Pelle Lindbergh 24/5 1959 – 11/11 1985

I dagarna är det 20 år sedan Philadelphia Flyers målvakt Pelle Lindbergh avled efter en tragisk bilolycka efter en födelsedagsfest. Nyheten slog ner som en bomb både i Nordamerika och i Sverige. Pelle hade precis vunnit Vezina Trophy (NHLs bästa målvakt) och ansågs av många som världens då bästa målvakt.

Pelle Lindbergh föddes den 24 maj 1959 i Stockholm. Han började tidigt spela hockey i Hammarby och hans stora förebild blev Flyers målvaktsfantom under deras storhetstid på 70-talet, Bernie Parent. Till skillnad från dåtidens andra svenska målvakter var inte Pelles stora dröm att få spela i Tre Kronor, utan han ville precis som Parent spela i NHL.

Karriären gick spikrakt framåt och 1975 vann han TV-pucken med Stockholm. Därefter spelade han i tur och ordning JEM 1976 och 1977 där han båda gångerna blev utsedd till turneringens bästa målvakt. Sverige vann dessutom turneringen 1977. Åren efter spelade han i JVM och blev 1979 utsedd till turneringens bästa målvakt. Samma år bytte han lag till AIK för att utvecklas bättre.

Pojkdrömmen går i uppfyllelse

Pelles dröm hade hela tiden varit att spela i NHL och den tog ett stort steg på vägen när hans favoritklubb Philadelphia draftade honom.
Under sin enda säsong i AIK spelade han mycket bra, så bra att han blev förstemålvakt i OS i Lake Placid 1980. Väl där höll han hög klass, exempelvis så spelade han utomordentligt bra i den kända 4-2 segern över Tjeckoslovakien. Sverige var även det enda lag som USAs legendariska guldlag inte lyckades besegra under turneringen. Sverige tog bronset i OS och Pelle blev av Sportradion utsedd till februaris bästa svenska idrottsman före storheter som exempelvis Ingemar Stenmark.

Pojkdrömmen fullbordades när han hösten 1980 kontrakterades av Flyers. Dock så blev han omgående nerskickad till farmarlaget Maine Mariners i AHL där de omgående vann slutspelet. Pelle blev under sina två säsonger i Mariners utsedd till både årets rookie och ligans mest värdefulla spelare. Under den andra säsongen fick han chansen i åtta matcher för Flyers. Det året blev han framröstad som ligans bästa målvaktsrookie och blev även uttagen i NHLs rookie-lag på slutet av säsongen. Nåt som bara Börje Salming hade klarat av tidigare.

Säsongen 1982-83 spelade han hälften av Flyers matcher och blev utsedd till lagets förstemålvakt. Succén skulle dock inte komma förrän säsongen 1984-85. Flyers ordförande Ed Snider gjorde stora förändringar. Bob Clarke drog sig tillbaka som spelare och utsågs till lagets nya General Manager efter Keith Allen. Clarke anställde den unga hetlevrade juniorcoachen Mike Keenan som Head Coach. 

Den orutinerade Keenan kom att coacha NHLs yngsta lag. Bortsett från de mer rutinerade spelarna så tappade de ofta koncentrationen och stinget, ibland såg man klart och tydligt orutinen. Det var då Pelle Lindbergh räddade laget. Det kvittade ifall motståndarna kom i 2-mot-1 på grund av offensivt slarv eller om de fick spela 5-mot-3 på grund av onödiga utvisningar. Per-Erik Lindbergh stod alltid i vägen för skotten. Den säsongen var Pelles statistik 3.02 insläppta mål per match och 89.9 i räddningsprocent. Det kanske inte låter så imponerande, men vi får inte glömma att det var under tiden då NHL hade det högsta målsnittet någonsin. Man har räknat ut att Pelles statistik från säsongen 1984-85 omräknat till nutid skulle ligga på 2.00 i insläppta mål per match och en räddningsprocent på 92.0. Det var dock inte Pelles imponerande statistik som gjorde att han det året vann Vezina Trophy utan det var alla hans matchavgörande räddningar. Han gav praktiskt taget Flyers chansen att vinna nästan varje match. 

