Legends of Montreal Canadiens #20 Ken Reardon

Kenny Reardon en hårdför och tuff back som under tre år deltog i andra världskriget i Europa. Efter spelarkarriären blev han först scout, sedan ass. GM och slutligen vice-president i Montreal Canadiens.

Legend #20: Ken Reardon

 Kenneth Joseph ”Kenny” Reardon föddes den 1 april 1921 i Winnipeg, Manitoba. När Ken var 13 blev han och hans syskon (3 bröder och 1 syster) föräldralösa när deras föräldrar omkom i en bilolycka. Ken och hans yngre syskon flyttade till en farbror i British Columbia, där började Ken spela ishockey för Blue River Rebels i BCJHL.

 Hans äldre bror Terry började vid den här tiden få framgångar i sitt hockeyliv, Terry öste in mål och poäng i juniorligan i Manitoba. Kenny som inte alls var lika talangfull blev inspirerad och reste till Edmonton för att försöka ta en plats i ett lag där. Han lyckades ta en plats i laget men hans istid var minst sagt begränsad, högst ett par minuter per match. Till säsongen 1939-40 hade Kenny jobbat hårt på att förbättra sin skridskoåkning och det märktes direkt, han gjorde 18 mål och 31 poäng på 14 matcher som back. NY Rangers blev intresserade och lade beslag på rättigheterna men när deras scouter studerat honom ett par matcher så släppte de rättigheterna pga hans dåliga skridskoteknik. Montreal var där direkt och gav honom en inbjudan till deras träningsläger för säsongen 1940-41.

 Reardon tog samma tåg som Elmer Lach till Montreal, de båda visste inte om att de var på tåget av samma anledning. När de möttes av Canadiens representant på järnvägsperrongen blev de båda överraskade att kilen de småpratat med på tåget också skulle försöka ta en plats i Canadiens NHL lag. Båda spelarna blev en omedelbar succé, Lach som en offensiv playmaker och Reardon imponerade med sin attityd och offervilja. De båda debuterade samma kväll den 3 november 1940, Reardon gjorde 2 mål och 12 poäng på 34 matcher samtidigt som han satt utvisat 41 minuter.

 Säsongen efter 1941-42 fick Kenny sällskap av sin bror Terry i Canadiens. Terry blev trea i Canadiens poängliga med 33 poäng på 34 matcher samtidigt som Kenny blev trea i utvisningsligan i NHL med 93 minuter, Kenny gjorde dessutom 3 mål och 15 poäng på 41 spelade matcher. Efter säsongen tog Kenny värvning i armén och tillbringade nästan ett år i Ottawa med militärutbildning, under den här tiden så spelade han för arméns lag i en amatörliga, laget vann Allan Cup som går till det bästa amatörlaget i Canada säsongen 1942-43. I Europa så deltog Kenny i flera stora operationer och slag, han blev under kriget belönad med Certificate of Merit för att han visat stort mod under strid. 

 Sommaren 1945 fick Reardon avsked från armén med fina vitsord, han anslöt sig genast till Canadiens igen. Canadiens var ett helt annat lag än det lag han hade lämnat, 41 och 42 hade Canadiens kommit femma och sexa i ligan nu var laget ett av ligans absolut bästa lag. Elmer Lach, Toe Blake, Maurice Richard, Butch Bouchard och Bill Durnan var alla stora stjärnor, Kenny fick bilda backpar med Bouchard, det är nog ett av de hårdaste och tuffaste backparen i NHL historien.

 Den första säsongen tillbaka blev en av Kennys bästa, trots att han inte gjorde speciellt många poäng, Canadiens vann Stanley Cup och Kenny gjorde succé i sin återkomst till NHL. Han blev en av backarna i All Star Team 2, han kommer att hamna antingen i All Star Team 1 eller 2 under samtliga säsonger fram till att han tvingas sluta.

