Dan Carcillo – från vårdslös hetsporre till fulländad checkingline-specialist
För Philadelphia Flyers har säsongen i mångt och mycket varit något av en besvikelse, men det finns också en hel del glädjeämnen. Dan Carcillo är exempelvis ett sådant. Den 24-årige forwarden har den här säsongen gått från en vårdslös hetsporre till en fulländad checkingline-specialist.
Philadelphia Flyers säsong har bestått av en del besvikelser, framför allt gällande Mike Richards och Jeff Carters poängskörd, men även gällande tabellplaceringen och skadeläget för viktiga spelare som Simon Gagne, Ray Emery, Daniel Briere, Blair Betts och Ryan Parent. Det har dock funnits glädjeämnen också. James van Riemsdyk är ett sådant, Ian Laperriere ett annat, Matt Carles fina utveckling ett tredje.
Frågan är dock om det inte är Dan Carcillo som har varit det största glädjeämnet under säsongen.
Carcillo har under den här säsongen gått från att vara en mer eller mindre vårdslös hetsporre till att vara en fulländad checkingline-specialist. Han utgör numera en tredjedel av Flyers viktiga – och fruktade – checkingline, där Ian Laperriere och Blair Betts utgör de två resterande tredjedelarna. De onödiga och meningslösa tvåminutrarna är borta, han väljer sina fighter bättre – och är numera en kraft att räkna med.
Motarbetad i början av Flyerskarriären
För ungefär ett år sedan, inför trading deadline förra säsongen, behövde Philadelphia skapa sig ytterligare löneutrymme för att kunna kalla upp spelare vid händelse av skador. Det ledde till att publikfavoriten Scottie Upshall offrades och skeppades iväg till Phoenix tillsammans med ett draftval i andrarundan 2011. Motsatt väg gick Dan Carcillo, som då främst var ansedd som ett råskinn som var en mästare på att plocka på sig utvisningsminuter.
Innan Carcillo ens hade snörat på sig skridskorna för Flyers för första gången var han ifrågasatt och motarbetad. Publikfavoriten och energiknippet Upshall var saknad, och dessutom sades det att Flyers inte behövde ytterligare fighters som bara drog på sig utvisningsminuter.
Under sina första veckor hos Flyers var det också den Dan Carcillo som visade upp sig. Han hade några problem med att anpassa sig till John Stevens något passiva spelsystem och hade en minst sagt bristande disciplin. Det var felbeslut hit, och tvåminutersutvisningar dit. Han fightades i tid och otid och var stundtals en säkerhetsrisk när han var på isen, främst på grund av att hans heta humör gjorde att han ville för mycket i många situationer.
Under grundseriens slutstrecka och under slutspelet såg man dock tendenser till att Carcillo gick mot en förbättring, och publiken började uppskatta honom mer och mer. Under slutspelet var han även i mångt och mycket en av Flyers främsta spelare, men han fick också ta ett stort ansvar för den pinsamma förlusten i match sex mot Pittsburgh, där Flyers tappade en 3-0-ledning till förlust med 3-5.
Vid ledning med 3-0 blev Carcillo utmanad av Max Talbot, och istället för att hånskratta, glida därifrån och inte ge Penguins chansen att få ny energi via en fight, så valde Carcillo att ta fighten. Direkt efteråt reducerade dock Penguins och vände så småningom matchen, mycket tack vare den energin som Talbot fick med sig. Det är också det minnet man har med sig från Carcillos slutspelsinsatser.
Ian Laperriere – mentorn
Under sommaren och försäsongen hände dock någonting med Dan Carcillo. Kanske fick han sin förväntade roll bättre förklarat av Paul Holmgren, Flyers general manager. Kanske tog han sig själv i kragen. Något som dock är klart tydligt är den betydelse som värvningen av Ian Laperriere har haft på Carcillo.
