Rankning: Philadelphia Flyers 10 bästa spelare genom tiderna
Philadelphia Flyers har en stolt historia med två Stanley Cup-titlar i bagaget. Organisationen har sammanlagt spelat sju Stanley Cup-finaler och en mängd högklassiga spelare har representerat Flyers. Här följer en rankning av de tio bästa spelarna genom tiderna i Flyers.
Philadelphia Flyers är inne på den fjärde epoken i sin historia. Sedan Flyers klev in i ligan under expansionssäsongen 1967/68 kan man dela in framgångsåren i tre delar, som passande nog stämmer överrens med decennierna. Under 70-talet regerade de ökända och mer eller mindre brutala Broad Street Bullies, och det var också då som framgångarna var som allra störst. Bobby Clarke, Rick MacLeish och målvakten Bernie Parent förde då Flyers till två raka Stanley Cup-segrar. Därefter dröjde det till 80-talets mitt och slutskede innan nästa framgångsvåg sköljde in över Flyers. Målvaktsfantomer som Pelle Lindbergh och Ron Hextall förde då Flyers till två Stanley Cup-finaler, men någon seger blev det inte.
Under början av 90-talet kom så de mörka åren med fem säsonger utan slutspel, men under 90-talets andra hälft blev Flyers återigen ett slutspelslag att räkna med, mycket tack vare superkedjan Legion of Doom. På egen hand förde de Flyers till Stanley Cup-final 1997, men blev där utmanövrerade av Detroit Red Wings.
Flyers är nu inne på den fjärde epoken i historien. Framgångarna har ännu inte kommit, men med spelare som Simon Gagne, Mike Richards, Jeff Carter, Braydon Coburn, James VanRiemsdyk, Claude Giroux, Ryan Parent, Andreas Nodl, Kevin Marshall och Denis Bodrov ser framtiden ljus ut.
Det finns ingen för närvarande aktiv spelare som kan mäta sig med de allra bästa spelarna genom tiderna i Flyers, men flera spelare i dagens trupp har potential för att slå sig in på listan när de lägger skridskorna på hyllan. Till dess får de nöja sig med att beundra och ta efter Philadelphia Flyers tio bästa spelare genom tiderna.
---
Philadelphia Flyers bästa spelare genom tiderna:
10. Ed Van Impe
[617 GP] [19 G] [107 A] [126 P] [892 PiM]
Ed Van Impe var en försvarare i sann Flyers-stil och var en oerhört viktig del av Broad Street Bullies framgångar. Han hade sina främsta styrkor i defensiven, där han inte bara var placeringssäker, brytningssäker och en ledare – han var också brutal. Riktigt brutal. När motståndare kom in i Flyers zon och inte var hundraprocentigt uppmärksamma kunde man räkna med att Van Impe snart skulle sänka dem, på ett eller annat sätt.
Det var inte alltid vackert när Van Impe var på isen, men ack så effektivt. Det har aldrig varit så farligt för motståndare i Flyers zon som under Van Impes storhetstid under 70-talet – fråga bara Valeri Kharlamov. När Flyers mötte Soviet Central Red Army 1976 massakrerade han den sovjetiska superstjärnan så till den grad att den sovjetiska coachen först vägrade att fullfölja matchen.
Van Impe delade dock inte bara ut smäller, han fick ta emot mycket stryk också – men han klagade aldrig och vek aldrig ner sig. Under en match fick han ett skott rakt över käken och tvingades sy 50 stygn, men återvände senare till matchen. Trots att Van Impe var brutal i sitt spelsätt och delade ut en mängd djuriska tacklingar och rena överfall, så var majoriteten av hans tacklingar regelrätta. Hans förmåga att läsa spelet och alltid stå rätt var guld värt för Flyers under 70-talet och hans inställning, hjärta, mod och vinnarskalle symboliserar de goda sidorna av Broad Street Bullies.
Hans råa humör, brutala överfall och hatet mot motståndarna symboliserar den sidan av Broad Street Bullies som övriga fans ser. Men man kan inte undgå det faktum att Broad Street Bullies är den mest framgångsrika årgången i Flyers historia – och Ed Van Impe var en nyckelspelare under de åren.
