Mikael Backlund om livet och säsongen
Gästskribenten Sixten Funqvist presenterar tillsammans med SvenskaFans en intervju med Calgary Flames Mikael Backlund. Kanske får vi läsare ett bra svar på hur omställningen till nordamerikansk hockey är eller hur i hela friden man kan skada ett litet finger på en träning så man missar sex veckor. Vi läsare får säkert svar på mer så håll till godo.
Alla killar som börjar spela hockey i unga år drömmer om att en gång i framtiden stå där med ett NHL-kontrakt i näven och att få spela hockey på heltid. Vägen dit är lång och de flesta faller bort längs den. En som inte har gjort det är Calgarys 22-årige svensk Mikael Backlund. För de mindre som är mindre intresserade av NHL är kanske inte Backlund ett jättekänt namn. Det är inte så konstigt då Backlund inte har spelat en enda Elitseriematch utan spenderade sina år i Sverige i Västerås IK i Hockeyallsvenskan. Efter säsongen 2007-2008 trodde säkert en del att Backlund inte skulle fortsätta i Västerås, NHL eller Elitserien hägrade. Backlund stannade emellertid kvar i Västerås men hade kanske huvudet i Kanada. Och efter JVM-turneringen i Ottawa (26/12 2008- 5/1 2009) tog Calgary Flames och den unge svensken beslutet att det nog var bäst att Backlund stannade kvar i Kanada. Ett beslut som väckte känslor hemma i Västerås. Debuten lät inte vänta sig då skador på bland annat dåvarande Calgary-spelaren Todd Bertuzzi gjorde att Backlund redan den åttonde januari kunde debutera för Flames i NHL. Det blev bara en match för Flames den säsongen och resan fortsatte i den Nordamerikanska juniorhockeyn. Men varför blev det aldrig Elitserien? Hur var omställningen till Nordamerikansk hockey? Vad gör man när man är långt hemifrån på en ”road trip” över hela Nordamerika? Hur ser man på framtiden i ett Calgary som har missat slutspel två år i rad? Och hur skadar man ett finger på träning så pass allvarligt att man är borta från spel i sex veckor? Dessa frågor, och fler därtill, är det många som vill ha svar på. Så även jag. Så jag frågade honom. Jag når Mikael i Columbus, där Calgary några timmar efter vår intervju ska inleda en fyra matchers roadtrip.
Redan efter några minuter förstår man att Mikael har satsat rätt som flyttade direkt från Allsvenskan till Kanada och Calgary.
- Västerås ville ha för mycket pengar för mig för att Elitserien skulle vara ett realistiskt alternativ. Jag hade bara VIK eller Kelowna (Rockets i juniorligan WHL, red. anm) att välja på. Jag hade kört fast i Västerås och var rätt sugen på att prova WHL. Det var bäst för min utveckling. Dessutom behövde jag komma bort från stan då jag bott där i hela mitt liv. Jag ville prova på något nytt helt enkelt. Men visst saknar man familjen och polarna.
Första säsongen i Kelowna gick minst sagt hyfsat; Backlund producerade hela 30 poäng (tolv mål och 18 assist) på 28 matcher och i slutspelet blev det 23 poäng (tretton mål och tio assist) på 19 matcher. Språket var inga problem. Inte heller omställningen till liten rink och tempohöjningen som bara tog några matcher. Den största omställningen var istället de långa resorna. WHL-lagen har inte riktigt samma budget som en NHL-klubb och bussresor på mellan fyra och tolv timmar enkel väg i västra Kanada blev snart vardagsmat.
Att flytta över Atlanten, långt från tryggheten hos familj och vänner är ett steg alla måste ta när man når den Nordamerikanska hockeydrömmen. Det kan tyckas stort att som 19-åring flytta till ett land man knappt har besökt och att hamna bland helt främmande människor, men Mikael Backlund säger att han blev väl omhändertagen från första dagen både på isen och utanför densamma. NHL-organisationen tar hand om sina nya och ordnar med bland annat en värdfamilj:
- Grabbarna i laget var kanon. Dessutom hamnade jag hos en jättebra familj. Det är samma familj som Luke Schenn (idag i Toronto) och Shea Weber (idag i Nashville) bodde hos. En toppenfamilj på alla sätt!
