Legends of Montreal Canadiens #6 Aurèle Joliat
Aurèle Joliat var en av NHLs minsta men samtidigt tuffaste spelare under tiden mellan världskrigen.
Legend #6: Aurèle Joliat
Aurèle Émile Joliat föddes den 29 augusti 1901 i Ottawa, han började spela organiserad hockey 1916 och spelade för flera olika amatör lag i och runt Ottawa. Han fick sin stora chans när Montreal Canadiens ville föryngra sitt lag och skickade den då 34-årige superstjärnan Newsy Lalonde till Saskatoon Sheiks och i utbyte fick den då 21-årige Joliat. Canadiens fans var ursinniga, att byta bort den största stjärnan i laget mot en fullständigt okänd förmåga var inte vad de hade väntat sig inför säsongstarten 1922. Men ”Little Giant” som han kom att kallas visade sig vara en omedelbar succé, första säsongen gjorde han 13 mål och 9 assist för 22 poäng sammanlagt.
Året efter var han tillsammans med sina kedjekamrater Billy Boucher och Howie Morenz en stor anledning till att Canadiens vann sin andra Stanley Cup titel då de besegrade Calgary Tigers i finalen. Han gjorde 15 mål, 5 assist alltså 20 poäng i serien. Säsongen 1924-25 gick det ändå bättre med sina 29 mål var han bäst i NHL och 40 poäng skulle bli hans högsta poängsumma under karriären. Canadiens tog sig ånyo till Stanley Cup final men denna gång blev Victoria Cougars för svåra utan Canadiens fick nöja sig med att vara NHL mästare.
De följande säsongerna gick det inte så bra vare sig för Joliat eller Canadiens, säsongen 1927-28 gjorde han visserligen 28 mål och 39 poäng. Men nu hade motståndarna lärt sig att den lille vänsterforwarden hade ett hett temperament, deras favorittrick var att slå av Joliat den hatt i ylle han alltid hade på huvudet under matcherna, han svar på provokationen resulterade nästan alltid med att det var Joliat som blev utvisad, 1927-28 hade han hela 105 utvisningsminuter. Så småningom avtog viljan att slå av ”the Mighty Atom” hans hatt, det kostade mer i smärta än vad laget vann på att få Joliat utvisad.
Som ni kanske förstått av hans olika smeknamn så var Joliat inte en stor hockeyspelare vad det gällde längd och vikt, han var bara ca 170 cm och vägde endast 62 kg.
Joliat hade nu utvecklats till ligans kanske bäste två-vägs spelare, han var speciellt bra på att starta snabba kontringar efter att ha erövrat pucken med sin ursinniga backchecking Sin litenhet till trots var han känd eller ökänd för att han aldrig backade vid konfrontationer på isen. Under sin karriär fick han bl. a. följande skador: sex gånger slog han sin axel ur led, han fick brutna revben vid tre tillfällen och fem gånger fick han näsan bruten.
Canadiens och Joliat skulle vinna Stanley Cup två år i rad: 1929-30 och 1930-31, och under början av trettiotalet så spelade nog Joliat sin bästa ishockey, under säsongerna 1929-30 till 1933-34 så gjorde han 31, 35, 39, 39 och 37 poäng. 1934 vann Joliat Hart Memorial Trophy och 1931 blev han uttagen i det första All-Star Team 1 någonsin och han blev uttagen i All-Star team 2 vid tre olika tillfällen under de här säsongerna.
Joliat slutade med ishockey 1938 efter att hans gode vän Howie Morenz så tragiskt avlidit. När han slutade var det bara Howie Morenz och Nels ”Old Poison” Stewart som gjort mer mål i NHL. Efter karriären så blev han domare i NHL, bl. a. så var han domare i den match som Maurice Richard gjorde NHL-debut i säsongen 1942-43.
Han blev invald i HHoF 1947.
Han fortsatte att vara mycket aktiv långt upp i åldern och åkte varje vinter skridsko på den frusna Rideau kanalen i Ottawa, han slutade inte med det förrän efter att han fyllt 80 år.
Under en välgörenhetsmatch mellan NHL Oldstars och Ottawa Old-Pros 1982, så gör Joliat en hattrick när NHL stjärnorna besegrar Ottawa laget med 18-12. Han har då fyllt 81 år.
