Lär känna - Axel Bergkvist: "Det var ren eufori"
Jag har alltid varit fascinerad av unga talanger och deras utveckling genom åren. Framförallt intresserad av hela proceduren kring hur det går till när de blir draftade och vad som händer med deras karriärer då. Jag är extra intresserad av Arizona Coyotes talanger, så jag valde att kontakta några av dem. Först ut är Axel Bergkvist.
Axel blev vald som nummer 200 i draften förra sommaren och var en av två svenskar att bli tingade utav Coyotes. Han 19 år och växte upp i Leksand och Insjön som ligger i Dalarna.
Grabben är en spännande ishockeytalang - men vem är egentligen personen Axel Bergkvist? Jag fick äran att prata lite med honom.
”Toppenställe för en tonåring”
Börja med att beskriv dig själv som både ishockeyspelare och som person? Vem är du? För de som inte riktigt har stenkoll.
- Som spelare är jag en spelskicklig liten back som gillar att vara i offensiv zon och spela powerplay. Mina styrkor är speluppfattning, passningsspelet och skottet.
- Som person är jag lugn och trygg i mig själv. Jag tror jag är rätt så ”vuxen” av mig också - samtidigt som det finns en väldigt barnslig sida i mig, haha.
Du kommer från början ifrån tätorten Insjön utanför Leksand. Hur det var att växa upp där?
- Jag flyttade från Insjön till Leksand när jag började sjuan på högstadiet. Att växa upp i Leksand och Insjön har varit fantastiskt. Det är ett toppenställe för en tonåring - det enda man behöver är en cykel. Man blir också väldigt tight med dom som man umgås med från skolan och hockeylaget eftersom att det inte finns samma erbjudande som i t.ex Stockholm, Göteborg eller Uppsala.
Hur gammal var du när du började spela ishockey?
- Jag har åkt skridskor hela livet - men var rätt sen med att börja i Björnligan. Jag var väl runt sex-sju år när jag började ”på riktigt”. Innan det så spenderade jag mycket tid på Insjöns IP med farsan, det är en uterink i Insjön.
Vad har du haft för intressen och hobbys under din uppväxt om man bortser från ishockeyn?
- Jag är uppvuxen med jakt, fiske och natur ända sedan barnsben. Så det är något som ligger mig varmt om hjärtat fortfarande. Jag försöker att komma ut och göra något av de sakerna så ofta jag kan när jag är hemma i Sverige. Det är ett bra sätt att komma ifrån hockeyn ibland och få hjärnan på andra tankar. Annars så umgås jag mycket med mina kompisar hemma i Leksand nästan varje dag - det är något jag värderar högt.
Bruce Springsteen och en vadslagning
I min research av Axel så ramlade jag över ett härligt youtubeklipp där han sjunger The River av ”The Boss” Bruce Springsteen inför en ganska så stor publik.
Här har ni det klippet: https://www.youtube.com/watch?v=Dmx494fESSE
Det finns ett klipp på youtube där du sjunger The River av Bruce Springsteen. Någonsin funderat på att satsa på musiken?
- Haha ja, jag sjöng den inför några tusen personer efter att vi gick upp med Leksand i fjol. Jag förlorade ett vad i november samma säsong när vi låg sist i tabellen. Rickard Brasar, våran mediakille kom fram till mig då och frågade om jag kunde sjunga The River på torget om vi gick upp. Absolut sa jag - då vägen var lång till SHL i det läget. Sagt och gjort så stod vi där i april och sjöng. Jag var inte helt komfortabel med det - men de är ett roligt minne.
- Jag spelar lite gitarr och sådär, lyssnar på mycket musik men har aldrig tänkt att göra någon satsning på det. Jag är för dålig för det, haha.
Vad lyssnar du på för musik? Några favoriter?
- Jag är väldigt blandad i min smak. Men jag gillar lite ”äldre” musik. Just nu är det mycket rock och country på spellistan.
- Jag gillar U2, Bruce Springsteen, Pearl Jam, The Tragically Hip, Luke Combs, Guns N' Roses och Iron Maiden m.fl.
Var det någonsin aktuellt att du valde bort ishockeyn för något annat?
- Jag spelade fotboll, ishockey och innebandy när jag var liten. Jag valde bort de andra två när jag började i sjuan i Leksand - jag hade inte tid för dem samtidigt. Jag ångrar inte mitt val överhuvudtaget, men jag tycker att det är synd att man måste välja idrott i så ung ålder.
