Legends of Montreal Canadiens #23 Larry Robinson
Larry Robinson stor, stark och skridskoskicklig back som måste räknas som Canadiens näst bäste back genom tiderna, hans +120 från säsongen 1976-77 är den näst högsta +/- statistiken någonsin efter Bobby Orr.
Legend #23: Larry Robinson
Larry ”Big Bird” Clark Robinson föddes den 2 juni 1951 i Winchester, Ontario. Han spelade pojkhockey för Brockville Braves och som junior höll han till i Kitchener Rangers. Under hela tiden som pojklagsspelare var han forward, han spelade sin första match som back som 18-åring. Han draftades 1971 av Montreal Canadiens i den andra rundan som tjugonde spelare sammanlagt (Canadiens hade före honom valt hela tre spelare: Guy Lafleur, Chuck Arnason och Murray Wilson). Det är första gången en klubb draftat två spelare som blivit invalda i HHoF under en säsong, det har hänt tre gånger efteråt: NY Islanders med Clark Gillies och Bryan Trottier 1974, Edmonton med Mark Messier och Glenn Anderson 1979 och igen 1980 med Paul Coffey och Jari Kurri.
Han spelade för Nova Scotia Voyageurs i AHL under delar av två säsonger, 1971-72 spelade han 74 matcher och gjorde 54 poäng i serien och 12 poäng på 15 slutspelsmatcher när Nova Scotia tog hem Calder Cup. 72-73 blev det 38 matcher och 39 poäng innan han blev uppkallad till Canadiens, den 3 februari 1973 gjorde han sitt första mål i NHL i en match mot LA Kings. I Canadiens blev det 36 matcher och 6 poäng och i slutspelet gjorde han 5 poäng på 11 matcher när Canadiens vann Stanley Cup för artonde gången. Sitt smeknamn ”Big Bird” fick han av sina lagkamrater som kommenterade Don Saleski i Philadelphia Flyers, om han kallas Big Bird då har vi en Big Bird här i Montreal också.
Säsongerna 73-74 och 74-75 utvecklades Robinson och fick mer ansvar när J-C Tremblay stack till WHA. 73-74 blev det 78 matcher och 26 poäng och säsongen efter 80 matcher och 61 poäng. Canadiens lyckades inget vidare i slutspelet någon av säsongerna men Robinson fick ihop 5 poäng på 17 matcher under de två säsongernas slutspel. Han fick sitt stora genombrott säsongen 1975-76 då han tillsammans Serge Savard och Guy Lapointe började kallas ”the big three”, under fyra säsonger skulle flera motståndare hoppas att de aldrig fick spela 5 mot 3 i PP för då var det ”the big three” som var på isen för Canadiens. Under serien gjorde Robinson 40 poäng på 80 matcher och i slutspelet 6 poäng på 13 matcher. Under de här tidiga säsongerna är det två saker som gått till historien dels i finalerna 1976 mot Philadelphia Flyers när han genom att tackla Gary Dornhoefer tacklar sönder sargen i Forum (matchen fick avbrytas flera minuter medan personal med hammare och kofot försöker laga sargen) och dels när han i ett slagsmål med Dave ”The Hammer” Schultz i en match den 17 februari 1974 förnedrar den i hela NHL fruktade Hammer.
Han blir uttagen till Canada Cup 1976 och säsongen 76-77 blir nog hans absolut bästa med 77 matcher, 19 mål, 85 poäng och hela +120 i plus/minus (Bobby Orr är den ende spelare förutom Robinson som haft över +100 under en säsong med +124 från säsongen 70-71) och i slutspelet blir det 12 poäng på 14 matcher när Canadiens vinner igen. Efter säsongen vinner han givetvis Norris Trophy och tar en plats i All Star Team 1. Säsongen 77-78 är ännu en toppsäsong för Robinson, 77 matcher, 65 poäng och i slutspelet 21 poäng på 15 matcher. Han belönas med Conn Smythe Trophy efter slutspelet och hamnar i All Star Team 2. Säsongen 78-79 blir det 61 poäng på 67 matcher och 15 poäng på 16 slutspelsmatcher, en ny Stanley Cup och en plats i All Star Team 1 igen.
