Decenniets tio största besvikelser
Vi har tagit oss ännu ett steg närmare avslutningen. Idag listar undertecknad 2000-talets störst besvikelser. Det bjuds på några repriser och en del nya namn. håll till godo
Decenniets tio största besvikelser
Förutsättningar för att kvalificeras till listan är att spelaren har representerat Flames i NHL under 2000-talet (00-10) och på något misslyckats med att leva upp till förväntningarna.
10. Wayne Primeau
Kan tyckas vara ett lite orättvist val. Då Primeau spelade var veteranen långt ifrån dålig. Problem ett var att Flames betalade en del för Brad Stuart och Wayne Primeau. Eftersom Stuart snabbt försvann hamnade allt hopp på att Keiths lillebror Wayne skulle göra förlusten av Chuck Kobasew och Andrew Ference mindre smärtsam. Det var inga förhoppningar om många poäng utan att han skulle vara en effektiv grovjobbare som med sin fysik skulle visa var skåpet skulle stå. Problem två var att Primeau aldrig spelade, konstant skadad. När han dessutom kostade klubben pengar och att laget fick ge upp ett andrarundsval för att bli av med honom så är det svårt att förneka besvikelsen.
9. Jeff Shantz
Fick relativt snabbt smeknamnet Jeff ”no chance” Shantz då han var bättre på att missa mål än att träffa. Grunden till aggressionerna mot Shantz började egentligen redan innan han kom till klubben. Robert Reichel var bra i Flames, men som med alla andra bra spelare under den tiden åkte han ut. Tillbaks från New York Islanders kom Marty McInnis. McInnis skötte sig rätt bra i Flames men var antagligen för bra. 1998 bytte Flames bort McInnis till Chicago Blackhawks. I utbyte kom Shantz. Shantz spelade i Flames till 2002 och var i största allmänhet hopplös. Totalt stod floppen för 33 mål och 53 assist på 256 matcher. Flames hade i tre steg effektivt lyckats byta ner sig från en 40-målskytt till en 13-målsskytt.
8. Andrei Nazarov
Nazarov, nästan två meter väldig ryss, valdes av San José Sharks som nummer tio i runda ett 1992. Var tänkt som en power forward men blev snarare en högt draftad fighter. Alla lag i ryssens NHL-karriär använde honom som det, alla utom ett. Calgary Flames såg potential i ryssen och skeppade iväg Michael Nylander i utbyte mot ryssen. Flames satte Nazarov i en offensiv roll och han fick inte dra på sig onödiga utvisningar. På 112 matcher blev det 15 mål och 31 assist, inte mycket till produktion. Tradades under år 2000 till Anaheim Ducks.
7. Jason Wiemer
Wiemer draftades av Tampa Bay Lightning som nummer åtta 1994. Trots att kanadensaren inte imponerade i Lightning ville Flames ändå ha honom. Flames gav glatt bort Sandy McCarthy, valet som blev Brad Richards samt ett femterundsval som det inte blev mycket av. Kanadensaren troddes vara en ny Cam Neely. Det var han inte. Wiemer kunde varken åka skridskor eller skjuta, eller för den delen passa. Det blev 34 mål på 252 matcher. När laget efter 00-01 till slut gav upp hoppet och skeppade iväg honom till Florida Panthers var det sann glädje i min själ. När Flames inför 05-06 återigen valde att satsa på Wiemer var ångesten tillbaka.
6. Rob Niedermayer
Talangfull och yngre broder till mer kände Scott Niedermayer. Dessvärre var den yngres talang inte i närheten av den äldres. Likväl draftades Rob tidigt, som nummer fem, 1993 av Florida Panthers. I Panthers gick det helt okej. Calgary Flames, som även då sökte en center för kedja ett, såg ett genombrott runt husknuten. Så inför 01-02 slängde Flames iväg ett av sina få offensiva hot, Valeri Bure, för att få Rob Niedermayer. Niedermayer blev aldrig Flames nummer ett center. Den rollen gick till Craig Conroy som anlänt sent säsongen före. Niedermayer blev däremot en stor flopp och lyckades bra göra 14 mål på sina 111 matcher. Kanadensaren skeppades under 02-03 iväg till Anaheim Ducks, där han ironiskt nog hittade sin roll. Samma säsong fick flamesfloppen nöjet att spela Stanley Cup. Ducks tog sig hela vägen till final. Ett par säsonger senare lyckades han även vinna Stanley Cup med Ducks.
