SvenskaFans rankar: 10. Calgary Flames
Säsongen efter succèn i slutspelet 03-04 blev det lockout. En säsong av NHL-hockey frös inne. När NHL väl drog igång igen myntades begreppet "nya NHL" detta bland annat på grund av nystarten samt några regelförändringar. Sen den dagen fram tills nuvarnade off och preseason har Calgary Flames inte gjort ett dugg för att anpassa sig till det "nya NHL". Kortfattat sagt har klubben levt på gamla meriter, gamla spelare och inte alls levt upp till förväntningarna.
Förra säsongen var mångt och mycket som säsongen 06-07. Upp och ner, inget stabilt spel, till slutspel med liten marginal. Skillnaderna var främst att man nu var sämre på hemmaplan och bättre på bortaplan än 06-07. Mike Keenan är en helt annorlunda coach jämfört med hans föregångare Jim Playfair men det är en överdrift att säga att Keenan fått fason på laget. En annan skillnad jämfört med 06-07 är att man nu faktiskt gjorde ett bra slutspel, detta till trots att man återigen åkte ur redan i första slutspelsrundan. Men nu lägger vi historian bakom oss och blickar framåt.
Som supporter till laget har man länge sneglat på Red Wings framgångsrika organisation. Drömmarna om att Flames ska ta efter amerikanerna, börja scouta bättre, lite klokare har inte varit få. De har dock aldrig blivit besannade. Inför den här säsongen kom så förändringen som många väntat på. GM Darryl Sutter insåg nog att hans båt var på väg att sjunka, han hade börjat bli ifrågasatt och hans tidigare magiska pick-ups och trader var som bortblåsta. Sutter sa kort före free agent marknaden öppnade att hans lag Calgary Flames skulle bli: Snabbare, större, tuffare och yngre. Och det är precis vad man blivit.
Borta är veteraner som Yelle och Nolan, snirkelpellar som Tanguay och Huselius. Och då ska det också tilläggas att Nilson, Warrener och Erikssons framtid är ytterst osäker (Nilson kommer med största sannolikhet lånas ut till en rysk klubb). Ersättarna finns i sådana som Cammalleri, Bertuzzi, Bourque, Glencross och Giordano. I mina ögon är detta en klar uppgradering. För första gången på väldigt länge andas jag faktiskt optimism och lever inte på konstgjord andning och fantasier.
Målvakter
Finske Miikka Kiprusoff är självskriven NO:1 i Flames. Kipper med en Vezina på kontot har emellertid svarat får två ojämna säsonger på raken. Det kan bero på att han varit ohotad och fått stå alltid oavsett. På pappret ser det inte annorlunda ut i år.
Back-up rollen går med störst sannolikhet till 25-årige sjätterundsvalet från 2002, Curtis McElhinney. Kanadensaren kände en del på hetluften redan förra säsongen. Bakom honom finns Matt Keetley, Leland Irving och Kevin Lalande. Förhoppningsvis vågar headcoach Mike Keenan lita på åtminstone någon av sina unga oprövade målvakter.
Backar
I Calgary huserar och bestämmer en av Norris finalisterna; Dion Phaneuf. Att vid hans ringa ålder, 23 år, nomineras för denna prestigefyllda trofé hör inte till vanligheterna. Phaneuf är med andra ord en extraordinär back, som även har ett relatvivt färskt långttidskontrakt med den kanadensiksa klubben.
Efter Phaneuf är det Robyn Regehr som bestämmer. Den lojale, defensive och hårdtacklande backen är en av försvarets hörnstenar. Draftad av Avalanche men Flames trogen under hela sin NHL-Karriär. Regehrs klumpfot är hans offensiv. Detsamma gäller floppande Cory Sarich som var en dyr signing inför 07-08. Dessa två är inga spelförande backar, det är inte heller Rhett Warrener eller nu flyktade David Hale.
