Den bistra verkligheten
Verkligheten hann till slut ikapp Flames. Flera säsonger i rad har laget tagit sig till slutspel med nöd och näppe. Laget har vunnit matcher i grundserien trots relativt svagt spel. Det håller inte hur länge som helst. Denna säsong har Flames förlorat de matcher laget varit dåliga i.
Det är lätt att vara efterklok och efter ett fiasko är tämligen enkelt att gamla saker och ageranden som man godtagit eller bortsett från då det gått bra för laget, poppar upp till ytan igen. Således har bland annat Darryl Sutters tillkortakommanden varit säsongens huvudämne.
Hela fadäsen har svidit och irriterat enormt. Således har denna skrift pågått under en lång period där det mesta skrivits nära inpå efter att Flames fiasko fullbordats. Så varför publiceras det överhuvudtaget? Bättre sent än aldrig och dessutom är det väl något för ett Flamesfan att läsa under denna stiltjefyllda period.
För att göra det hela överskådligt har undertecknad i likhet med Yahoo-bloggen Puck Daddy (där Greg Wyshynski är ansvarig) också valt att dela upp Calgary Flames fiasko i fem kapitel, eller kanske snarare fem frågetecken. Dessa fem kapitel eller frågetecken är egentligen desamma som Puck Daddys. Vilket inte är så konstigt då dessa troligtvis är det som är av mest relevans i nuläget.
Brent Sutter
Det var ett högt spel av Darryl Sutter att anlita sin bror. Det konstaterades direkt när ryktet om ännu en Sutter började gå. Lagets head coach tycks trots missat slutspel gjort vad han kunnat. Det känns inte som detta är coachens fel.
Laget har efter finalen successivt blivit sämre säsong för säsong. Trots förändringar har laget kommit längre och längre ifrån den där åtråvärda bucklan. Flames har haft fyra olika huvudtränare om man tittar tillbaka på de fem senaste säsongerna. Darryl Sutter, Jim Playfair, Mike Keenan och nu Brent Sutter. Alla säsonger har egentligen varit fiasko, ut i runda ett och nu även ett missat slutspel. Ingen av coacherna har lyckats få igång lagets spel i numerärt överläge. Min poäng är helt enkelt att ingen coach tycks lyckas med detta lag. Så problemet sitter rimligtvis till större del i laget än i coachen.
Tillbaks till nuet och dagens coach. Får han vara kvar? Hans vara eller inte vara beror på vad ägargruppen kommer fram till och då tror jag inte det är Brent Sutter som ifrågasätts. Så frågan man kanske bör ställa sig är snarare om en Sutter kan vara kvar om en annan får gå? Vill han ens om brodern eller bröderna får gå? Det kan givetvis bara framtiden utvisa och vi kan bara spekulera. Personligen tror jag han försvinner om bröderna försvinner. Å andra sidan försvinner nog inte bröderna.
Darryl Sutter
Lagets GM väcker känslor. Sutters väcker känslor. Där känns som att det är fler Sutters i Calgary än där är rum i Gripsholm slott. De är överallt, på isen, på bänken, på läktaren, i logen, på andra läktare, på kontoret. Men beträffande den Sutter som är General Manager finns det två infallsvinklar jag direkt tänker på. Om man nyttjar fansens glasögon önskar man sannolikt att Sutter (tillsammans med sin bröder) tjäras och jagas ut ur Calgary ögonblickligen. Om man tar på sig expertens, förståsigpåarens blir det troligtvis något mer objektiva glasögon. Sutter har gjort mycket för detta lag, det är ju Sutters lag. Han gjorde Calgary till ett slutspelslag efter år av misslyckanden och han har varje säsong försökt göra det bästa för laget. Han ska med andra ord hanteras varsamt och med respekt. Men hur man än vänder och vrider på det kan ingen av infallsvinklarna undvika att ställa sig frågan: Är Darryl Sutter rätt man att leda Calgary Flames?
