Legends of Montreal Canadiens # 59 Ralph Backstrom

Han gjorde 215 mål och 502 poäng på 844 matcher för Canadiens utan att spela Power-Play. Han är nog en av NHL's absolut bästa tredjecentrar genom tiderna, ändå är han mest ihågkommen som mannen som gjorde så att Guy Lafleur hamnade i Canadiens.

Legend # 59 Ralph Backstrom

 Ralph Gerald Backstrom föddes den 18 september 1937, i Kirkland Lake, Ontario, Canada. Han startade sin juniorkarriär som sjuttonåring i Montreal Jr. Canadiens säsongen 1954-55. Under sin första säsong i QJHL (föregångaren till dagen QMJHL) gjorde Backstrom 13 poäng på 21 matcher. Nästa säsong går laget långt i Memorial Cup, Backstrom missade en del av säsongen pga av skada men gjorde 18 poäng på 18 matcher i serien och slutspelet blev det 9 poäng på 10 matcher.

 Säsongen 1956-57 kommer Backstrom att spela i tre olika ligor, han spelar 18 matcher för Hull-Ottawa Jr. Canadiens i OHA-Jr., han spelar lika många matcher för seniorerna i EOHL och dessutom får han debutera i NHL där han får göra 3 matcher. När det är dags för slutspel så spelar Backstrom med juniorerna som nästan vinner Memorial Cup, han gör 17 mål och 28 poäng på 15 slutspelsmatcher. Laget som han är kapten för får nöja sig med George Richardson Memorial Trophy som gick till det bästa juniorlaget i östra delen av Canada.

 Säsongen 1957-58 delar han mellan seniorerna i EOHL och juniorerna, han gör 51 poäng på 26 matcher med juniorerna och 46 poäng på 33 matcher med seniorerna. Han spelar dessutom en match med Montreal Royals i QHL när han blir uppkallad som reserv till Canadiens i NHL men han får ingen chans i NHL den här säsongen. Den här gången leder lagkaptenen Backstrom Hull-Ottawas juniorer till seger i Memorial Cup, han leder vägen genom att göra 17 mål och 26 poäng på 13 matcher. För er som undrar hur han kunde spela bland juniorerna när han skulle fylla 22 så var en spelare junior ända till han fyllt 21 och fick spela den säsongen han fyllde 21 som junior (när NHL inför draften i början av 1970-talet så draftades spelare som var 20 år och inte som idag 18, det kan vi tacka WHA för, WHA skrev kontrakt med spelare som var ändå yngre).

 Säsongen efter alltså 1958-59 är det dags för Backstrom att på allvar försöka slå sig in i Canadiens på allvar, efter en lite trög inledning så får han mer speltid efter jul och kommer upp i 18 mål, 22 assist och 40 poäng på 64 matcher. I slutspelet tar han för sig ordentligt när hans speltid ökar ytterligare, han gör 8 poäng på 11 matcher i slutspelet huvudsakligen som defensiv center spelande mot motståndarnas bästa kedja. Han vinner sin första Stanley Cup när Canadiens vinner sin fjärde raka och efter säsongens slut så belönas han med Calder Memorial Trophy som bäste rookie.

 Andra säsongen går det som det brukar, nämligen lite sämre, hans speltid minskar och blir nästan enbart som defensiv center i tredjekedjan. Han gör 28 poäng på 64 matcher och följer upp med 3 poäng i slutspelet när Canadiens vinner sin femte raka Stanley Cup. Han inser nu att han får välja mellan att spela i ett vinnade lag med Stanley Cup segrar som följd eller söka sig till ett annat lag om han vill få en större roll offensivt. Han förstår att han inte kan rubba Jean Béliveau och Henri Richard som lagets främsta centrar och koncentrerar sig på att förbättra sitt defensiva spel för att på så sätt öka sin speltid. Säsongen 1960-61 går sådär, Canadiens som är mätta och belåtna lyckas inte riktigt vare sig i serien eller slutspelet, Backstrom får i alla fall lite mer speltid och hans poäng ökar till 32 på 68 matcher.

 Han passar på att ta för sig mer nästa säsong så flera veteraner fått flytta på sig, han kommer över 20 mål för första gången och gör sin bästa säsong poängmässigt med 65 poäng på 66 matcher, slutspelet blir dock en besvikelse både för honom och för Canadiens som åker ut i den första omgången. Säsongen efter kan han inte alls leva upp till föregående säsong utan stannar på 35 poäng trots att han gör över 20 mål även den säsongen. I slutspelet går det lika illa den här säsongen när Canadiens för tredje året i rad misslyckas med att gå vidare från den första omgången.

