Veckans profil #47
Denna veckans profil har valts ut pga. starka prestationer, mycket vilja och en del galenskaper. En del att minnas utav dessutom. Han stod med toga i målburen, tog det han skulle, även om han vacklade en del efter lockout-säsongen var han omtyckt och kunde lika väl ha blivit en fenomenal målvakt för Montreal.
Född den 13:e september 1976 i Laval, Quebec i Kanada, växte unge José Théodore upp med drömmen att bli lika bra som den (dåvarande) store Montrealmålvakten Patrick Roy och att få spela i NHL. 26 år efter han föddes, stod han där med sin dröm uppfylld. Enda skillnaden mellan de två spelarna, vara att José var högerplockare istället för det traditionella vänster som vi är så vana att se.
Matcher: 353 (+ 28 i slutspel)
Minuter: 20053 (+ 1652 i slutspelet)
Vinster: 141 (+ 11 i slutspelet)
Förluster: 158 (+ 15 i slutspelet)
Oavgjorda: 30 (får inte sluta oavgjort i slutspel)
Insläppta mål: 876 (+ 70 i slutspelet)
Nollor: 23 (+ 1 i slutspelet)
Målsnitt: 2.62 (+ 2.54 i slutspelet)
Kontrakt: Tillhör ej klubben
Tröjnummer: 60
Genombrottet
Den tidiga hockeykarriären fick en bra start för Théodore och trots sin hållning och spelstil klarade han av att bemästra butterfly-stilen. Han slog in i högre ligor som tonåring i St. Jean Lynx i QMJHL där han kanske inte var bättre än någon annan, men han hade talang. Och Montreals dåvarande GM Serge Sevard litade på sina instinkter och valde Théodore i NHL-draften 1994 i den andra rundan (totalt 44). Han hade nått sitt första mål i sin hockeykarriär.
Han höll sig kvar i QMJHL men hade nu bytt klubb till Hull Olympiques istället för St. Jean, och förberedde sig för den ultimata drabbningen och för spel med Montreal Canadiens. Från 1994 till 1996 stannade han kvar i QMJHL. 1996 spelade han för Kanada i Junior-VM och vann guld med laget, utnämndes dessutom till målvakt i J-VM:s All Star lag 1996 och till bäste målvakt i turneringen. Som visade en lysande start inför en framtida karriär inom Montreals organisation.
Hans debutsäsong kom 1996-1997 för Montreal men fick se sig själv mycket bakom själva spelet med Jocelyn Thibault i målburen för Canadiens. Året därpå var han inte alls med Montreal utan befann sig i AHL och hos Fredericton Canadiens säsongen 1997-1998, men han chans skulle komma för eller senare.
Drömmen kom närmare
Säsongen 98-99 blev det blyga 18 matcher för Montreal följt av 30 spelade matcher säsongen 99-00. Siffror också som talade för att Théodore var värdig enligt tränaren Alan Vigneault och man valde att ge José en riktig chans säsongen efter. Hans siffror säsongen 99-00 såg ut på detta vis;
Matcher: 30
Minuter: 1655
Vinster: 12
Förluster: 13
Oavgjorda: 2 (som man körde med tidigare i NHL)**
Insläppta mål: 58
Nollor: 5
Målsnitt: 2.10/match
Säsongen 00-01 tog han över målvaktsspaden från Jeff Hacket som man tyckte hade sett lite darrig ut de senaste säsongerna. Men det var inte någon direkt bra säsong för Montreal och Théodore hade det minst sagt lätt i kassen. Laget hamnade under slutspelsplats och gjorde poängmässigt sin sämsta säsong på över 50 år i ligan. Théodores siffror såg ändå bra ut trots förlusterna och lagets tunga svacka under hela vintern;
Matcher: 59
Minuter: 3298
Vinster: 20
Förluster: 29
Oavgjorda: 5
Insläppta mål: 141
Nollor: 2
Målsnitt: 2.57
Drömmen blev sann
Men det är inte den säsongen man minns Théodore så väl mycket för. År 2001-2002 noterades han för sin absolut bästa säsong i hans karriär där han mycket väl spelade som självaste St. Patrick han själv. Montreal, som inte hade nått slutspelet på 3 år hade en mycket hård press på sig, men José Théodore kände ingen sådan. Han gick ut och spelade sitt livs säsong när han senare efter säsongen noterades för 67 matcher och 30 vinster, 136 mål insläppta, 7 hållna nollor (personligt rekord) och ett målsnitt på 2.11.
Han tog Montreal till deras första slutspel på 3 långa år och där man började med att slå ut en av de närmsta divisionsrivalerna Boston Bruins med 4-2 i matcher. I den andra omgången (conference-semifinal) mötte man de svårare och tuffare Carolina Hurricans. Som i målet hade en tät och flexibel Arturs Irbe, som just då såg lite odödlig ut som Théodore i Montreal gjorde. En annan extra minnesvärd grej för Montreal den säsongen förutom slutspel och Théodores frälsande var återkonsten av kaptenen Saku Koivu som hade kämpat sig genom sin cancersjukdom Non-Hodgkins lymfom (en allvarlig sjukdom som sprids i blodet via kroppens vita blodkroppar) och fansen var överlyckliga att se sin lagkapten tillbaka på isen, passa pucken, skjuta den och leda laget framåt.
Carolina slog ut Montreal och slutspelet tog slut ganska fort om man säger med ganska rak slutsats. Théodore blev tilldelad Vezina Trophy som ligans bästa målvakt, Hart trophy som mest betydelsefulla spelare för sitt lag och Roger Crozier Trophy en trofé som kom till säsongen 2000 och tilldelas den målvakt som har högst räddningsprocent och minst 25 spelade matcher.
Fortsatte som Roy
Han fortsatte att spela bra i Montrealkassen tills säsongen 2006 strax innan transferfönstret stängde då han tradades till Colorado Avalanche efter en minst sagt svajig säsong för Habs. Just nu tillhör han Washington Capitals och har under den senaste säsongen kommit tillbaka till det spel som liknar det han hade säsongen 2001-2002.
Under sin ”supersäsong” lyckades även Théodore göra ett mål i öppen kasse den 2:a januari 2002 samtidigt som han fick hålla nollan i matchen som slutade 3-0 mot motståndarna New York Islanders. Han tillhör även topp-10 listan inom Montreal som en av målvakterna med flest spelade matcher för klubben (353), vinster (141) och hållna nollor (23).
Fotnoter
* I statistiken gällande målvakter räknar man spelade minuter istället för mål och assist. Även om målvakter kan göra mål, brukar det oftast inte stå med i deras statistik.
** Innan säsongen 2005-2006 och bakåt fick matcher sluta oavgjorda med en poäng utdelade till båda lagen. Efter 2005 tog man bort det och man avslutar med 5 minuter sudden death och eventuellt straffläggning.
Källa: http://canadiens.nhl.com