---
9. Brian Propp
[790 GP] [369 G] [480 A] [849 P] [669 PiM]
Brian Propp är en spelare som av någon anledning glöms bort när man snackar om Flyers bästa spelare genom tiderna – trots att han är klubbens tredje bästa poängplockare, näst bästa målskytt och näst bästa passningsläggare. Han representerade Flyers under hela 80-talet och var en av lagets viktigaste spelare under hela sin karriär. Han hade fyra 40-målssäsonger och gjorde bara mindre än 25 mål vid ett tillfälle – under hans sista skadedrabbade säsong då han bara kom upp i 40 matcher.
Vänsterforwarden levererade alltid och spelade i alla situationer. Han var så nära en komplett forward som man kan komma och han kunde både göra och spela fram till mål, han var stark i närkampsspelet och framgångsrik längs med sargen. Dessutom var han effektiv i forecheckingen och ett stort föredöme med sitt hårda jobb i varje byte.
Propps engagemang och vilja att alltid sätta laget främst innebar dock att han aldrig hade någon jättesäsong rent poängmässigt. Hans bästa notering var 84/85 och 85/86 då han kom upp i 97 poäng – hans styrka var istället hans jämnhet. Det faktum att han aldrig hade en monstersäsong rent poängmässigt tros också vara den enda anledningen till att han inte har uppmärksammats mer.
Den lille forwarden hade inga egentliga svagheter och var oerhört uppskattad av sina lagkamrater. Tillsammans med Dave Poulin bildade han en av decenniets bästa penalty killing-duo och gjorde en mängd mål i numerärt underläge. I offensiven hade han både ett giftigt slagskott och handledsskott, och var inte rädd för att ge sig in i kamp framför kassen.
Propp är en av de mest underskattade spelarna i NHL:s historia, vilket troligtvis också har att göra med det faktum att han aldrig vann Stanley Cup – trots fem finaler, varav tre var med Flyers.
---
8. John LeClair
[649 GP] [333 G] [310 A] [643 P] [337 PiM]
John LeClair var en powerforward i ordets sanna bemärkelse. Han var stark som en oxe, hade bra fart på skridskorna och tvekade aldrig att trycka till motståndarna – eller pucken. Vänsterforwarden kom till Flyers som utfyllnadsspelare i traden där Flyers skickade Mark Recchi till Montreal i utbyt mot Eric Desjardins – och den traden framstår idag som en av de allra bästa bytesaffärerna som Flyers har gjort.
LeClair är en av Flyers bästa målskyttar och poängplockare genom tiderna och var under 90-talet en av ligans mest fruktade powerforwards. Tillsammans med Eric Lindros bildade han en duo som dominerade matchbilden så fort de klev in på isen – både spelmässigt och fysiskt. Kedjan ”Legion of Doom” – där Mikael Renberg var den tredje medlemmen – förde i stort sett på egen hand Flyers till Stanley Cup-final 1997, men väl där lyckades Detroit Red Wings utmanövrera dem – och Flyers förlorade då finalen med 0-4 i matcher.
Med en kombination av fart, kraft, speluppfattning, en enorm vilja att vinna och ett dödligt farligt skott blev LeClair en av de mest uppskattade spelarna i Flyers historia. Han stod för tre 50-målssäsonger, två 40-målssäsonger och kom vid tre tillfällen över 90 poäng. Många menade dock att LeClairs framgång enbart berodde på kedjekamraten Eric Lindros, men LeClair visade gång efter annan att han kunde leverera även utan Lindros, både i Flyers och i USA:s landslag, som han vann World Cup med 1996 och tog OS-silver med 2002.
Mot slutet av karriären började dock åratal av crosscheckings i ryggslutet ta ut sin rätt för LeClair och efter millennieskiftet fick han en mindre roll hos Flyers – men fortsatte att leverera när han väl var i speldugligt skick. När han sedan inför säsongen 05/06 blev utköpt av Flyers på grund av lönetakets införande var det en legend som lämnade klubben. Han var en sann powerforward – som alltid uppskattas enormt i Philadelphia – och levererade alltid.
