Philadelphia Flyers säsongssummering, del 2: Spelarbetyg 2006/07

Philadelphia Flyers säsong tog i teorin slut för månader sedan, men nu när samtliga 82 matcher är spelade och andra lag är mitt uppe i Stanley Cup är det dags för Flyers spelare att ta semester. SvenskaFans.com tar dock inte semester, utan här följer säsongens spelarbetyg i Flyers.

Spelarna bedöms enligt följande kriterier:

1: Inte godkänd
2: Under förväntan
3: Godkänd
4: Bra
5: Mycket bra
6: Världsklass

Betänk väl att betygen är baserade på spelartypen och vad som förväntades av spelaren i fråga inför säsongen, en rollspelare kan därför få högre betyg än en världsspelare.

---

Målvakter:

30. Antero Niittymäki – 2
52 GP – 9 W – 29 L – 9 OTL – 166 GA – 3,38 GAA – 89,4 SV%

Finlands målvaktsfantom från OS i Turin skadade tidigt under säsongen höften, en skada som Flyers läkarteam dock ansåg vara så pass obetydlig att en operation kunde vänta till sommaren. Man kunde dock under säsongen se att Niittymäkis rörelsemönster och reflexer stundtals blev lidande. Lägg därtill ett i övrigt darrigt målvaktsspel och stabbigt försvarsspel av Flyers och Niittymäkis svaga säsong kan vara förståelig.

Efter det att Martin Biron kom till Flyers fick Niittymäki bara sporadiska matcher och nästa säsong får finnen rikta in sig på att spela andrafiolen i Flyers – om han väljer att stanna kvar. Hans kontrakt går nämligen ut till sommaren och han blir RFA.

42. Robert Esche – 1
18 GP – 5 W – 9 L – 1 OTL – 62 GA – 4,32 GAA – 8,72 SV%

Robert Esches högstanivå kan vara väldigt hög, men hans lägstanivå kan också vara oerhört låg. Ena matchen kan han spika igen totalt, för att i nästa match släppa in varje skott han får mot sig. Han kan stå för den ena superräddningen efter den andra för att sedan fumla in en lös fladderpuck. Esche drabbades under säsongen av flera olika ljumskskador, vilket givetvis har påverkat hans spel. Hur som helst; han har inte övertygat när han har fått chansen och då hans kontrakt går ut till sommaren tyder allt på att han nu har gjort sin sista match i Flyerströjan.

43. Martin Biron – 5
35 GP – 18 W – 12 L – 3 OTL – 101 GA – 3,03 GAA – 90,3 SV%

När Martin Biron inhandlades ifrån Buffalo timmarna innan trade deadline stängdes fick Flyers äntligen en högklassig målvakt. Han spelade 16 matcher för Flyers under säsongen jämfört med 19 för Buffalo och han var bättre rent statistiskt under sin tid i Flyers, trots att Buffalo var ligans bästa lag och Flyers var ligans sämsta. Birons stabila och förtroendeingivande spel spred sig över hela laget och Flyers spel såg mycket bättre ut med Biron i kassen än med Niittymäki eller Esche i mål. Mot slutet av säsongen förlängde Biron sitt kontrakt med två år och för första gången på sju år går Flyers nästa säsong in med en uttalad förstamålvakt.

---

Försvarare:

2. Derian Hatcher – 4
82 GP – 3 G – 6 A – 9 P – 67 PIM – -24

Flyers väldige försvarsjätte Derian Hatcher har under säsongen fått oerhört mycket oförtjänt kritik. Hatcher har stått för en del misstag, men de flesta gånger beror dessa på misstag högre upp i banan. Han har alltjämt problem när Flyers möter snabba lag och de får snabba spelvändningar emot sig, men när han i egen zon kan arbeta ut mot motståndarna och trycka dem mot sargen håller han fortfarande hög klass. Framför egen kasse är han mycket stabil och med sin kroppshydda och räckvidd är han ovärderlig i framförallt numerärt underläge.

Mot slutet av säsongen fick han också chansen framför motståndarnas kasse i numerärt överläge, och gjorde då sina tre mål. Hatcher blev efter säsongen framröstad som årets bästa försvarare i Flyers och blev också utsedd till NHL:s bästa spelare i numerära underlägen av The Hockey News. Dessutom var han ensam Flyer om att spela samtliga 82 matcher.