 Säsongen 1963-64 går det om möjligt ändå sämre för Backstrom offensivt, han gör endast 8 mål och 29 poäng på 70 matcher och slutspelet går det fortfarande uselt för både Canadiens och Backstrom. Backstrom är nu erkänd som en av ligans bästa defensiva spelare men eftersom titlarna uteblir så letar fansen syndabockar, flera andra Canadiens spelare blir utbuade i Forum men Backstrom klarar sig bra, hans tröja var nästan alltid blötast efter en match. Nästa säsong vänder det igen för Canadiens, laget dominerar i NHL igen och Backstrom tar sig tillbaka över 20 mål och hamnar på 55 poäng efter 70 matcher, han följer upp med 5 poäng på 13 slutspelsmatcher när Canadiens återtar Stanley Cup efter fyra långa säsonger utan triumf. Nästa säsong upprepar Canadiens Stanley Cup vinsten och Backstrom gör över 20 mål igen nu för fjärde gången i karriären, i slutspelet blir det 7 poäng på 10 matcher för Backstrom som nu blivit en av lagets assisterande kaptener.

 Säsongen 1966-67 går det lite sämre igen, alla väntar sig att Canadiens ska vinna igen, men i slutspelet sätter ett rutinerat Toronto Maple Leafs stopp för Canadiens försök att upprepa fem raka Stanley Cup vinster. Backstrom gör över 40 poäng femte gången i NHL och i slutspelet blir det 7 poäng när han är en av få Canadiens spelare som kommer upp i normal standard. Nästa säsong är det ett revanschsuget Canadiens som återigen dominerar NHL, Backstrom gör över 20 mål för femte gången och över 40 poäng för sjätte gången i karriären. I slutspelet blir det 7 poäng på 13 matcher när Canadiens återtar Stanley Cup trofén. Säsongen 1968-69 blir det över 40 poäng igen för Backstrom och i slutspelet gör han ännu en gång 7 poäng när Canadiens vinner sin fjärde Stanley Cup på fem säsonger. Backstrom är nu en rutinerad veteran som om han spelat i något annat lag säkert haft en Hall of Fame liknande karriär men Backstrom hade i alla fall sex Stanley Cup vinster att visa upp i stället.

 Säsongen 1969-70 gör Backstrom över 40 poäng igen nu för sjätte säsongen i rad och åttonde gången sammanlagt på tolv säsonger men Canadiens missar överraskande slutspelet pga mindre antal gjorda mål än NY Rangers. Inför säsongen 1970-71 begär Backstrom att få bli tradad, det finns nu betydligt fler lag och han tror han har ett par riktigt bra säsonger kvar men nu vill han tjäna lite pengar. Efter 16 matcher för Canadiens blir han efter jul tradad till Los Angeles Kings som slåss med Oakland Seals om sista platsen i NHL. En sista plats skulle innebära att de fick välja mellan Guy Lafleur och Marcel Dionne i draften 1971, det var bara det att Oakland förra säsongen tradat bort sitt första val till Montreal Canadiens. Sam Pollock utnyttjade det faktum att Backstrom ville byta omgivning med det faktum att han ville att Oakland skulle bli sist i NHL och skickade Backstrom till LA. Under de 33 matcher Backstrom spelar för LA Kings på våren 1971 gör han 14 mål och 27 poäng, Kings passerar inte bara Oakland, laget når nästan en slutspelsplats pga Backstrom.

 I draften väljer Canadiens Lafleur och Kings väljer Dionne, vilket innebär att Backstrom hastigt blivit av med jobbet som center i första kedjan för Kings. Han gör en bra säsong i LA med 23 mål och 52 poäng, men han kan inte hjälpa Kings att nå en slutspelsplats. Under nästa säsong blir han tradad till Chicago Black Hawks efter att han gjort 49 poäng på 63 matcher, i Chicago blir det 9 poäng på 16 matcher men laget hade skaffat honom för slutspelets skull. Chicago tar sig till Stanley Cup final mot inga andra än Montreal Canadiens, Backstrom gör ett mycket bra slutspel med 11 poäng på 16 matcher men Canadiens triumferar för sjätte gången på nio säsonger.