John LeClair är en legend inom Philadelphia Flyers, och vore det inte för ryggproblemen så skulle han med allra största säkerhet ha placerat sig ännu högre upp på Flyers All Time-lista över mål och poäng. Däremot är han den spelare i Flyers historia som har avgjort mest matcher. LeClair har gjort inte mindre än 61 matchvinnande mål i Flyers tröja.
---
7. Eric Desjardins
[738 GP] [93 G] [303 A] [396 P] [406 PiM]
Eric Desjardins var en klippa i egen zon och var oerhört pålitlig i det offensiva spelet. Han styrde både Flyers powerplay och penalty killing under sina elva säsonger i klubben. När han pensionerade sig efter säsongen 05/06 gjorde han det som den försvararen med näst mest poäng och näst mest mål genom tiderna i Flyers.
Desjardins gjorde sällan några spektakulära saker på isen, utan hans storhet låg helt enkelt i ett säkert men ack så effektivt spel. Med en kropp på 185 centimeter och 95 kilo var han inte direkt den största spelaren på isen, men hans förmåga att läsa spelet och hela tiden ligga rätt i positionsspelet vägde upp det. Dessutom var han en mästare på att använda klubban i det defensiva jobbet, och plockade många gånger pucken från motståndarna retfullt enkelt.
Under hela sin karriär fick Desjardins stå i skuggan av ligans superstjärnor på backsidan, och det passade honom bra. Desjardins gillade inte uppmärksamheten han fick när han ersatte Eric Lindros som kapten under uppmärksammade former och avsade sig senare kaptensrollen – och då var det återigen den gamle, säkra Desjardins som var på isen. Somliga stora spelare och ledare passar helt enkelt inte som lagkapten.
Den sjufaldige Barry Ashbee Trophy-vinnaren – som delas ut till Flyers bästa back – var alltid lugn med pucken oavsett vilken situation han befann sig i och levererade säkra passningar över hela isen. Dessutom hade han en förmåga att alltid träffa mål med sina skott. Men framförallt märktes hans storhet när han inte spelade på grund av skador – som blev allt vanligare i takt med att han blev äldre. Flyers var inte samma lag när Desjardins inte spelade.
Eric Desjardins fick sin backpartner Chris Therien att framstå som en bra försvarare. Det om något borde räcka som förklaring för att inse Desjardins storhet.
---
6. Tim Kerr
[601 GP] [363 G] [287 A] [650 P] [577 PiM]
Tim Kerr var John LeClairs företrädare i Flyers. Han var en stor och stark powerforward som med enorm framgång parkerade i slotet. Kerr vägde in på mer än 100 kilo och var starkare än de flesta på isen. Att flytta på honom var i stort sett omöjligt med tillåtna medel – vilket ledde till att Kerr fick ta oerhört mycket stryk under sin karriär. Det i sin tur ledde till att han fick stora skadeproblem. Bland annat fick han operera sin axel fem gånger, men han klagade aldrig. Smällar och skador var en del av spelet, ansåg han.
Trots de enorma skadeproblemen – Kerr lyckades aldrig spela samtliga matcher under en och samma säsong – var han en enastående powerforward och en av ligans mest fruktade målskyttar under 80-talet. Under mitten av 80-talet, när han var som allra bäst, stod han för fyra raka 50-målssäsonger och hans 34 powerplay-mål från säsongen 1985/86 är alltjämt NHL-rekord. Tim Kerr var helt enkelt en målmaskin.
Kerr missade också en hel del matcher i slutspelet, och hans skadefrånvaro under 1985 och – framförallt – 1987 års Stanley Cup-finaler tros vara den enda anledningen till att Flyers inte lyckades besegra Edmonton Oilers. Med Kerr utanför laguppställningen lyckades man ”bara” pressa dem.
Tim Kerr är en av Flyers främsta målskyttar genom tiderna. Han har gjort överlägset mest powerplay-mål och hade en skotteffektivitet på fantastiska 19,44 procent när han lämnade Flyers 1991. Vore det inte för de enorma skadeproblemen skulle Kerr ha gjort än mer mål och varit ansedd som en av de främsta målskyttarna genom tiderna i NHL. Nu ses han ”bara” som en av de giftigaste under 80-talet.
