Devils börjar vakna till liv - Del II
I första delen blickade jag tillbaka på Devils fjolårssäsong. En överraskande stark första halva som sedan ebbade ut i takt med skador samt att andra lag skärpte till sig. Summa summarum var detta ändå starten på något - en föryngring och en ny typ av ishockey. Och knappt hade den nya säsongen hunnit börja innan bomben briserade.
Man vill ju gärna måla en bild framför sig hur Ray Shero sitter på sin veranda en dag i slutet av juni. Grunnande, med en bourbon i näven, finner han inga bra alternativ för en offensivare framtid hos Devils när han ger upp och börjar kolla gamla bilder i telefonen istället. Där ser han en viss General Manager med X antal strippor i knät från senaste GM-mötet och minuterna senare har han bytt till sig Taylor Hall mot Adam Larsson.
Så många bättre förklaringar till denna trade finns inte. Hall mot Larsson har kallats många saker men inte i någon media har någon stuckit ut med att detta är bra för båda parter. Det tänker inte jag heller göra. Nu tror jag att denna rockad kommer jämna ut sig på sikt men omedelbart känns det som ett rån där de maskerade förövarna rensade hela valvet.
New Jersey Devils fick inte bara ytterst kompetent winger som kommer bidra direkt och i många år framöver. Framför allt fick man en stjärna och ett affischnamn som saknats sedan Ilya Kovalchuks svek. En spelare som kommer sälja tröjor, bobble-heads, biljetter och som på sikt kommer att göra Devils sexigare.
Taylor Hall är arketypen för John Hynes slagord - Fast, Attacking and Supportive. Inför kommande säsong har man också gjort sig av med en hel del dö-kött på den fronten och laget håller på att byta skepnad. Givetvis kommer det ta tid men skutan har hittat rätt kurs och årets förstaval Michael Mcleod ser oerhört spännande ut. Just nu försöker man mest dock att reda ut stormen och navigera sig igenom passagen som bör leda till den stora skatten om ett par år. Det gör man i år igen med många chansningar.
Devante Smith-Pelley kom vid trade deadline i fjol och väntar fortfarande på den stora islossningen i sin nu tredje NHL-klubb. DSP sköt åtta mål på 18 matcher sedan klubbytet och kan vara en joker. En skadefri Beau Bennett är också en x-faktor men det forna förstarundsvalet spelade aldrig fler än 49 matcher i sin sejour hos Penguins. Joseph Blandisi och Reid Boucher måste bidra ännu mer än i fjol och frågan är om dom har det i sig.
Sergey Kalinin är jag dock övertygad om kommer göra en bättre säsong än sin första medan Miles Wood ännu inte blidkat mig alls. Det har däremot Nick Lappin gjort. I den stentuffa slutspelsserien mot Toronto Marlies i Calder Cup var han lagets bäste spelare och i årets första träningsmatch stänkte han dit två mål mot Flyers. 23-åringen kanske inte är ämnad för några stordåd men han kommer säkerligen göra NHL-debut denna säsong.
Hålet som Adam Larsson lämnade efter sig i försvaret känns stort men inte bottenlöst. Ytterligare en Penguins-adept hämtades från Sheros gamla domäner och Ben Lovejoy har åtminstone fått känna på färsk framgång. Franske Yohann Auvitu utnämndes till bästa back i finska ligan, och har haft en stark försäsong, men kan behöva mer tid att acklimatisera sig. Kyle Quincey är väl en solid back på sin höjd och utan hans sena signatur hade nog unge Steve Santini varit given i premiären. Så kan vara fallet ändå men backsidan är svag på pappret när bäste man heter Andy Greene.
Vernon Fiddler, Brandon Gormley och Luke Gazdic ganska intetsägande värvningar men den förstnämnda kommer göra nytta i fjärdekedjan och box play. Dessutom är frågan vad man gör med okontrakterade trotjänaren Patrik Elias som just nu återhämtar sig från en operation.
Taylor Hall i all ära men nyckeln till eventuell framgång är Cory Schneider. NHL:s bästa målvakt är konstigt nog bara trea i USA enligt Tortorella och hans World Cup-anhang men så såg man ju hur det fick också. Lyckas Schneider stå på huvudet hela denna säsongen finns chansen att laget hugger sista slutspelsplatsen i öst men det är många lyckoprognoser som måste slå in samtidigt
Pavel Zacha måste ta steg i utveckling mot att bli en toppspelare vilket inte känns alltför avlägset. Damon Severson och Jon Merrill är inte talanger längre och är nu tvungna att ta ytterligare kliv. Möjligtvis får en i den skadebenägna trion Beau Bennett, Jacob Josefson och Michael Cammalleri gå sönder men inte alla tre.
Laget ser dock klart bättre ut nu än vid samma tid förra året. Med Taylor Hall som galjonsfigur kommer man bli giftigare och Cory Schneider förfogar i princip över ett liknande försvar som i fjol. Sen kommer det troligen inte räcka till slutspel i år heller. Många lag i Eastern Conference ser starkare ut och det krävs något alldeles extra för att Devils ska gå vidare. Men jag har haft fel förr - och det har jag gärna igen.
Överraskningen
Jacob Josefson har alla verktygen men verkar ha svårt att ta sig lådan när det är match. Nu har hon friat till sin blogg-puma och alla fördämningar släpper. Dunkar in 20 mål av bara farten och blir årets utropstecken.
Överraskningen II
Pavel Zacha rivstartar säsongen och har avgjort Calder Trophy-racet redan vid jul.
Mitt lag till premiären mot Florida Panthers
Taylor Hall - Adam Henrique - Beau Bennett
Joseph Blandisi - Travis Zajac - Kyle Palmieri
Michael Cammalleri - Pavel Zacha - Devante Smith-Pelley
Vernon Fiddler - Jacob Josefson - Sergey Kalinin
Andy Greene - Damon Severson
John Moore - Ben Lovejoy
Kyle Quincey - Jon Merrill
Cory Schneider
Keith Kinkaid
* Detta är min andra text på Svenska Fans och mitt namn är Zebastian Hagberg. Gammal i gemet och har följt New Jersey Devils sedan i mitten av 90-talet. Tre Stanley Cups har gett många positiva minnen och trots att jag är utflyttad närking ska jag försöka undvika det negativa. Har just nu Malmö under mina fötter och väljer alltid ishockey före fotboll. Far till två tjejer vars namn visar att jag är obotlig musiknörd.