Som konstaterats blev det NHL-debut redan innan det blev spel i WHL under 2008-2009. Det var också som sagts Mikaels enda NHL-match den säsongen. Under säsongsuppehållet 2009-2010 bytte Calgary tränare. Den hårdföre Mike Keenan ersattes av lagets nuvarande coach, Brent Sutter. Mikael Backlund lämnade WHL och spenderade höstsäsongen i Abbotsford Heat i NHL’s farmarliga, AHL. I januari 2010 blev han så uppkallad till NHL igen. Känslan när Calgary ringde beskriver han själv som lika härlig som att göra NHL-debuten. Blott åtta dagar efter att Mikael blivit uppkallad kom hans första NHL-mål, ett mål han minns än idag.
- Ja, det var i min andra match för säsongen. Min tredje NHL-match totalt alltså. Vi spelade borta mot Phoenix. Jag fick pucken i nedre högra hörnet av högra tekningscirkeln. Mitt handledsskott gick in i bortre hörnet under stöten på Ilya Bryzgalov.
Och pucken antar jag att du fick behålla…?
- Japp, den är inramad på väggen hemma i Calgary!
Livet i NHL innebär en hel del resor och på resor blir det lätt dötid. En dötid som Mikael spenderar med att se på tv-serier och filmer, shoppa eller att gå på bio. Han berättar att han, under sin tid i NHL har haft hela 11 olika rumskamrater på lagets olika”road trips”, något som Mikael säger beror på skadefrånvaro på lagkamrater, trader och inte minst de olika förflyttningar av spelare som sker inom lagets organisation (ex. NHL till AHL och vice versa). När Flames spelar hemma i Calgary är också Mikael hemmavid.
- Vi har ett ganska gammalt lag och många spelare är med sina familjer när tillfälle ges, och jag har flickvän så jag spenderar mestadels min tid hemma också.
Vårt samtal för oss in på den säsong vi nu kommit en bit på. En säsong som Calgary har börjat riktigt dåligt. Laget ligger på en trettondeplats i Western Conference, fem poäng från den där åtråvärda slutspelsplatsen. Backlunds egen säsong kunde ha börjat bättre. Veckan innan säsongsstart nåddes vi av uppgifterna att Calgarys nummer 11 skulle vara borta upp till fyra veckor, en skadefrånvaro som förlängdes med ytterligare två veckor.
Vad hände egentligen, Mikael?
- Jag fick en slashing över handen på träningen och bröt ett finger. Det var lite jobbigt, så nära inpå säsongsstart och när man har jobbat så hårt under försäsongen.
Hämmas du av skadan idag?
- Det märks lite i greppet i klubban men det är inte så farligt. Bortser man från det så är kroppen i toppform. Det jobbiga med ett så långt skadeuppehåll är att hitta tillbaka i timing och tempo, men det kommer.
Förra säsongen gjorde han 25 poäng (tio mål och 15 assist) på 73 matcher och jag ställer frågan om han har några uttalade mål inför den här säsongen. Svaret är rakt och ärligt, och det kommer snabbt:
- Nej, förutom slutspel har jag inga mål alls. Jag går bara ut och kör.
Att bara gå ut och köra är kanske hela Calgarys melodi just nu. Flames har missat slutspel de senaste två åren, men Mikaels, och hela lagets, förtroende för coach Brent Sutter är högt. Det är en rak, ärlig och rättvis coach och Mikael är övertygad om att han är den man som leder Flames in i slutspelet i vår. Han menar att Sutter har varit i organisationen ett tag nu och att han har jobbat hårt för att göra Flames till ett vinnande lag. I senaste matchen, mot Chicago Blackhawks gjorde man den bästa matchen för säsongen (vinst 5-2) och kanske har man också hittat tillbaka till en vinnande trend. På min fråga om man varierar sitt spel beroende på hemmaplan eller bortaplan blir svaret att fokus inte ligger på att anpassa sig efter det utan fokus ligger istället på laget Calgary Flames.
Intervjun lider mot sitt slut och Mikael ska varva ned och vila innan kvällens match. Ytterligare en ”måste-match” för att hänga med tåget mot slutspelet innan det går. Mikael Backlund tror på slutspel i vår, och spelar Flames som man gjorde mot Chicago så ser jag ingen anledning till varför jag ska misstro Västerås-sonen.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Skribenten Sixten Funqvist är en gästspelare för SvenskaFans läsare. Den 26-årige Linköpingsbon syns vanligtvis på nyheter24.se där Funqvist skriver krönikor om NHL i största allmänhet men det går även att följa vår gästskribent på twitter, @Swe_Sid. Hos unge herr Funqvist brinner hjärtat emellertid mest för favoriterna New York Rangers ett lag som han sett på plats tre gånger och en fjärde ”road trip” är inplanerad. Flames redaktion och SvenskaFans tackar gästskribenten för hans medverkan och hoppas på ett framtida återseende.