---
5. Mark Howe
[594 GP] [138 G] [342 A] [480 P] [323 PiM]
Mark Howe – son till ingen mindre än Gordie Howe – är Flyers bästa försvarare genom tiderna, och enligt många den bästa försvararen i NHL:s historia som inte har belönats med en Norris Trophy, däremot kom han tvåa i omröstningen tre gånger. Han inledde sin hockeykarriär som forward i WHA, men fick efterhand flytta upp och ner beroende på hur skadeläget såg ut. När han väl kom till Flyers 1982 var han dock en fullfjädrad försvarare.
Howe hade sina främsta styrkor i det offensiva spelet, men var verkligen inte dålig i egen zon. Tillsammans med Brad McCrimmon bildade han ett ruskigt effektivt backpar som ledde Flyers under flera år på 80-talet. Howe förlitade sig på sin förmåga att läsa spelet och skötte pucktransporter och passningsspelet medan McCrimmon stod för fysiken. Howe har mest poäng (480), mål (138), assist (342) och bäst plus/minus-statistik (+349) genom historien bland alla Flyers försvarare och är en av de mest uppskattade spelarna i Flyers historia.
Med ett finfint spelsinne, känsliga handleder och en förmåga att hela tiden veta vad han skulle göra av pucken skördade han stora framgångar hos Flyers. I offensiven var han i det närmaste komplett, och det enda man kan klaga på i defensiven var hans bristande fysiska spel. Hans förmåga att alltid ligga rätt i positionen och läsa av spelet uppvägde dock de bristerna.
Den fyrfaldige Barry Ashbee Trophy-vinnaren bidrog med ännu en dimension i Flyers i övrigt välväxta och fysiskt spelande försvar. Hans makalösa offensiva spel var en stor anledning till att Flyers tog sig till två Stanley Cup-finaler under hans tid i klubben. Tyvärr så hade han dock oturen att spela samtidigt som Ray Bourque huserade för fullt i Boston och när Edmonton Oilers var som allra bäst. Därför missade han både Norris Trophy och Stanley Cup – men i Flyers är han ohotad som organisationens bästa försvarare genom tiderna.
---
4. Eric Lindros
[486 GP] [290 G] [369 A] [659 P] [946 PiM]
Eric Lindros var ett sällan skådat fysiskt hot när han befann sig på isen och han kunde dominera ett byte eller en matchbild som ingen annan. Redan som ung spåddes han en lysande framtid, men på grund av skador, dåliga rådgivare och storhetsvansinne blev han bara en i ”tänk om”-mängden när han pensionerade sig för ganska precis ett år sedan.
Lindros hade alla förutsättningar för att nämnas i samma andetag som Wayne Gretzky och Mario Lemieux när han skulle pensionera sig. Hans skott, passningsspel, skridskoåkning, klubbteknik och spelsinne höll världsklass, men det som gjorde honom till en så fruktad och framgångsrik spelare var hans makalösa fysik. Lindros var stor som ett hus och använde varenda muskel i kroppen på ett effektivt sätt.
Tyvärr för Lindros så var det dock hans fysiska överlägsenhet som också delvis ledde till hans fall. Lindros hade alltid varit överlägsen i det fysiska spelet och hade därför inte behövt lära sig att spela med huvudet uppe under sin tid som junior, och det fick han bittert erfara när han kom till NHL. Gång efter annan sänktes han ute på isen och drog på sig en mängd hjärnskakningar – vilket så småningom innebar att han bara var en skugga av sitt forna jag under de senare åren av hans karriär.
Men faktum kvarstår att Lindros var en gudabenådad spelare under den första delen av sin karriär och han gjorde återigen Flyers till ett slutspelslag efter de mörka åren utan slutspel i början av 90-talet. Han var ett fysiskt hot och gjorde i stort sett alltid mål. Anledningen till att han inte kommer högre upp på listan beror dels på att han inte levererade när han behövdes som mest – i Stanley Cup-finalen 1997 – och dels på grund av att han behandlade Flyers och framförallt fansen som skit. För det är han aldrig förlåten.