Trots att Pelle var outstanding under grundserien så spelade han ännu bättre i Stanley Cup-slutspelet. Flyers hade de senaste säsongerna haft problem i slutspelet och åkt ut tidigt, men med en Pelle Lindbergh i storform gick de ända till finalen. Där ställdes de mot suveräna Edmonton Oilers ledda av storheter som Wayne Gretzky, Mark Messier, Paul Coffey, Grant Fuhr och Jari Kurri. Flyers chockade alla och vann den första matchen, men Edmonton vann därefter fyra raka och vann Stanley Cup säsongen 1984-85.

Pelle vann efter säsongen Vezina Trophy som NHLs bästa målvakt, det var första gången som en europé vann. Pelle hade därmed visat att europeiska målvakter kunde lyckas i NHL och har brett väg för målvakter från Europa. Han tog emot Vezina Trophy av sin stora barndomsidol och målvakttränare i Flyers, Bernie Parent som själv hade vunnit samma pris två gånger.
Pelle och Parent blev under sin tid i Flyers goda vänner och i tacktalet tillägnade Pelle priset till Parent. Pelle blev även som andre svensk uttagen i säsongens All-Starlag, en bedrift som enbart Börje Salming hade klarat av tidigare.

En trevlig kille både på och utanför rinken

Pelle Lindbergh var väldigt uppskattad av alla, både som person och för sina egenskaper och uppträdande på isen. Fans, medspelare, motståndare, media och till och med folk som inte uppskattade hockey kände till och uppskattade Pelle.

”Philadelphia Flyers har många bra unga killar, men Lindbergh är pricken över i:et. Om han är skadefri kommer Philadelphia avancera till Stanley Cup-final flera år framåt. Pelle Lindbergh och Grant Fuhr är ligans bästa målvakter. De kommer att kämpa om Vezina Trophy i många år.” - Glen Sather, Edmontons coach under deras storhetstid på 80-talet, precis efter Stanley Cup-finalen 1985.

”Han var en väldigt speciell kille. Alltid glad och så var han ju en lysande målvakt också.” – Jim ”Turk” Evers, Flyers materialförvaltare, då som nu.

10 november 1985, en sorgens dag 

Inför säsongen 1985-86 var Pelle mer vältränad än någonsin. Han inledde säsongen med att vara fenomenal i sex av hans åtta första matcher. Den 6 november 1985 hjälpte han Flyers till en 6-2-seger över Chicago. Det kom att bli hans sista match överhuvudtaget.

Lördagen den 9 november 1985 spelade Flyers mot Boston och vann med 5-3. Pelle fick dock vila och istället fick andremålvakten Bob Froese chansen i kassen. Pelles sista skär på isen i Spectrum i Philadelphia kom när han åkte in för att gratta Froese till segern.

Efter matchen förklarade Jim Evers att det var hans födelsedag och att han ville att Pelle skulle komma på kvällens fest. När Pelle på kvällen lämnade huset tog han sin ögonsten, en Porsche 930 Turbo, in till stan. Eftersom Flyers nu hade fem dagars ledighet så var det flera spelare som stannade kvar längre och som drack mer än vad de brukade göra.

Klockan halv sex på morgonen den 10 november 1985 lämnar Pelle baren tillsammans med kompisen Ed Parvin och hans flickvän. Även Rick Tocchet försöker få skjuts, men han får inte plats. Pelle kör ut från parkering och börjar köra mot Parvins hem.

När Pelle stannar vid några rödljus på Somerdale Road kommer det även en Chevrolet med två collegestudenter i.
Ljuset skiftar till grönt och Pelle trycker gasen i botten. De både tjejerna i Chevroleten har berättat att Porschen flög iväg som skjuten ur en kanon.

400 meter senare kommer det en svag kurva till höger, men i den farten (uppgifter säger 140 km/h) har inte Pelle en chans att ta kurvan. De brakar rakt in i en liten trappa framför en skola. Kraschen är hänsynslös och hörs över hela kvarteret.
Bromsspåren är endast några meter och hela den vänstra sidan av bilens motorhuv är intryckt ända in till förarplatsen. Uppgifter menar att Pelle hade dubbelt så mycket av den tillåtna alkoholhalten i kroppen. En tragedi har inträffat…

Räddningspersonal kommer till olycksplatsen. De lyfter ut Pelle från den demolerade bilen och sätter full fart mot John F. Kennedy-sjukhuset när han plötsligt slutar andas. Pelles hjärta slutar också att slå, men ambulanspersonalen lyckas få igång det i ambulansen. De kämpar intensivt med att få Pelle att andas igen. Inte förrän de kommer till akutmottagningen lyckas frenetiskt kämpande läkare få igång andningen igen. Läkarna konstaterar snabbt att Pelle är allvarligt skadad. Pelles ben, höft och käke fick alla svåra frakturer. Men det värsta av allt är skadorna på ryggraden och hjärnan.