79-80 blir han utsedd till bäste back igen efter att han fått ihop 75 poäng på 72 matcher och 4 poäng på 10 slutspelsmatcher, han får givetvis också plats i All Star Team 1. 80-81 går det mycket sämre både för Robinson och Canadiens, han får ihop 50 poäng på 65 matcher och en poäng på Canadiens 3 slutspelsmatcher. Eftersom Canadiens blir utslagna så tidigt så blir Robinson och Lafleur uttagna i Canadas VM lag, VM spelas i Stockholm/Göteborg och Robinson blir uttagen i VM's All Star Team, han får också en plats i All Star Team 2 när NHL journalisterna röstat. Han givetvis också med i Canada Cup 81 innan säsongen 81-82 startar, under säsongen får han ihop 59 poäng på 71 matcher men Canadiens blir utslagna i första omgången av slutspelet igen.
Säsongen 82-83 blir ännu en besvikelse, men Robinson fortsätter att imponera han får ihop 63 poäng på 71 matcher innan Canadiens åker ut i första omgången igen. 83-84 tar Canadiens ett steg framåt men det går tyngre för Robinson det blir bara 43 poäng på 74 matcher och på 15 slutspelsmatcher får han ihop 5 assist. Han är fortfarande given i Canadas lag till Canada Cup 1984 och säsongen 84-85 går det fortfarande hyfsat för Robinson och Canadiens, 47 poäng på 76 matcher och 11 poäng på 12 slutspelsmatcher.
Säsongen 85-86 är det en Robinson i gammal god form NHL får se, han gör 82 poäng på 78 matcher och 13 poäng på 20 slutspelsmatcher när Canadiens vinner sin 23:e Stanley Cup. Han får efter säsongen återigen plats i All Star Team 2 och har under slutet av säsongen blivit den femte spelaren i Canadiens historia att spela 1,000 matcher för klubben. 86-87 gör han 50 poäng på 70 matcher och passerar därmed 800 poäng för Canadiens och det gör att han nu ligger på sjunde plats genom tiderna i Canadiens. I slutspelet blir det 17 poäng på 17 matcher och han nämnar sig toppen där också han har nu passerat Jean Béliveau i antal slutspelsmatcher och har bara Henri Richard framför sig och i poäng har han precis passerat Boom Boom Geoffrion och gått upp på sjunde plats där också. Säsongen 87-88 blir det bara 53 matcher och 40 poäng, och i slutspelet blir det 5 poäng på 11 matcher och det gör att han går upp på delat förstaplats i antal spelade slutspelsmatcher.
Säsongen 88-89 tar sig Canadiens till en ny Stanley cup final där de förlorar till Calgary Flames, men Robinson gör 30 poäng på 74 matcher i serien och passerar både Jacques Lemaire och Yvan Cournoyer och går upp på plats 5 i Canadiens poängliga. I slutspelet gör Robinson 10 poäng på 21 matcher, han passerar 200 spelade slutspelsmatcher och är nu ohotat etta i Canadiens och i poäng passerar han ett helt gäng med legender Maurice Richard, Yvan Cournoyer, Henri Richard och Guy Lafleur och går upp på tredje plats. Han har nu +700 i plus/minus statistik hittills under karriären, det är givetvis både klubb och NHL rekord. När Robinson och GM Serge Savard ska förhandla fram ett nytt kontrakt för säsongen 89-90 och framåt skär det sig rejält mellan de gamla backkompisarna och Robinson skriver på för Los Angeles Kings som free agent.
Det blir sammanlagt tre ganska framgångsrika säsonger i LA, han gör 75 poäng på 182 matcher i serien och 10 poäng på 24 slutspelsmatcher. I och med att LA Kings gick till slutspel alla de tre säsongerna så sätter han ett nytt NHL rekord genom att ha gått till slutspel 20 säsonger i rad (Nicklas Lidström är nu uppe i nitton raka säsonger). Han har under sin NHL karriär spelat 1,384 matcher och gjort 208 mål, 750 assist och 958 poäng, det ger honom en nionde plats bland backar genom tiderna i poäng. Han har +730 i plus/minus och är överlägsen etta med det, tvåan Bobby Orr har +528 och närmaste aktive spelare är Nicklas Lidström med +429 på en nionde plats. I slutspelet har han gjort 144 poäng på 227 matcher det ger honom plats 8 bland backarna i poäng och en sjundeplats bland alla spelare vad det gäller antal spelade matcher. Hans 1,202 matcher i Canadiens är näst mest i historien det är bara Henri Richard som spelat fler matcher för Canadiens.
