Krönika: Disciplinen, passionen och aggressiviteten saknas alltjämt
Philadelphia Flyers avslutade grundserien på ett svagt sätt med ett spel utan disciplin, passion och aggressivitet, vilket också ledde till att man tappade fjärdeplatsen och därmed hemmafördelen i slutspelets förstarunda. Tyvärr så saknades också disciplinen, passionen och aggressiviteten i första kvartsfinalen mot Pittsburgh.
Philadelphia Flyers stod för en håglös insats i den första kvartsfinalen mot Pittsburgh, och man förlorade också med klara 1-4. Penguins var hetare i alla situationer och körde över Flyers. De satte tonen redan i matchens första byte med ett aggressivt spel och en del tacklingar, bland annat naglade Chris Kunitz fast Kimmo Timonen i sargen efter bara elva sekunder.
Redan där satte Kunitz tonen på matchen och även om Flyers enligt den officiella statistiken delade ut mest tacklingar så var det Penguins som kontrollerade det fysiska spelet, vilket bara det är ett enormt underbetyg för Philadelphia. Ska man ha någon chans att stoppa Penguins fartfyllda och fantasirika hockey krävs det ett tight försvarsspel med en hög tacklingsfrekvens.
Deras stjärnspelare Sidney Crosby och Evgeni Malkin kan inte utmanövreras med enbart ett passivt positionsspel, även om positionsspelet givetvis är en grundförutsättning för ett effektivt försvarsspel. Men för att på allvar kunna ha någon chans att plocka bort Penguins superduo från matchbilden krävs det ett aggressivt men disciplinerat närkampsspel. De ska inte få en lugn sekund på isen.
De ska få klubbrapp över vaderna, handlederna och fötterna och när de är i närheten av sargen ska de naglas fast i plexiglaset. Att köra upp handskarna i ansiktet på dem i samband med tacklingar eller gruff efter avblåsning uppmuntras dessutom. Det ska vara smutsigt, hårt och allra helst maskerat. Men motståndarna ska få ont, tröttna, tappa koncentrationen och så småningom vara för ofokuserade för att kunna göra någon skada på isen.
För att det ska gå att genomföra krävs det dock tre saker – disciplin, passion och aggressivitet.
I den första kvartsfinalen saknade Flyers alla de tre faktorerna. Det var bristande disciplin och koncentration, passionen sågs inte till någonstans och aggressiviteten var som bortblåst fram till matchens sista 20 sekunder, men då är det så dags att visa känslor.
Arron Asham, Scott Hartnell, Andrew Alberts och Joffrey Lupul drog alla på sig fullkomligt idiotiska utvisningar. Exempelvis så resulterade Ashams meningslösa hakningsutvisning i mittzon bara 4:26 in i matchen dessutom i ett tidigt 1-0-mål för Penguins. Disciplinen, närmare bestämt frekvensen på onödiga utvisningar, har varit ett problem för Flyers hela säsongen.
Flyers headcoach John Stevens har inte lyckats få sina spelare till att dra ner på de meningslösa och ”lata” utvisningarna. Konstant ser vi hookings, trippings, slashings och crosscheckings i offensiv zon – vilket är förödande för Flyers då man använder sig av sina toppspelare även i penalty killing. Spelare som Mike Richards, Simon Gagne, Jeff Carter och Scott Hartnell ska helt enkelt inte behöva slösa så mycket energi som de tvingas till i och med de onödiga utvisningarna.
Då säger det sig självt att de inte har lika stor energi kvar till att prestera max mot slutet av matcherna när Flyers exempelvis behöver mobilisera trupperna för en sista massiv offensiv.
Passionen och aggressiviteten har varit bristfällig under säsongen, och fortsatte vara det under nattens match. Flyers spelar helt enkelt inte med tillräckligt stor stolthet eller inställning. Under säsongen hade en hel del spelare en förmåga att försvinna ur flertalet matcher, något som inte ska accepteras med tanke på deras enorma betydelse – och lönekuvert.
Där behövs det ett större auktoritärt ledarskap från ledarstaben. John Stevens måste ta sitt ansvar. Det är inte acceptabelt att stå med händerna på ryggen när ens lag konstant drar på sig utvisningar, underpresterar eller helt enkelt inte tar jobbet som krävs för att vinna.
Även aggressiviteten saknades i Flyers spel. Man var för passiva i forechecking, backchecking, positionsspelet, tacklingsspelet… you name it. Som spelare i Philadelphia Flyers har man en image att hålla upp. Flyers har genom alla åren präglats av ett tempofyllt, passionerat och aggressivt spel. De två sista faktorerna är nu på väg att försvinna under John Stevens ledning.
Avslutningsvis så kan det konstateras att det nu bara finns en väg för Flyers att vandra – uppåt. Det ska oerhört mycket till om man ska kunna mäkta med en lika dålig insats även i match två. Det ska inte ens finnas på kartan. Flyers måste spela med disciplin, passion, aggressivitet och en enorm stolthet i nästa match om man ska kunna rubba Penguins.
Det är Flyers som ska kontrollera det fysiska spelet och leverera de tunga tacklingarna. Det är Flyers som ska visa mest desperation och vilja. Men framförallt är det Flyers som måste vinna. Vänder man hem till Philadelphia med ett 0-2-underläge i matchserien ser det fruktansvärt mörkt ut.
Om man däremot återvänder hem med en seger i ryggen och med 1-1 i matcher så kan precis allting hända.
Och hemma i Wachovia Center tenderar Flyers dessutom att spela klart mycket bättre.