- Nuförtiden blir det lite golf och tennis hemma på somrarna. Min lillebror August spelar både innebandy och fotboll med Insjöns A-lag, så jag brukar kolla på så många matcher jag kan där. Då saknar jag det.
Debutant, J20 och Johan Hedberg
Efter många år som spelare och supporter av föreningen i sitt hjärta så fick Axel säsongen 2017-2018 debutera för Leksands A-lag.
- Det låter klyschigt men det var en dröm som gick i uppfyllelse. Att debutera för Leksands A-lag - en förening som betyder så mycket för mig och som alltid kommer att ligga mig varmast och närmast om hjärtat. Att få spela i samma lag som Jesper Ollas som jag såg på isen ifrån klacken när jag va fyra år, det var häftigt. Likväl som att åka ut inför supporterklubben Leksand Superstars och hela Tegera Arena, det var gåshud genom hela kroppen.
Säsongen därpå fick du chansen på riktigt då du fick göra 36 matcher för klubben och vara en del av att Leksand gick upp till SHL igen. Berätta om hur det var och hur du utvecklades som hockeyspelare den säsongen.
- Det jag tar med mig utvecklingsmässigt från den säsongen är den lilla ”motgången” jag hade. Jag blev nedskickad till J20 efter jul - och man vill ju spela på den högsta möjliga nivån.
- Så jag spelade matcher med J20 men tränade med A-laget. Jag har mina tränare i J20 under den tiden att tacka. Christer Olsson och Mikael Karlberg. De hjälpte mig oerhört mycket. Jag fick mycket förtroende utav dem i J20 och jag gjorde en del poäng - fortsatte att jobba hårt och gjorde min grej. Sen var det såklart en otrolig resa vi gjorde med A-laget - att gå från sist i tabellen till att gå upp i SHL. Att man fick vara en del av ett lag som aldrig gav upp när vi hade en del riktigt tuffa motgångar på vägen.
Vilka har varit dina största förebilder genom åren?
- En av mina förebilder har varit och är fortfarande min pappa, Per-Ragnar Bergkvist. Han hade en relativt kort karriär men har supportat mig som förälder oftare än som före detta spelare eller som coach. Jag ser upp till honom mycket. Han delar med sig av sin erfarenhet på en lagom nivå - framförallt om hur man uppför sig och hur man är en bra kamrat. En förebild utanför hockeylivet kan man säga.
- Min idrottsliga förebild är nog Johan Hedberg som spelade många år i NHL och visade att vägen dit inte kommer att vara spikrak. Han är en god vän till mig och min pappa och han har alltid jobbat hårt och trott på sig själv. Jag har ständigt kontakt med honom idag och jag får värdefulla tips och råd. En del av det är också att ha fått följa honom under hans karriär på så nära håll. Även fast jag bara var över och hälsade på honom en gång. De blir liksom speciellt när man känner någon så bra - och kan se vad det är som har gjort honom så framgångsrik.
Arizona Coyotes och snabba ryck
Förra sommaren så blev Axel Bergkvist vald i NHL-draften utav Arizona Coyotes. Han blev vald i sjunde rundan som spelare nummer 200.
Hur går egentligen tankarna inför något sådant? Får man någon som helst förvarning om att man ska bli vald - och hur följer man spektaklet?
- Jag hade inga större tankar på draften faktiskt. Jag tänkte väl att om det mot förmodan skulle hända något så är det bara en bonus. Men jag la ingen större vikt på det.
- Jag hade hört att Arizona hört av sig till nån i Leksand och frågat om mig - men jag tänkte inte så mycket på det.
- Jag satt hemma med ett gäng nära vänner då min telefon började ringa på bordet. Det var min agent som berättade att jag hade blivit draftad av Arizona Coyotes - samtidigt hör jag en massa skrik och vrål från mina kompisar då de hade gått in och kollat på draften.
Du blev alltså vald som nummer 200 av Arizona Coyotes. Hur kändes det och vad var reaktionen?
- Det var ett speciellt ögonblick och jag är glad att jag fick uppleva det med mina närmaste vänner och min bror. Det var ren eufori.
Hade du någon som helst koll på NHL och Arizona Coyotes sedan tidigare? Och hade du någonsin varit i Phoenix tidigare?
