Calgary Flames säsongen är över nu börjar det
Säsongen som gick var ett fiasko, i varje fall sett ur Flames perspektiv. För tredje raka säsongen missade Calgary Flames slutspelet och det återigen med surt liten marginal. Det var även tredje säsongen som Brent Sutter var head coach, således har den förre NHL-spelaren fått sina chanser men misslyckats.
Det är ingen vits att gå för hårt åt Calgary Flames. Det var inte som att experterna trodde på laget. Faktum är att i efterhand känns det nästan som om ledningen och General Managern Jay Feaster var de enda som trodde på detta ”sällskap”.
Feaster bestämde inför säsongen att, i princip, ge samma lag chansen igen (den enda egentliga förändringen var Robyn Regehr mot Chris Butler). Visst hade man hoppats på mer förändring men om Feasters beslut var rätt eller fel är såklart svårt att säga. Undertecknad siade emellertid inför säsongen om att detta var ett tvåårsprojekt. Och med det menar jag att i och med så många kontrakt försvinner skulle Flames skjuta på de större förändringarna en säsong till. Det blev med andra ord lite av en bära eller brista säsong. Med tanke på att Jarome Iginla såg väldigt trött ut och att en hel del spelare underpresterade (Flames var oförmögna att göra mål under stora delar av säsongen) var det inte illa att jobba sig in och hålla sig kvar i slutspelsracet så pass länge som man gjorde.
Laget var även hårt skadedrabbat och var det lag som ”missade” flest matcher. Nionde platsen i West var med tanke på spelarnas prestationer och skadefrekvensen inte dålig (därmed inte sagt att det var bra och att vi fans ska vara nöjda). Skadorna gjorde att vi fick se spelare som Paul Byron, Lance Bouma, TJ Brodie, Roman Horak, Derek Smith, Clay Wilson, Akim Aliu, Guillaume Desbiens, Krys Kolanos, Greg Nemisz och framförallt Sven Bärtschi. Flera av dem var positiva möten.
Dessutom ”tvingade” skadorna och formen fram transaktioner. Nya spelare under säsongen var bland annat nygamle Mike Cammalleri, store centern Blair Jones och floppande Blake Comeau. Samtidigt fick spelare som Niklas Hagman, Brendan Morrison och Rene Bourque lämna. Summan av kardemumman; det var kul med alla nya ansikten (som trots allt fick synas) men samtidigt ska man komma ihåg att det inte är lätt när det i princip aldrig är samma lag på isen.
Organisation
Brent Sutter fick efter tre säsonger (utan slutspel) inte förlängt kontrakt. Det beslutet känns som enda naturliga. Sutter var inte den enda i tränarstaben att lämna utan även Dawe Lowry får gå. Vem eller vilka som ersätter är i nuläget inte klart men det tycks främst stå mellan Abbotsford Heats Troy Ward och veteranen Bob Hartley (nu i Salzburg). San José Sharks Todd McLellan nämns också i förhandsdiskussionerna och så även Dallas Eakins nu i AHL´s Toronto Marlies.
I övrigt får Jay Feaster fortsätta som GM även kommande säsong. Och undertecknad ger honom ett godkänt betyg trots att Flames missade slutspel.
Spelare med utgående kontrakt
Feaster har en hel del att ta tag i. Många spelare är blivande unrestricted free agents och det finns även en hel del restricted free agents. Förhoppningsvis tar Feaster ett beslut om att inte förnya mer än max ett par av dessa utgående kontrakt (talanger och RFA undantaget). Flames har redan förlängt kontraktet för överraskningen Derek Smith och hårdingen Tim Jackman (två säsonger vardera) samt gett KHL-spelaren Roman Cervenka ett ettårskontrakt.
