SvenskaFans rankar NHL: 2. Chicago Blackhawks

Säsongen 14/15 står för dörren, Blackhawks placerar sig på andraplats i SvenskaFans årliga säsongsranking.

Vi blickar tillbaka till solen den första juni och United Center där LA och Blackhawks skall släppa pucken för övertid i en utav de mest rafflande serierna som någonsin har spelats på NHL-rink. LAs Alec Martinez lyckades med en stutspuck överlista Corey Crawford och grusade Blackhawks drömmar om två raka Stanley Cup, för visst hade man städat bort Rangers. (?)

Ny säsong, nya mål och nya förutsättningar. Fjolårssäsongen kan ses som ett lyckande med ett surt slut. Det fattades bara millimeter från ännu en Stanley Cup-final för känslan var att lagen i finalen från den västra sidan var både extremt starka och en klass för sig. Frågan som ställs nu är om något lag verkligen kan stoppa ännu en stark frammarch från ett Chicago som förhoppningsvis har suddat ut frågetecknen som skuggade positionen som andracenter där en Brad Richards som både är rutinerade, namnkunnig och skicklig ska lyckas med uppgiften att få en stadig center till superstjärnan Patrick Kane, som senaste åren har utvecklats till den absoluta toppen av NHL utan någon rejäl center. Om Richards kan lösa problemen under inskolningsperioden för den unga Teuvo Teräväinen kommer Kane att få en nivå till i sitt spel.

Brad Richards som köptes ut från sitt monterkontrakt med New York Rangers tidigare under sommaren och kommer till Blackhawks på en deal som visar att han har tilltro och en stor hoppfullhet inför säsongen.

– Jag anser att detta bara är ett bevis på hur gärna Brad vill vinna, och jag tvekar inte på att han lämnade pengarna och längd på förhandlingsbordet, sade Blackhawks GM Stan Bowman om Brad Richards situation efter det att han anslutit till klubben.

Brad som annars är precis den typen av spelare för att kunna fylla ut en roll tillsammans med Kane och möjligtvis Saad i en andrafemma som har potential att bli dödligt giftig. Lägg där till en förstakedja med Patrick Sharp och Marian Hossa på kanterna tillsammans med NHLs kanske bästa allroundspelare i Jonathan Toews. Inget lag i ligan kan matcha Blackhawks offensiv som slår dig över fingrarna så fort de får chansen. Producerar inte dem finns spelare i tredje- och fjärdekedjorna som bara väntar på att bli hjältar. När en tredjekedja bildas utav Bryan Bickell – Andrew Shaw – Kris Versteeg då vet man att det är en enorm bredd på materialet. Spelare finns att ta av då satsningen på egna prospects har gett frukt fler gånger om och många av dem finns idag i laget som stjärnor och kullen i AHL växer hela tiden och de knackar på dörren om en ordinarie tröja. Att Blackhawks har ett bra rykte runt om i ligan är det heller inte snack om. Richards står bland annat för ett uttalande gällande detta.

– Om det inte vore för lönetaket skulle halva ligan vilja spela i Chicago, säger alltså Brad Richards efter ankomsten till Chicago.

Den annars stora nyheten är den som alla redan har läst om rörande Patrick Kane och Jonathan Toews som skrev på två nya kontrakt som gör dem till Indianer till-och-med 2023 där de får 90,5 miljoner dollar med sig på kuppen.

Marian Hossa saknar endast fem poäng innan han blir historisk som andra slovak att nå 1000 poäng i NHL, endast Peter Statsny har lyckats med bedriften som är far till Paul Statsny som numer håller till i St Louis.

Stora delar av journalistkåren i USA och Kanada är eniga om att Blackhawks är laget att slå och jag ställer mig till den skaran och säger att det blir Stanley Cup parad på Michigan Avenue i Chicago 2015.

Målvakter:

Om vi bortser från medias snack om centerproblem så har målvaktsfrågan varit på ungefär samma nivå och nosat.

När Corey Crawford nu kliver in på sitt första år på kontraktet som gör honom till Chicago-bo till-och-med 2020 så kan vi nu lägga den frågan åt sidan och låta andra diskutera den. Crawford har växt fram till en utav ligan starkaste målvakter och Blackhawks ses nu inte som att ha ett svagt kort i mål. Efter ett par darriga slutspelsserier då han tog över som förstakeeper så var alla frågetecken som bortblåsta 2013 då Crawford växte fram till en riktig playoff-performer. Crawford stod på sitt huvud i många matcher och rädda såväl matcher som serien till deras fördel. Säsongen var så när att också ta Crawford till Sochi och de Olympiska Spelen i februari 2014 där Kanada utan Crawfords deltagande som bekant tog guld.

Vi vet att han har skapat sig de rätta vanorna, och fått de rätta verktygen för att lyckas både att hålla nerverna under kontroll och kunna spela som bästa när det gäller som mest. Det finns något speciellt innanför det stängda i United Center som tar fram det bästa ur spelarna då det gäller som mest.