3. Mike Rathje – 2-
18 GP – 0 G – 1 A – 1 P – 6 PIM – -7

En allvarlig ryggskada begränsade Mike Rathjes säsong till bara 18 matcher. Rathje har på något mystiskt sätt klämt en nerv i ryggen vilket gör att det smärtar längs ner hela ryggen och högra ljumsken och benet. Skadan är så pass ovanlig att man inte vet hur man ska kunna åtgärda den, trots att man har konsulterat läkare över hela Nordamerika och det mesta tyder nu på att Rathje avslutar sin hockeykarriär till sommaren. När han väl spelade tidigt under säsongen såg man tydliga tecken på att allt inte stod rätt till då hans skridskoåkning inte var som vanligt.

5. Braydon Coburn – 5
49 GP – 3 G – 8 A – 11 P – 46 PIM – -1

Flyers fick 22-årige Braydon Coburn i utbyte mot Alexei Zhitnik när de skickade honom till Atlanta vid trade deadline, och det är en mycket lovande försvarstalang de har fått. Han går en stor framtid till mötes och visade redan i år att han kommer att göra mycket nytta för Flyers. Coburn är en stor och tung spelare men som trots det har en väldigt fin skridskoåkning vilket gör att man inte helt oförtjänt kan dra paralleller till Chris Pronger. Coburn bildade ett säkert backpar med Derian Hatcher och matchades i samtliga spelformer. Han har ett tungt och välriktat skott, men måste utnyttja det mer.

6. Randy Jones – 1
66 GP – 4 G – 18 A – 22 P – 38 PIM – -14

Att Randy Jones fick spela 66 matcher under säsongen är för mig helt obegripligt. Och att han sedan lyckades skramla ihop 22 poäng är lika obegripligt. Jones är en enorm säkerhetsrisk över hela banan och är ingen spelare man lutar sig mot när det blåser hårda vindar. Han är slapp och loj i defensiven och tappar markering gång efter gång. Att Jones fick spela före talangerna i AHL – framförallt mot slutet av säsongen – gynnar definitivt inte Flyers. Om Flyers nästa säsong ska förbättras får inte Jones högre än sjunde- eller åttondeback.

23. Denis Gauthier – 4
43 GP – 0 G – 4 A – 4 P – 45 PIM – -11

Denis Gauthier skadade tidigt på säsongen axeln och tvingades till operation, vilket gjorde att han missade 32 matcher. När han väl kom tillbaka bidrog han med tyngd och rutin på backsidan. Tidigare säsonger har Gauthier ofta sökt en av sina patenterande mördande tacklingar och då glömt bort det defensiva positionsspelet, men i år har han arbetat bort det och har insett att hans blotta närvaro på isen inger respekt. Han matchas hårt i numerära underlägen där han med sin styrka krigar på mycket bra framför egen kasse. Han har dock klara brister i offensiven, men så länge han sköter sin defensiv föredömligt är det överkomligt.

28. Lasse Kukkonen – 4
74 GP – 5 G – 9 A – 14 P – 38 PIM – +4

Finländaren Lasse Kukkonen kom inför trade deadline ifrån Chicago i ett byte som involverade tre lag: Flyers, Chicago och Detroit. Flyers skickade iväg värdelösa Kyle Calder till Chicago som i sin tur skeppade honom vidare till Detroit mot Jason Williams. Kukkonen fick direkt bilda backpar med landsmannen Joni Pitkänen, och trots att Pitkänen har varit äckligt dålig den här säsongen spelade Kukkonen stabilt. Han är säker i defensiv zon och tvekar inte att slänga sig och täcka skott – något som han visade titt som tätt när han kom till Flyers. Kukkonen jämförs ofta med svenske Marcus Ragnarsson och deras spelstil är märkbart lik.

34. Freddy Meyer – 2
60 GP – 2 G – 6 A – 8 P – 38 PIM – -4

Freddy Meyer lyckades inte konservera den fina formen från fjolårssäsongen och i december skickades han till New York Islanders i utbyte mot Alexei Zhitnik. 26-åringen hann med 25 matcher för Flyers och gjorde på de matcherna två mål och tre assist – ett alldeles för dåligt facit med tanke på att han också fick en hel del speltid i powerplay. Meyer matchades till en början i ett tokoffensivt backpar med Joni Pitkänen, men det gick lika illa som det låter.