Personligen tvivlar jag på det. Även om Sutter inför säsongen lurade såväl undertecknad som flera experter har tvivlet om hans kompetens onekligen växt under säsongen. Känslan är att alla dumheter Sutter gjort har inträffat under denna säsong och slutet av förra. Det hela har bunkrat ihop sig. Kanske är det kontentan av agerandet hos en GM som inte är van att jobba i motgång?
Så vad har Sutter gjort? Jag skulle påstå att det hela inleddes vid förra säsongens trading deadline. Olli Jokinen införskaffades, förvisso ett beslut som ska ha kommit ovanför Sutters huvud. Likväl känns detta som startskottet. Försvinner gör ett förstaval och Matt Lombardi. Jokinen inleder strålande men sedan händer något och hela laget tappar formen. Kemin mellan Jarome Iginla och Jokinen är noll. När sommaren kommer väljer Sutter Jokinen och sedan Jay Bouwmeester framför lagets bäste målskytt Mike Cammalleri, således packar Cammalleri väskorna.
När nuvarande säsong sätter igång har Jokinen och Iginla fortfarande ingen som helst kemi och efter en bra inledning börjar laget hacka. Många av ”Sutters spelare” känns väldigt gamla. Omklädningsrummet är i kaos och Sutter tvingas agera och efter veckor av förnekande får Dion Phaneuf lämna. Phaneuf rankas högt i ligan trots att han varit tämligen svag och successivt blivit sämre sedan Norris-nomineringen 07-08. Irritationen från fans är inte att Phaneuf tradas, det är snarare en befrielse, utan att returen är en hög av sådär spelare istället för en stjärna. Förvisso har Ian White varit lagets bäste back sedan ankomsten, men han är restricted free agent och har inte alls samma status som Phaneuf. Traden motiveras med att laget saknar bredd och målskyttar samt att man vill göra sig av med en tung lönepost. Okej, argument som håller så fansens ilska lägger sig.
När fansen väl lugnat sig tar det inte lång tid innan Sutter sviker sina ord och ett i det närmsta lavinartat ras rörande förtroendekapitalet sker. Sutter tradar Jokinen, som är en kommande free agent tillsammans med arbetshästen Brandon Prust. I utbyte får man en stor säck potatis kallad Ales Kotalik och en spelare som tycks har glömt var målet är, Chris Higgins. Veteranen Kotalik har dessutom kontrakt två säsonger till, ett kontrakt som kostar tre miljoner dollar per säsong. Flames blir trots detta inte bättre och Sutter fortsätter med tokerierna. Under trading deadline tradar han lovande Dustin Boyd mot ett fjärderundsval och skickar senare sitt eget tredjerundsval tillsammans med Aaron Johnson till Oilers i utbyte mot veteranen Steve Staios. Oilers borde snarare ge Flames sitt förstaval för att de tar på sig fullt otradebara Staios. Staios är 35 år gammal, orörlig och har en lönetaksträff på 2,7 miljoner dollar. Inget av dragen hjälper utan istället missar Flames slutspel.
Summan av kardemumman är följande. Istället för att göra sig av med lön har Sutter lyckats skaffa sig mer, och det i form av spelare som i princip är omöjliga att flytta. Dessutom har laget lyckats göra sig av med alla val av värde i den kommande draften och kommer om inget händer sitta och vänta rätt länge innan de får vara med i densamma. Det som svider mest är inte Phaneufs flytt, där finns trots allt någon vag form av logik, utan det faktum att man släppte Jokinen mot Kotalik. Den traden innebär indirekt att Flames gav upp ett relativt tidigt förstarundsval (13) mot en spelare som kostar mycket, inte vill spela där och som dessutom inte kan göra mål. Många av irritationsmomenten leder som de flesta nog märker tillbaka till Jokinen.
