Legends of Montreal Canadiens #37 Doug Jarvis

Ironman, spelade han 964 raka matcher i NHL utan skador och att vara sjuk? Skulle inte tro det, Doug Jarvis spelade med feber, brutna fingrar och en hel del andra skador och det var det som gjorde honom till IRONMAN.

Legend # 37 Doug Jarvis

 Douglas M. Jarvis föddes den 24 mars 1955 i Brantford, Ontario. Han spelade juniorhockey för Peterborough Petes i OHA (OHL bröts sig ur OHA  1980), redan som junior var han känd som en fantastisk tekare och center. 1974 blir han uttagen till JVM för Canada och gör 4 mål på 5 matcher, i Petes vräker han in poäng, det blir sammanlagt 133 poäng under säsongen 1974-75. Han blir efter säsongen uttagen i All Star Team 1 och flera lag är intresserade av att drafta honom.

 Toronto Maple Leafs väljer honom i den andra rundan med det 24:e valet sammanlagt.  Draften 1975 är nog en av de sämre genom tiderna, Mel Bridgman gick som nummer ett och den som lyckades bäst i NHL av de draftade valdes väldigt sent. Dave Taylor valdes som #210 av Los Angeles Kings och är i och med det den som draftats längst ner av de som gjort mer än 1,000 poäng i NHL. Draften är annars full av sådana som kommer att bli kända i NHL men inte som spelare: Anaheims coach Bruce Boudreau gick som # 42, Toronto coachen Ron Wilson som #132, Detroits GM Ken Holland som #188. Draften 1975 går också till historien som den första då en spelare från Sovjetunionen draftades, Philadelphia Flyers valde letten Viktor Khatulev med sitt val i den nionde rundan, #160 totalt. Khatulev blev för övrigt avstängd på livstid från den ryska hockeyligan 1981 efter att ha slagit ned en domare under ett slagsmål.

 Montreals coach Scotty Bowman hade varit på GM Sam Pollock om att han ville ha Jarvis, Canadiens hade redan valt tre spelare (Robin Sadler, Pierre Mondou och Brian Engblom) när Jarvis valdes av Toronto, de två sista namnen kan man inte protestera mot men Sadler var en talang som inte kom att spela en enda match varken i NHL eller WHA, han stack snabbt till Europa istället och spelade bland annat för Frölunda i Elitserien. Pollock visste att Toronto var svaga för en av Canadiens farmarlagsspelare Greg Hubick och efter draften var slut så lyckades Pollock trada till sig Jarvis mot Hubick. Hubick spelade ett år i NHL för Toronto Maple Leafs och gjorde sammanlagt 15 poäng på 77 matcher för Toronto och Vancouver Canucks i NHL. Det här ännu en av de många trader som gjorde Pollock till den legendariske GM han är än idag i NHL.

 Jarvis fick debutera i NHL direkt säsongen efter och fick som kedjekompis en viss Bob Gainey, med andra ord var det inte en poängplockare Bowman hade sett i Jarvis, utan ännu en av de disciplinerade defensiva forwards som han var så förtjust i. Säsongen han debuterar i NHL är som av en händelse (eller kanske inte) den första av fyra raka som Canadiens vinner Stanley Cup. Han gör 35 poäng på de 80 matcherna i serien och när Jarvis debuterar i säsongens första match är det inte många som noterar mer än att han som rookie fick två assist i matchen. Matchen den 8 oktober är den första av 560 raka matcher för Canadiens och 964 raka matcher i NHL för Jarvis, han kommer därmed att slå Garry Unger's Ironman rekord på 914 raka matcher. De följande tre säsongerna gör Jarvis sitt jobb och blir med tiden allt mer erkänd, först och främst som en fantastisk tekare men även hans defensiva spelstil får beröm.