44. Joni Pitkänen – 2-
77 GP – 4 G – 39 A – 43 P – 88 PIM – -25

Joni Pitkänen har – snällt sagt – haft en katastrofalt dålig säsong och det enda som räddar honom från bottenbetyg är hans poängsnitt. 43 poäng av en försvarare som i övrigt har spelat fruktansvärt dåligt i ligans sämsta lag är trots allt helt OK. Pitkänens defensiva spel är dock under all kritik, i egen zon är han slapp och nonchalant och tappar markering titt som tätt. Hans positionsspel har varit fruktansvärt dåligt i år och en defensivt skicklig backpartner måste inhandlas under sommaren, annars kommer Pitkänen aldrig komma på rätt köl igen.

45. Alexandre Picard – 3
62 GP – 3 G – 19 A – 22 P – 17 PIM – -19

21-årige Alexandre Picard gjorde sin första fulla NHL-säsong i år och trots att han blandar och ger från match till match så visar han ändå potential och kommer att bli nyttig i framtiden. Han kan leverera i offensiven och spela säkert i defensiven och är hittills en bra spelare i tredje backpar, men har ännu en bit kvar till topp-4.

46. Jussi Timonen – 3
14 GP – 0 G – 4 A – 4 P – 6 PIM – -10

Den yngre brodern till Nashvilles stjärnback Kimmo Timonen fick smaka på NHL-hockey redan under sitt första år i Nordamerika och trots den dåliga plus/minus-statistiken gjorde han det bra. Han fick spela en hel del med Joni Pitkänen och lyckades till en början höja hans spel, men blev ju längre det led neddragen i skiten av Pitkänens dåliga spel. Han visade dock att han kan bli en nyttig kugge som sjätte- eller sjundeback – och då med främst defensiva uppgifter – i framtiden.

54. David Printz – 1
12 GP – 0 G – 0 A – 0 P – 4 PIM – -3

Att David Printz fick spela 12 matcher i NHL under säsongen är för mig obegripligt. Han bidrog med absolut ingenting i offensiven och var en stor säkerhetsrisk i defensiven. Hans positionsspel och markeringsspel i defensiv zon var skrämmande dåligt och man hade inte en lugn stund när Printz bildade backpar med Randy Jones. En bild som för alltid kommer att spelas upp i mitt inre när jag tänker på Printz är när han tar full fart för att tackla en motståndare men totalmissar honom och dundrar in i sargen och groggy faller till isen.

77. Alexei Zhitnik – 2
79 GP – 7 G – 31 A – 38 P – 92 PIM – +1

Ryssen Alexei Zhitnik hämtades in ifrån New York Islanders i utbyte mot Freddy Meyer och fick omgående bilda backpar med Joni Pitkänen och det blev ömsom vin, ömsom vatten. Ena matchen var han riktigt bra för att i nästa vara lika dålig som Pitkänen. Hans defensiva spel imponerade inte och trots sin stora rutin – 13 NHL-säsonger – gjorde han det ena rookie-misstaget efter det andra. Inför trade deadline byttes han bort till Atlanta i utbyte mot talangen Braydon Coburn, och det var det bästa Zhitnik gjorde för Flyers.

---

Nolan Baumgartner, Lars Jonsson, Nate Guenin, Martin Grenier och Ryan Parent spelade för få matcher för att betygsättas.

---

Centrar:

11. Ryan Potulny – 4-
35 GP – 7 G – 5 A – 12 P – 22 PIM – +1

Den 22-årige centertalangen visade under säsongen att han är en spännande man för framtiden. Han har en fin speluppfattning och matchades i såväl offensiva kedjor – han fick en hel del matcher mellan Simon Gagne och Mike Knuble – som i fjärdekedjan och gjorde inte bort sig. Potulny har ett öga för målet och har gjort många mål – och assist – i juniorlagen och med rätt utveckling kommer han snart att ha en ordinarie plats i Flyers, men först måste han lägga på sig några kilon.

17. Jeff Carter – 2
61 GP – 14 G – 23 A – 37 P – 48 PIM – -17

22-årige Jeff Carter spås en stor framtid, men i år tog det 60 omgångar innan han visade varför. Carter har en fin speluppfattning och ett tungt skott och kan spela i alla spelformer. Han inledde säsongen svagt och gjorde bara ett mål på de tolv första matcherna innan han ådrog sig en fotskada som gjorde att han missade 20 matcher. När han väl gjorde comeback dröjde det några veckor innan han verkligen hittade formen och de sista 20 matcherna visade han riktigt bra klass. Carter visade då ett bra samarbete med Scottie Upshall och det bådar gott inför framtiden.