Sutter är inte rätt man att leda Calgary Flames. Ingen vettig GM tradar väl till sig spelare som Kotalik eller Staios? Jag betvivlar starkt att Sutter kan ta rätt beslut i nuläget. Fast frågan är emellertid om ägargruppen kommer fram till samma sak och sparkar honom? Troligtvis inte. Sannolikheten är nog större att han avgår självmant. Men mest sannolikhet finner man i att han stannar kvar.
Kommentar: När detta väl publiceras står det klart att Darryl Sutter blir kvar i rollen som lagets GM. Styrelsen ger honom helt enkelt chansen att klara upp sin egen röra. Kanske är beslutet tagit av respekt för det arbete Sutter gjort för Flames men i mitt tycke är detta ett felbeslut. Sutter har förmodligen ingen lösning och det finns en överhängande risk att det bara blir värre.
Jarome Iginla
Det är inte Iginlas fel att Flames missade slutspel. Måhända har han åldrats och kan kanske inte längre bära hela Flames på sina axlar. Det är inte så konstigt om så vore fallet, oavsett är han fortfarande en elitspelare. Att diskutera hans vara eller inte vara känns som ett svek mot en spelare som gett allt för Flames, det känns inte respektfullt. Han är nummer ett på de flesta listorna vi kan hitta som rör Calgary Flames.
Det som är mest intressant i diskussionerna runt kaptenen är emellertid att Iginla är en nyckel på två sätt, två motsatser. Kaptenen behövs om det ska byggas nytt, omtyckt med ledaregenskaper och rutin. Dessutom är han ansiktet utåt. Men kan Flames bygga nytt utan att trada Iginla? Ska Flames bygga helt nytt, då är Iginla förmodligen den enda som inbringar något rejält i retur. I Puck Daddys skrift lyfts följande paradox fram. "In theory, you rebuild around a character guy like Iginla; in practice, perhaps you can only rebuild by moving him" .
Att trada Iginla skulle kunna slå tillbaka rejält på klubben. Laget skulle till övervägande del bestå av profillösa och mediokra spelare utan något större marknadsvärde. Kanske något överdrivet uttryckt men är för den sakens skull inte osant.
Bygga nytt eller om?
Där är en ganska stor skillnad mellan att bygga nytt och bygga om. Det sistnämnda är ju mer av en reparation medan det förstnämnda är mer av en rivning med påföljande nybyggnation. Flames kan i teorin göra vilket som. I praktiken kan Flames emellertid inte bygga nytt. För många spelare utan marknadsvärde och med för hög lön för att tradas. Klart är att man bör göra något åt laget. Även om det kanadensiska laget missade slutspel med liten marginal (och hade klarat slutspelsplatsen om man varit i East), lär inte laget vara bättre nästa säsong. Darryl Sutters ord om att spelare som Langkow bara måste studsa tillbaka till sitt gamla poängsnitt är dravel. ”Sutters spelare” (Sutters signingar och de han vurmar extra för) börjar helt enkelt bli för gamla, det måste Sutter inse.
Först och främst har Flames ett för dyrt försvar. Mycket pengar är placerades på de sämsta backarna. Bäst under säsongen var Mark Giordano och Ian White. Sämst var Sarich, Regehr och Staios, de är på ålderns höst och är minst sagt orörliga. Jay Bouwmeester var en besvikelse, men var varken direkt dålig eller bra. I trion Regehr, Sarich och Staios har endast den förstnämnda något värde. I farmarlaget finns backar som kan fylla överflödiga backars plats, John Negrin, Matt Pelech, Staffan Kronwall är tre värda att nämna.
Framåt måste målskyttet förbättras. Hur, ja vem vet. Lönesituationen låser lagets möjligheter att knyta till sig spelare av klass. Lag och ledning får hoppas på ett par genombrott och att man lyckas fynda något under sommarens värvningskarusell.