---
3. Bill Barber
[903 GP] [420 G] [463 A] [883 P] [623 PiM]
Bill Barber var en av få finlirare i Broad Street Bullies och är Flyers bästa målskytt genom tiderna med 420 gjorda mål i grundserien. Barber var enormt skicklig med pucken, en fantastisk skridskoåkare och hade ett giftigt skott. Men framförallt var det hans vilja att alltid sätta laget först och hans enorma arbetskapacitet som gjorde honom till en legend inom NHL och Flyers.
Som junior spelade Barber center, men när han inledde sin karriär i Flyers placerades han som forward i Bobby Clarkes kedja – och det visade sig vara ett genidrag av Flyers legendariske headcoach Fred Shero. Firma Clarke – Barber var en stor anledning till att Flyers vann två raka Stanley Cups under 70-talet.
Förutom sitt fantastiska målskytte var även Barber en högklassig framspelare och hans mångsidighet i den offensiva zonen utnyttjades till fullo av Flyers. Dessutom tog han alltid ett stort ansvar i det defensiva spelet och påtalade gång efter gång att han inte bara ville bli ihågkommen som en målskytt, utan som en lagspelare.
Barber kom upp i 50 mål en gång, hade fyra 40-målssäsonger och gjorde aldrig mindre än 20 mål på en säsong. Efter sin spelarkarriär stannade han kvar inom organisationen som coach i alla dess former. Säsongen 2000/01 vann han Jack Adams Award som NHL:s bästa coach, men fick lämna posten som Flyers headcoach 2002. Då flyttade han ner till Tampa Bay och blev Director of Player Personnel i Lightning, men han har nu återvänt till Flyers och agerar konsult åt Flyers ledning och general manager Paul Holmgren.
Bill Barber är en av blott fyra spelare som har fått sitt tröjnummer (7) pensionerat och upphissat i taket av Flyers. Han var en av 70-talets bästa målskyttar och är en stor legend inom Flyers – som han har representerat i över 30 år.
---
2. Rick MacLeish
[741 GP] [328 G] [369 A] [697 P] [384 PiM]
Rick MacLeish är troligtvis den mest begåvade offensiva spelaren i Flyers historia. Centern levererade alltid när det behövdes som allra mest och han har också gjort det viktigaste målet i Flyers historia. MacLeish gjorde matchens enda mål när Flyers säkrade sin första Stanley Cup-titel i den sjätte matchen mot Boston i Stanley Cup-finalen 1974.
MacLeish var alltid en offensiv kraft att räkna med, och under den senare delen av sin karriär blev han även en högklassig defensiv center. Trots att han stundtals kunde se ointresserad och oengagerad ut på isen gav han alltid sitt yttersta när det hettade till och när det gällde som bäst – vilket hans poängsnitt i slutspelssammanhang visar. På 108 matcher gjorde han 105 poäng (53+52) och är tillsammans med Bill Barber klubbens bästa målskytt i slutspelet.
Som aktiv under Broad Street Bullies-åren var MacLeish en av få spelare i Flyers som fick mer uppmärksamhet för sin spelskicklighet än en brutal spelstil – trots att han var en av lagets bästa slagskämpar. MacLeish fightades dock inte så ofta, men när han väl gjorde det så gjorde han det med en beundransvärd energi och vilja.
Under sin första hela säsong med Flyers – 1972/73 – gjorde han imponerande 50 mål, och blev med det den första Flyersspelaren och den första medlemmen av ett expansionslag som kom upp i 50 mål. Det var dock enda gången han kom upp i 50 mål, men han var under hela sin karriär en stabil 30-målsskytt. Han vann slutspelets poängliga båda gångerna som Flyers vann Stanley Cup och hans skadefrånvaro i slutspelet 1976 är en stor anledning till att Flyers inte vann tre raka Stanley Cups.
---
1. Bobby Clarke
[1144 GP] [358 G] [852 A] [1210 P] [1453 PiM]
Bobby Clarke är den mest kompletta spelaren som någonsin har burit Philadelphia Flyers tröja – och han symboliserar hela Flyers. Clarke var som allra bäst under Broad Street Bullies-åren och var lagets frontfigur. Flyers var på den tiden en makalös lagmaskin där samtliga spelare var lika viktiga för lagets framgång. Men lagets headcoach Fred Shero förklarade gång efter annan att Bobby Clarke var speciellt och matchade honom därför extra i viktiga situationer. Clarke var helt enkelt lite bättre än sina medspelare på i stort sett allting.
