blir sämre defensivt av spelare som främst spelar när de har pucken. Experterna kan med de förutsättningarna inte tro att vi bara ska vinna med 2-1 eller 1-0 och ska ta oss till final genom den bästa defensiven. Stuart är inhandlad för att behandla gästerna framför mål omilt, främst för att vi tack vare offensiven får fler objudna gäster framför Kiprusoff.
Jag vet inte om jag gillar eller ogillar nya Flames, vi känns mer nyckfulla nu än tidigare. Vet inte heller hur mycket som ska tillskrivas nye coachen Playfair. Samtidigt är det skönt att se lite poängproduktion, många spelare, som Huselius och Lombardi, har slagit sina personliga poängrekord. Vi har även många som ligger runt point per game, det var inte igår det såg ut så, säkert minst tio år sedan vi hade så många bra offensiva spelare.
Jag vet helt enkelt inte om det nya Flames är redo för att vinna Stanley Cup. Vi måste kunna kombinera gamla hårdjobbande Flames med nya spelande Flames. än så länge har vi inte gjort det. Vi har tjugo matcher på oss att komma i form och bli dominanta i båda ändrna av isen.
Trading deadline kryper allt närmare.
Sutter är enligt egen utsago "done dealing" något undertecknad tyckte var dumt sagt med tanke på att det vid det läget var ett tag kvar innan deadline och Flames imponerar ju inte direkt. Händer något blir det nog trots allt så att det blir en mindre affär. Men jag tror Sutter har rätt, han talar sanning, varför? Ja, inte för lönetaket men för framtiden. Flames riskerar att efter denna och den följande säsongen se nästintill hela sin trupp bli UFA eller RFA, förhoppningsvis signar man en del av spelarna till nya långa kontrakt redan nu under sommaren. Men faktum är att enbart Tanguay och Warrenar har kontrakt som sträcker sig längre än 07-08. Därför är det livsviktigt att behålla sin talanger och sina val ifall man inte har möjligheten att behålla alla spelare man vill.
Sabourin slår händerna i taket
Danny Sabourin draftades ursprungligen av Flames 98, rätt länge sedan. Han nämns oftast med en skämtsam ton. En del roar sig med att till exempel besöka forum och skriva att SuperSabourin är på väg till Flames i utbyte mot Kipper. Sabourin är kort sagt kult. Varför är det kul då....tja fram till nu hade Sabourin aldrig vunnit en match i NHL, lite av hockeyns motsvarighet till Fuglesang? Faktum är dock att han aldrig fått några direkta chanser, enbart 12 matcher. Trots det har många hånat honom. Vill bara utbringa ett grattis till honom.
Nästa match tar vi åter emot Coyotes och jag hoppas på en gruvlig revansh.
källor
www.yahoo.com
www.calgaryflames.com