Specialistläkare inser tidigt att Pelle inte kommer att klara sig, han är hjärndöd. Han hålls vid liv med hjälp av respirator tills hans pappa kommer från Sverige. Pelle mamma och bror hade varit på besök i Philadelphia och kom snabbt till sjukhuset.

Under tiden hade fler och fler av Pelles vänner och lagkamrater och ledare inom Flyers kommit till sjukhuset. De höll sig dock i en annan del av sjukhuset. Enbart de svenska lagkamraterna och tränaren Keenan besökte Pelle.

Enligt New Jerseys lagar ska en hjärndöd person förklaras som död. Två dagar efter olyckan bestämmer sig Pelles familj i samråd med läkarna för att stänga av respiratorn och donera Pelles organ till akut sjuka patienter. Pelle Lindbergh avlider, endast 26 år gammal. Men tack vare donationen räddar han livet på sex andra patienter. Det fick tränaren Keenan att fälla den klassiska kommentaren ”Pelles sista – och bästa – räddning. ”

Pelle hyllad 

Mike Keenan bestämmer efter Pelles död att laget ska vara tillsammans för att bearbeta förlusten och hålla ihop gruppen med terapisamtal. Man bestämmer också att man ska spela den nästkommande matchen.
”Vi tyckte att det bästa för spelarna vore att fortsätta med deras liv så snabbt som möjligt. De känner sig som mest hemma i hockeymiljön. Det har varit en fruktansvärd vecka för oss alla eftersom vi alla har varit nedstämda.” förklarade Mike Keenan.

Trots att hela Flyers organisation var förkrossad så var det ändå match den 15 november. Flyers mötte Edmonton i den hett efterlängtade revanschmatchen efter förra årets Stanley Cup-final. Före matchen hyllades Pelle med en 22 minuter lång minnesstund. Flyers presentatör Gene Hart, pastorn John Casey och Bernie Parent höll väldigt känslomässiga och personliga tal samtidigt som de båda lagen hade ställt upp på blålinjen med böjda huvuden. Flyers vann matchen med 5-3 och tillägnade Pelle segern.
Efter matchen gick Pelles pappa Sigge igenom Flyers omklädningsrum och skadade hand med alla runt omkring laget. Han kunde inte prata engelska men alla förstod vad han menade.

Laget tömmer Pelles plats i omklädningsrummet tillsammans. Hans namnskylt lämnas kvar säsongen ut och en svensk flagga sätts upp högst upp. Hemma i Sverige hyllas han med en tyst minut i Elitserien och före Hammarbys nästa match i Division 1.

Philadelphia Flyers spelar säsongen ut med nummer 31, Pelles gamla nummer, tryckt i svart på varje spelares axel. Jim ”Turk” Evers, materialförvaltaren i Flyers, har sedan dess vägrat lämna ut det numret. Trots att Flyers aldrig officiellt har pensionerat numret.
Men är det inte dags att hissa upp nummer 31 i taket i Wachovia Center snart? Det vore en passande sista hyllning och farväl till en legend som skulle ha kunnat gå hur långt som helst i Flyers, NHL och Tre Kronor.

___________________________________________________ 

Fakta och statistik Per-Erik Lindbergh
Draftad: 2:a rundan, 35:e totalt 1979 av Philadelphia Flyers
NHL: GP: 157, W: 87 L: 49 T: 15, GAA: 3,30, SO: 7
Stanley Cup: GP: 23, W: 12 L: 10, GAA: 3,11, SO: 3
Utmärkelser: Vezina Trophy (NHLs bästa målvakt) 1985, Bronsmedalj OS 1980, NHLs All-Starlag 1985, Dudley ”Red” Garrett Memorial Award (Årets rookie i AHL) 1981, Les Cunningham Award (AHLs MVP)

Källor: www.orangeandblack.net, www.goaliesarchive.com, www.nhl.com,
www.legendsofhockey.net, www.flyershistory.com, www.hockeydb.com, www.philadelphiaflyers.com, SportMagasinet, Thomas Tynander

0 kommentarer