Dessvärre såg Flames försvar ut att lida förra året just för man saknade backar med förmågan att spela och föra pucken ur egen zon och in i offensiv zon. Den enda två som besatt sådana egenskaper var Adrian Aucoin och nämnde Phaneuf. Dessvärre är inte Aucoin pålitlig, han svarade för en ojämn säsong. Och inför kommande säsong har han blivit varnad, hans plats i laget är inte säker. Problemet var att de backar som i princip har noll offensiva egenskaper tvingades spela ett spel de inte kunde. Därför hämtades Jim Vandermeer Flyers in dagarna innan trading deadline.
Kanadensiske Vandermeer är ingen offensiv back men mer allround än de defensiva bjässarna. Han svarade för en stabil insats i de 21 matcher han spelade och han belönads med ett treårskontrakt.
Bakom honom finns veteranerna Warrener och Anders Eriksson. Båda blev tillsammans med Marcus Nilson waivade under sommaren och många trodde de skulle bli utköpta. Så blev inte fallet. De båda backarna tänker kämpa på trainingcampen, men åtminstone en av dem kommer på grund av lönetaket få spela i farmarlaget eller bli tradad.
Till det här halvstela försvaret har man lagt till en spelare. Hemvändaren Mark Giordano. 24-årige Giordano lämnade Flames efter 06-07 då GM Sutter endast erbjöd ett tvåvägskontrakt. En omdebatterad händelse som delade fansen i två grupper. De som tyckte Giordano gjorde fel och de som tyckte han gjorde rätt. Giordano är ingen frälsare eller Norris kandidat men han är en puckförande back med bra offensiva kvalitéer. Torontobördige Giordano kommer att ge försvaret den balans det saknade säsongen som gått.
Bakom väntar en del talanger på sin chans. Främst två backar pratas det om
Adam Pardy och John Negrin. 24-årige Pardy draftades i sjätte rundan 04, och tog ett stort steg i Quad City Flames säsongen som gick. 19-årige Negrin draftades i tredje rundan 2007 och har blivit hyllad av främst GM Sutter för sitt mogna spel. Även 21-årige free agent signade backen Ryan Wilson har en liten chans.
Forwards
Sutter vill även att laget ska bli jämnare. Något som i grund och botten betyder att till skillnad från de senast föregående säsongerna ska fler spelare än de i förstakedjan producera. Det är då naturligt att det framförallt är på forwardssidan förändringar ägt rum.
Teknik och dribblingskungarna Kristian Huselius och Alex Tanguay är borta. Detta är ingen skräll då de titt som tätt varit ifrågasatta. De har ersatts med mindre glamorösa Mike Cammalleri (från Kings mot förstarundsval) och Curtis Glencross. Borta är också veteranerna Owen Nolan och Stephane Yelle som ersatts med Todd Bertuzzi och Rene Bourque. Båda är yngre och snabbare än sina föregångare. Dessa rockader bör ge det kanadensiska laget, ett snabbare, rakare och tuffare anfall. Precis vad GM Sutter ville. Det bör även ge Flames ett mer jämnfördelat målskytte och en bättre balans. Det ger definitivt laget ett yngre anfall.
Även fightern är ny i denna säsongs upplaga av Flames. Andre Roy ersätter Pittsburgh flyktade Eric Godard. Godard kommer att saknas men Roy känns som en uppgradering då han är bättre skridskoåkare och genrellt sett en bättre hockeyspelare.
Kvar av veteranerna är Daymond Langkow som återigen stod för en mycket solid säsong. Han går till jobbet varje dag. Craig Conroy som skrev på ett nytt tvåårskontrakt för en för Flames billig peng. Wayne Primeau som först var usel och sedan skadad förra säsongen. Emellertid är han i grund och botten en stabil lagspelare.
Kvar är givetvis också laget hjärta och själ; Jarome Iginla. Återigen gjorde lagkaptenen en kanonsäsong och fick en framskjuten placering i såväl poäng som skytteligan.
