Veckans profil: Kjell Samuelsson

I ”Veckans profil” har turen nu kommit till Kjell Samuelsson, den väldige svenske försvararen som spelade nio säsonger i Flyers tröja, fördelat på två sejourer. Idag är ”Big Kjell” dessutom assisterande tränare i Flyers farmarlag Philadelphia Phantoms.

Den 18 oktober 1958 föddes Kjell Samuelsson i den lilla byn Tingsryd några mil utanför Växjö i Småland. Han inledde också sin hockeykarriär i det lokala division 1-laget, Tingsryds AIF, under slutet av 70-talet. Han stannade i Tingsryd i flera säsonger innan han inför säsongen 1983/84 värvades av dåvarande Elitserielaget Leksand. Det var också i Leksand som genombrottet kom på allvar, den första säsongen spelade han 36 matcher och gjorde 12 poäng och drog på sig 59 utvisningsminuter.

Trots att han kritiserades hårt för sin bristande skridskoåkning blev han tingad av New York Rangers i 1984 års NHL-draft. Han valdes som 119:e spelare totalt och hade innan draften inte haft tankarna på NHL. Det ändrades dock snabbt. Samuelsson hade kontrakt med Leksand i ytterligare ett år och spelade därför ytterligare en säsong i Leksand innan han inför säsongen 1985/86 tog chansen på andra sidan Atlanten.

- Jag tänkte prova på det och se hur långt jag kunde ta mig. Om jag inte klarade det så kunde jag ju alltid återvända till Sverige och spela istället, berättar Samuelsson för Philadelphia Phantoms officiella hemsida.

För 25-åriga Samuelsson skulle det komma att bli en stor omställning. Han skulle leva i en ny och annorlunda kultur samt spela hockey i ett nytt land och med en ny mentalitet. Allting kryddat med ett nytt språk. Den största omställningen blev dock den från de större svenska hockeyrinkarna till de mindre Nordamerikanska. Ett faktum som dock gynnade Samuelsson.

Ytorna för motståndarforwards var klart mindre på de Nordamerikanska rinkarna och det passade Samuelsson som handen i handsken. Hans svaga skridskoåkning sattes inte på prov lika många gånger och då han hade en fantastisk blick för spelet och läste det väldigt bra stod han allt som oftast rätt. Och när ”Big Kjell” stod rätt var det inte många som tog sig förbi honom.

Under sin första säsong i Rangers organisation blev det 56 grundseriematcher för AHL-laget New Haven Nighthawks och nio matcher med Rangers. Dessutom fick han chansen i nio matcher i Rangers slutspel. Den följande säsongen inledde han med Rangers, där han nu hade tagit en plats, men i december blev han bortbytt till Philadelphia Flyers i utbyte mot målvakten Bob Froese.

Flyerskarriären börjar

I Flyers tog Samuelsson ännu ett kliv framåt, den väldige försvararen blev snabbt älskad i Philadelphia, som har en förkärlek till stora, tunga och tuffa spelare. Och en större spelare än Kjell Samuelsson kan man knappt hitta. Med en längd på strax över två meter och en vikt på strax över 100 kilo gör han minst sagt skäl för sitt smeknamn ”Big Kjell”. Säsongen 1986/87 var han – som rookie – ligans störste spelare och under resten av sin karriär delade han den platsen med Uwe Krupp.

I Samuelsson hade Flyers nu fått en stark defensivt inriktad försvarare. Trots den ökända skridskoåkningen etablerade han sig på allvar på Flyers blålinje. Samuelsson var inte en hårt fysiskt spelande försvarare, utan han klarade sig gott och väl på sin rena råstyrka och enorma räckvidd. Tillsammans med en fin blick för spelet gjorde detta honom till en defensiv stöttepelare att räkna med.

Hans stora brister låg i det offensiva spelet och hans klubbteknik. Flyers löste detta genom att para ihop honom med Mark Howe – klubbens klart bästa försvarare genom tiderna och innehållspersonen i förra veckans ”Veckans profil”. Howe kunde transportera pucken som ingen annan i Flyers och duon bildade ett framgångsrikt backpar.

