SvenskaFans rankar: 14. Ottawa Senators
Ottawa gick till Stanley Cup-final säsongen 06/07, men sedan dess har organisationen inte varit lyckosam. Förra sommaren drogs Senators med Dany Heatley-affären och nu har man förlorat flera viktiga spelare, utan att ha hittat några rejäla ersättare. Bryan Murrays lagbygge räcker dock till en slutspelsplats enligt SvenskaFans.com – och väl i slutspelet kan vad som helst ske.
Sedan slutspelsäventyret säsongen 06/07, som slutade med förlust mot Anaheim i Stanley Cup-finalen, har Ottawa inte varit lyckosamma. Senators har förvisso gått till slutspel vid två av tre tillfällen, men har inte lyckats ta sig förbi förstarundan. Den gångna säsongen blev det respass mot Pittsburgh. Man lyckades i och för sig pressa Penguins och vann bland annat game 1, men förlorade så småningom matchserien med 2-4.
Sommaren har sedan till stor del handlat om vilka spelare man har tappat. Viktige Anton Volchenkov, rutinerade Andy Sutton och mångsidige centern Matt Cullen har alla lämnat och det enda nyförvärvet av klass är Sergei Gonchar. En enkel ekvation visar därmed att Ottawa har blivit rejält försvagade – för andra sommaren i rad. Förra sommaren fick man ju som bekant dras med Dany Heatley-affären.
Forwardsstommen är dock intakt, och leds precis som vanligt av Daniel Alfredsson, Jason Spezza och Mike Fisher. Stjärntrion backas sedan upp av namn som Milan Michalek, Peter Regin, Nick Foligno och sist men inte minst Alexei Kovalev. Ryssen kom bara upp i 18 mål och totalt 49 poäng på 77 matcher under den gångna säsongen och behöver producera bättre än så om Ottawa ska hota på allvar. En het och spelsugen Kovalev håller nämligen alltjämt en mycket hög klass.
Defensiven har som sagt förstärkts av Sergei Gonchar – men förlusterna av Anton Volchenkov och Andy Sutton lämnar ett stort hål. Volchenkov är en mästerlig defensivspecialist som blockerar mängder med skott och som dessutom alltid smäller på i närkamperna. Sutton kom vid trading deadline under den gångna säsongen och bidrog med ett stabilt defensivt spel samt viktiga ledaregenskaper. Duon kommer dessutom saknas i Ottawas starka penalty killing.
Trotjänaren Chris Phillips får nu dra ett tungt lass som ensam shutdown-specialist och man kan inte blunda för det faktum att Ottawas backbesättning ser felbalanserad ut med fyra offensivt inriktade försvarare, en defensivspecialist samt tuffingen Matt Carkner som toppnamnen. Det finns dessutom frågetecken för målvaktsparet Pascal Leclaire och Brian Elliott.
Om Daniel Alfredsson fortsätter producera, om Jason Spezza lever upp till sitt välbetalda kontrakt, om Alexei Kovalev visar sin magi, om Sergei Gonchar fortsätter ösa in poäng som i Pittsburgh, om den övriga backbesättningen kan stå upp, om Leclaire/Elliott levererar, om powerplay fungerar… ja, då kan Ottawa bli ett lag som på allvar hotar. Om inte, så blir det i bästa fall ett krig om de sista slutspelsplatserna i Eastern Conference.
Målvakter:
Blir det Pascal Leclaire eller Brian Elliott som utses till förstamålvakt? Eller får duon dela på uppdraget? Ottawas headcoach Cory Clouston sitter inte direkt på någon självskriven och pålitlig förstamålvakt, utan lär lita på sin fingertoppskänsla och försöka spela den hetaste av de två.
Leclaire har under delar av sin karriär visat att han kan hålla en hög nivå, men har också haft enorma skadeproblem. Han är kvick i sidledsförflyttningarna, men kan ibland bli för ivrig mellan stolparna. Elliott inledde den gångna säsongen som back-up, men övertygade när han fick chansen och med sitt lugn inger han trygghet till försvaret. Det råder dock vissa frågetecken om huruvida han kan spela på topp under en längre tid eller ej.
Bakom Leclaire och Elliott återfinns Mike Brodeur, en i grunden begränsad målvakt men som tog tre segrar på sina tre matcher, och höll nollan vid ett tillfälle, under den gångna säsongen. Även svenske Robin Lehner finns med i kulisserna, men är ännu inte redo för NHL.
Backar:
I nye Sergei Gonchar har Ottawa nu fått en offensiv förstaback av klass, något som de tidigare har saknat, men det råder vissa frågetecken till längden på hans kontrakt. Den 36-årige ryssen har nämligen dragits med skadeproblem under de två senaste säsongerna och hans nya treårskontrakt värt $5,5 miljoner per säsong är något riskabelt.