UFA: Olli Jokinen, Lee Stempniak, David Moss, Tom Kostopoulos, Raitis Ivanans, Scott Hannan, Cory Sarich, Pierre-Luc Létourneau-Leblond
RFA: Blake Comeau, Mikael Backlund, Blair Jones, Akim Aliu, Leland Irving, Paul Byron
Ska också poängteras att i sommar försvinner även lönetaksträffarna för Niklas Hagman och Nigel Dawes.
Framtiden
Undertecknad skulle säga att Feaster bör kvalificera samtliga av lagets RFA förutom Blake Comeau. Comeau tjänade helt enkelt för mycket (2,5) i jämförelse med sin prestation. I fallet Mikael Backlund gör Flames kanske bäst i att kvalificera honom och sedan ge upp honom och använda honom för att trada till sig val eller spelare i samma sits. Flames skulle även kunna skicka honom tillsammans med sitt förstarundsval (nr.14) för att få möjligheten att drafta tidigare. Med samma sits avser undertecknad andra spelare som kan sägas ha stagnerat i sin utveckling, spelare som inte lyckats ta nästa kliv men ändå har ett visst anseende (ex Derick Brassard). I mina ögon har Backlund i varje fall kört fast, det händer för lite runt honom och jag har svårt att se honom ta plats i någon av toppkedjorna. Det är såklart riskabelt att trada en unga tvåvägscenter så Feaster bör tänka två gånger.
Svenskens status beror såklart även på vad som händer med Olli Jokinen, Blair Jones, Matt Stajan och även Cammalleri som gick som center delar av säsongen som gick. Skulle exempelvis Stajan bli tredjecenter, Cervenka nummer två och Jones nummer fyra återstår rollen i förstakedjan och då fördrar jag såväl Jokinen som Cammalleri framför Backlund.
Feaster bör i princip låta samtliga UFA att gå. Det går åtminstone inte att signa mer än en till två av dem. Om Flames skulle förlänga på fler spelare så är man mer eller mindre tillbaka på ruta ett, samma lag ger sannolikt samma resultat även en fjärde gång. Av spelarna som kan komma att bli UFA´s är det tre namn som sticker ut lite mer, Jokinen, Scott Hannan och Lee Stempniak. Hannan känns som nummer ett då han bidrar med tuffhet och rutin i ett något klent försvar. Jokinen och Stempniak beror på priset och hur Feaster och den nye head coachen tänkt formera laget (ex. huruvida Cammalleri går som center eller inte).
Hur Flames agerar under sommarens free agentkarusell beror också på hur man tänkt formera laget och hur man gör med sina RFA och UFA. På sätt och vis skulle det bästa nog vara att inte förlänga kontraktet på någon UFA eller bara Hannan. På så sätt får man eventuellt en plats för Bärtschi i en toppkedja och man får plats för nya spelare då en hel kedja skulle saknas. Det ger ett bra underlag för förändringar och är sannolikt det närmsta Flames kommer gällande termer som bygga nytt och bygga om. Dessutom är det många tunga löneposter som kan försvinna. Samtidigt ska det sägas att det inte är helt lätt att ersätta exempelvis Jokinen, det dräller inte av stabila centrar när free agentkarusellen väl drar igång. Jokinen är sannolikt den bästa av de som kan bli tillgängliga.
Framåt ser undertecknad i princip det som att lagets första och fjärdekedja är på plats (Tanguay-Cammalleri-Iginla och Jackman-Jones-Aliu) och att man sedan förfogar över tre givna spelare (Glencross-Cervenka-Bärtschi). Statusen på Matt Stajan är oklar, kanadensaren spelade onekligen upp sig på slutet men har ändå totalt sett varit ett fiasko. Ett fiasko de flesta sannolikt vill bli av med. Backlund har redan avhandlats och svenskens status är i mina ögon också oklar. Skulle man lyckas bli av med Stajan och Backlund samt inte förlänga massa kontrakt finns som konstaterat utrymme för förändringar och nytillskott.