5. Tony Amonte
Amerikanen Amonte var en stor profil och anlände till Flames inför 05-06. En värvning med tyngd för ett annars profilfattigt Flames. Amerikanen som bland annat gjort över 40 mål tre gånger hade onekligen bra meriter. Amonte skulle ge Flames offensiv en ny dimension. Måhända att lagets tredjekedja fick en ny dimension men Amontes offensiv såg varken fans eller Flames något av. Amonte noterades för skrala 24 mål på 161 grundseriematcher i Flames.
4. Jeff Friesen
Friesen, en duktig spelare som stagnerat något efter ett par sämre säsonger. I Flames, 06-07, skulle karriären komma på rätt bana igen. Hur det gick? Åt skogen. Åstadkom ingenting och var totalt hopplös på allt han företog sig under sin tid i laget. Kanadensaren noterades endast för 12 poäng på 72 matcher, detta trots rejält med istid och möjligheter. Trots att Friesen var knappt 30 fyllda och noterats för över 800 NHL-matcher och mer än 500 poäng blev 06-07 hans sista säsong i NHL.
3. Rico Fata
Flames valde som nummer sex i 1998 års draft. Lotten föll på Rico Fata. En snabbskrinnare som skulle föra Flames in i 2000-talet. Kanadensaren var Flames framtid och stora hopp. Efter tre säsonger och totalt 27 matcher hade talangen endast noterats för en poäng. Calgary Flames waivade 2001 sitt ”hopp”. Och Fata går till historien som en av lagets sämsta investeringar och största besvikelser.
2. Grant Fuhr
Värvades från Blues inför 99-00 för att ge laget stabilt målvaktsspel och för att stötta lagets unga burväktare. Misslyckades totalt. Släppte in 77 mål på de 23 matcher han spelade och solkade för evigt ned sitt namn. Fuhr spelade även två matcher för Flames AHL-lag. Resultat: tio insläppta mål. Noterbart är även att Fuhr fick lämna Blues när Roman Turek anlände. Inför 01-02 anlände just Roman Turek till Flames.
1. Olli Jokinen
Jokinen var en stjärna, även om den statusen dalat något i Coyotes. Den finländske centern skulle bli den partner Iginla saknat sedan Conroys glansdagar. Flames betalade ett högt pris och gav bland annat upp ett förstaval och publikfavoriten Matthew Lombardi för att försäkra sig om finnens tjänster inför förra säsongens slutspel. Mindre än en säsong senare är Jokinen borta och returen var inte mycket att hurra för (Chris Higgins och Ales Kotalik).
Jokinen var ruskigt ineffektiv under sin tid i Flames. Han misslyckades med att producera (bortsett från de fem första matcherna) och fann ingen kemi med Iginla. Framförallt vann han inte fansens hjärta. Jokinen toppar delvis även på grund av att hans ankomst och införskaffandet av Jay-Bo i högsta grad föranledde Mike Cammalleris sorti.
Kommentar:
Det fanns en hel del bubblare till denna listan. Jukka Hentunen, Oleg Sapykin, Marty Murray för att nämna några. Kanske är någon av dem större besvikelser? Men för undertecknad är det de ovannämnda som åsamkat mig mest smärta.
Källor:
http://www.legendsofhockey.net
http://flames.nhl.com/
http://tsn.ca/nhl/
-------------------------------------------------------------------------------
Tidigare listor
Tio överraskningar: http://www.svenskafans.com/nhl/calgary/artikel.asp?id=342957
Yttrar: http://www.svenskafans.com/nhl/artikel.asp?id=342859
Centrar: http://www.svenskafans.com/nhl/artikel.asp?id=342682
Backar: http://www.svenskafans.com/nhl/artikel.asp?id=342158
Målvakter: http://www.svenskafans.com/nhl/calgary/artikel.asp?id=341987
Minnesvärda spelare: http://www.svenskafans.com/nhl/calgary/artikel.asp?id=341779