 Efter säsongen får Backstrom ett erbjudande från Chicago Cougars i WHA som han nappar på, under sin första säsong i WHA gör han 33 mål och 83 poäng vilket ger honom en toppplacering i poängligan. Cougars går till finalen i AVCO Cup slutspelet och Backstrom gör 19 poäng på 18 matcher när Cougars förlorar mot Houston Aeros. Givetvis säger statistiken mer om standarden på WHA än den säger om Backstroms offensiva kvaliteter men man kan nog konstatera att han lätt skulle gjort över 1000 poäng i NHL om han spelat för någon annan klubb än Montreal Canadiens. Efter säsongen blir han uttagen i WHA's lag som möter Sovjetunionen i en serie på 8 matcher, Backstrom är en av lagets absolut bästa spelare med 4 mål och 8 poäng på de 8 matcherna. Följande säsong blir en besvikelse, Backstrom stannar på 39 poäng på 70 matcher för Cougars som inte förnyar hans kontrakt.

 Nästa säsong börjar i Denver Spurs men avslutas i New England Whalers, efter en mellanlandning i Ottawa, nu tror ni att han blev tradad två gånger men icke sa nicke, Denver fick enorma ekonomiska problem och flyttade mitt under säsongen till huvudstaden i Canada. Backstrom gör 50 poäng på 41 matcher för Denver/Ottawa och följer upp med 33 poäng på 38 matcher för New England. I slutspelet gör Backstrom 9 poäng på 17 matcher när New England besegras i semifinalen av AVCO Cup.

 Han gör ytterligare en säsong i New England, han får ihop 48 poäng på 77 matcher och går poänglös från slutspelet. Han pensionerar sig 1977 efter över 1000 matcher i NHL, nästan 300 mål och drygt 600 poäng, i WHA fick han ihop 253 poäng på 268 matcher.

 När han flyttade till Californien och LA så började han tillsammans med Maury Silver experimentera med det som så småningom skulle bli ”Inlines”. Just den konstruktionen ”Super Street Skate” han prövade var inte så lyckad utan det blev en annan som blev dominerande men han räknas som en av pionjärerna i området. Han blev senare grundare och commissioner för en professionell ”Rollerblades liga” som hette Roller Hockey International, han har även varit även ass. coach för LA Kings, huvud coach för Denver University och ägde även Colorado Eagles som spelar i Central Hockey League.

Citat: Ralph Backstrom själv om sin roll i Canadiens: ”There were a lot of games where I was told by the coach, ”I don't care if you don't even get one shot on goal, just make sure the guy you're checking doesn't score"”

Statistik

Meriter:
Stanley Cup: 6, 1959, 1960, 1965, 1966, 1968 och1969
Calder Memorial Trophy 1959
Paul Deneau Trophy (WHA's motsvarighet till Lady Byng) 1974
Deltog i WHA's lag 1974 i deras serie på 8 matcher mot Sovjetunionen.
Han rankades 2008 av författaren Ken Campbell i boken Habs Heroes på plats 43 bland Canadiens 100 största spelare genom tiderna.

Delarna 61-76 kommer att vara lite speciella, 61-66 kommer att handla om följande coacher och GM: Dick Irvin, Scotty Bowman, Tom Gorman, Frank Selke, Sam Pollock och Pat Burns. Del 67 är en hyllning till alla de ägare/ledare i Canadiens som är invalda i HHoF som jag inte har redan nämnt. Del 68 handlar om alla de spelare som burit en Canadiens tröja och är invalda i HHoF (med undantag av de som redan fått eller kommer att få egna delar) och kanske förknippas mest med andra lag i NHL. Delarna 69-76 kommer att handlar om alla svenskar, finnar, ryssar och övriga européer som burit Canadiens tröja i NHL (Näslund och Svoboda har redan fått egna artiklar och det är tre eller fyra som fortfarande är aktiva som också kommer att få egna artiklar när de väl slutat med ishockey).

Efter den 60:de delen kommer det att bli ett uppehåll under sommaren eftersom jag troligen kommer att hålla på med ett intressant projekt här på Svenska Fans.

Här finns alla delar i serien: http://www.svenskafans.com/nhl/montreal/Legends-of-Montreal-Canadiens-396944.aspx

Källor: NHL.com, Canadiens.com, Greatesthockeylegends.com, Legendsofhockey.net, boken Habs Heroes

0 kommentarer

Dan Augustssondaug4663@gmail.com@DaugHabs2012-05-11 12:00:00