För att backa upp Crawford återfinner vi igen Antti Raanta som efter att fjolårets nyförvärv Nikolai Khabibulin ådragit sig en skada så pass allvarlig att säsongen och kanske karriären är över. Då kom Raanta som hade öppnat säsongen bra i AHL fick chansen i NHL, och nästan direkt som på beställning så skadade sig Crawford och vara borta över tre veckor. Väl där fick då Raanta sin chans och visa sina fina kvaliteter och det kan man säga att han gjorde, nu står han där med ett färskt två-års kontrakt. Något som gör den glada finnen ännu gladare. Bakom finns prospects som Scott Darling och Kent Simpson tillsammans med den rutinerade räven Michael Leighton.

Backar:

Något Blackhawks har varit konsekventa med de senaste säsongerna är att ha en intakt backuppsättning från år till år där man bygger förtroende och kemi med varandra på isen då egentligen alla tre backparen har lirat tillsammans som minst två säsonger det överträffas endast av Duncan Keith och Brent Seabrook som under hela sina NHL-karriärer har spelat till och från i samma par för att nu vara i stort sett ordinarie tillsammans.

Uppsättningen ser likadan ut till den grad att Kyle Cumiskey har anslutit från Modo och lär nosa på en plats i uppställningen. Med tanke på Blackhawks lönetaksläge där man har drygt 2 miljoner kvar att kapa av så kan spelare som Trevor van Riemsdyk (bror till James), Stephen Johns och Adam Clendening tillsammans med svenske David Rundblad som inte heller han lär vara nöjd med att se matcherna från sidan. Alla dessa fyra knackar på dörren till en ordinarie plats då som sagt lönetaket är något man måste under och det innan säsongsstarten om några dagar. Mitt tips faller på Michal Rozsival eller Johnny Oduya, någon av dessa lär vara påväg bort, i förstahand Rozsival där man har spelare inom organisationen som kan gå in och ta hans plats när säsongen kickar igång.

Samma kompetens finns inte inom organisationen när man kollar på Oduya med hans rutin och kemi tillsammans med hårdingen Niklas Hjalmarsson. Deras kemi är dum att bryta upp om man nu verkligen inte behöver. Jag ser positivt på den enkla förändringen som kan komma att ske inom kort. Men att sia om vem av ynglingarna som kniper platsen kan jag inte svara på. Jag personligen gillar Stephen Johns som har både size (193 cm) tyngd (106 kg) och en poängproduktion som har skördat fem poäng på åtta seniormatcher. Nu ska tilläggas att Johns inte är urtyp av offensiv back utan att han har ett bra första pass, ett bra skott från blå och är inte rädd för att spela fysiskt, detta är något som får mig att tro att han kommer passa som handen i handsken om han får chansen.

Den regerande Norris Trophy-vinnaren Duncan Keith kommer till säsongen med en bra fysisk form och är redo att leverera ännu mer. Han säger själv att det finns ännu mer att krama ut ur hans poängproduktion (vi kan tillägga att den redan är fantastisk), smarthet och hans finess att lösa pressade situationer på ett så bra sätt är unikt, trotts att många nyskolade backar blir tvåvägsbackar så har Keith något alldeles extra i den delen av spelet. Han har en förmåga att kunna spela allt och är en spelare man kan lita på i alla situationer. Han kan täcka ett skott i boxplay för att minuten senare styra ett powerplay eller bomba från point.

Brent Seabrook är även han en hyperintressant spelartyp som är en mer hårdförande back än Keith, där han har en större fysisk förmåga, men även Seabrook har en fantastiskt skott och en bra uppspelsförmåga.

Bekantingen Cam Barker kommer tillbaka till Chicago på en tryout under trainingcamp, hans start kunde varit sämre. Han skadade nämligen supertalangen Teuvo Teräväinen direkt. Men något kontrakt blev det inte.

Forwards:

Tittar man på forwardsbiten så ser vi en glimrande offensiv blandat med en stark defensiv.

Lagets offensiv bärs till mångt och mycket av stjärnkvartetten innehållande Marian Hossa, Jonathan Toews, Patrick Kane och Patrick Sharp.

Dessa herrar skulle platsa i vilken startlina som helst inom hela hockeyvärlden. Redan där förstår man att det är fantastiska namn som är frontfigurerna till ligans starkaste offensiv. Runt om i ligan är det ingen tvekan som att Blackhawks är på pappret det starkaste laget framåt och har även konsekvent visat det på isen.

Dessa stjärnspelare backas upp med en blivande superstjärna i Brandon Saad eller som Kane beskrev honom.

– Killen är en Hossa-mini, han har en stor framtid.

Saad har alla kvaliteter för att lyckats i ligan, efter två nu starka säsonger går han in på sitt sista år av sitt rookie-kontraktet och om säsongen går enligt planera kommer Saad se betydligt större siffror på kontoutdraget framöver.

Säsongen kommer han troligen att starta vid Patrick Kane och den enda ordinarie nykomlingen Brad Richards sida. De kommer att blida en fruktad andrakedja som det kommer att snackas om. Kan Kane och Saad blomma när man får en mer naturlig poängplockare vid sin sida (?). Frågorna är många, och svaren kommer att träda fram succesivt under säsongen.

