Usch och tvi

Senast andades jag lite optimism, förvisso skulle vi möta duktiga Predators, på bortais. Trots det hade jag ändå en positiv känlsa, tänkte nu har vi fått en spark där bak åt rätt riktning. Kunde inte haft mer fel.

En spark där bak fick vi, men den ledde oss till allt annat än i rätt riktning. Ärligt talat, Predators körde över oss (6-3) . Visst de är ett bra lag och det gör kanske inget att förlora mot sådana, vi har legat på en ganska säker slutspelsplats hela säsongen, så varför klaga? Tja, vi blir bland annat utspelade, det positiva "go" som fanns i laget innan matchen försvann till Långbortistan. Efter Predators matchen har vi, Flames, fallit ihop likt en skört korthus. Vi har spelat dålig hockey både hemma och borta, med andra ord så rycktes den enda trygghet, jag som fan har känt i år, bort. 

Jag vet inte varför Flames har tappat spelet. Vi har förvisso varit ojämna under hela säsongen och inte imponerat, men vi har trots allt tagit poäng, och som alla vet är det i slutspelet det gäller. Vi har även hamnat i negativa trender tidigare under säsongen, då har vi snabbt vänt på det. Men nu är oron större, säkert även inom laget. Varför? Tja, slutspelet är nära. Man kan inte, om man lyckas ta sig dit, komma in i slutspelet med en rad av förluster bakom sig, det renderar i ett snabbt respass. Det ska även tilläggas att den stabila slutspelsplats Flames legat på håller på att försvinna, Avalanche har hittat formen och knappar in i rask takt.

Kanske tänkte Flames inför Predators matchen att, -vinner vi har vi hittat spelet borta och visat att det var tillfälligheter som avgjort tidigare. Förlorar vi, är vi helt enkelt för dåliga. Jag vet inte, men det kan vara så. Kanske har Flames en övertro på sig själva med tanke på det utgångsläget de haft, en relativt säker slutspelsplats, poängen trillar in trots ganska svagt spel. Kanske ropade man hej för tidigt, det gjorde jag. Jag låter kanske cynisk och bitter, tja jag är väl det också. Det är så trist just nu, jag vill inte se Flames stå kvar på perrongen när tåget till slutspelet går.

Som nämnts innan är det inte Predators matchen i sig som är det onda, det är hela scenariot. Scenariot innefattar, ett Avalanche i form, dåligt bortaspel, de senaste matcherna, matcher man inte får förlora, slutspelet kryper allt närmare och säkert en del annat.

Efter förlusten mot Predators var det dags för en gammal finalrepris som väcker känslor. Match hemma mot Lightnings, en match som ett heltaggat och revanschsuget Flames inte kan förlora tänkte jag. Men det kunde man, trots att man en bit in i tredje perioden hade tagit ledningen. Man fick i och för sig en poäng då man förlorade på övertid (3-2ot), men det är helheten som stör, man räcker inte till. Känslan av att inte räcka till är nog något laget med ledning också känner, det är också en anledning till en större oro nu än innan.

Matchen efter var det åter dags att möta Blues, ett lag som är utanför slutepsels racet och som är allt annat än stabilt. Flames spelade hemma och lyckades med nöd och näppe vinna....på straffar(5-4so). I detta läget Flames befinner sig i ska man inte låta en match mot ett avsågat Blues gå till varken övertid eller straffar.......man ska banne mig vinna. Flames ledde matchen med 4-2 men tappade alltså tvåmålsledningen. Inför matchen hade man även tappat Conroy, som numera sitter på läktaren på gurnd av skada. Detta gjorde och gör inte läget bättre. Ja strunt samma vi tog oss i varje fall samman och vann.

Dags för lite bortais, i precis fel läge. Vi åkte till Denver för att ta oss an Avalanche. En måstematch, seger och vi hade hållt ett betryggande avstånd till just Avalanche. Återigen en match man inte får förlora och då viker man ner sig......jag ser banne mig mardrömsmotståndare runt varenda hörn. Hete Stastny avgjorde matchen i tredje perioden (3-2) och Flames hade för tredje matchen i rad förlorat en ledning. Som sagt....man räcker inte till.