När Canadiens firade sitt 75-års jubileum den 12 januari 1985, så fick publiken som en överraskning se Joliat som då var 83 år gammal åka in på isen för ett ärevarv. Trots att han föll två gånger så reste han sig snabbt upp och avslutade varvet runt Forum med sin hatt/mössa i handen vinkande till publiken (se länk nedan).
Han avled den 2 juni, 1986 kort efter att hans älskade Canadiens vunnit sin 23:e Stanley Cup.
1997 rankades Joliat av Hockey News på plats 65 bland de 100 bästa NHL spelarna genom tiderna.
2010 rankade samma tidning honom som den 10:e bäste vänsterforwarden genom tiderna i NHL.
Citat från Joliat själv eller om honom:
Howie Morenz: "If it wasn't for Joliat, you wouldn't be writing about me so much"
Joliat: :"Oldtime hockey players like me were the dumbest bunch of athletes in the world, We never got paid what we deserved and most of us didn't have sense enough to save what money we got."
Joliat om Eddie Shore: "Well, I guess I was tough enough, you had to be to survive. But I wasn't the toughest. That mule-headed son-of-a-bitch Eddie Shore was the meanest, toughest player I ever met. I was rushin' up the ice at the Forum one night when my lights went out. Shore hit me with a check that almost killed me. I was what? 130 pounds at the time and he must have been 190. He dislocated my shoulder and they carried me off in a lot of pain. Then I look around and Shore is leading a fancy rush. Forget the sore shoulder. I leaped over the boards and intercepted the big bugger. Hit him with a flyin' tackle. Hit him so hard he was out cold on the ice. He had it comin' I'd say . . ."
Bill Galloway (hockeyhistoriker) berättar om ett tillfällen när Joliat och flera andra legender hade en reunion i Boston på sjuttiotalet. Bland de andra spelarna fanns Punch Broadbent en legend med 4 Stanley Cup vinster för bl. a. Ottawa Senators, på banketten började Broadbent och Joliat att gräla om någonting som hänt under en match någon gång på tjugotalet, grälet övergick i handgemäng och de två hetsporrarna skiljdes åt och blev skickade till sina rum. Bråket var inte slut där, senare på kvällen brakade Joliat in på Broadbents rum och rond två började, de blev återigen stoppade och till slut var man tvungen att kalla på Clarence S. Campbell NHLs president som förhandlade fram en vapenvila samtidigt som han förbjöd de bägge (som nu var ganska blåslagna och blodiga i sina ansikten) att vara med på den gruppbild som fotograferna skulle ta på morgonen dagen efter. På morgonen efter bråket ses Joliat stryka omkring i lobbyn, han frågar om någon sett hans gamle kompis Broadbent. "I'd like to buy him breakfast, or better still, a few beers if we can find a bar that's open." Joliat är vid tillfället över 70 år gammal och Broadbent är nio år äldre än Joliat.
Ottawa journalisten Earl McRae intervjuar Joliat kort efter incidenten i Boston. Joliat berättar att han gärna skulle göra comeback: "If a team made me the right offer I'd come back," he said straight-faced. "I'd show 'em."
"How long do you think you'd last out there?" McRae asked.
"About five minutes."
"Only five minutes a game?"
"Game? hell - five minutes a shift!"
Joliat efter sitt ärevarv på Forum 1985, då han bl. a. ramlade på en matta som låg på isen: "The ghost of Eddie Shore must have put that damn rug in front of me,"
Statistik
Aurèle Joliat spelade bara för Montreal Canadiens i NHL.
| Aurèle Joliat | GP | G | A | P | PIM |
| NHL 1922-1938 | 655 | 270 | 190 | 460 | 771 |
| Stanley Cup | 54 | 14 | 19 | 33 | 89 |
Meriter:
3 st Stanley Cup vinster
Hart Memorial Trophy 1 (1934)
All Star Team I 1 gång 1931
All Star Team II 3 gånger 1932, 1934, 1935
Länk: http://www.youtube.com/watch?v=eVRa34pbUe4&playnext=1&list=PLEEF5DB8098A7051A
Här kommer samtliga delar av serien att samlas: http://www.svenskafans.com/nhl/Legends-of-Montreal-Canadiens-396944.aspx
Källor: NHL.com, Legendsofhockey.net, Canadiens.com, habslegends.blogspot.com, wikipedia.org, The Hockey News Top 100,