Gonchar kommer dock att hjälpa Ottawas svaga powerplay, där han är en av ligans bästa från blålinjen. Hans skott är såväl hårt som välriktat, och passningsspelet har inga brister. Däremot finns det alltjämt vissa svagheter i hans defensiv, även om den har blivit mycket säkrare med åren.
Tillsammans med Gonchar borde trotjänaren Chris Phillips husera. Han är en defensivt skicklig försvarare som är villig att offra precis allting för att se sitt lag vinna. Även om hans klart främsta styrkor finns i det defensiva spelet så är han fullt godkänd även i det offensiva spelet och brukar göra en del mål.
Bakom Gonchar och Phillips är det desto tunnare och förlusterna av Anton Volchenkov och Andy Sutton kan slå hårt mot Ottawa. Defensivspecialisterna hade en stor roll i Senators framgångsrika penalty killing under den gångna säsongen och framför allt Volchenkov tillhör det absoluta toppskiktet bland ligans defensivspecialister.
I andra backpar lär Erik Karlsson återfinnas. Den 20-årige svensken visade framfötterna redan under den gångna säsongen och förväntas nu ta ytterligare ett eller två kliv framåt. I spelet med puck är han mycket skicklig, och transporterar pucken väldigt bra. Defensiven måste dock utvecklas rejält om han vill bli en stjärna.
Filip Kuba missade slutet av den gångna säsongen på grund av en ryggoperation och missar nu några veckor på grund av en benskada han ådrog sig under inledningen av Ottawas training camp. När tjecken väl är frisk förväntas han – om inget oförutsett sker under training camp eller säsongsinledningen – bilda backpar med Karlsson.
Tuffingen Matt Carkner återfinns sedan i tredje backpar tillsammans med skridskostarke Chris Campoli. Carkner slog igenom med dunder och brak under den gångna säsongen och imponerade med sin fysik och vilja att gå en fight med vem som helst. Skridskoåkningen är dock begränsad och han hävdar sig inte mot ligans bästa och/eller snabbaste forwards.
Campoli är en skridskostark försvarare som gärna transporterar puck, och som fördelar den bra. Defensiven har förbättrats med åren, men har fortfarande brister och Campoli är i dagsläget en fjärde- eller femteförsvarare i lag av Senators klass. Han lär ta klivet upp jämte Karlsson under tiden som Kuba är skadad.
23-årige Brian Lee, en annan skridskostark men defensivt svag försvarare, och David Hale, en kompetent men begränsad defensivspecialist, lär få speltid i händelse av skador. Förmodligen blir det Lee som inledningsvis får ersätta Kuba i laguppställningen.
Forwards:
I offensiven har det under de tio senaste åren varit Daniel Alfredsson som har lotsat laget. Den svenske lagkaptenen återfinns alltid i toppen av den interna poängligan, men poängproduktionen har avtagit något med åren. 37-åringen har exempelvis under de två senaste säsongerna ”bara” gjort 24 respektive 20 mål.
Alfredsson är dock alltjämt en pålitlig spelare och en skicklig tvåvägsforward, men det krävs nu att Jason Spezza tar över rollen som offensiv dynamo. 27-årige Spezza har hållit en bra nivå under de senaste åren, men har inte riktigt blommat ut till den stjärnan man förväntade sig. Centern har fem säsonger kvar på det sjuårskontrakt han signerade inför säsongen 08/09 – och med en cap hit på $7 miljoner krävs det nu att han kliver fram och gör Ottawa till sitt lag.
Tredjelänken i Ottawas förstakedja förväntas bli Milan Michalek, som kom till Ottawa som en del av Heatley-traden. Hans 22 mål från den gångna säsongen var ett godkänt facit, men hans tolv assist måste förbättras rejält. 25-åringen är både stark och snabb och går inte bort sig i defensiven.
Bakom förstakedjan, som på pappret håller en bra klass, finns det dock inte lika många imponerande namn. Mike Fisher är ett undantag, och den energistarke centern är viktig för Ottawas forechecking och penalty killing. Dessutom är han även en pålitlig målskytt. Alexei Kovalev är ett annat namn som imponerar, men ryssen måste höja sitt spel minst en nivå från den gångna säsongen om Ottawa ska lyckas åstadkomma något.
När Kovalev bara sätter den rätta sidan till så kan han alltjämt dominera en matchbild och åsamka motståndarna stor skada. De tillfällena börjar dock bli färre och färre, men nu har ryssen ett kontraktsår – vilket kanske kan få honom att producera igen.
Danske Peter Regin fyller sedan ut Ottawas topp-6. 24-åringen imponerade stundtals oerhört mycket under den gångna säsongen och fortsätter han bara att utvecklas kan han mycket väl bli Danmarks första riktigt stora stjärna i NHL.
Ottawas tredjekedja är en jobbig checkingline, som inte lägger några fingrar emellan i närkamperna. Chris Kelly lär ta platsen som center, och det är en hårt arbetande spelare som sätter tonen för övriga laget. Han är dessutom säker i det defensiva spelet och kan bidra med 10-15 mål under en säsong.
