Grant Fuhr: Första mörkhyade stjärnspelaren
Grant Fuhr hade sin bästa tid i Edmonton Oilers på 1980-talet, hela 5 Stanley Cup vann han med laget. Han var en av NHL:s bästa ”money goaltenders” någonsin, alltid som bäst i slutspelet och räddade laget i jämna matcher. Han var den första mörkhyade stjärnspelaren i NHL och en av de mest vinstrikaste målvakterna i historien med sina 403 vinster.
Grant Fuhr föddes den 28 september 1962. Han blev adopterad som litet barn och växte upp i Spruce Grove, Alberta några mil utanför Edmonton.
1981 draftades han av Edmonton Oilers i förstarundan (8:a totalt). Han var också en mycket bra basebollspelare och blev även draftad av MLB-laget San Diego Padres. Men han valde hockeyn istället, ett lyckat drag skulle det visa sig.
Han gjorde två mycket bra säsonger för Victoria Cougars i WHL. Båda säsongerna blev han uttagen till förstalaget i All-Star matchen och det var med det som Edmonton Oilers fick upp ögonen för honom.
1981-82 var hans första säsong i NHL och Edmonton Oilers. Han blev förstemålvakt redan som rookie och spelade i andralaget i All-Star matchen. Grant kom tvåa i omröstningen till Calder Trophy som ligans bästa rookie efter en annan målvakt, Billy Smith.
1983-84 satte han ett NHL-rekord som står sig än idag. Han gjorde hela 14 poäng (!) under grundserien, ett rekord som lär bli ohotat. Samma säsong vann han sin och Edmontons första Stanley Cup efter att ha vunnit med 4-1 i matcher i finalen mot New York Islanders. Islanders hade innan dess vunnit 4 raka Stanley Cup, men nu tog Edmonton över tronen. Med superstjärnor som Wayne Gretzky, Paul Coffey, Jari Kurri, Mark Messier och Grant Fuhr kom man att bli det kanske bästa NHL-laget någonsin.
1984-85 vann han sin andra raka Stanley Cup-ring efter att man besegrat Philadelphia Flyers med 4-1 i matcher. Fuhr vann 15 av sina 18 matcher i slutspelet vilket var bäst av målvakterna den säsongen.
1986-87 vann Fuhr sin tredje Stanley Cup efter att man ännu en gång besegrat Philadelphia Flyers i finalen. Men denna gången var det mycket jämnare, man vann med 4-3 i matcher. Fuhr var magnifik i slutspelet, vann 16 av sina 19 matcher och spelade mest av målvakterna. Dessutom hade han ett GAA på 2.46 och en räddningsprocent på 90,8 % vilket var riktigt bra på den tiden.
1987-88 gjorde han sin bästa säsong någonsin. Under hösten 1987 spelade han för Team Canada i Canada Cup. Fuhr storspelade i finalerna mot Sovjetunionen och han var en stor orsak till att man vann turneringen. I NHL spelade han mest av alla målvakterna, 75 matcher, höll nollan 4 gånger och fick Vezina Trophy som ligans bästa målvakt. Dessutom kom han tvåa i omröstningen till Hart Trophy som ligans mest värdefulle spelare. En annan Edmonton-spelare, Wayne Gretzky, fick priset. Dessutom blev Fuhr utvald till förstalaget i All-Star matchen. Edmonton vann med 4-0 i matcher mot Boston Bruins i finalen och Fuhr fick sin 4:e Stanley Cup-ring.
Efter säsongen tradades superstjärnan Wayne Gretzky till Los Angeles Kings. Innan dess hade även Paul Coffey tradats och nu började många prata om att Edmonton Oilers glansdagar var över.
Men 1989-90 vann man sin 5:e Stanley Cup efter att man besegrat Boston Bruins i finalen igen, denna gången med 4-1 i matcher. Fuhr fick därmed sin 5:e och sista Stanley Cup-ring. Men han var inte förstamålvakt i Edmonton längre, det var istället Bill Ranford.
Innan säsongen 1990-91 erkände Grant Fuhr att han missbrukat kokain i cirka sju år. Han blev avstängd i de första 55 matcherna av säsongen och fick inte spela förrän i februari 1991.
Grant spelade 10 säsonger i Edmonton Oilers. Hans statistik i grundserien var inte särskilt imponerande, men det berodde på att Edmonton var ett mycket offensivt lag som gjorde många mål och det blev därför stora luckor i defensiven. Fuhr kunde få flera frilägen mot sig under en och samma match och då är det ju svårt att ha bra statistik. Men i slutspelet vann han 70 % av sina matcher med Edmonton vilket är mycket imponerande. Det visar att han alltid var som bäst i slutspelet.