18. Mike Richards – 3
59 GP – 10 G – 22 A – 32 P – 52 PIM – -12

Precis som Jeff Carter spås Mike Richards en stor framtid och många tror att han inom några år blir utsedd till lagkapten. Han besitter redan stora ledaregenskaper och har ett säkert defensivt spel. Han tvekar inte en sekund att slänga handskarna för att tända sitt lag – trots att motståndarna kan vara ett huvud högre och 20 kilo tyngre. Richards får stort förtroende i numerära underlägen och bildar där ett stabilt par med finländaren Sami Kapanen. Han har hand om lagets checking-line och den lär vara hans de närmsta åren. Det enda som saknas i Richards repertoar är en vassare offensiv, annars är han så pass komplett i defensiven som en 22-åring kan vara. Missade under säsongen flera matcher på grund av axel- och magmuskelskador.

20. R.J. Umberger – 3-
81 GP – 16 G – 12 A – 28 P – 41 PIM – -32

24-årige R.J. Umberger är en oerhört allround spelare, han kan spela på alla tre forwardspositionerna och i alla kedjorna. Han gör sig dock bäst som center eller högerforward i en hårt arbetande kedja, och har den här säsongen främst varit center i tredje- eller fjärdekedjan. Umberger är giftig i numerära underlägen där han gör flera mål efter att ha brutit puckbanan och kontrat. Nästa säsong lär han få ta hand om centerplatsen i fjärdekedjan och sedan vikariera högra upp i hierarkin vid skador eller avstängningar. Hans -32 i plus/minus-statistiken var inte bara sämst i Flyers utan också i hela NHL.

21. Peter Forsberg – 3
57 GP – 13 G – 42 A – 55 P – 88 PIM – +7

Vår svenske storstjärna hade en oerhört skadefylld säsong och blev begränsad till blott 57 matcher. Var det inte ljumsken som krånglade så var det ryggen, foten, knäet eller en hjärnskakning som stoppade honom. De få matcherna Foppa dock var frisk och kry dominerade han som bara han kan göra. Han blev utsedd till lagkapten i somras, men verkade inte passa för uppgiften. Inför trade deadline byttes han bort till Nashville mot talangerna Ryan Parent och Scottie Upshall samt en hel drös med draftval och frågan är om det inte var det bästa Foppa gjorde för Flyers den här säsongen?

Foppa gjorde 40 matcher för Flyers i år och gjorde då 40 poäng – 11 mål och 29 assist – och drog på sig 72 utvisningsminuter. I vanlig Foppastil var flera av hans utvisningar idiotiska frustrationsutvisningar mot slutet av matcherna.

27. Randy Robitaille – 4
78 GP – 11 G – 29 A – 40 P – 44 PIM – -6

Lille, kvicke Randy Robitaille inledde säsongen strålande och gjorde mycket nytta med sin speluppfattning och snabbhet. 31-åringen fick flera gånger ersätta Peter Forsberg i förstakedjan och visade då mycket fin kemi med Simon Gagne och Mike Knuble, men blev helt oförklarligt bortbytt mot New York Islanders Mike York i december. Innan dess hade han spelat 28 matcher för Flyers och gjort 17 poäng (5+12).

61. Mike York – 1
66 GP – 10 G – 11 A – 21 P – 22 PIM – -18

Överviktig, överbetald, underpresterande. Vad mer behöver sägas om Mike Yorks säsong? Flyers egna TV-kommentator Jim Jacksons citat där han uppgivet konstaterar följande är talande för Yorks säsong:

- Flyers are on a 3-on-2, but Mike York has the puck…

93. Petr Nedved – 1
40 GP – 2 G – 10 A – 12 P – 28 PIM – -25

Mannen utan defensivt tänkande placerades som center i Flyers checking-line av Ken Hitchcock – och inte helt oväntat gick det lika illa som det låter. Nedved floppade totalt under sin tid i Flyers och blev ett stort hatobjekt för Flyersfansen. Nedved var en av tre spelare som på allvar fick känna Ed Sniders vrede i oktober då han sattes upp på waivers och skickades ner i AHL. Därefter plockades han upp och ned mellan AHL och NHL och Flyers hoppades hela tiden på att någon annan klubb skulle plocka honom ifrån waivers, men det dröjde ända till januari innan Edmonton valde att chansa med Nedved. En chansning som inte föll väl ut – trots att Nedved gjorde mål i första matchen för Edmonton. Mot slutet av säsongen blev han petad och så småningom friställd av klubben.