- Jag hade hyfsad koll på NHL överlag men sämre koll på Arizona faktiskt. Det är ett lag som har legat under radarn för mig iallafall.
- Jag hade aldrig varit i Phoenix innan.
Vem var den första ifrån organisation som hörde av sig?
- Den första som hörde av sig var en tjej från deras organisation som gratulerade mig och skickade flygbiljetter. Hon berättade att jag skulle packa väskan för jag hade ett flyg att passa morgonen därpå. 24 timmar senare så satt jag i omklädningsrummet i Arizona så det var snabba ryck.
Är du en spontan person eller var det tufft med snabba ryck?
- Jag är en spontan person överlag och om jag kommer på något som jag vill göra så gör jag det på en gång. Det var bara kul att det blev snabba ryck, man hinner inte fundera så mycket då.
”Det var ju så varmt där”
Efter att man blivit draftad så blir man alltså inbjuden på ett så kallat Prospect Development Camp. Detta tillsammans med tidigare års draftval.
- Campen var en otroligt häftigt och lärorik upplevelse.
Kände du någon av spelarna som skulle delta i campen sedan tidigare och vilka blev du tightast med?
- Jag hade inte mött någon av spelarna face to face tidigare - men jag hade väl hälsat på dem någon gång kanske. Vi svenskar hängde mycket tillsammans. Jag och Erik Källgren blev ganska så tighta då vi var på camperna tillsammans senare i höst också.
Vad gjorde ni när ni inte var på is?
- Det var ju så varmt där så man kunde typ inte gå 20 meter utanför hotellet innan man blev dyngsur av svett - så det vart mycket tid på hotellet och vid poolen. Vi gick till nåt köpcenter som var i närheten och shoppade lite men inget mer än så.
Starstrucked och att ta vara på varje chans
Under rookiecampen som hålls inför säsongen för samtliga prospects så fick Axel tillsammans med några andra ett sms. En inbjudan om att få stanna kvar på det så kallade Veteran’s Training Camp. Man får alltså chansen att träna tillsammans med NHL-stjärnorna vilket måste var extremt lärorikt. Något som är få förunnat.
Det måste ha känts oerhört kul att du lyckades lämna ett såpass stort avtryck på klubben så att du fick chansen att visa upp dig ytterligare framför stjärnorna?
- Att få stanna på maincampen med grabbar som Phil Kessel, Oliver Ekman-Larsson och Clayton Keller var sjukt häftigt. Jag var starstrucked hela tiden nästan. Det var ju ett kvitto för mig att jag hade gjort någonting bra på rookiecampen och att dom ville se mer av mig - vilket var roligt. Jag försökte ta vara på varje chans jag fick.
Hur var det egentligen att dela omklädningsrum med dessa spelare?
- Som jag sa så var de sjukt häftigt att träna med NHL killarna och sitta i samma omklädningsrum som dem, man fick nypa sig i armen ibland.
Hur ser kontakten ut mellan er yngre killar och de som redan spelar i NHL under campen? Någon du kom lite närmre?
- Jag pratade en del med svenskarna i laget - de frågade vart jag kom ifrån och vart jag spelade osv. Det var kul att träffa dem i verkligheten. Alla var schysta och jättetrevliga mot oss yngre.
- Jag pratade lite Leksand med Oliver, vi har några gemensamma nämnare hemma osv.
Du säger i en intervju till HockeySverige att du som ung stod i Leksands klack. Minns du Oliver Ekman-Larssons tid i klubben? Är det någon du följt genom hans karriär?
- Jag satt på läktaren eller stod i klacken och såg honom spela i Leksand under två år. Han gjorde ett stort avtryck trots att han var junior. Det är en spelare jag ser upp till och gillar att titta på.
Personligt möte och Yard House
Jag skulle vilja prata om lite Arizona Coyotes som organisation. Hur upplevde du den och dess ledning?
- Som organisation är Arizona verkligen super proffsiga med allting, allt från fys-coacher, måltider, utrustning och en personlig plan för var och en. De var något nytt för mig.
- Ledningen likaså. När vi skulle åka hem från campen i höstas så hade alla spelare ett personligt möte med några höjdare från organisationen inklusive GM John Chayka himself vilket var häftigt.
Lagets hemmaarena Gila River Arena. Hur var den tycker du?
- Det var häftigt att få träna i deras hemmaarena och att få byta om i deras omklädningsrum. Det tyder också på proffsighet tycker jag.
