Keith Primeau ännu inte återställd
Philadelphia Flyers lagkapten Keith Primeau tvingades under sommaren att dra sig tillbaka från ishockeyn efter en rad hjärnskakningar. Idag, sexton månader efter den sista förödande tacklingen och fem månader efter beslutet att lägga av, har han fortfarande känningar av hjärnskakningen.
Drygt tio matcher in på förra säsongen delade Montreals Alexander Perezhogin en lika ful som sen armbågstackling på Philadelphia Flyers lagkapten Keith Primeau, trots att Primeau långt tidigare hade spelat iväg pucken. Flyers väldige center föll till isen och tvingades avbryta matchen med en hjärnskakning. Han provade några dagar senare att spela i ännu en match, men har sedan dess enbart deltagit i enklare träningspass med Flyers.
Sexton månader efter Perezhogins tilltag lider Primeau fortfarande av sviterna efter hjärnskakningen och har problem med de mest vardagliga sakerna. Läkarna har gjort vad de kan och nu är de bara att hoppas, och be. De menar att talesättet ”tiden läker alla sår” förhoppningsvis stämmer i Primeaus fall.
- De förklarade för mig att den bästa medicineringen är tid. Jag känner mig bättre med tiden och långsiktigt säger läkarna att jag borde bli bra, men man vet aldrig hur lång tid det tar. Det kanske aldrig blir bra, men det är ingenting man kan gå och oroa sig för. Man måste låta det vara och fortsätta att leva som vanligt och det är precis så jag försöker göra, förklarade Primeau för Flyers officiella hemsida.
- Jag har fortfarande problem. De mest allvarliga symptomen är trycket i huvudet och huvudvärken. Dessutom är flygning ett problem. Jag har flugit hem till Toronto [från Philadelphia] några gånger utan några större problem, men varje gång jag reser längre, till exempel till västkusten, mår jag riktigt dåligt, fortsatte han.
Primeau drabbades under sin allt för korta karriär av flertalet hjärnskakningar och kanske var Perezhogins armbågstackling den sista utlösande faktorn som förstörde Primeaus karriär. Primeau själv nämner en speciell tackling som han alltid tänker tillbaka på, säsongen 99/00 spelade Flyers mot Pittsburgh i slutspelet och i matchseriens sjätte match sänktes Primeau av Bob Boughner och drabbades även då av en hjärnskakning.
- Då skulle jag ha tagit ett klokare beslut och vilat, men istället spelade jag i nästa matchserie mot New Jersey, berättade Primeau.
Säsongen 03/04 missade han drygt 30 matcher med hjärnskakningssymptom, men återkom till slutspelet och var i sällan skådad form. Han förde praktiskt talat Flyers genom hela slutspelet och dominerade isen totalt i flertalet av matcherna och Flyers var bara en match ifrån Stanley Cup-final. Vore det inte för en fruktansvärt skadedrabbad backbesättning skulle Flyers mycket väl kunnat spela Stanley Cup-final istället för de kommande mästarna Tampa Bay Lightning.
Primeau inledde även säsongen 05/06 strålande och ett års uppehåll tack vare lockouten såg ut att ha gjort den sargade kroppen och knoppen gott. På nio matcher smällde han in ett mål och spelade fram till sex. Under sin NHL-karriär spelade han 909 matcher för Flyers, Carolina/Hartford och Detroit och gjorde 266 mål och 353 assist för sammanlagt 619 poäng. Dessutom drog han på sig 1541 utvisningsminuter och slutade med en sammanlagd plus/minus-statistik av imponerande +124, trots att han i flera säsonger spelade mot motståndarnas bästa spelare. Under sin karriär tillhörde han ligans bästa defensiva centrar och främsta ledare och spelade i två All Star-matcher. Dessutom vann han ett Calder Cup-mästerskap och ett VM-guld 1997 samt var uttagen i Kanadas OS-lag 1998. Men det ultimata priset som hockeyspelare vann han aldrig, trots att han spelade en Stanley Cup-final (1995 med Detroit, förlust mot New Jersey) och spelade i tre Conferencefinaler.
En comeback som spelare är inte aktuell, men han har redan börjat coacha sina söners hockeylag och en framtid som hockeycoach är kanske inte omöjligt.
Måndagen den 12 februari kommer Keith Primeau att hyllas av Philadelphia Flyers inför deras match mot Detroit Red Wings, klubben där Primeau inledde sin NHL-karriär.
- Det är verkligen blandade känslor. Jag är oerhört stolt, men samtidigt skulle jag ju föredra att fortfarande spela. I somras började jag förstå att beslutet att sluta var riktigt, och jag tror fortfarande att jag tog det rätta beslutet. Att hedras så här tidigt efter att jag avslutade min karriär är oerhört spännande, förklarade Primeau.