Tankar och funderingar inför training camp
NHL-säsongen 09/10 närmar sig med stormsteg. Söndagens start av Philadelphia Flyers training camp är det första avstampet inför öppningsmatchen mot Carolina Hurricanes i oktober. Här följer därmed lite tankar och funderingar inför campen.
Det har varit en hektisk sommar i Philadelphia. Kort sagt kan det konstateras att Philadelphia Flyers fina djup bland forwards offrades till förmån för ett högklassigt försvar. Mike Knuble, Joffrey Lupul, Luca Sbisa, Martin Biron och Antero Niittymäki lämnade alla organisationen och in kom stjärnförsvararen Chris Pronger, tillsammans med Ray Emery, Brian Boucher, Ole-Kristian Tollefsen och Ian Laperriere, för att nämna de största förändringarna.
Flyers general manager Paul Holmgren har dessutom lagt upp en strategi där man har signat flera forna förstarunde-spelare i förhoppning att någon eller några ska blomma ut i Flyers. Lukas Kaspar, Krystofer Kolanos och Jason Ward är alla exempel på det. I vanlig ordning har man dessutom bjudit in några veteraner på try-out-kontrakt; den här sommaren blev det Blair Betts och Mark Bell.
Sommarens stora förändringar har därmed sparkat igång flera spekulationer om laguppställning, målvaktsfronten, special teams, tappad målproduktion – och det faktum att Flyers har samlat på sig ännu mer karaktärsspelare med småful spelstil. De här spekulationerna kommer nu avbetas, kommenteras och analyseras.
---
Laguppställning:
Flyers head coach John Stevens har under sommaren sagt att han föredrar att behålla sin tre par i kedjeformationerna, för att på så sätt sprida ut sin firepower. Det innebär att Simon Gagne och Mike Richards kamperar ihop, Jeff Carter och Scott Hartnell bildar ett par, och Daniel Briere och Claude Giroux utgör det sista paret. Därefter skulle man ägna training camp till att hitta de bästa kedjekamraterna till de tre paren.
I takt med att training camp nu närmar sig så har dock rapporter från Philadelphia hävdat att Flyers och Stevens istället funderar på att använda Giroux och Briere som högerforwards i varsin toppkedja, för att istället skapa två högklassiga kedjor. Därefter snickrar man ihop en tredjekedja utefter förutsättningarna och behåller sin rena fjärdekedja. För att det ska fungera krävs det troligtvis i så fall att Blair Betts får ett kontrakt. Det skulle därmed resultera i en laguppställning som mycket väl kan se ut så här:
Simon Gagne – Mike Richards – Claude Giroux
Scott Hartnell – Jeff Carter – Daniel Briere
Dan Carcillo – Ian Laperriere – Darroll Powe
Mika Pyörälä – Blair Betts – Arron Asham
Den uppställningen ger två jämna toppkedjor, där Mike Richards kedja får ses som starkare defensivt. Därefter följer en tredjekedja med mycket grit, småfula tricks och hög arbetsmoral. Om Mika Pyörälä visar framfötterna under campen – vilket Flyers ledning tror mycket på – så kan han lika gärna kliva in i tredjekedjan till förmån för Dan Carcillo. Oavsett vilket så får Flyers också en fjärdekedja som på pappret håller bra klass, och som borde vara jobbig att möta.
Ovan nämnda laguppställning innebär att man utnyttjar sin toppsextett fullt ut, med konsekvensen att tredjekedjan tappar offensiv firepower. Det är dock ett pris som är med än värt att betala. Giroux visade under den gångna säsongens slutskede att han kommer att bli en stjärna i ligan och en hel och frisk Briere är god för minst en poäng per match. Duon ska dessutom ha varsin målskytt i sin kedja för att man ska få ut maximalt av deras färdigheter som playmakers.
Även ungtuppar som James van Riemsdyk och Pat Maroon har goda förutsättningar att slå sig in i laguppställningen, men innan campen har börjat är det för tidigt att uttala sig om deras kapacitet.
Backbesättningen har förstärkts rejält i och med värvningen av Chris Pronger, en av ligans främsta försvarare. Från början funderade John Stevens på att använda Pronger tillsammans med Kimmo Timonen, Flyers andra toppförsvarare. Tanken med det var att skapa ett superpar, men numera är han istället inställd på att låta Pronger och Timonen ta hand om varsitt backpar, vilket i praktiken innebär att man i stort sett kan ha Pronger eller Timonen på isen under större delen av matchen. En lyx som få lag har privilegiet att kunna utnyttja.