Där finns redan gott om spelare som kan spela i NHL om det behövs, Kolanos, Bouma, Byron, Nemisz, Horak med flera. Det som behövs spelare är som verkligen tar plats och bidrar, inte några marginalspelare som kanske inte tar plats eller bidrar mer än till exempel Bouma gjort. Målskyttar är såklart välkommet, skridskoskickliga spelare, hårda och småfula spelare uppskattas också. Gärna ska de veta hur man gör för att vinna också.
I försvaret ser det osäkert ut och där är många oklara bitar. De två tuffa backarna med rutin från Stanley Cup, Cory Sarich och Hannan, är som nämnts kontraktslösa. Sarich känns emellertid inte aktuell för en fortsättning medan Hannan, som redan konstaterats, är det. Vidare så är statusen för Anton Babchuk oklar, ukrainaren noterades endast för 32 matcher och tillbringade, trots ett nytt dyrt kontrakt, mest tid på läktaren. Babchuks ”no trade clause” löper dessutom ut i sommar och det är inte helt osannolikt att han får flytta på sig.
Chris Butler var upp och ner och allt som oftast ganska vek. Dessutom lyckades amerikanen vara -7 mot Boston Bruins, en siffra som inte inträffat sedan 1993 (Doug Wilson mot just Flames). Det som talar för Butler är hans ålder, han är bara 25 så mycket kan hända. Nästa misslyckande är Jay Bouwmeester, den en gång så lovande kanadensaren var -21 (ex. Mark Giordano var +/-0) och har nu spelat 82 matcher till utan att nå ett slutspel. Bouwmeester gör inte skäl för sin lön, det kan ingen säga emot. Frågorna är; när tröttnar Flames och kan man trada honom? Det finns andra dyra spelare som inte presterar (läs Paul Stastny) som Flames kanske kan få i utbyte. Kan Bouwmeester, som en del experter hävdar, fortfarande ha ett högt värde. Den 28-årige backen loggar onekligen mycket minuter, är i en bra ålder och är en bra skridskoåkare.
Statusen för Brett Carson och Clay Wilson är också något oklar. Carson fick ett envägskontrakt efter 2010-2011 men har sedan dess mest spelat i AHL. Wilson å sin sida har ett kontrakt som under sommaren förvandlas från tvåvägs till envägskontrakt. Derek Smith var en positiv överraskning som fick förlängt kontrakt. Jag ser emellertid ändå inte hans plats som skriven i sten, 26-åringen vore inte den första att falla ur ramen. Kanadensaren är fortfarande oerfaren och kan gå en tuff säsong till mötes.
Som undertecknad ser det är det i nuläget endast TJ Brodie och Mark Giordano som kan vara säkra på sin plats. Brodie är ung (21) och kommer att utvecklas mer men är ändå redan bättre än flera mer erfarna herrar. Visst Brodie är likt Smith en ganska oerfaren back men Brodie besitter mer talang än Smith (och Butler) och det känns därför som Flames kommer att ha mer tålamod med unge Brodie.
Summan av kardemumman beträffande försvaret är att det behövs mer rutin och hårdhet. Försvaret känns helt enkelt för klent och oerfaret. Dessutom är där för många frågetecken.
Undertecknad skulle föredra att ”JayBo” försvann, vilket skulle rendera i en massa sparade slantar. Detsamma gäller Babchuk som inte tycks ha en direkt roll i laget. Som nämnt innan är det nog inte fel att försöka förlänga Hannans kontrakt men det beror lite på vilka löneanspråk veteranen har och vilka alternativ som finns. Det ultimata hade varit om Flames på något sätt kunde locka till sig Ryan Suter eller Shea Weber. Det är dock en utopi även om man inte ska glömma att ingen trodde att JayBo skulle hamna i Calgary när han blev UFA. Om inte annat behöver Flames backar med rutin, slutspelserfarenhet och tuffhet och de får gärna kunna åka skridskor bra också.
Det ska tilläggas att backsidan, likt forwardssidan, har gott om spelare som kan spela om det behövs. Man har alltså bra med alternativ beträffande plats fem och sex. Det är alltså topp-4 som inte är tillräckligt bra.