 Säsongen 46-47 lossnar det offensivt för Reardon, då han gör 5 mål och 17 assist för 22 poäng, han samlar också ihop 84 utvisningsminuter. Efter säsongen hamnar han i All Star Team 1 för första gången, fast det som fastnat i folks medvetande är en incident som inträffar den 16 mars 1947 i en match mot NY Rangers i Madison Square Garden. Cal Gardner i Rangers ger Reardon en crosschecking över munnen, när den blödande Reardon lämnar isen för att ta sig till omklädningsrummet så blir han attackerad av ett Rangersfan, alla i Canadiens skyndar till hans hjälp och ett stort slagsmål utbryter mellan Canadiens spelare och Rangers spelare, fans och polis.

 Reardon behöver bland annat sys med 14 stygn inne i munnen, Reardon svär att han ska bli kvitt med Cal Gardner. Inför säsongen1948-49 svär Reardon att han inte kommer att sluta med ishockey förrän Gardner också fått sy 14 stygn i munnen. I januari möts Reardon och Gardner som nu spelar i Toronto, de slåss men det är i nästa möte som sker i november den följande säsongen som Reardon får sin hämnd. Reardon tacklar Gardner så att Gardner bryter käkbenet. I en intervju efter matchen säger Reardon att han fortfarande inte är nöjd, Clarence S. Campbell som är NHL's president bestämmer sig för att göra något innan det går för långt. Han tvingar Reardon att betala in 1,000 dollar till NHL, pengar som han ska få tillbaka när han slutar om han låter bli att bråka mer med Gardner. Reardon slutar efter säsongen och får tillbaka sina pengar, men i en intervju flera år senare säger han att om han bara kunnat spela en säsong till så hade han struntat i pengarna bara för att få sin hämnd. Reardon har nu blivit en stor hjälte i Montreal och samtidigt den mest hatade spelaren i hela NHL, i New York bildar t.o.m. några Rangers fans en formell ”Hate Reardon Fan Club”.
  
 Säsongen 47-48 blir det 22 poäng igen nu tillsammans med 129 utvisningsminuter och 48-49 blir det 16 poäng plus 103 utvisningsminuter. Nu börjar hans spelstil verkligen slita på kroppen, han får bland annat en axelskada där läkaren säger att den behöver minst tre veckor för att läka. Reardon vilar bara en vecka innan han spelar nästa match, i första bytet jagar han en motståndare och sätter in en riktigt tuff tackling, felet är bara det att han missar knappt och drar i axeln rejält i sargen. I periodpausen blir han utskälld av läkaren som säger att det finns ingen anledning att behandla hans axel förrän han fått sitt huvud undersökt ordentligt.

 1949-50 blir Reardons sista säsong, den är hans bästa i NHL med 28 poäng och 109 utvisningsminuter plus en plats i All Star Team 1. Han är under säsongen inblandad i ännu en incident denna gång i Chicago där han och lagkamraten Leo Gravelle blir arresterade efter att flera fans sagt att Reardon och Gravelle slagit dem med sina hockeyklubbor. De blir släppta senare samma kväll men missar tåget tillbaka till Montreal, domaren som släppte dem förbjuder dem att lämna sina hotellrum innan nästa förmiddag då de kunde ta ett nytt tåg.

 När Reardon tvingas sluta är han bara 29 år, hans kropp klarar inte av hans spelstil längre. Frank Selke som är Montreals GM anställer honom som scout med ansvar för västra Canada. Efter ett par år som scout får han större ansvar han blir nu Montreals ass. GM, det är han och inte Selke som följer med ”Rocket” Richard till Campbell när Richard blir avstängd för resten av säsongen plus slutspelet 1955. Hans största bidrag till Canadiens som ledare är när han lyckas övertala Selke och Canadiens ägare att de ska satsa på Toe Blake som nästa coach 1955-56.

 Reardon blir kvar i Canadiens organisation i femton år, han vinner en Stanley Cup som ass. GM och fyra som vice-president med ansvar för västra Canada. När Frank Selke ska sluta som GM så står det mellan Ken Reardon och Sam Pollock som efterträdare, många blir förvånade och missnöjda när Canadiens väljer Pollock som skött scoutingen i östra delen av Canada, men historien har gett Canadiens rätt. Reardon blir invald i Hockey Hall of Fame samma år som han slutar i Canadiens organisation nämligen 1966. Reardon hade gift sig med dottern till Canadiens ägare Donat Raymond och avled i cancer den 15 mars 2008 vid 86 års ålder.

