Krönika: Säkerhetsrisken som favoriseras
Randy Jones. Flyersfansens hackkyckling nummer ett. Sedan han blev en del av Flyers backbesättning efter lockouten har han ständigt kritiserats. Men det är en befogad kritik efter mängder med misstag och slappt försvarsspel. Trots det får säkerhetsrisken konstant spela av någon anledning. Det här är favorisering på hög – eller kanske snarare riktigt låg – nivå.
När det i början av oktober stod klart att Randy Jones skulle missa flera månaders spel på grund av en höftoperation var det inte direkt många av Philadelphia Flyers supportrar som föll ihop i panik. Under flera månaders tid skulle säkerhetsrisken och fansens största hackkyckling med andra ord inte kunna ställa till med en massa problem i försvarsspelet.
I samma veva chockade Luca Sbisa hela Flyerslägret och lagets supportrar genom att redan nu visa sig vara redo för NHL-spel. Ungtuppen gick in och spelade alldeles för moget och säkert än vad som är förväntat av en 18-åring. Stundtals var han till och med uppe i första backpar. Helt plötsligt hade Jones visat sig vara rejält överflödig och ett hopp spred sig bland Flyers fans.
Det hoppet skulle dock slås sönder och samman av Flyers coach John Stevens.
När Jones blev aktuell för comeback strax innan jul förpassades Sbisa upp till pressläktaren och spelade bara sju av 17 matcher innan han skickades tillbaka till sitt juniorlag. Flera av de matcherna var dessutom som forward när Flyers hade flera skador i sin forwardsbesättning.
Sedan dess har Jones av helt oförklarliga anledningar haft en självskriven plats i Flyers försvarsuppsättning. Han är en säkerhetsrisk så fort han är inne på isen och står hela tiden för matchavgörande misstag – trots det är han inte i närheten av att petas. Samtidigt kan spelare som Lasse Kukkonen, Ossi Väänänen, Luca Sbisa, Scott Hartnell, Mike Knuble och Joffrey Lupul straffas med mindre speltid eller en petning så fort de är inne i en formsvacka.
Men Jones plats i Flyers topp-6 består.
När Jones befinner sig i egen zon sitter man som supporter och biter på naglarna hela tiden. 27-åringen har ingen förmåga att spela försvarsspel. Han vet inte när han ska avvakta, stöta eller styra motståndaren. Hans fysiska spel är obefintligt och motståndarforwards får stå framför Flyers mål helt ohotade. Dessutom är han inte beredd att offra sin kropp i försvarsspelet när det kommer till att blockera skott eller ta en saftig tackling för att rensa undan pucken.
När Jones själv har pucken i egen zon kan precis vad som helst hända. Han levererar konstant livsfarliga så kallade indianare eller slår andra galna uppspel mitt på motståndarnas klubblad. I anfallsspelet är han en lika stor säkerhetsrisk. Han fumlar med pucken över hela isen, och vid offensiv blålinje lyckas han konstant fibbla ut pucken ur offensiv zon.
I mittzon kan han inte bedöma om han ska leverera en passning, vända hem igen eller dumpa ner pucken i offensiv zon. Och när han väl har bestämt sig vad han ska göra – vilket allt som oftast är fel alternativ – kan han inte ens göra det ordentligt. Flera gånger har vi sett ett halvhjärtat försök till dumpning, vilket istället leder till att motståndarna bryter puckbanan högt upp och får till en snabb spelvändning.
Och det här är ingen liten 18-åring som knappt ens har fått fjun på hakan. Det här är en 27-åring som tjänar 2,5 miljoner dollar per säsong.
Jones är helt enkelt oduglig, men får ändå spela oavsett hur dålig han är.
De senaste matcherna har exempelvis Ossi Väänänen varit petad till förmån för Jones. Visserligen har Väänänen varit sämre den senaste tiden än tidigare, men han har definitivt inte varit en säkerhetsrisk och han har inte helt på egen hand orsakat flera baklängesmål – något man inte kan säga om Jones.
Sedan sin comeback har han stått för tre mål – varav ett var helt fantastiskt turligt och de två andra föregicks av fenomenalt spel av lagkamraterna – på 20 matcher. Det är självklart ett godkänt facit för en försvarare som har missat flera månaders spel på grund av operation – men om man samtidigt tar med i beaktande att han har orsakat 10-15 baklängesmål helt på egen hand är det en helt annan sak.
Stevens kommer att fortsätta spela Jones oavsett vad som sker på isen – det har vi sett under hans drygt 40 månader som headcoach för Philadelphia Flyers. Flyers hopp ligger därför i att organisationens general manager Paul Holmgren agerar och skickar bort Jones inför trading deadline – en aggressiv och fysiskt spelande back (läs Brendan Witt) skulle välkomnas i utbyte.
Om inte det sker så kommer Randy Jones att fortsätta vara en enorm säkerhetsrisk överallt på isen, och han kommer även i framtiden få spela oavsett vad som händer på isen och därmed hålla bättre spelare utanför laget.
Vad vi har upplevt under framförallt den här säsongen är favorisering på hög nivå från John Stevens sida – eller kanske snarare riktigt patetiskt låg nivå.