Veteranen Laperriere hämtades in vid free agent-släppet i juli, främst för att bidra med ledarskap, attityd och energi, samt för att avlasta spelare som Mike Richards och Jeff Carter i penalty killing. Det mesta tyder nu på att han även har tagit Carcillo under sina vingar. Duon kompletterar varandra på ett mycket bra sätt, och veteranen har utan tvekan delat med sig av sina erfarenheter och kunskaper till Carcillo. Att de två helt enkelt har ett lärlings/mentors-förhållande är tydligt.
Carcillo har nämligen gått från klarhet till klarhet under säsongen. Han drar inte längre på sig meningslösa tvåminutersutvisningar i offensiv zon. Han börjar inte bråka i vartenda speluppehåll utan väljer sina fighter bättre. Han har fått en bättre timing i tacklingarna och har även visat upp en ny dimension i sitt offensiva spel. Dan Carcillo har helt enkelt blivit en kraft att räkna med.
Checkingline-specialisten
Redan under säsongsinledningen satte John Stevens ihop Dan Carcillo, Blair Betts och Ian Laperriere i en renodlad checkingline. Det tog några matcher innan trion började fungera som en enhet – men sedan dess har de varit oerhört effektiva och bortsett från när Betts gick axelskadad har de i stort sett alltid hållit ihop.
Carcillo och Laperriere har en något högre utgångsposition, där deras uppgift är att ge sig efter motståndarna, oavsett om det handlar om forechecking eller tacklingar. Defensivspecialisten Betts säkrar sedan upp bakom de två. Trion får ofta inleda matcherna för att generera energi till övriga truppen, men framför allt har Peter Laviolette, sedan han tog över i början av december, börjat använda dem i avgörande matchögonblick.
Laviolette har aldrig tvekat att slänga ut dem på isen med en uddamålsledning och minuten kvar att spela. Även när det gäller att statuera exempel mot motståndarna är det ofta Carcillo, Betts och Laperriere som sätts ut på isen. Laperriere har gått mest fighter i laget med sina 16 fighter, och tätt därefter kommer Carcillo med tolv fighter.
Carcillo går uppenbarligen alltjämt fighter, men han väger av situationerna bättre – och med en spelare som Carcillo kan man inte förbjuda fighter. De är en del av hans spel, och ett förbud vore att strypa hans effektivitet. Några uppmärksammade fighter har det dock blivit, fråga bara Matt Bradley eller Marian Gaborik.
Den lille ettrige forwardens förvandling från förra säsongens ovårdade hetsporre till den här säsongens kompletta checkingline-specialist är mycket glädjande att se. Wayne Gretzky sade en gång att Carcillo mycket väl kunde bli en 30-målsskytt i ligan, vilket kanske var en viss överdrift – men att han numera är en oerhört duktig, effektiv och uppskattad rollspelare råder det ingen tvekan om.
Han är alltjämt hatad av motståndare och deras fans, kanske även ännu mer nu efter säsongens uppmärksammade fighter – men han är nu också en av de mest populära spelarna i Philadelphia. Det finns få spelare som kan reta upp motståndare som Carcillo, det kunnandet har han alltid haft – men nu har han lärt sig att kanalisera den förmågan och istället utnyttja det till sin och lagets fördel.
---
Statistik, Dan Carcillo
Matcher: 47
Mål: 6
Assist: 6
Poäng: 12
GWG: 1
PPG: 1
+/-: 6
PiM: 132
Fighting majors: 12
Minor penalties: 21
Tacklingar: 117
Blockerade skott: 13
Giveaways: 15
Takeaways: 13
Istid per match: 10:58
Fakta, Dan Carcillo
Tröjnummer: 13
Längd: 183 cm
Vikt: 95 kilo
Fattning: vänster
Född: 28 januari, 1985
Nationalitet: Kanada
Draftad: 2003; tredjerundan, 73:e spelare totalt av Pittsburgh
Kom till Flyers: 09/03/04 från Phoenix i utbyte mot Scottie Upshall och ett draftval