- Jag hade inte samma fina samarbete med Kjell som jag hade med Brad McCrimmon, men han var en väldigt smart spelare med en smått otrolig räckvidd. Vanligtvis när jag försvarade försökte jag tvinga ut min forward mot sargen. Men med Kjell stängde jag yttersidan och styrde in forwarden mot mitten där Kjell väntade på honom. Vi arbetade fram ett system där Kjell satsade på killens överkropp och jag satsade på pucken, förklarar Howe för Philadelphia Flyers officiella hemsida.

Under sin första säsong hos Flyers spelade han 46 matcher i grundserien och gjorde sju poäng, samtidigt som han drog på sig 86 utvisningsminuter och slutade på -9 i plus/minus-statistiken. Samma säsong tog sig Flyers också till Stanley Cup-final, mycket tack vare en stark defensiv med succérookien Ron Hextall mellan stolparna. I finalen väntade starka Edmonton Oilers, ledda av Wayne Gretzky och Mark Messier, som dock blev för starka. Ett skadedrabbat Flyers tvingade trots allt fram sju matcher, men orkade i längden inte stå emot suveräna Edmonton.

Big Kjell i All Star-matchen

Säsongen 1987/88 blev Samuelssons första hela säsong med Flyers – och det blev rent poängmässigt också hans bästa i karriären. På 74 spelade matcher gjorde han sex mål – varav tre i powerplay – och spelade ihop 30 poäng. Han drog på sig 184 utvisningsminuter och slutade på +28 i plus/minus-statistiken. Assist- och poängmässigt kom det att bli hans bästa noteringar under karriären och han drog inte på sig mer utvisningsminuter än den säsongen. hans plus/minus-statistik var bäst i laget och han fick dessutom äran att delta i NHL:s All Star-match.

Samuelsson var nu en av Flyers främsta backar, och trots att laget hade gått ner sig lite från tidigare år kunde man alltid räkna med Big Kjell. Han stannade ytterligare tre och en halv säsong i Flyers och var alltjämt en fruktad back på blålinjen. Säsongen 1988/89 fortsatte han att dominera i Flyers defensiva zon och vann efter säsongen Barry Ashbee Trophy som lagets bästa försvarare. På 69 matcher blev det tre mål och 17 poäng för Big Kjell, som dessutom drog på sig 140 utvisningsminuter och slutade på +13 i plus/minus-statistiken.

Under slutspelet överraskade ett nederlagstippat Flyers och tog sig hela vägen till Conferencefinal, där dock Montreal Canadiens blev för svåra. På 19 slutspelsmatcher stod Samuelsson för ett mål och tre assist samtidigt som han slutade på +13, vilket var näst bäst i hela slutspelet. Bara Flyerskollegan Mark Howe hade bättre plus/minus, +14.

Följande säsong tog Samuelsson ytterligare ett kliv framåt i offensiven och svarade för fem mål och 22 poäng på 66 matcher. Han drog på sig 91 utvisningsminuter och slutade på +20, men Flyers missade slutspel. I november skadade han sin högra axel och missade 13 matcher och tvingades i april genomgå en operation för att få ordning på den. 

VM-guld och Stanley Cup-seger

Säsongen 1990/91 blev Kjell Samuelssons målmässigt bästa säsong, på 78 matcher – för övrigt även det hans bästa notering – smällde han in nio mål, varav tre var helt matchavgörande, och spelade ihop sammanlagt 28 poäng samtidigt som han drog på sig 82 utvisningsminuter. I takt med att Flyers blev sämre dalade dock hans plus/minus-statistik och han slutade säsongen på +4. Återigen missade Flyers slutspel, men Samuelsson stod trots det som mästare efter säsongen.

Conny Evensson, Tre Kronors förbundskapten, ringde in Samuelsson till VM i Finland. Tre Kronor kom med en stark trupp, spelare som Calle Johansson, Bengt-Åke Gustafsson, Håkan Loob, Håkan Bergqvist, Mats Näslund, Mats Sundin, Nicklas Lidström och Samuelssons lagkompis i Flyers, Per-Erik Eklund deltog. Som enda lag gick Tre Kronor obesegrade igenom hela turneringen och vann det första av två raka VM-guld. Samuelsson blev också uttagen till Tre Kronors Canada Cup-lag 1991, där man slutade trea.