---

Mark Cullen spelade för få matcher för att betygsättas.

---

Vänsterforwards:

8. Geoff Sanderson – 3
58 GP – 11 G – 18 A – 29 P – 44 PIM – -16

Lille Geoff Sanderson imponerade oerhört mycket under säsongsinledningen och öste in mål innan även han drabbades av skador. Ljumsk- och magmuskelproblem begränsade hans medverkan till blott 58 matcher under säsongen. När han väl kom tillbaka hittade han inte tillbaka till storformen och mot slutet av säsongen fick han mest ägna sig åt att centra fjärdekedjan.

12. Simon Gagne – 6
76 GP – 41 G – 27 A – 68 P – 30 PIM – +2

27-årige Simon Gagne var säsongens klart bästa och överlägset viktigaste spelare i Flyers och 41 mål och 68 poäng i ligans sämsta lag är fruktansvärt bra. Gagne är inte bara en målskytt utan också en väldigt hårt arbetande forward som också är säker i defensiven. Han matchas stenhårt i powerplay där han är oerhört bra på att hitta öppna ytor, men får också en hel del istid i numerära underlägen och gör det bra. Gagne visade i år – framförallt mot slutet av säsongen – att han även kan producera utan Peter Forsberg som center och hans tvivlare får nu tänka om.

19. Kyle Calder – 1
78 GP – 14 G – 21 A – 35 P – 58 PIM – -25

Säsongens stora besvikelse i Flyers är Kyle Calder. Han kom ifrån Chicago i somras i utbyte mot uppskattade centern Michal Handzus, men gjorde inte en människa glad. Hans spel var nonchalant och helt ineffektivt, förutom under de sista omgångarna innan trade deadline då han vaknade till och kanske ville visa upp sig för andra lag. Detroit nappade och plockade över honom via Chicago och väl i Detroit vaknade han till på allvar och gjorde 14 poäng på 19 matcher. I utbyte mot Calder fick Flyers försvararen Lasse Kukkonen ifrån Chicago – och det var det enda vettiga som Calder gjorde för Flyers.

27. Dimitry Afanasenkov – 4
74 GP – 11 G – 10 A – 21 P – 20 PIM – -25

Den 26-årige ryssen plockade ifrån waivers efter att Tampa Bay hade satt upp honom där och efter en trevande start i Flyerströjan avslutade han säsongen starkt. Afanasenkov är en av få spelare i Flyers trupp som verkligen har spelat till sig en motivering för en eventuell kontraktsförlängning. Med sin finess och snabbhet är han giftig i spelvändningar och har i Flyers lär sig att förvalta sina målchanser. På 41 matcher i Flyers gjorde han 8 mål och 7 assist

28. Boyd Kane – 3
15 GP – 0 G – 2 A – 2 P – 28 PIM – -4

29-årige Boyd Kane är ingen större hockeylirare, men har ett stort hjärta och en stenhård kropp. Han fick en del matcher under säsongens första månader men imponerade inte särskilt mycket, men å andra sidan gjorde han inte bort sig heller. Kane gör helt enkelt vad han ska göra, men inte mycket mer. Han tvekar inte att slänga sina handskar och stå upp för sina medspelare och kan mycket väl få några matcher även nästa säsong.

29. Todd Fedoruk – 3-
58 GP – 3 G – 11 A – 14 P – 120 PIM – -9

”The Fridge” värvades ifrån Anaheim i november, trots att han precis hade skadat ögat allvarligt i en fight med Minnesotas Derek Boogaard. När han väl gjorde comeback var det inte riktigt samma Todd Fedoruk på isen som Flyersfansen var vanna vid sedan hans tidigare säsonger i Philadelphia. Han var fortfarande stenhård i kroppen och delade ut flera mörbultande tacklingar, men när han skulle gå en fight vara han rädd för att återigen skada sitt öga – och i längden håller inte det. Todd Fedoruk i full form är en underbar spelare att ha i sitt eget lag och en hemsk spelare att möta, men Todd Fedoruk i nuvarande form tar bara upp plats i truppen i och med de nya reglerna med lönetaket. Tyvärr.