Målvaktssidan är egentligen den enda position det ser bra ut på. Miikka Kiprusoff är kvar och är även fortsättningsvis en elitmålvakt som rädda laget i många matcher. Bakom finns Karri Rämö som kom tillsammans med Cammalleri under säsongen. Den finländske burväktaren är KHL´s bästa (?) målvakt och har utvecklats väl under sina säsonger borta från NHL. Kort sagt är Rämö nu kanske redo för att utmana om en plats i NHL. Det ska tilläggas att han har kontrakt med Omsk och det saknar NHL-klausul. Samtidigt säger Rämö att han vill över och det är inte omöjligt att Omsk hellre satsar sina pengar på en målvakt som vill vara där.
Leland Irving är RFA men lär kvalificeras och erhålla nytt kontrakt. Flames 24-åriga förstarundsval från 2006 visade förra säsongen att han kan utmana om en plats i NHL. Henrik Karsslon har kontrakt ännu en säsong men den 28-årige målvakten gjorde inget för att stärka sin status säsongen som gick. Skador, svagt spel ledde till att 28-åringen föll i rangordningen.
Sist men kanske mest intressant är Laurent Brossoit som mer eller mindre kom från ingenstans. Den 19-årige kanadensare draftades i sjätte rundan i senaste draften, då var han ganska dåligt scoutad efter att enbart haft back-up status i WHL´s Edmonton Oil Kings. Säsongen som gick tog han emellertid över förstaspaden och växt oerhört allt eftersom säsongen rullat på. Kanadensaren placerade sig i toppen i de flesta målvaktskategorierna i grundserien. I slutspelet spikade han igen helt och förde ett ganska mediokert Oil Kings till final. En final som han sedan vann till sitt lag och Brossoit fick även nöjet att bli finalseriens MVP och nu väntar Memorial Cup.
Nu fick inte ens Joni Ortio plats men som det ser ut nu är den unge finländaren inte med på kartan. Det enda problemet med målvaktssidan är att det finns för många med tanke på hur många platser som finns att tillgå, särskilt då Abbotsford Heat redan har en bra målvakt i Danny Taylor. Skulle Rämö ansluta måste någon sannolikt bort. Egentligen hade sannolikt det bästa varit att trada Irving då det på sikt känns som Brossoit och Rämö är mer intressanta samtidigt som att Irving har ett mycket högre värde än Karlsson.
Talang
Flames är med all rätt kritiserade för sin talangpool. Den är onekligen tunn men samtidigt kan det räcka med en bra draft till för att det ska se mycket ljusare ut. Något kritiker alltför ofta brukar glömma är att bara för att ett lag har massa prospects behöver det inte betyda så mycket förutom att de fått drafta högt många säsonger på raken. Det jag menar är att gör man inget av det man draftar så kan det på sätt och vis kvitta, det är såklart bra med talanger men man ska ge dem utrymme också.
Ett lag måste som sagt ge talangerna utrymme och de måste ges ”rätt” lagkamrater så som bland andra Chicago Blackhawks, Washington Capitals och Pittsburgh Penguins har gjort . Att stapla talanger på hög likt New York Islanders och Edmonton Oilers är inte optimalt, för ett lag har begränsat med platser och där finns bara sex topp-6 positioner. Talangerna löper en risk att stanna i utvecklingen när de inte får istiden de behöver. Visst ska de förtjäna den men jag tror ni läsare förstår vad jag menar. Hade jag till exempel varit GM i Islanders eller Oilers hade jag försökt trada Ryan Strome eller Sam Gagner mot en bra back i hyfsad ålder alternativt Shea Webers rättigheter. För var någonstans ska centern Ryan Strome slå sig in i Islanders? Detsamma kan på sätt och vis sägas om en sådan som Nino Niederreiter, som under förra säsongen effektivt spelade ned sitt värde i Islanders fjärdekedja. En GM måste ta tuffa beslut.