Timonen kommer att återförenas med Braydon Coburn, åtminstone under inledningen av campen. Duon kamperade med framgång ihop under framförallt säsongen 07/08 och stundtals under den gångna säsongen, men särades på när de behövdes i varsitt backpar på grund av skador och underpresterande spelare. Får Timonen och Coburn inleda säsongen tillsammans har man därmed ett backpar som man vet vad de går för.
Den mest naturliga kompanjonen till Pronger blir därmed Matt Carle, som inte har nått upp till sin höga potential efter den så framgångsrika säsongen 06/07, då i San José. Tillsammans med Pronger borde han dock kunna ta nästa steg på utvecklingskurvan, då Pronger tidigare i sin karriär har visat att han har förmågan att göra sina medspelare bättre.
Därmed återstår Ryan Parent, Randy Jones och Ole-Kristian Tollefsen, där det troligtvis blir det två förstnämnda som får inleda som tredjepar. Det har dock spekulerats flitigt om att Jones är på väg bort från Flyers, mycket på grund av hans välbetalda kontrakt. Flyers general manager Paul Holmgren har tidigare i somras sagt att man ska ta ett beslut om backbesättningens framtid under eller efter campen, för att spelare – både veteraner och rookies – ska ha chans att visa vad man går för.
---
Målvaktsfrågan:
Martin Birons allt för höga lönekrav gjorde att Flyers valde att låta honom lämna organisationen, framför allt då man sedan tidigare hade gjort klart att man hade för avsikt att förstärka sin försvarsbesättning. Man gjorde därför tidigt klart med Ray Emery för bara $1,5 miljoner, vilket var ungefär en tredjedel av vad Birons och hans agent krävde. Värvningen av Emery är en liten chansning med tanke på hans tidigare problem. Men så länge han har fokus på hockeyn och håller huvudet kallt är han en klart kompetent målvakt.
Defensiven är dessutom starkare med Pronger och Emery i laget än med Biron och Andrew Alberts, som istället gick till Carolina. Vad Pronger går för vet vi, och Emery har tidigare lett ett lag till Stanley Cup-final (Ottawa 06/07).
Som back-up till Emery valde man att plocka ”hem” Brian Boucher, som inledde sin NHL-karriär i Flyers för tio år sedan. Han är en klart kompetent målvakt som gör sig bra i rollen som back-up, men som också klarar av att kliva in som ordinarie vid skador.
Emery är som sagt en chansning, men håller han sig cool och tar vara på chansen han fick av Flyers så ska målvaktsfrågan inte vara något större orosmoln. Defensiven är dessutom över lag bättre än förra säsongen, även om Biron i grunden är en bättre målvakt än Emery.
---
Special teams:
Flyers har haft ett av ligans bästa powerplay under de senaste säsongerna – och en stor anledning till det stavas Mike Knuble. Den väldige powerforwarden parkerade framför motståndarnas målbur och gjorde tillvaron till ett rent helvete för både målvakten och försvararna. Slog han inte själv in returer eller styrde in skott så screenade han målvakten eller tryckte undan försvarare. Knuble var ovärderlig för Flyers powerplay.
Veteranforwarden är dock i Washington nu, vilket innebär att Flyers får göra om sitt powerplay något. John Stevens har redan förklarat att Pronger och Timonen kommer parkera på blålinjen i samma uppställning, vilket därmed innebär att Richards – som tidigare var på blålinjen – kommer lyftas upp och troligtvis befinna sig i målvaktens vänstra tekningscirkel. På motsatt sida återfinns sedan antingen Giroux eller Briere och i slotet parkerar troligtvis Gagne.
Förstauppställningen har därmed tappat muskler framför kassen, men man har också fått in Prongers kanonskott från blålinjen – en aspekt som man tidigare har saknat. Gagnes skott kan dessutom komma väl till pass när han har Richards och Giroux/Briere som passningsläggare djupt ner.
I andrauppställningen kommer Hartnell att parkera framför kassen, precis som tidigare. Hartnell lär säkerligen också få en hel del speltid i förstauppställningen. Carter lär precis som tidigare få en hyfsat fri roll för att leta efter luckor för sitt skott medan Briere eller Giroux agerar playmaker och försöker sätta upp Carter, eller backarna Coburn och Carle, för skott.
