Markström till AHL – bilden av en misslyckad klubb
Jacob Markström har efter en misslyckad säsongsinledning blivit skickad till AHL. Svensken blev syndabock för ett uselt Panthers, men kritiken ska riktas åt annat håll. Kritiken ska riktas uppåt.
Under söndagen stod det klart att Florida skickar ner den svenske målvakten Jacob Markström till AHL, efter en minst sagt misslyckad start på säsongen. Panthers har bara tre segrar på 17 matcher och ligger för närvarande näst sist i Eastern Conference. Bara Buffalo har inlett säsongen sämre.
Floridas horribla inledning kan förklaras på många sätt. De offensiva spelarna producerar inte. Sommarens värvningar har inte bidragit med någonting överhuvudtaget. Panthers penalty kill har varit för dåligt och lagets powerplay har varit ligans sämsta. Anledningarna är många, men tydligast är nog trots allt målvaktsspelet.
Tim Thomas har räddat 90,5 procent av skotten, släppt in 3,1 i snitt och bara vunnit två av sju matcher. Scott Clemmensen är vinstlös efter tre matcher, har ett GAA på 3,09 och 87,7 i räddningsprocent. Markström vann bara en av elva matcher, hade ett målsnitt på 3,36 och räddade precis som Clemmensen bara 87,7 procent av skotten. Statistiken talar sitt tydliga språk – målvaktsspelet har inte varit godkänt. Och Markström har blivit syndabocken.
23-åringen har i princip släppt in minst ett billigt mål per match, och i ett lag som Florida har man inte råd med det. Det är därför inte speciellt konstigt att han skickas till San Antonio Rampage i AHL. Han har helt enkelt inte varit bättre.
Hur kan det ha blivit så här? Ifjol var han faktiskt stundtals strålande och vann åtta av 23 matcher – klart godkänt i ett i övrigt uselt Panthers. Flera av segrarna kan direkt tillskrivas Markström, som spelade bättre än de 90,1 i räddningsprocent att stannade på 2012-13.
Har han tränat för dåligt? Har han tränat fel? Har han blivit sämre? Jag vågar nog svara nej på alla frågor. Jag vill hävda att Markströms klara försämring är en produkt av en tränare och en general manager som inte längre vet var man ska och gjort en ung målvakt förvirrad och besviken.
Under fjolåret, när José Théodore skadade sig, proklamerade GM Dale Tallon att Markströms tid nu var här. "The Markstrom era is here". Nu var det svenskens tid att ta över i Florida-målet. Efter en klart godkänd säsong blev det sommar och Markström kritade på ett nytt – som förstemålvakt. Men mitt under training camp går man ut och inte bara signar Tim Thomas, utan även utropar honom till förstemålvakt. Plötsligt är det jobb som var Markströms, och som han faktiskt förtjänade, inte ledigt. Markström, som menade att han inte brydde sig om att klubben signat Thomas, hade inte ens fått en träningsmatch på sig att visa upp sig. Signalen var tydlig: klubben tror inte på honom.
Han startar säsongens tre första matcher på bänken, trots att Thomas är uppenbart ringrostig och rent ut sagt dålig. När veteranen skadar sig, DÅ förväntar sig Tallon och (nu sparkade) Kevin Dineen att han ska gå in, dominera och vinna matcher. Eh... ok?
Dineens förtroende för Markström var obefintligt och det märktes i hans spel. Vågade inte äga målgården, överjobbade vid fel tillfällen. Nervösa och/eller övertaggade drag. Så spelar en målvakt som känner att han saknar coachens förtroende.
Markströms misslyckade säsongsinledning är en produkt av en ambivalent coach och en general manager som tappat sin karta och inte har en aning om vilket håll hans klubb ska gå.
Att Dineen fick kicken är en välsignelse för Markström, som nu får chansen att börja om och skaffa vinna förtroendet från en ny coach. Men kanske lossnar det inte för svensken förrän Tallon är borta. Och fortsätter säsongen i samma spår kan det vara inom en inte allt för avlägsen framtid.