Nej jag har inte glömt snabbskrinnande Matthew Lombardi. Förhoppningsvis kan han ta ett skär till i rätt riktning. Han kan med sin fart och energi irritera, riva, slita hål och åka förbi det mesta. I år ser han ut att få lekkamrater som passar honom bättrre än föregående säsonger.
Dessa nämnda spelare kan anses vara mer eller mindre givna med reservation för Roy och Primeau. Men dessa två bör helt klart vara med i truppen. Förenklat kan man säga att det finns ett par platser lediga. De som aspirerar på dessa platser kan, för att göra det enkelt, delas in i tre grupper.
De logiska. Eric Nystrom, Dustin Boyd och David Moss. De har fått lite skinn på näsan och denna säsong är det dags att slå sig in eller försvinna. Boyd är den som anses besitta mest talang av de tre.
De som kommer att få sin chans: Brandon Prust är i spetsen. Prust skulle egentligen varit bland de logiska om inte förra säsongen förstördes av en tidig skada. Jamie Lundmark som gör en något oväntad återkomst till laget. Men han är en talang som aldrig blommade ut och han sägs ha mognat under sin vistelse i ryska ligan. Warren Peters som fick lite rutin säsongen som gått.
Skrällarna! Kyle Greentree som kom från Flyers i utbyte mot Ramholt. Svenske Mikael Backlund som lovordas av Keenan. Chris Chucko talangen som inte fått till det och evige på gränsen spelaren Carsen Germyn
Men innan vi tar oss vidare bör vi titta lite närmre på lagets viktiga nyförvärv. Cammalleri är den av nyförävrven som mest påminner om Tanguay och Huselius. Cammalleri är emellertid mer allround, rakare i sitt spel och snabbare. Bourque som kom mot ett val från Blackhawks signades efter övergången till ett treårskontrakt med laget.. Kanadensaren kommer onekligen vara ett tillskott, om inte annat så i spel i numerärt underläge. På 62 matcher förra säsongen lyckades 26-åringen göra fem mål i just numerärt underläge. Bourque och Lombardi kommer bli en pina för motståndarna. Glencross huserade förra säsongen i grannrivalen Oilers. Där spred 25-åringen i skräck i målvakterna. Det är en riktigt energispelare Flames införskaffat och han har en aptit för mål. Med marginalerna på sin sida kan kanadicken blomma ut rejält denna säsong.
Intressant att de flesta av lagets nyförvärv är vänsterforwards. Sist ut, absolut inte minst, men absolut mest omdebatterad är också en vänsterforward (som emellertid går bra som höger). Big Bert Bertuzzi. Fansen är kluvna till den signingen, med all rätt. Personligen instämmer jag med Iginla som i pressen uttryckt en önskan om att han ska välkomnas och att det är dags att gå vidare. Jag har full sympati för Steve Moore och hans familj och full förståelse för att det tittas snett ibland. Men det finns tungt kriminella våldsverkare som får mer respekt och förlåtelse än Bertuzzi. Välkommen eller inte, nu är han här och som supporter får man hoppas att han hittar formen. Den 33-årige kanadicken vet om att detta är hans sista chans att uträtta något mer i NHL, vänder inte karriären nu så vänder det aldrig. Han är billigare än Nolan vilket är positivt förhoppningsvis gör han även bättre ifrån sig. Bertuzzi kan bli en jackpot. Det kommer att bli tungt att möta Big Bert och Iggy samtidigt.
Bertuzzi tillsammans med de andra nyförvärven, Giordano inkluderat, kommer ge laget fler alternativ i såväl numerärt underläge som överläge. Spel som vi varit riktigt usla på. Totalt sett har laget GM Sutter gjort ett bra jobb. Signingarna har varit i rätt prisklass och de ser rätt ut för laget.