Fun facts: Don ”Grapes” Cherry hade Ken Reardon som sin störste idol när han växte upp, det om något talar väl om vilken typ av spelare som Reardon var.

Citat om och av Kenny Reardon:
Kenny Reardon om sig själv: "I couldn't skate, I couldn't shoot, and I wasn't very intelligent. But I was spectacular"

Ken Reardon om Sam Pollock: "Sam Pollock is the most intelligent man I've ever met, not just in hockey, but in life."

Ken Reardons löfte/hot efter han fått Cal Gardners klubba i munnen: ”I am going to see that Gardner gets 14 stitches in the mouth. I may have to wait a long time, but I'm patient. Even if I have to wait until the last game I ever play, Gardner is going to get it good and plenty.”

Hap Dap spelare och coach för Toronto Maple Leafs: ”That Reardon is the most demoralizing player in the game. He can knock a whole National Hockey League team off balance – get them thinking of everything but hockey.”

Länk: Artikel om Ken Reardon från Montreal Gazette skriven av Red Fisher. http://www.canada.com/montrealgazette/columnists/story.html?id=f2d1477d-1840-4b14-8923-415d3e19bf47

Uppdatering: När jag började på det här projektet i januari så hade jag valt ut två böcker som jag trodde skulle kunna hjälpa mig när det gällde att skriva artiklarna. Tyvärr visade det sig vara två böcker som var mycket efterfrågade, den ena är nu slutsåld från förlaget och jag väntar på att få en begagnad levererad någon gång september/oktober. Den andra boken ”The Hockey News Habs Heroes” levererades den 20 juli, i den har jag fått bekräftat att mina val hittills har varit väldigt bra och de tio legender som är på tur också är helt rätt. Sen kommer jag nog att ändra lite på min ordning av legender som kommer efter nummer 40 för att anpassa mig lite till Habs Heroes..

Här är hur Ken Campbell på The Hockey News rankade de legender jag skrivit om än så länge, boken skrevs 2008.
Maurice Richard rankar Hockey News (hädanefter HN) som #1
Jean Béliveau rankas av HN som #2
Georges Vezina rankas av HN som #23
Howie Morenz rankas av HN som #5
Bernie Geoffrion rankas av HN som #13
Aurèle Joliat rankas av HN som #18
Toe Blake rankas av HN som #22
Doug Harvey rankas av HN som #3
Jacques Plante rankas av HN som #6
Henri Richard rankas av HN som #9
Newsy Lalonde rankas av HN som #10
Dickie Moore rankas av HN som #11
Elmer Lach rankas av HN som #17
George Hainsworth rankas av HN som #34
Bert Olmstead rankas av HN som #37
Butch Bouchard rankas av HN som #25
Bill Durnan rankas av HN som #16
Claude Provost rankas av HN som #39
Tom Johnson rankas av HN som #38
Ken Reardon rankas av HN som #30 

Samtliga 20 som jag skrivit om är bland de 40 främsta och av de 20 som saknas bland de 40 främsta så kommer de som rankas som nummer 4, 7, 12, 14, 15, 20, 21, 24, 26 och 31 i de nästa tio artiklarna som presenteras nedan.

Del 21-30 i serien kommer att handla om Yvan Cournoyer, Guy Lafleur, Larry Robinson, Jacques Lemaire, Ken Dryden, Serge Savard, Guy Lapointe, Steve Shutt, Pete Mahovlich och Jacques Laperriere.

De andra delarna i serien hittar du här: http://www.svenskafans.com/nhl/Legends-of-Montreal-Canadiens-396944.aspx

Källor: NHL.com, Canadiens.com, Legendsofhockey.net, wikipedia.org, greatesthockeylegends.com, habsworld.net, habslegends.blogspot.com, The Hockey News Hab Heroes 

0 kommentarer

Dan Augustssondaug4663@gmail.com@DaugHabs2011-08-12 12:00:00