Samuelsson inledde sedan säsongen 1991/92 i Flyers, men i februari blev Samuelsson, Rick Tocchet och Ken Wregget bortbytta till Pittsburgh Penguins i utbyte mot Mark Recchi och Brian Benning, dessutom bytte lagen varsitt draftval. Samuelsson hann med 54 matcher för Flyers och gjorde 13 poäng, drog på sig 76 utvisningsminuter och slutade på +1 innan han blev bortbytt till de regerande Stanley Cup-mästarna som inför det stundande slutspelet ville tuffa till laget.

I Pittsburgh hann Samuelsson med 20 grundseriematcher innan slutspelet började. På grund av en handledsskada missade han dock sex matcher och spelade bara sammanlagt 15 matcher för Pittsburgh under 1992 års slutspel. Anförda av spelare som Mario Lemieux, Jaromir Jagr, Ron Francis och Kevin Stevens i offensiven, med försvarare som Larry Murphy och Ulf Samuelsson och med Tom Barrasso som sista utpost innebar Kjell Samuelssons och Rick Tocchets ankomst att Pittsburgh fick ett nästintill komplett lag.

I finalen ställdes man mot Chicago Blackhawks, som slogs tillbaka efter fyra raka segrar och för andra gången i rad stod Pittsburgh som mästare och Kjell Samuelsson vann sin första – och enda – Stanley Cup-ring i sin andra Stanley Cup-final. Han gjorde tre assist och drog på sig 12 utvisningsminuter under slutspelet.

Han stannade i Pittsburgh i ytterligare tre säsonger, och trots att han på grund av olika skador bara spelade 63, 59 respektive 41 matcher under de tre säsongerna var han alltjämt en stabil defensiv kugge. Efter säsongen 1992/93 hade han till exempel ligans bästa +/- för spelare med mindre än tio poäng, hela +25. Det blev dock inga mer Stanley Cup-finaler för Pittsburgh, som efter säsongen 1994/95 valde att inte förlänga Samuelssons kontrakt.

Andra sejouren i Flyers

Kjell Samuelsson återvände därför till Philadelphia Flyers, som på nytt hade ett spännande lag på uppgång anförda av Eric Lindros, John LeClair, Rod Brind’Amour och Eric Desjardins. Den första säsongen efter sin återkomst till Flyers spelade den då 38-årige Samuelsson 75 matcher och gjorde 14 poäng samtidigt som han drog på sig 81 utvisningsminuter och slutade på +20. I slutspelet blev det 12 matcher och ett mål innan Flyers åkte ut mot det kommande finallaget Florida Panthers i andrarundan.

Under säsongen 1996/97 hann Samuelsson endast spela 34 matcher innan han i januari skadade nacken och axeln mot Tampa Bay. Big Kjell hade fått en nerv i ryggen i kläm och en spricka i en kota och tvingades genomgå en operation. Han kunde inte återvända till spel förrän i femte matchen mot New York Rangers i Conferencefinalen i slutspelet. I samma match säkrade Flyers avancemang till Stanley Cup-finalen, där Detroit Red Wings stod för mötet.

Under hela säsongen och tidigare i slutspelet hade Flyers förstakedja – med John LeClair och Eric Lindros i spetsen – burit Flyers på sina axlar och inte ett enda lag hade lyckats stoppa duon, som flög fram som ångvältar på isen. De var stora, starka och snabba, men framförallt var de dödligt farliga i offensiv zon. Detroit lyckades dock helt neutralisera Flyers förstakedja, och när inte förstakedjan producerade hade Flyers det svårt. Så pass svårt att Detroit tog hem finalserien efter fyra raka segrar.

Säsongen 1997/98 kom att bli Samuelssons sista i Flyers. Han blev dock begränsad till endast 49 matcher, och lyckades endast med tre assist. Efter säsongen valde Flyers att inte förlänga kontraktet med honom och han lämnade därmed klubben. 39-årige Samuelsson ville dock inte hänga upp skridskorna redan utan valde därför att skriva på för Feldkirch i Österrike då inga andra NHL-lag visade intresse.