Nyckelspelare
Dion Phanuef, Jarome Iginla, Miikka Kiprusoff
Kommit och gått
In:
Todd Bertuzzi - UFA
Curtis Glencross - UFA
Jamie Lundmark - UFA
Andre Roy - UFA
Peter Vandermeer - UFA
Ryan Wilson - UFA
Mike Cammalleri - Kings
Mark Giordano - Dynamo Moskva
Rene Bourgue - Blackhawks
Kyle Greentree - Flyers
Ut:
Stephane Yelle - UFA
Curtis Joseph - UFA
Owen Nolan - UFA
Kristian Huselius - UFA
Mark Smith - UFA
Grant Stevenson - UFA
Brent Krahn - UFA
Eric Godard - UFA
David Hale - UFA
Tim Ramholt - Flyers
Alex Tanguay - Canadiens
*Marcus Nilson - Yaroslav
* Nilson förväntas bli utlånad men ska passera waivern en gång till
Förväntad laguppställning:
Bertuzzi - Langkow - Iginla
Glencross - Cammalleri - Lombardi
Bourque - Conroy - Boyd
Nystrom - Primeau - Roy
Phaneuf - Regehr
Giordano - Vandermeer
Aucoin - Sarich
Andra notabla spelare:
Anders Eriksson, Rhett Warrener, Jamie Lundmark, David Moss, Brandon Prust
Värsta förlust: Kristian Huselius
Svenske Kristian Huselius får bära det epitetet. En del experter och förståsigpåare (främst svenska) hävdar att laget kommer att sakna honom mer än man vill erkänna. Kan inte riktigt instämma i det. Visst bidrog han med egenskaper som kanske nu saknas i truppen i och med att även Tanguay försvunnit, men samtidigt tror jag laget är mer homgent och balanserat än tidigare. Jag gillar Huselius och hans teknik, jag kommer att sakna honom. Samtidigt inser jag att det är inte bara guld och gröna skogar med teknikkungen. Visst är Keenan ett original, en hård kille som ofta stöter sig med spelare, men jag kan inte tycka att han hade helt fel angående Huselius gällande att han är en humörspelare som mest spelar på offensiv planhalva.
Bästa nyförvärv: Mike Cammalleri
Mike Cammalleri kan bli en succé, men vilken position ska han ha? Han värvades förmodligen som left wing men efter att klubben värvat både Bourque, Bertuzzi och Glencross på den positionen är det inte omöjligt att han får spela center. 26-åringen är rappare och målfarligare än Tanguay, snabbare och inte lika omständig som Huselius. Lyckas han ? Det vet man aldrig med Calgary. Laget och fansen har sett Chris Drury, Tony Amonte, Alex Tanguay med flera misslyckas. Cammalleri kommer från en skadedrabbad säsong i bottenlaget LA Kings. Säsongen innan var han poängkung och hyllad yngling i Kings. Det återstår att se vad han blir i Calgary, klart är dock att han besitter talangen för att lyckas.
Poängkung: Jarome Iginla
Om någon skulle lyckas stjäla detta epitet från honom äter jag upp min hatt (om jag hade haft någon). Om lagkaptenen får vara hel åtminstone 70 matcher finns inget som kan stoppa Iginla från att återigen vara poängbäst och bäst i Calgary Flames. Det mest spännande är att se om han kan komma över 100 poäng.
Bästa nykomling: John Negrin
Väldigt svårt att sia om detta. Calgary Flames huserar inte direkt någon stor talangfabrik. Av de yngre spelarna är det färmst tre det pratas och har pratats om. Backarna Adam Pardy och John Negrin samt forwarden Mikael Backlund. Dessa har hyllats av såväl GM Sutter som headcoach Keenan. Emellertid känns John Negrin som den med störst chans att ta en plats i Calgary Flames. Den kanadensiske backen har imponerat på rookiecampet och sägs vara mycket mogen i sitt spel. Det försämrar inte heller hans chanser att Calgarys försvar är något omdebatterat.