Jag antar att ni spenderade er fritid i Scottsdale som är den lite finare delen av staden Phoenix. Berätta lite om den och vad gör man där?
- Vi var aldrig i Scottsdale faktiskt, det är en bit ifrån Glendale där arenan ligger. Det var även för varmt för att göra några riktiga utflykter, haha.
- Vi var hos en av AHL-coacherna den 4e Juli och åt middag vilket var fränt. Men Scottsdale ska ju vara ett otroligt fint område sägs det. Vore kul att se alla fina hus och golfbanor någon gång.
Vilken var din/er ”go to” restaurang under tiden där?
- Våran ”go to” restaurang i Glendale låg alldeles bredvid arenan och hotellet, den heter Yard House. De blev en del middagar där, haha.
Arenaområdet är någon som jag verkligen uppskattar med Arizona. Hann du få någon känsla av det trots det varma vädret?
- Jag tyckte om arenaområdet, det fanns det man behöver. Hotell, restauranger och shopping i närheten.
Vad tar du med dig från camperna när det gäller din utveckling som ishockeyspelare och person.
- Det jag tar med mig mest är upplevelsen att få vara där. Att få tävla mot så bra spelare varje dag. Känna på den riktiga miljön och hur de är att vara proffs på riktigt.
- Andra veckan i somras där var en skridskovecka. Man hade is en gång om dagen med en skridsko coach. Vi var tre-fyra killar på isen åt gången och nötte på med nya grejer. Det var lärorikt och något jag tar med mig.
Kitchener Rangers
Efter säsongen med Leksand förra säsongen så valde Axel att bryta sitt kontrakt för att prova på spel i Kitchener Rangers. En flytt till Kanada och en stor förändring för Axel både hockeymässigt och för sin personliga utveckling.
- Jag bröt kontraktet och satsade på OHL istället. Ett beslut som var svårt men som jag är väldigt nöjd över nu och jag ångrar inte att jag åkte hit. Jag såg de som ett äventyr, en lärorik upplevelse och något att ha med sig i bagaget senare i livet.
- Hockeymässigt så var det för utvecklingens skull då jag skulle få mer istid här med fler matcher på en säsong än vad jag troligtvis skulle fått hemma i Sverige.
Du har gjort det ruggigt bra där borta. Tycker du att du har lyft som hockeyspelare sedan flytten?
- Jag har definitivt lyft mig som spelare och person här borta. Jag är snabbare nu med tanke på den fartfyllda och snabba hockey som spelas på mindre rink här. Jag tycker jag har lyft mitt spel på alla plan.
Var omställningen svår?
- Det svåraste var nog att lära känna ligan, lagen, motståndarna och medspelarna. Jag kom ju hit och kände ingen alls. Jag fick bygga upp mitt varumärke från noll vilket också var intressant. Det tog väl ungefär en 15-20 matcher innan jag kom in i det. Det sa alla innan att det skulle göra - så det förväntade jag mig också.
Hur kommer det sig att det blev nummer sju i Kitchener och inte nummer sex som du hade i Leksand? Har nummer någon speciel innebörd för dig?
- Jag har alltid haft nummer sju ända sedan jag började spela ishockey, så om det har varit tillgängligt i de lagen som jag har spelat i så har det varit ett självklart val. Lucas Nordsäter hann dock före mig ifjol.
- Nummer har väl egentligen ingen speciell innebörd för mig. Jag vet att Gitarristen i U2, ”The Edge” brukade ha en T-shirt eller tröja med nummer sju på scen förr. Kanske är det därefter, men jag vet inte. Jag har alltid gillat låga nummer.
Har man ständig kontakt med Coyotes under säsong eller hur funkar det?
- Jag har en bra kontakt med Arizona nu - vi hörs lite då och då. De undrar hur det går och om jag trivs osv. Dem har full koll på sina prospects och kollar mycket matcher. Ibland kommer dem och kör privata ispass med mig/oss - där vi jobbar på saker man kan förbättra. Det är roligt att dom bryr sig så mycket.
Vad är nästa delmål i karriären?
- Nästa delmål är att gå så långt som möjligt med Kitchener Rangers. Att få åka till västra Kanada och spela Memorial Cup.
Vi tackar Axel Bergkvist för pratstunden och önskar honom lycka till i framtiden. Jag ser fram emot att följa hans utveckling och hoppas att vi en dag kommer att få se honom i NHL.