Hans NHL-karriär var dock inte slut, strax efter det att säsongen 1998/99 hade haft sin början kontaktades han av Tampa Bay, som behövde lite veteranhjälp på blålinjen och i mitten av oktober skrev han på ett kontrakt med Floridaklubben. I Tampas tröja blev det 46 matcher och fem poäng, en plus/minus-statistik på -6 och 38 utvisningsminuter.

Sejouren i Tampa Bay blev bara ettårig och den 18 april 1999 offentliggjorde Samuelsson, som 40-åring och ligans äldste spelare, sitt beslut att dra sig tillbaka – bara två dagar efter att Wayne Gretzky hade tagit samma beslut. Av någon anledning fick inte Big Kjells besked samma uppmärksamhet som Gretzkys.

Big Kjell som tränare

Under de sista åren under sin aktiva karriär började Samuelssons tankar allt mer att vandra till livet efter spelarkarriären, och en framtid som coach började forma sig i hans huvud. Under säsongen i Tampa Bay frågade han Flyers om de hade möjlighet att ge honom chansen som coach i deras system. Alla plaster var dock fulla så istället fick han vara assisterade coach på deltid för Flyers farmarlag Trenton Titans i ECHL. Han hjälpte till vid hemmamatcherna och vid träningarna under säsongen 1999/00, men följande säsong fick han chansen.

Philadelphia Phantoms headcoach Bill Barber ersattes av John Stevens – Phantoms dåvarande assisterande coach och Flyers nuvarande headcoach – och en plats öppnade därmed upp sig. En plats som Big Kjell sedermera fick.

I Phantoms har det gått bra för Samuelsson och under lockouten blev de Calder Cup-mästare. Inför den gånga säsongen fick han också chansen som headcoach för Phantoms då Flyers katastrofala säsongsinledning innebar att Flyers headcoach Ken Hitchcock och general managern Bobby Clarke fick lämna sina jobb. Diverse rockader gjordes och Big Kjell blev som förste svensk headcoach i AHL. Phantoms hade dock ett svagt lag den säsongen då i stort sett alla tongivande spelare under mästaråret nu spelade i Flyers och sejouren som headcoach blev bara ettårig för Samuelsson. Efter den gångna säsongen offentliggjorde Flyers att Craig Berube tog klivet från assisterande coach i Flyers till headcoach i Phantoms och Samuelsson blev degraderad till assisterande tränare med speciellt ansvar för defensiven. En position som defensivspecialisten troligtvis klarar bättre. Givetvis är målet i framtiden att ta en plats i en tränarstab i NHL, men vägen dit är lång.

- På lång sikt vore det självklart en dröm att få vinna Stanley Cup även som coach. Det skulle vara oerhört hedrande att komma upp sig ett hack och få chansen i NHL igen. Vägen dit är oerhört lång och bygger på goda kontakter, berättade Samuelsson för SVT.

Bli inte förvånade om Samuelsson i framtiden får chansen som assisterande coach i Flyers, som har som vana att anställa gamla storspelare med stort Flyershjärta i sin organisation. Och rutinerade Samuelsson skulle kunna bli viktig för Flyers unga talanger på backsidan. Han säger själv att den största omställningen mellan AHL och NHL är snabbheten i spelet och att de som bäst klarar av den omställningen kan göra sig en karriär i NHL. Och Big Kjell om någon borde veta – trots sin bristande skridskoåkning gjorde han sig en fantastisk karriär i NHL tack vare sin enorma kroppshydda och fina speluppfattning.

På sammanlagt 813 NHL-matcher blev det 48 mål och 138 assist, samtidigt som han drog på sig 1225 utvisningsminuter och slutade på en sammanlagd plus/minus-statistik på +145. Med en All Star-match under karriären, en Stanley Cup-ring, två förlorade Stanley Cup-finaler och två gånger om utsedd till Flyers bästa försvarare är han en av Sveriges mest meriterade hockeyspelare någonsin – och en av de främsta defensivspecialisterna som någonsin har burit Flyers tröja.

---

Fakta, Kjell Samuelsson:

Draftad av New York Rangers som 119:e spelare totalt i 1984 års draft. 

NHL-statistik, grundserien: 

0 kommentarer

Niclas Vibergniclas.viberg@svenskafans.com@NiclasViberg2007-07-22 13:00:00