Veckans profil #48
Chelios (här i USA Hockey) gav och ger glans till hockeyn och han började i Montreal

Veckans profil #48

Denna veckans profil är en före detta Montrealspelare som var älskad av sin publik. Han ”exploderade” in i NHL-världen efter 2 år på University of Wisconsin och efter att ha gjort debut i USA:s A-landslag. Han är känd idag som en gammal räv som man inte vet hur han ska göra med sin karriär. Nummer 48;

Nr. 48: Chris Chelios  
Han är en av de bästa amerikanska spelarna i NHL:s historia med ett hockeyhjärta format som Stanley Cup-bucklan. Född 1962 men fortfarande aktiv och med en satsning på att spela nästa år med USA Hockey. Hans hockey har för mestadels präglats och beundrats under hans tid i Chicago och Detroit, men hans legend skapades i Montreal Canadiens.

Matcher: 402 (+ 98 i slutspelet)
Mål: 72 (+ 16 i slutspelet)
Assist: 237 (+ 52 i slutspelet)
Poäng: 309 (+ 68 i slutspelet)
Total +/-: 74 (+/- 8 i slutspelet)
Kontrakt: Ej i klubben
Tröjnummer: 24

Bakgrunden 
Christos Kostas Tselios (senare Chelios) föddes i Chicago, Illinois i USA den 25:e januari 1962. Med en grekisk bakgrund (Mor och far födda i Grekland) tog han sina steg till att bli en fullfjädrad hockeyspelare genom att bygga upp sitt intresse för ishockey. Han påbörjade sin karriär tidigt och sken ut som en väldigt lovande ung spelare och när han senare 1977 flyttande från sin barnhem i Evergreen Park till San Diego där han fortsatte sin fina ungdomskarriär i High School. 

Under ungdomens år blev han senare nekad flera gånger av kanadensiska lag i från ligorna i Junior B-klassen. Det fick honom att se ner på sig själv när han hade rest från Kalifornien i onödan. Han återvände hem till Chicago efter examen 1979 och började bygga upp sitt självförtroende och även sin kroppsbyggnad. 1981 blev han draftad av Montreal Canadiens i den andra rundan (totalt 40) samtidigt spelade han i Moose Jaw Canucks i SJHL (Saskatchewan Junior Hockey League) där han stod för 87 poäng på 54 matcher den sista säsongen med klubben.

Genombrottet
Han slutade senare i Moose Jaw för att fortsätta på University of Wisconsin, under den tiden blev han även uttagen till J-VM i ishockey i det amerikanska landslaget där han utmärkte väl och under de senare åren hade han redan spelat i NCAA-championship turneringen 1983 och senare gjort debut i OS-landslaget 1984. Han utmärkte sig vid båda tillfällena, och Montreal var glada att se honom spela för Canadiens samma säsong som OS 1984. Han spelade då 12 matcher i grundserien och 15 matcher i slutspelet.

Säsongen därpå blev en riktig debutsäsong om man säger så, Chelios spelade 74 matcher under grundserien och fick ihop 9 mål och totalt 64 poäng. En kanonsäsong kort sagt. Tillsammans med Larry Robinson lärde sig Chelios principerna hos en riktig NHL-back och han klättrade i listan som bland de bästa backarna i ligan.

Säsongen 85-86 blev fullbordad då han fick ta sin första Stanley Cup med Montreal och i sin egen karriär. Han hade kommit till mycket högre nivå än vad han kanske någonsin drömt om.

Fortsättningen
Säsongen -88’-89’ är historisk både för Montreal Canadiens och för Chris Chelios då han blev utnämnd som säsongens bästa back. James Norris Trophy utdelades till honom och han är i dagens NHL den senaste backen i Montreals historia som tilldelats priset som bäste back. Det är också Chelios senaste och enda gång som han fått pokalen. Han är också en av fem backar genom tiderna i klubben att ha gjort 20 mål eller mer på en säsong.

Året därpå (säsongen 89-90) blev både Chelios och Guy Carbonneau historiska inom Montreal när de båda tog på sig kaptenens ”C” och blev de första spelarna i klubbens historia att dela på kaptensrollen inom laget.

Den säsongen blev den sista för Chelios i Montreal, när han året senare blev bortbytt till Chicago Blackhawks för centerforwarden Denis Savard och Chelios var ”hemma” igen. Tillbaka i Chicago där han en gång stod och hejade på sitt Blackhawks i vinst och förlust. Där kom han att spendera hela 9 säsonger med Illinois-klubben, tills han 1999 blev bortbytt till Detroit Red Wings där han tills idag var en medlem av spelartruppen.

Han har ytterligare två Stanley Cup-titlar med Red Wings, 2001-2002 och så senast som 2007-2008. Spelade i finalserien 2008-2009 men där Pittsburgh var starkare än Red Wings i slutändan.

Ytterligare en fortsättning?
Chris Chelios är känd att vara en arbetshäst, och är en träningsfantast som håller kroppen i form året om. Han har en träningsmetod där han tar med sin träningscykel in i bastun och cyklar för fulla muggar. Han kallar det uppfriskande, men hans lagkamrater kallar det galenskap.

Vid ålder 47 och blir nästa Januari 48 blir han en spelare som inte är så önskvärd som alla de yngre spelarna. Han har själv sagt till Gordie Howe (har rekordet för äldste spelaren i NHL vid ålder 52) att han ska slå rekordet. Men kommer någon klubb att vilka signa honom? Detroit har vaggat fram och tillbaka med historien och bestämde sig i sommar för att inte skriva kontrakt med honom.-Om jag inte får något nytt kontrakt med någon klubb i NHL så lägger jag skridskorna på hyllan sa Chelios själv till TSN.com. 

Vad kan göra är att sitta och vänta. Men Chelios är och kommer alltid att vara… en legend.  

Stefan Löfstrand2009-08-15 13:00:00
Author

Fler artiklar om Montreal