Förlusten av Knuble är tuff att ta, men i och med Prongers skott har man fått en ny dimension i sitt powerplay – och med tanke på vilken enorm skicklighet det finns i spelarna som är aktuella lär Flyers återigen hamna kring minst 22 procents effektivitet.
Förutsättningarna för Flyers spel i penalty killing har förbättrats avsevärt. Tidigare har spelet i numerärt underläge varit bra, men man har fått slita för mycket på offensiva nyckelspelare som Richards, Gagne och Carter. Värvningarna av Laperriere och – om han signar – Betts, samt utvecklingen på Powe gör dock att man har mer valmöjligheter i den här spelformen och de offensiva stjärnorna kan få mer vila. I Pronger och Tollefsen har man dessutom fått två stora och starka försvarare som kommer att rensa undan framför målområdet, spelartyper som man saknade under den gångna säsongen.
---
Tappad målproduktion:
Kritiker säger att Flyers har tappat allt för mycket målproduktion i och med förlusterna av Knuble och Lupul – och att man har tappat en hel del potentiella mål från den duon går inte att förneka. Men kritikerna verkar ha glömt att Briere är hel igen och i bättre fysisk form än på länge, och att Giroux hade en fantastisk utveckling under den gångna säsongen. Tillsammans kommer de definitivt att generera i lika många mål som Knuble och Lupul, men det kan mycket väl bli så att de spelar fram till målen istället för att göra alla själva.
I Pronger har man dessutom fått tiotalet mål från backplats, något som det har varit oerhört dåligt med under de senaste säsongerna. Ungtuppar som James van Riemsdyk och Pat Maroon har dessutom alla förutsättningar för att slå sig in i laget.
Visst tappade man en hel del mål när Knuble och Lupul försvann, men det är en målproduktion som främst Briere, Giroux och Pronger ska nå upp till och Flyers borde inte ha några större problem med att nå upp i de 260 mål man gjorde under den gångna säsongen.
---
Mer karaktärsspelare:
Flyers organisation har en klar och tydlig strategi när man inte är nöjd med den föregående säsongens resultat – plocka in karaktärsspelare som spelar fysiskt och ibland fult. Man tuffade till sig efter den katastrofala säsongen 06/07 och gick direkt till Conference-final säsongen efter.
Nu har man återigen hämtat in karaktärsspelare med grit, fysik och attityd. Chris Pronger, Ian Laperriere, Ray Emery, Ole-Kristian Tollefsen och Blair Betts – om han signas – tuffar till laguppställningen rejält. I Pronger och Laperriere har man dessutom fått in rejäla ledartyper som inte kommer att tolerera att Flyers underpresterar eller spelar för nonchalant, vilket har varit ett stort problem tidigare.
Flyers historia gör att man redan har en stämpel på sig, men man är själva inte sena med att förstärka den stämpeln. En laguppställning med namn som Pronger, Carcillo, Hartnell, Richards, Tollefsen, Cote, Asham, Powe och Emery är ett klart och tydligt bevis på det.
---
Sammanfattning:
Sammanfattningsvis kan det konstateras att Flyers har försvagats på vissa ställen, men det har man i sin tur kompenserat genom att förstärka och förbättra vissa andra positioner och aspekter. Man ser ut som ett starkare lag nu än vid den här tidpunkten för ett år sedan. Man har valmöjligheten att sätta ihop två oerhört skickliga toppkedjor eller sprida ut sin firepower på tre kedjor. Med Pronger och Timonen i varsitt backpar får man dessutom två toppformationer i defensiven – vilket kommer att bli oerhört viktigt i matcherna mot tandemparet Crosby/Malkin i Pittsburgh.
Flyers är en contender och man har goda förutsättningar för att gå långt i slutspelet. Nu gäller det dock att man lever upp till de förväntningarna och levererar ett spel som motsvarar förväntningarna. För första gången sedan säsongen 03/04 – som slutade i Conference-finalen mot Tampa Bay – har nu Flyers ett lag som på allvar kan utmana om Stanley Cup-pokalen. Säsongen 09/10 kan bli oerhört intressant att följa om samtliga spelare drar år rätt håll och lever upp till förväntningarna.