I september 1991 tradades Grant Fuhr till Toronto Maple Leafs i en stor blockbuster-trade där även Glenn Anderson följde med till Toronto i utbyte mot bland annat Vincent Damphousse.
Det blev bara en och en halv säsong i Toronto innan flyttlasset gick till USA och Buffalo Sabres mitt under 1992-93. Han tradades i utbyte mot målvakten Daren Puppa och forwarden Dave Andreychuk.
1993-94 delade han William M. Jennings Trophy med Dominik Hasek för att man tillsammans släppt in minst antal mål under grundserien.
Under 1994-95 tradades han till Los Angeles Kings där han fick spela med Wayne Gretzky och Jari Kurri igen. Men Fuhr spelade inte alls bra, han vann bara en av sina 14 matcher!
Nu sa många ”experter” att Fuhr hade sett sina bästa dagar. Men det skulle visa sig att de hade fel.
Under sommaren 1995 skrev Fuhr på för St. Louis Blues.
1995-96 spelade han 79 matcher (!) av 82 möjliga och hade sitt lägsta GAA dittills med 2.87. Men i slutspelet landade Torontos Nick Kypreos olyckligt över Fuhr som skadade knät. Därmed var det slutspelat för honom den säsongen. Efter detta hade han stora skadeproblem de kommande åren.
Det blev 4 säsonger med St. Louis. Ända sedan Fuhr försvann så har klubben saknat en stabil målvakt som spelat bra i både grundserien och framförallt i slutspelet.
I september 1999 tradades han till Calgary Flames. 1999-2000 blev hans sista säsong i karriären och då blev han den sjätte målvakten i historien att vinna 400 matcher.
2003 valdes han in i Hall of Fame. Många kritiker menade dock att han hade för dålig statistik för att bli invald och att det bara var för hans hudfärg.
Han blev också hyllad i Edmonton den 9 oktober 2003 genom att få sitt tröjnummer 31 upphissat i taket. Där hänger den nu tillsammans med tröjnumrena till Wayne Gretzky, Paul Coffey, Jari Kurri och Al Hamilton.
ÖVRIGT
Mycket lugn och samlad. Hade otroligt snabba reflexer. Var som bäst när det verkligen gällde och var mycket populär bland lagkamraterna.
När det var jämna matcher som stod och vägde, då var Fuhr omöjlig att göra mål på. Han tog hand om alla frilägen som han fick mot sig och gjorde flera matchavgörande räddningar med sina blixtsnabba reflexer.
Fuhr hade plockhandsken i höger hand. Nästan alla andra målvakter har den i vänstra handen.
Han fick 9 straffslag på sig under karriären – bara två av dessa släppte han in.
Nu är han målvaktstränare i Phoenix Coyotes, samma klubb som Wayne Gretzky coachar.
Grant spelade i en uppvisningsmatch i den klassiska matchen mellan Edmonton-Montréal som spelades utomhus 2003. Fuhr gjorde då många snygga räddningar som fick kommentatorerna att säga att han borde göra comeback i NHL.
Sagt om Grant Fuhr:
”Den klassiska stand-up målvakten. Skär av vinklarna bra, utmanar och är mycket vig. Kolla bara hur många vinster han har! Han gjorde fler snygga räddningar än någon annan under sina 15 säsonger. Han har inga svagheter alls.”
Mark Messier
”Han är den bästa målvakt som jag någonsin har sett.”
Wayne Gretzky
”Jag kommer inte ihåg vilket år det var, eller så vill jag inte minnas det. Det var en slutspelsmatch mot Edmonton, Grant Fuhr stod i deras mål och det var förlängning. Al MacInnis, som kanske hade det hårdaste skottet genom tiderna, hade ett perfekt läge att avlossa sin bössa. Han fick iväg ett stenhårt och välriktat skott, en riktig projektil som gick mot krysset. Hela vår (Calgary) spelarbänk reste oss upp och jublade eftersom vi visste att pucken var i mål. Men det var den inte. Den var i Fuhrs plockhandske.”
Al Coates, före detta General Manager i Calgary Flames
”St. Louis gick till slutspel 1997-98 tack vare 35-årige Grant Fuhrs storspel mellan stolparna.”
The Sports Forecaster Hockey
Regular Season: GP: 868 W: 403 L:295 T: 114 SO: 25 GAA: 3.38 SV%: .887
Playoff: GP: 150 W: 92 L: 50 SO: 6 GAA: 2.92 SV%: .893
Källor:
legendsofhockey.net
hockeygoalies.org
Total Hockey
