Is it October yet?
New Jersey Devils har nu varit avhängda från slutspelsracet nu ett tag. Nu gäller det avsluta säsongen med värdighet och framför allt försöka ge supportarna en liten strimma hopp om att allt blir bättre i oktober.
I och med skadorna Michael Cammalleri, Jacob Josefson och Devante Smith-Pelly har man också kunnat skönja framtidens Devils och forwardsbesättningen har till stor del bestått av halva Albany på sistone. Blake Coleman, Blake Pietila, Kevin Rooney, Nick Lappin och framför allt Joseph Blandisi och John Quenneville.
BFF:s
Blandisi har verkligen visat prov på en helt annan attityd än när han fick chansen förra året och det lilla kvicksilvret kan verkligen blixtra till stundtals. John, med det välklingande namnet Quenneville, har fått lätta minuter i sin andra sejour i högsta ligan och mot Rangers senast var det just denna duo som fixade två poäng. Quenneville satte karriärens första NHL-mål på pass från Blandisi och på övertid var rollerna ombytta.
Trots att man bara vunnit två av senaste tio matcherna spelar Devils stundtals inte som ett lag som gett upp men ibland räcker man inte till och enkla misstag ger ödesdigra konsekvenser. När man mötte Columbus Blue Jackets i slutet av förra veckan lyckades man med konststycket att släppa in två mål i numerärt överläge, varav ett på straff, redan i första perioden.
Adam Henrique gjorde det spännande ett tag innan man drog på sig ytterligare ett straffslag och Bobrovsky storspelade som vanligt när han möter Devils. Ryssen har faktiskt bara släppt in ett mål på 89 skott i lagens tre senaste möten.
Förlusterna mot slutspelshungriga lagen Toronto Maple Leafs och Carolina Hurricanes är inte så mycket att säga om, och med bara åtta matcher kvar är man det tredje sämsta laget i hela ligan.
Är Hynes problemet?
Spontant nej men vi får se hur summan av kardemumman smakar när efter match nummer 82. För det första förfogar han inte över en trupp som är ett slutspelslag sett över en hel säsong. Många röster har höjts över hans tendens att kasta om i kedjorna men den kritiken dog ut en smula när Palmieri, Zajac och Hall fann kemin.
Bakom dessa tre finns det inte så mycket att laborera med. Adam Henrique har förvisso gjort 19 mål men hans sedvanliga ojämnhet har haft djupare dalar i år och resten av spelarna heter antingen skadabenägna eller så heter de Beau Bennet, Stefan Noesen eller någon annan av alla tio rookies man kastat in.
Och backsidan går det att skriva en avhandling om. Men jag låter motorsågen vila till sista matchen då det förhoppningsvis kommer ett utförligare alster om Jon Merrills skridskoåkning, Damon Seversons beslutsförmåga och Dalton Prouts närvaro på isen över huvud taget.