55. Ben Eager – 4+
63 GP – 6 G – 5 A – 11 P – 233 PIM – -13

Ligans mest utvisade spelare och hatad av alla motståndare och motståndarfans, men älskad av Flyers spelare och fans. Eager går alltid in med en hundraprocentig inställning i samtliga situationer och det gör alltid ont att möta honom. Han tvekar inte att stå upp för sina lagkamrater och göra livet tufft för motståndarna. Ibland kan han vara lite ovårdad i sitt spel, men det är sådant som försvinner med åldern och årets säsong var en oerhört nyttig erfarenhet för 23-årige Eager. Jag drömmer redan våta drömmar om Flyers två framtida agitators: Ben Eager och Steve Downie.

---

Riley Cote och Triston Grant spelade för få matcher för att betygsättas.

---

Högerforwards:

9. Scottie Upshall – 5
32 GP – 8 G – 8 A – 16 P – 26 PIM – +3

23-årige Scottie Upshall kom till Flyers i Peter Forsberg-affären och visade direkt vilken talang han besitter. I Nashville fick han begränsat med speltid och på 14 matcher gjorde han bara tre poäng, men när han fick en roll i en offensiv kedja i Flyers smällde han på med 13 poäng på 18 matcher och visade ett fint samarbete med Jeff Carter. Upshall är snabb och stark och vinner mycket puck vid sargen samtidigt som han också är duktig på att hitta öppna ytor i slotet. Han låter också munnen gå nonstop och munhuggs hela tiden med motståndarna.

15. Stefan Ruzicka – 2
40 GP – 3 G – 10 A – 13 P – 18 PIM – -6

Stefan Ruzicka imponerade stort i AHL i fjol och under säsongsinledningen i år och fick så småningom chansen i NHL. Han har dock inte övertygat i Flyers och agerar ofta slappt och klent. Om han ska bli långvarig i Flyers måste han höja sin arbetsmoral och börja göra poäng i en stadig skörd.

22. Mike Knuble – 5+
64 GP – 24 G – 30 A – 54 P – 56 PIM – +2

Mike Knuble gör aldrig en dålig match, han kämpar och sliter i byte efter byte och gör mycket skitjobb i det tysta. Han vinner puck i sarghörnen och krigar framför kassen samtidigt som han också är en klippa i det defensiva spelet. Han har en ovärderlig roll i förstakedjan där han skapar ytor åt främst Simon Gagne. Han har också en viktig förmåga att stå rätt och forcerar ofta in lösa puckar framför kassen. Tillsammans med radarpartnern Gagne var han säsongens bästa spelare i Flyers. En allvarlig ansiktsskada efter en otäck kollision med New York Rangers Brendan Shanahan i februari och en fingerskada tidigt på säsongen bidrog till att Knuble bara kunde spela 64 matcher.

26. Darren Reid – 3+
14 GP – 0 G – 0 A – 0 P – 18 PIM – -7

23-årige Darren Reid fick en del matcher under mars och imponerade då med sin tyngd och offervilja. Han är ingen finlirare utan en kämpe rakt igenom, men gör sällan ett dåligt byte. I några matcher imponerade han så pass mycket att han till och med fick ersätta en skadad Mike Knuble i förstakedjan.

24. Sami Kapanen – 4-
77 GP – 11 G – 14 A – 25 P – 22 PIM – -21

Finländaren Sami Kapanen är en oerhört nyttig spelare, han matchas ofta mot motståndarnas bästa spelare och får mycket istid i både numerära över- och underlägen. I powerplay står han oftast på blålinjen och i boxplay är han tack vare sin snabbhet ett ständigt hot för kontringar. Just snabbheten ger honom många fina lägen, som han dock har en förmåga att bränna merparten av. 33 år gammal skrev han mot slutet av säsongen på ett nytt tvåårskontrakt och lär avsluta sin hockeykarriär i Philadelphia då kontraktet innehåller en no-trade-klausul.

40. Eric Meloche – 3
13 GP – 1 G – 2 A – 3 P – 4 PIM – -6

Eric Meloche fick chansen då och då när Flyers hade skadeproblem och gjorde inte bort sig. Han går in och kämpar på bra och mycket mer kan man inte kräva av honom. Vid 30 års ålder är han dock ingen man för framtiden och i mina ögon är det därför bättre att låta de unga talangerna få chansen någon enstaka match.

---

Denis Hamel, Matt Ellison och Niko Dimitrakos spelade för få matcher för att betygsättas.

---

Fotnot: Kravet för att betygsättas är minst 10 spelade matcher.