Efter att ha pensionerat sig som spelare blev Robinson 1993 anställd av New Jersey Devils som ass. coach och efter att ta vunnit Stanley Cup med Devils 1995 så blev han headcoach för Los Angeles Kings från säsongen 1995-96. Han stannade i LA under fyra säsonger och säsongen 1999-2000 blev han ass. coach för Devils igen. När Robbie Ftorek fick sparken som headcoach i mars så ledde Robinson laget som interim coach fram till en Stanley Cup vinst. Han fick fortsatt förtroende som headcoach nästa säsong och ledde laget till en ny Stanley Cup final där Devils förlorade mot Colorado Avalanche. Robinson fick sparken säsongen efter men återvände till Devils som ass. coach än en gång säsongen 2002-03 då Devils återigen blev mästare. När Pat Burns åter insjuknade i cancer 2005 blev han ännu en gång headcoach i Devils men han slutade efter stress och problem med hälsan i december 2005. Säsongen 2007-08 kom han tillbaka till Devils igen som ass. coach och han är fortfarande kvar i organisationen.
Robinson som växte upp på en gård i Ontario är mycket intresserad av hästsport. Under tiden i Montreal startade han och lagkamraten Steve Shutt en hästpolo klubb i Montreal och i LA köpte han in sig i ett stall som födde upp fullblodshästar för galopptävlingar. Han blev invald i Hockey Hall of Fame 1995 och fick sin tröja upphissad i taket på Bell Centre den 19 november 2007.
Citat från Larry Robinson:
Larry Robinson om att ha vunnit Stanley Cup som headcoach: "Considering how long I played hockey and how many Cups I got to win as a defenseman with Montreal, it was my first Stanley Cup win as a head coach that is actually my greatest day in hockey."
Larry Robinson: ”Playing in Montreal can do one of two things – it can either make you or break you. For me, it made me.”
Larry Robinson: ”If anything, I don't want to be known as a great player, I want to be known as a great teammate.”
Larry Robinson: ”They judge seasons here (in Montreal) in terms of winning the Cup or not winning the Cup. That's just the way it is.”
Larry Robinson om sin reaktion över att bli draftad av Canadiens: "When I first got drafted, I was kind of disappointed. When I got drafted by Montreal, I looked at the lineup and thought, 'Holy Mackerel, I'm never going to make it with them.'"
Länkar:
http://www.youtube.com/watch?v=-k-R9mKfRfE Legends of Hockey
http://www.youtube.com/watch?NR=1&v=wtHBTUQp538 Fighten med Dave Schultz
http://www.youtube.com/watch?v=JKd4HJNSbQg Tacklingen på Gary Dornhoefer, som inte missade ett byte, flera år senare berättar Dornhoefer att han spottade blod i flera dagar efteråt men inte tyckte det var nödvändigt att låta en läkare kolla upp det.
http://www.youtube.com/watch?v=aTqfn5i2CdI&feature=related Början på ceremonin där Robinson får sin tröja upphissad i taket på Bell Centre.
http://www.youtube.com/watch?v=gjec3F4sV2s&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=_Xm9cp5240Y&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=rc_rykXjuSU&feature=related
Statistik Larry Robinson
Lag | NHL/Stanley Cup | GP | G | A | P | PIM | +/- |
Montreal Canadiens | NHL | 1,202 | 197 | 686 | 883 | 706 | +700 |
Los Angeles Kings | NHL | 182 | 11 | 64 | 75 | 87 | +30 |
NHL sammanlagt | NHL | 1,384 | 208 | 750 | 958 | 793 | +730 |
Montreal Canadiens | Stanley Cup | 203 | 25 | 109 | 134 | 186 | - |
Los Angeles Kings | Stanley Cup | 24 | 3 | 7 | 10 | 25 | +7 |
Stanley Cup totalt | Stanley Cup | 227 | 28 | 116 | 144 | 211 | - |
Meriter:
Stanley Cup som spelare: 6, 1973, 1976, 1977, 1978, 1979, 1986
Stanley Cup som coach/ass. Coach: 3, 1995, 2000, 2003
Conn Smythe Trophy: 1978
Norris Trophy: 2, 1977, 1980
Har NHL rekordet med +730 i plus/minus sammanlagt.
Invald i HHoF 1995
Tidningen the Hockey News rankade honom 1997 på plats 25 av de 100 största spelarna i NHL historien.
Samma tidning rankar honom 2011 på plats 8 bland de bästa backarna genom tiderna i NHL.
Ken Campbell rankar honom i boken Habs Heroes som den sjunde störste spelaren i Canadiens historia.
Har samlas alla delar i serien: http://www.svenskafans.com/nhl/montreal/Legends-of-Montreal-Canadiens-396944.aspx
Källor: NHL.com, Canadiens.com, Legendsofhockey.net, Wikipedia.org