Till höger om sig får Kelly med största sannolikhet ärkesvinet Chris Neil. 31-åringen spelar hårt, fult och viker inte en tum. Han är inte den bästa fightern, men kompenserar det med en imponerande vilja. Då och då tar han dock fullkomligt meningslösa utvisningar, vilket givetvis skadar laget.
Nick Foligno fyller ut Senators checkingline. 22-åringen är en viljestark arbetsmyra som alltid gör sitt jobb. Offensiven är begränsad, men han har fina gener och kan mycket väl utvecklas till en stabil 25-målsskytt.
I fjärdekedjan återfinns Jarkko Ruutu – och sällan har uttrycket ”en finne i röven” passat bättre. Ruutu är, likt lagkamraten Neil, en småful spelare som gärna ger sig in i det fysiska spelet. Han har en imponerande förmåga att reta gallfeber på sina motståndare och kan även bidra i penalty killing.
Jesse Winchester och Ryan Shannon rundar sedan av fjärdekedjan. Winchester är en pålitlig tvåvägsforward eller center, medan Shannon är en skridskostark energispelare. Ungtuppar som Zack Smith och Mike Hoffman kan mycket väl få speltid under säsongen och schweizaren Roman Wick kan bli väldigt spännande att följa.
Nyckelspelare:
Daniel Alfredsson, Jason Spezza, Sergei Gonchar
Nyförvärv:
Sergei Gonchar – från Pittsburgh – free agent
Roman Wick – från Kloten (Schweiz) – free agent
Corey Locke – från New York Rangers – free agent
David Hale – från Tampa Bay – free agent
Förluster:
Anton Volchenkov – till New Jersey – free agent
Matt Cullen – till Minnesota – free agent
Andy Sutton – till Anaheim – free agent
Jonathan Cheechoo – till Dallas (tryout) – utköpt
Svenskar:
Daniel Alfredsson, Erik Karlsson
Coach:
Cory Clouston (tredje säsongen)
Preliminär laguppställning:
Milan Michalek – Jason Spezza – Daniel Alfredsson
Peter Regin – Mike Fisher – Alexei Kovalev
Nick Foligno – Chris Kelly – Chris Neil
Jarkko Ruutu – Jesse Winchester – Ryan Shannon
Sergei Gonchar – Chris Phillips
Filip Kuba – Erik Karlsson
Chris Campoli – Matt Carkner
Pascal Leclaire (Brian Elliott)
Andra notabla spelare: Zack Smith, Mike Hoffman, Corey Locke, Roman Wick, Brian Lee, David Hale, Mike Brodeur
---
Bästa nyförvärvet: Sergei Gonchar
Sergei Gonchar lämnade Pittsburgh för ett treårskontrakt med Ottawa och Senators har nu fått en av ligans bästa powerplay-försvarare. Ryssen har haft en del skadeproblem under den senaste tiden och treårskontrakt är något vanskligt – men det råder ingen tvekan om att Gonchar är den offensive förstabacken som Senators har saknat.
Värsta förlusten: Anton Volchenkov
I Anton Volchenkov tappar man inte bara en spelare som är beredd att offra precis allting för att vinna, man tappar även en mycket skicklig defensivspecialist. Han blockerar skott som få andra och rensar med framgång upp framför sin målvakt. Volchenkov kommer att bli saknad i Ottawa, framför allt som man inte har ersatt honom med en liknande spelartyp.
Årets poängkung: Daniel Alfredsson
Daniel Alfredsson har vunnit den interna poängligan under de två senaste säsongerna och även om hans poängproduktion har sjunkit något kan han mycket väl göra så även under den här säsongen. Svensken lär dessutom gynnas av att få Gonchar som lekkamrat i powerplay och han är blott 25 fullträffar från att nå 400 mål under sin karriär.
Årets nykomling: Roman Wick
Fågel eller fisk? Med Roman Wick kan det gå hur som helst. 24-åringen har skött sig bra i den schweiziska ligan och i Schweiz landslag, men har han fysiken för att hävda sig i NHL? Hans puckkontroll och arbetsmoral kan dock kompensera för den bristande fysiken och får Wick bara förtroende kan han slå sig in i laget redan den här säsongen.
Årets genombrott: Peter Regin
Danske Peter Regin imponerade stundtals under den gångna säsongen och får han nu spela fullt ut med Mike Fisher lär utvecklingen bara fortsätta. Om Alexei Kovalev dessutom tänder till kan 24-åringens utveckling ta fart på allvar.
###
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14. Ottawa Senators
15. St. Louis Blues
16. Nashville Predators
17. Anaheim Ducks
18. Colorado Avalanche
19. New York Rangers
20. Montreal Canadiens
21. Calgary Flames
22. Atlanta Thrashers
23. Toronto Maple Leafs
24. Minnesota Wild
25. Dallas Stars
26. Carolina Hurricanes
27. New York Islanders
28. Columbus Blue Jackets
29. Edmonton Oilers
30. Florida Panthers