Tredjekedjan kommer även den att bli fruktad. Dels för att den hugger när den får chansen att skjuta dig i foten och ingen av dem kommer att backa en tum, speciellt inte när slutspelet närmar sig. Bryan Bickell som han blivit en riktig slutspelsräv och har vaknat enormt under slutspelet de två senaste säsongerna. Inte bara började han att göra mål på löpande band utan och använda sin storlek ännu mer. Det går inte att varken ta pucken eller att flytta på Bickell när det drar ihop sig till playoff. I mitten hittar vi Andrew Shaw. Han kom från ingenstans för ett par säsonger sedan och överraskade alla. Det speciellt med Shaw är att han gick i den femte draftrundan för att därifrån få ett AHL-kontrakt med Rockford som sedan blev ett NHL-kontrakt där clausulen måste ha varit succé, för Shaw har visat sig snuskigt effektiv. Dels i sin roll framför kassen i powerplay, en ”grinder” och en pain in the ass. Näsa för mål saknas inte heller.

Sedan i den fjärde och sista femman hittar vi till exempel den svenska boxplayspecialisten Marcus Krüger som har gjort sig ett namn som en utav ligans allra bästa spelare i just den spelformen. Ben Smith och Jeremy Morin eller eventuellt Peter Regin kommer att backa upp Krüger. Hårdförande spelare som Brandon Mashinter kanske också förkomma i en fjärdelina under året.

---

Nyckelspelare:

Patrick Kane, Marian Hossa, Jonathan Toews, Duncan Keith, Patrick Sharp, Brent Seabrook och Corey Crawford.

Nyförvärv:

Brad Richards – Från New York Rangers – free agent
Kyle Cumiskey – Modo (SHL) – free agent
Michael Leighton – Donetsk (KHL) – free agent
Dennis Rasmussen – Växjö (SHL) – free agent

Förluster:

Brandon Bollig – Calgary – trade
Pierre-Marc Bouchard – Zug (NLA) – free agent
Sheldon Brookbank – Calgary (på tryout) – free agent
Michal Handzus – klubb ej klar – free agent
Nikolai Khabibulin – klubb ej klar – free agent
Jason LaBarbera – Anaheim – free agent
Brad Mills – klubb ej klar

Svenskar:

Johnny Oduya, Niklas Hjalmarsson, Marcus Krüger, Joakim Nordström, Klas Dahlbeck, David Rundblad, Dennis Rasmussen

Coach:

Joel Quenneville

Preliminär laguppställning:

Patrick Sharp – Jonathan Toews – Marian Hossa
Brandon Saad – Brad Richards – Patrick Kane
Bryan Bickell – Andrew Shaw – Kris Versteeg
Jeremy Morin – Marcus Krüger – Ben Smith

Duncan Keith – Brent Seabrook
Johnny Oduya – Niklas Hjalmarsson
Nick Leddy – Michael Rozsival

Corey Crawford (Antti Raanta)

Andra notabla spelare: Stephen Johns, Peter Regin, David Rundblad, Brandon Mashinter, Joakim Nordström, Adam Clendening, Teuvo Teräväinen, Ryan Hartman, Marc McNeill, Kyle Cumiskey

---

Bästa nyförvärvet: Brad Richards

I väntan på att Teuvo Terävävinen skall kliva in som andracenter bakom Toews så är Brad Richards den smartaste och enklaste lösningen under tiden tills det att Teuvo kan axla manteln. Richards besitter en stor dos av erfarenhet blandat med mycket skicklighet och en näsa för både mål och framspelningar. Trotts sitt utköp av Rangers i somras är det lätt att glömma att Richards ändå svarade för 51 poäng under fjolårssäsongen.

Värsta förlusten: Michel Handzus

Förlusterna har inte varit många och speciellt tongivande. Men jag rankar det som att tappet av Michal Handzus är det som kommer att märkas mest, trotts en lyckad andra sejour i Blackhawks för Handzus så kommer ankomsten av Richards få fansen att glömma honom ganska fort. Handzus måste annars ses som ett lyckat kort för en fjärdeval i utbyte under 2013, för att senare samma säsong vinna Stanley Cup som en väldigt överraskande andracenter. Han tappade både skärpa och fart till denna säsong, men affären med Handzus blev ett lyckodrag av Bowman.

Årets poängkung: Patrick Kane

Mannen med de magiska händerna kommer att blixtra ännu mer tillsammans med Brad Richards, det kommer att gynna laget, fans och spelarna själva. Han har visat prov på att ungdomligheten med festande och skojande är förbi, och det proffsiga levendet har hittat in hos Kane. Dags att nå 100 poäng?

Årets nykomling: Teuvo Terävävinen

Han lär dock få börja i AHL och på riktigt komma in i den amerikanska hockeyn, men med tanke på de få nykomlingar som lär så chansen är Teuvo det självklara valet, är krönt som kronprins bakom Toews och lär spela en del matcher.

Årets genombrott: Brandon Saad

Han har redan visat att han redan håller toppklass, men om nu Saad får spela en hel säsong med Kane och Richards skulle jag inte bli förvånad om ”man-child” når 60-70 poäng. En blivande superstjärna.

###