 Säsongen 81-82 får han för första gången över 40 poäng under serien när han stannar på 20 mål och 48 poäng, båda talen blir även personbästa för hela hans karriär. Innan säsongen 82-83 startar blir han tillsammans med Rod Langway och Brian Engblom bortbytta till Washington Capitals mot Rick Green och Ryan Walter. En trade som i efterhand är  fruktansvärt dålig och helt riktigt kan den räknas som en av Canadiens sämsta trader någonsin, men Langway hade aldrig vunnit Norris Trophy om han varit kvar i Canadiens och om inte Rick Green råkat ut för alla de skador som han drabbades av i Canadiens så hade traden nog varit lite jämnare. Med tre nya defensiva spelare i laget blev Washington helt plötsligt att räkna med i NHL, Langway vinner Norris Trophy två säsonger i rad 82-83 och 83-84 och Jarvis belönas med Frank J. Selke Trophy som ligans bäste defensive forward säsongen 1983-84.

 Jarvis tradas efter en fjärdedel av säsongen 1985-86 till Hartford Whalers mot Jörgen Pettersson, under den följande säsongen så passerar han Garry Unger i antal raka matcher och blir efter säsongen belönad med Bill Masterton Memorial Trophy för sin hängivenhet till sporten. Han blir kvar i Hartford till den tredje matchen under säsongen 87-88 då han skickas till farmarlaget Binghampton Whalers, han spelar 24 matcher för Binghampton innan han slutar slutar som spelare efter säsongen.

 Han anställs nästan direkt efter pensioneringen som assistant coach till Pierre Page i Minnesota North Stars, två år senare kommer Bob Gainey till klubben först som coach och sedan som GM. Laget flyttas till Dallas och Jarvis följer med, när laget har fått påfyllning av några fler gamla Canadiens spelare är laget redo att vinna Stanley Cup och lyckas vinna säsongen 1998-99. Jarvis blir kvar som ass. coach i Dallas tills 2003 och hans fjorton år som ass. coach för en och samma organisation i NHL är givetvis även det ett rekord. 2003 får han ta över som headcoach för Canadiens farmarlag Hamilton Bulldogs, han stannar i Hamilton under två säsonger innan han blir ass. coach till Claude Julien i Canadiens, Jarvis få vara kvar när Julien får sparken men lämnar Canadiens när Jacques Martin anställs som ny headcoach i juni 2009. I augusti 2010 återupptar han samarbetet med Claude Julien när han blir ass. coach i Boston Bruins och han vinner i och med det sin andra Stanley Cup som assistant coach när Bruins vinner Stanley Cup 2011.

Citat:
Claude Julien efter att Jarvis blivit ass. coach i Boston 2010: "There's a lot of great coaches out there but there's certain coaches you feel you have great chemistry with, and Doug fit into that category."

Roger Neilson då coach i Peterborough Petes om Doug Jarvis till Scotty Bowman: He (Jarvis) is the best faceoff man in hockey, not just in junior hockey, but best in all of the world.”

Doug Jarvis om den första säsongen i Canadiens: "For a young guy like me, there was certainly no better place to start a career. Stepping into that lineup was almost like going to the University of Hockey.”
 

Meriter:
Stanley Cup som spelare: 4, 1976, 1977, 1978, 1979'
Stanley Cup som ledare: 2, 1999, 2011
Frank J. Selke Trophy: 1984
Bill Masterton Memorial Trophy: 1987
Spelade 964 raka matcher i NHL från och med den 8 oktober 1975 till och med den 10 oktober 1987.
Författaren Ken Campbell rankar honom i boken Habs Heroes på plats 44 bland Canadiens 100 största spelare genom tiderna.

Här finns alla delar i serien:  http://www.svenskafans.com/nhl/montreal/Legends-of-Montreal-Canadiens-396944.aspx

Källor: NHL.com, Canadiens.com, Legendsofhockey.net, wikipedia.org, Greatesthockeylegends.com, boken Habs Heroes

0 kommentarer

Dan Augustssondaug4663@gmail.com@DaugHabs2011-12-09 12:00:00