Vi återgår till Flames. Bäst framtidsutsikter finns för Sven Bärtschi, det är på den unge schweizaren förväntningarna ligger. Bärtschi har varit överlägsen i WHL, både i grundserien och i slutspelet (Grunds. 47 matcher 94 poäng, slutspel 22 matcher 34 poäng). Dessutom har ynglingen hunnit med ett kort gästspel i Flames och NHL, det blev tre mål. Tre mål var bättre än spelare som David Moss, Chris Butler, Anton Babchuk, Tim Jackman för att nämna några. Bärtschi var dessutom bara ett till ett par mål bakom spelare som Mikael Backlund, Blake Comeau och Jay Bouwmeester. Skillnaden är att Flames förstarundsval från 2011 spelade fem matcher medan övriga nämnda spelade mellan 32 och 82 matcher.
Bakom Bärtschi finns Leland Irving. Förstavalet från 2006 visade att han håller som back-up samt att han faktiskt har potential. Irving är inte den enda unga målvakten så Flames bör tänka över vem som är lagets framtid av Irving, överårige ”talangen” Karri Rämö, fjolårsfloppande Joni Ortio eller WHL-fenomenet Laurent Brossoit som förde sitt Edmonton Oil Kings till seger i WHL och blev utsedd till MVP.
TJ Brodie är näste yngling med framtidsutsikter. Brodie kände på spel även 2010-2011 men det var först nu som han etablerade sig. Backen kom upp på grund av skador och gick sedan inte att peta. Det blev godkända fjorton poäng på 54 matcher och 21-åringen har en hel del offensiv potential. Framförallt är det emellertid det defensiva spelet som utvecklats, den Brodie som var ointresserad av positioner och fokuserat försvarsspel tycks vara borta.
Irving, Brodie och Bärtschi är i egen klass och kanske bör även Brossoit räknas dit, men hur som där finns en del annat där bakom. En del av de kommande namnen kan säkert etablera sig på sikt. Där finns grovjobbare som Akim Aliu, Lance Bouma och Michael Ferland. Av de tre är Bouma den med minst potential medan de två andra mer påminner om tåg med målkänsla (på juniornivå). Där finns tekniker som Paul Byron, Markus Granlund och John Gaudreau. Lugna ansvarstagande centrar som Bill Arnold, Max Reinhart och Roman Horak. Målskyttar som Greg Nemisz och Ryan Howse. Backar som John Ramage, Joey Leach, Chris Breen och Tyler Wotherspoon.
Det finns med andra ord en del men Flames saknar onekligen den där spetsen. Bärtschi är ensam om att vara ”supertalang” men det kan den kommande draften kanske lösa.
Avslutning
Undertecknad vill passa på att göra ett litet avslutande tillägg. När Flames tradade Dion Phaneuf mot fem lönnlöv och en hink med puckar påpekade en expert något intressant som etsat sig kvar och dessutom växt sig starkare med åren. Experten, antagligen någon från TSN, sade att Flames förlorade på traden för att man tradade till sig en bunke förlorare. Han sade att spelare som Matt Stajan inte vet hur man vinner utan kommer att med sig förlorartraditionen in i Flames omklädningsrum. Hårda ord men om tänker på till exempel även Jay Bouwmeester och till viss del Olli Jokinen så ligger det kanske något i det här. Flames har för många spelare som inte vet hur man vinner och som aldrig spelat slutspel.
När Feaster nu förändrar laget känns det som han måste sikta in sig på spelare som vet hur man vinner matcher och har erfarenhet av Stanley Cup. Lagets GM måste även se till att det finns viss plats för lagets unga spelare, den energin de bidrar med ska inte underskattas. Laget i sig har missat slutspel tre raka säsonger men har samtidigt varit väldigt nära motsatsen, det som saknats kan mycket väl vara vinnarskallen.
