Legends of Montreal Canadiens #13 Elmer Lach

Elmer Lach, en tuff och skadeförföljd center som var sin tids absolut bäste playmaker. Han har fortfarande Canadiens klubbrekord för flest antal assist i en match.

 Legend #13: Elmer Lach

 Elmer James Lach föddes den 22 januari 1918 i Nokomis, Saskatchewan. Han är vid 93 års ålder den äldste av alla som spelat för Canadiens som fortfarande är vid liv, han är lite drygt ett år äldre än Butch Bouchard.

 Han började sin karriär som junior i Regina Abbotts och spelade sen två säsonger för Weyburn Beavers i Saskatchewan Senior Hockey League (SSHL). Efter att han skrivit på för Moose Jaw Millers i samma liga 1938-39, så ledde han laget i assist med 20, han gjorde dessutom 17 mål och var även poängbäst i slutspelet. Säsongen efter gjorde han 15 mål och 29 assist och ledde ännu en gång lagets poängliga i slutspelet. Elmer Lach var nära att hamna först i Toronto Maple Leafs men där fanns tre väldigt bra centrar så Lach trodde inte att han skulle platsa och New York Rangers som var näst på tur blev han avrådd från att gå till då Rangers organisation var ”cheap”.

 Lach skrev på för Montreal Canadiens den 24 oktober 1940, han kom till träningslägret med endast ett ombyte kläder, han hade inte räknat med att bli erbjuden ett kontrakt. Efter att ha spelat 43 matcher och gjort 7 mål och 14 assist sin första säsong så hindrade en armbågsskada honom nästa säsong, han spelade endast 1 match för Canadiens. Säsongen 1942-43 var han tillbaka igen, nu slog han igenom på allvar, han gjorde 58 poäng på 45 matcher. Den 6 februari gjorde han 6 assist i en match, det är fortfarande ett klubbrekord för Montreal Canadiens.

  Säsongen 1943-44 lät Canadiens coach Dick Irvin Lach spela center mellan veteranen Toe Blake och den nya stjärnan Maurice Richard. Det blev en omedelbar succé, kedjan kom att kallas ”The Punch Line” och skulle dominera NHL under fyra säsonger. Lach gjorde 48 assist och 24 mål på 48 matcher under säsongen och Lach blev efter säsongen utsedd till center i All Star Team 2. Montreal Canadiens vann sin första Stanley Cup sedan 1931 och sin femte totalt.

 Säsongen 1944-45 lade de tre kedjekamraterna i Punch Line beslag på de tre första platserna i poängligan. Lach blev poängbäst med 26 mål, 54 assist och 80 poäng och Rocket Richard skrev in sig i rekordböckerna med att vara först att göra 50 mål på 50 matcher. Lach blev efter säsongen när Canadiens blivit utslagna i semifinalen av Stanley Cup, utsedd till center i All Star Team 1 och fick även motta Hart Memorial Trophy som ligan MVP.

 1945-46 vann Canadiens Stanley Cup igen och Lach var bäst i NHL med 34 assist och kom återigen med i All Star Team 2. Säsongen efter hade NHL instiftat Art Ross Trophy som delades ut till ligans poängkung och den förste som fick motta trofén var Elmer Lach efter 61 poäng. Toe Blake slutade efter säsongen och Punch Line upphörde att existera. Nu följer ett par sämre säsonger både för Lach och för Canadiens men säsongen 1951-52 leder Lach NHL i assist för sista gången, nu med 50 st.

 Säsongen 1952-53 vinner Lach sin tredje och sista Stanley Cup och det är han själv som avgör mot Boston Bruins efter 1:22 i OT, under firandet av målet så råkar Maurice Richard slå av näsan på Lach. När Lach säsongen efter lägger skridskorna på hyllan så gör han det som ledare av poängligan genom tiderna i NHL. Han har då spelat 664 matcher och gjort 215 mål och 408 assist, alltså 623 poäng. I slutspelet har han gjort 19 mål och 45 assist = 64 poäng på 76 matcher. 623 poäng betyder elfte plats genom tiderna i Canadiens, det är platsen mellan de nordiska storheterna Saku Koivu och Mats Näslund och 408 assist ger en nionde plats genom tiderna.

 När han slutat så får han erbjudande att coacha för Canadiens olika juniorlag, han är bl. a. tränare för Henri Richard under dennes sista juniorår. Han blir invald i Hockey Hall of Fame 1966 och i samband med att Canadiens firar sitt 100-årsjubileum så får han och Butch Bouchard sina nummer pensionerade (#16 som Lach hade var redan pensionerat men nu fick han ett eget baner) den 4 december 2009.

 Den 25 februari 2011 ramlade Lach så illa i sitt hem att han bröt höften, efter tolv veckor på sjukhus kom han hem igen i slutet av juni.  

Citat av och om Elmer Lach:
Canadiens coach Dick Irvin: "He (Lach) is a great four-way player - forwards,  backward and crossways, both ways."

Elmer själv om hur det var att spela i Punch Line: "Blake was the backbone of that group, he was always in position; he was always serious and he was the same when he coached the Canadiens. The three of us did like to win. We made sure that we didn't have any goals scored against us. We hated that more than wanting to score. As for Rocket, he enjoyed scoring the goals and I enjoyed watching him."

Elmer om det faktum att han under slutet av 40-talet blev erbjuden $17,000 av ett försäkringsbolag för att sluta spela ishockey:  "The company hated me and they hated Kenny Mosdell," he said brightly of his hardrock teammate. "They had to pay us per stitch that we took." 
 
Karriär:

Meriter
Stanley Cup: 3st 1944, 1946, 1953
Hart Memorial Trophy 1945
Art Ross Trophy: 1948 dessutom ledde han NHL i poäng 1945
All Star Team 1:1945, 1948, 1952
All Star Team 2: 1944, 1946
Invald i HHoF 1966
Tidningen The Hockey News rankade honom 1999 på plats 68 av NHLs 100 bästa spelare genom tiderna.
Han har fortfarande klubbrekordet i Canadiens för flest assist i en NHL match med 6 st.  

Länkar:
http://www.youtube.com/watch?v=JWoe2zlLD6g

http://www.youtube.com/watch?v=98GJFDhitR4&feature=related
 

0 kommentarer

Dan Augustssondaug4663@gmail.com@DaugHabs2011-06-24 12:00:00