Mycket av Clarkes framgång berodde på hans oklanderliga defensiva spel, där han var en mästare. Han kunde läsa av spelet oerhört bra och bröt många passningar genom att ligga ett steg före motståndarna hela tiden. Han skapade därmed väldigt många målchanser för både sig själv och sina lagkamrater genom att bryta spelet och snabbt sätta igång en kontring. Clarke var en mästare på att utnyttja sitt defensiva spel för att skapa målchanser.
Dessutom krigade han som om varje match var den sista för säsongen och han tvekade aldrig att göra vad som krävdes för att vinna – oavsett vad det innebar. Clarke är ihågkommen som ett riktigt svin på isen på grund av sina många överfall, men man kan inte undgå det faktum att han även är en av de främsta spelarna genom tiderna. Han var kung i tekningscirkeln, en bra playmaker, en av historiens bästa tvåvägsspelare och en av de bästa lagkaptenerna genom tiderna.
Clarke är ensam om att ha spelat mer än 1000 matcher för Flyers. Han har gjort överlägset mest poäng genom tiderna i Flyers, är den överlägset bästa passningsläggaren och finns även i toppen bland de bästa målskyttarna. Hans plus/minus-statistik ligger på otroliga +506 och med 1453 utvisningsminuter är han den fjärde mest utvisade spelaren i Flyers historia.
Han vann Hart Trophy tre gånger, Lester B Pearson Award en gång, Bill Masterton Trophy en gång, Lester Patrick Trophy en gång och Selke Trophy en gång. Han deltog i All Star-matchen vid tio tillfällen, har fått sitt tröjnummer (16) pensionerat och hissat i taket och är en av blott tre Flyersspelare som har valts in i Hall of Fame. Dessutom har han representerat Flyers under 40 år inom olika befattningar.
Bobby Clarke är Philadelphia Flyers och Philadelphia Flyers är Bobby Clarke.
------
Bubblare: Reggie Leach, Gary Dornhoefer, Rick Tocchet
------
Hedersomnämnande:
Paul Holmgren
[500 GP] [138 G] [171 A] [309 P] [1600 PiM]
Paul Holmgren är precis som Bobby Clarke Philadelphia Flyers rakt igenom. Han var en elak jäkel som patrullerade isen för Flyers under nio säsonger och som kunde använda klubban till mer än bara kontrollera pucken med. Hans 1600 utvisningsminuter är näst mest genom tiderna i Flyers och han ligger även på topp-25 när det gäller mål, assist och poäng.
Hans bästa säsong var 1979/80 när han gjorde 30 mål och sammanlagt 65 poäng i grundserien. I slutspelet var han med tio mål och 20 poäng sedan högst delaktig i att Flyers tog sig hela vägen till Stanley Cup-final, men där blev det förlust mot New York Islanders. I den andra finalmatchen gjorde han hattrick och blev därmed den första amerikanen att göra ett hattrick i en Stanley Cup-final.
Holmgren är mest ihågkommen som en aggressiv, smått brutal enforcer i sann Flyersanda, men han var likväl en duktig tvåvägsspelare som aldrig vek ner sig. Efter spelarkarriären hade han en lång karriär som coach i alla dess former hos Flyers innan han inför säsongen 96/97 kom tillbaka till klubben och fick rollen som Director of Player Personnel. 99/00 blev han utsedd till assisterande general manager och när Bobby Clarke avgick som general manager efter den katastrofala säsongsinledningen 06/07 blev Holmgren utsedd till ny general manager. I den positionen har han sedan stannat och visat fin fingertoppskänsla med flera lyckade spelaraffärer.
---
Noterbart är att en spelare enbart bedöms efter vad han åstadkom under tiden i Flyers, och inte vad han gjorde tidigare i karriären. Därför faller spelare som exempelvis Peter Forsberg och Paul Coffey utanför ramen. Värt att notera är också att statistiken enbart omfattar åren i Flyers. Dessutom lämnas målvakter utanför.