Krönika: Flyers mållösa i 160 minuter – när ska huvuden börja rulla?
Philadelphia Flyers har nu gått mållösa i 160 minuter – åtta perioder – och har förlorat sex av sina sju senaste matcher. Insatserna i matcherna präglas av ointresse, uppgivenhet, oskärpa och en generell oförmåga. Hur stort tålamod har Flyers med sin head coach John Stevens – när börjar huvuden rulla?
Det har nu gått 160 minuter sedan Philadelphia Flyers senast gjorde mål. Det är åtta perioder, de två sista mot Buffalo samt hela matcherna mot Atlanta och Vancouver. Med andra ord har Flyers blivit nollade i två raka matcher; senast det hände var i februari 2003. De sju senaste matcherna har resulterat i sex förluster och hela säsongsupptakten har mer eller mindre präglats av ett ojämnt spel.
Flyers har ett 13-11-1-record och befinner sig på tionde plats i Eastern Conference, den lägsta noteringen på över ett år. Med blott 27 inspelade poäng befinner Flyers sig bakom lag som Atlanta, New York Islanders, Tampa Bay, Ottawa och Buffalo – vem hade trott det inför säsongen?
Med ett lag fullspäckat av talang är det en oacceptabel tabellplacering. Med Chris Pronger, Kimmo Timonen, Matt Carle och Braydon Coburn i topp-4 bland försvarsbesättning, etablerade forwardsstjärnor som Mike Richards, Jeff Carter, Daniel Briere, Scott Hartnell och Simon Gagne (som förvisso är skadad nu), spännande framtidsnamn som Claude Giroux, James van Riemsdyk och Ryan Parent, samt duktiga rollspelare som Blair Betts, Darroll Powe, Dan Carcillo och Ian Laperriere ska Flyers inte befinna sig utanför slutspel i det här läget av säsongen.
På pappret är Flyers en contender – men varför är man det inte på isen?
– Vi har enorma bekymmer, självklart är det så. Av någon märklig anledning så skapar vi målchanser, men vi avslutar inte. Man vinner inte hockeymatcher utan att göra mål, förklarar Flyers head coach John Stevens situationen.
Visst ligger ett stort problem i själva målskyttet. Flyers offensiv har svalnat av rejält under de senaste veckorna, vilket till stor del har att göra med den bristande effektiviteten i powerplay – men nog borde en head coach i NHL märka varför vi inte gör mål?
Flyers grundläggande problem är inte så simpelt att man helt enkelt inte lyckas göra mål – problemet ligger i HUR man spelar för att försöka få pucken i mål – eller kanske snarare hur man inte spelar.
Samtliga fem spelare på isen väljer allt för ofta att cirkulera runt utanför slotet, istället för att ge sig in framför kassen och kriga om returer eller för att screena motståndarmålvakten.
Spelet är allt för komplicerat och man försöker sig på svåra individuella prestationer istället för att dumpa pucken, arbeta sig fast djupt i offensiv zon och få till några simpla avslut.
Men framför allt har lagets stjärnforwards svalnat av. Jeff Carter, Mike Richards och Scott Hartnell har enbart gjort tre mål vardera under Flyers tio senaste matcher. Daniel Briere har missat tre av de matcherna på grund av avstängning och sjukdom, men har även han bara gjort tre mål under det tidsspannet. Även Claude Giroux och James van Riemsdyk har haft det jobbigt under den senaste tiden, men ett lags formsvacka ska inte vila på en 20-årings och en 21-årings axlar.
Forwards har rent generellt också börjat slarva i såväl sin forechecking som backchecking och visar ett allt mindre intresse av pucken när försvararna söker uppspel, vilket i sin tur leder till en hel del misslyckade passningar, turnovers eller misslyckade försök av försvararna att själva transportera upp pucken.
Positionsspelet i egen zon är svagt, det finns en tydlig osäkerhet i hur spelare förväntas agera i givna situationer och sist, men inte minst – Flyers spelar alldeles för snällt. Visserligen är lagets 445 utvisningsminuter mest i ligan, men det är enbart Atlanta och Buffalo – två, av tradition, små och snabba lag – som delar ut mindre tacklingar än Flyers, som hittills enbart har delat ut 450 tacklingar.
Allt för ofta befinner sig Flyers spelare för långt ifrån sina motståndare, låter dem suga in pucken och få kontroll över den i lugn och ro, samt ta sig in framför Ray Emery eller Brian Boucher i kassen alldeles för enkelt.
Stevens spelsystem påstås utgå från defensiven – men märkligt nog är det också i defensiven som det fundamentala problemet ligger. Offensiva svackor går samtliga lag igenom, och med all den talang Flyers har i sitt lag har man väldigt sällan gått längre perioder med kollektiva målsvackor.
Defensiven har däremot varit ett orosmoln sedan den första dagen som John Stevens tog över. Inte ens med defensivspecialister som Jason Smith, Derian Hatcher, Chris Pronger och Kimmo Timonen, eller defensivt starka försvarare som Ossi Väänänen, Lasse Kukkonen, Ryan Parent och Andrew Alberts i försvarsbesättningen har Stevens lyckats ordna upp de defensiva problemen.
Säsongen 06/07 fick Ken Hitchcock lämna Flyers efter att ha fört laget till ett 1-6-1-record under säsonginledningen. Flyers tröttnade alltså på en bevisad vinnare i ligan, som två gånger om hade tagit laget långt i slutspelet och tidigare vunnit Stanley Cup med Dallas, efter blott åtta matcher.
Hur lång tid ska Stevens få på sig med ett klart mycket bättre lag än vad truppen 06/07 var? Under tre säsonger samt den här säsongens inledning har Stevens visat att han inte klarar av att ordna till defensiven, oavsett vilka ledargestalter, defensivspecialister eller målvakter han har haft till förfogande – och det är defensiven som vinner Stanley Cup åt dig.
Philadelphia Flyers anno 09/10 har på pappret en trupp som på allvar ska utmana om Stanley Cup, inte harva omkring slutspelsstrecket. John Stevens har visat att han inte klarar av att få in ett fungerande defensivt system – hur länge ska det dröja innan huvuden – eller snarare huvudet – börjar rulla?