En summering av det hela är ”Sutters spelare” måste bytas ut. Craig Conroy lägger väl av, Daymond Langkow är för dyr och har en ”no trade clause”, likaså Kotalik. Sarich, Staios och kanske även Regehr bör försvinna. Frågan och farhågorna är om det är möjligt? Troligtvis inte. Nej, Sutter är inte den typen som köper ut misslyckade eller överbetalda spelare. Köpa ut känns egentligen som det enda alternativet för flera av spelarna. Flames får hoppas att Sutters vanliga små justeringar av truppen räcker. Fansen får dessutom verkligen hoppas att Sutter inte väljer att trada spelare som Curtis Glencross, Mikael Backlund, Giordano med flera, bara för att de är spelare som laget faktiskt kan trada. Personligen är jag rädd för att det är just så Sutter resonerar, att göra sig med guld och silver för att sitta kvar med koppar och nickel.
Vad är egentligen problemet?
En fråga som egentligen är omöjlig att besvara korrekt, dessutom svårt att formulera det hela på ett vettigt sätt. De enkla förklaringarna är avsaknad av motivation, arbetsmoral, kompetens och kvalité. Motivationsbrist och svag arbetsmoral, ja laget tycks inte få någon fart eller ha någon vidare vilja att vinna. Men allvarligt talat, bortsett från vissa undantag, saknar spelare i NHL motivation och arbetsmoral? Kompetens och kvalité, ja Iginla klarar inte längre bära laget på sina axlar. Kaptenen är fortfarande bra men gör inte längre 82 bra matcher. Iginla måste ha avlastning, det räcker inte med Matt Stajan, Niklas Hagman och Rene Bourque. Fast det har ju under de senaste säsongerna funnits många bra spelare och ändå har laget inte lyckats. Visst finns där en viss sanning i det enkla men det förklarar inte hela händelsekedjan.
Sedan Stanley Cup-finalen verkar inte laget dragit åt samma håll. Efter varje säsong har Sutter gjort små justeringar. En eller ett par saker har ”rättats” till. Det har inte blivit något önskvärt resultat eller någon märkbar effekt. Olika coacher men mer eller mindre samma resultat. Och oavsett coach har det sällan blivit någon fart eller funnits någon vidare vilja i laget. Någon av alla coacherna borde klarat av att inspirera laget? Coachbyten, inget effekt. Nya spelare, inget effekt. Det kan ju tyckas märkligt att det inte får något effekt.
Det pekar väl ändå på att där finns ett svårare problem. Ett problem som är djupare förankrat än något som går att skylla på motivation, arbetsmoral, kompetens och kvalité. Det lutar åt att problemen finns någonstans i lagets grund. Hos stöttepelarna i laget, spelarna i allmänhet, i organisationen. Kanske är lagets sammansättning helt fel, de trivs kanske inte med varandra, det har ju ryktats om ett omklädningsrum med dålig stämning. De kanske inte trivs med organisationen? Eller är det så enkelt att man saknar en pådrivare, en spelare som kan tända laget? Överflöd av veteraner och brist på unga spelare med entusiasm som smittar av sig och inspirerar övriga? Sannolikt är det en liten dos av allt nämnt men där måste finnas ett ursprung till det hela. Det är svårt att sätta fingret på det, det bästa undertecknad kommer fram till är att lag och organisation som helhet är sjuk. Men vad betyder det och framförallt hur botas det.
Med tanke på hur det ser ut i nuläget är det kanske inte bara negativt att kanadensarna missade slutspel. Spelarna måste se sig i spegeln, tända till och organisationen måste bestämma riktning. Med en ny ledarstab hade problemet eller problemen kanske identifierats och lösts. Bort med spelare som är fel, ledare som är fel och så vidare. Nu är emellertid Sutter kvar vid rodret och då har undertecknad svårt att se laget byta riktning. Då lär inte heller lagets grund förändras och förmodligen får man inte bukt med lagets sjukdom, vad det än är. Men som supporter hoppas jag att jag har fel.
Källor:
http://sports.yahoo.com/nhl/blog/puck_daddy
www.nhlnumbers.com