Flames åkte vidare till Stars för att återigen hämta hem en förlust. Torsk med 4-2 och det enda postiva var att man i varje fall inte tappade en ledning, hur det nu kan vara en positiv sak.

Skönt att vara hemma i Pengrowth Saddledome igen, dags för Wild. Laget vi aldrig förlorar mot....under ordinarie tid. Matchen var viktigt och åtminstone en poäng skulle man väl ta då matcherna mellan lagen alltid ser ut att avgöras på övertid elelr straffar. Ja, sin nya vana trogen förlorade man istället för att ta poäng (4-2). Som vanligt lyckades man också tappa en ledning i matchen. Flames hade 2-1 en bit in i andra men sen var det roliga slut.

De tre senaste matcherna har Flames bara mäktat med att producera två mål framåt per match. "Gamla" Flames var kända för att kunna vinna med 2-1, det var ett av det mest gångbara resultatet för Flames säsongen de gick till final och den följande säsongen. I år har man inte någon gång under säsongen visat att man kan vinna på detta vis, målsnåla matcher där man helt enkelt stnäger igen butiken och vinner på defensiv skicklighet och hårt jobb.

Som sagt "gamla" Flames, de har nämnts här förr. Vidare gamla är dock inte "gamla" Flames bara en säsong.....det går snabbt att bli gammal? Experterna måste sluta jämföra finallaget med årets upplaga, få spelare är kvar från finallaget. Experter och fans får sluta gnälla när det gäller "nya" och "gamla" flames. Först var Flames för defensiva och ospännande. Sutter gjorde laget till ett mer offensivt spelande lag, nu får man skit för det. Även om jag är arg och besviken så förstår jag att konsekvensen av att ta in bland annat Tanguay och Huselius är att det defensiva blir lidande. Kanske skulle vi aldrig skaffat dem, kanske skulle vi fortsatt vinna matcher i bara defensiv zon. Nej, man måste utvecklas, och man kan inte vrida tillbaks klockan. Kanske är vi inte redo än kanske är vi det nästa säsong, vi får helt enkelt köpa att vi inte spelar som finallaget gjorde. Därför, sluta gnäll på skillnader mellan igår och idag. När det gäller övrigt gnäll för dåligt spel och förluster är det välkommet, det är sådant laget får ta. Det är liksom lite av den betalande publikens rätt att kasta skit på ett lag som spelar dåligt.

Problemet med gnället är att det främst kommer från att vi fans, publik och experter glömt hur snabbt Flames gått från botten till toppen. Framgången gör lätt och snabbt minnet kort och istället blir man kräsen och krävande. Förväntningarna är stora och tålamodet skört och bräckligt, det brister väldigt snabbt. För cirka fyra-fem år sedan hade publiken varit jublande glad över hur Flames presterat i år, men som sagt minnet är kort och vi fans glömmer snabbt hur det var. Kanske ska vi tona ner förväntningarna, inte bli nöjda men ha en viss förståelse.

Nu kanske ni tycker att jag svänger i min krönika och kritik, tja kanske. Men jag menar att man får kritisera, vara arg och besviken, men man får inse fakta, vi är inte Flames anno finallag, inte Oilers under dynastin och vi är inte bäst i ligan. På något sätt måste man rikta kritiken på rätt sätt. Man får hoppas på det bästa men inte förvänta sig det, det räcker liksom inte att tro man är bäst. Men det misstaget har Flames lag, fans, ledning,övriga experter och även jag gjort. Det betyder inte att laget är fritt från kritik, bara att kritiken stavas vi ska vinna för att matchen är viktigt inte för att vi tror vi är bättre. Jag hoppas någon förstår vad jag fiskar efter.

För varje match som går nu blir nästa viktigare och viktigare. Än så länge har inte Flames visat att de klarar av pressen. Men lite tid finns, sex poäng skiljer mellan Flames och Avalanche, det kan bli fyra då Avalanche har färre spelade matcher. Det är upp till Flames om de ska ta sig till slutspel eller inte, man har det fortfarande i egna händer. Det är nu man ska visa att man är ett bra lag.

Stefan Perssontindersticks@rocketmail.com2007-03-18 14:07:00
Author

Fler artiklar om Calgary