Michael Leighton – lösningen eller problemet?
Michael Leighton har varit makalös för Philadelphia Flyers den här säsongen; där talar statistiken sitt tydliga språk. Likväl omgärdas dock 28-åringen kring frågetecken inför slutspurten av grundserien och ett eventuellt slutspel. Frågan är därför given – är Michael Leighton lösningen, eller problemet?
Philadelphia Flyers målvaktsproblem under de senaste 15 åren är väldokumenterade. Den sista riktiga klassmålvakten som bar Flyers tröja var Ron Hextall under mitten och slutet av 90-talet – och sedan dess har just målvaktspositionen i Flyers varit en problematisk och därmed uppmärksammad position.
John Vanbiesbrouck, Brian Boucher, Roman Cechmanek, Maxime Ouellet, Robert Esche, Jeff Hackett, Sean Burke, Antero Niittymäki, Martin Biron och nu senast Ray Emery sågs alla som potentiella arvtagare till Hextalls fallna mantel – men alla tio har mer eller mindre misslyckats.
Veteranerna Vanbiesbrouck, Hackett och Burke blev inte den tryggheten man hade förväntat sig. Talangerna Boucher, Cechmanek, Ouellet, Esche och Niittymäki utvecklades inte som förväntat. Biron, som kom till Flyers som etablerad NHL-målvakt med flera år kvar på karriären, lyckades inte heller övertyga fullt ut och krävde dessutom en oproportionerligt hög lön. Emery blandade och gav under den pågående säsongen samtidigt som han hade enorma skadeproblem, och han missar nu resterande del av säsongen – kanske är även karriären i fara.
Den stolta målvaktshistoria som burväktare som Bernie Parent, Pelle Lindbergh och Ron Hextall införde i Flyers under organisationens första 20-25 år har varit obefintlig under de senaste 15 åren.
I december 2009 hände det dock något som kanske kan få ett slut på den förbannelsen.
En – vid den tidpunkten – högst tvivelaktig, oprövad och rent ut sagt dålig målvakt plockades då på re-entry waivers från Carolina. Målvaktens namn var Michael Leighton – och Leighton har visat sig vara en fullkomligt makalös värvning.
På sju starter i Hurricanes hade Leighton ett 1-4-0-record med en räddningsprocent på 84,8 och ett GAA på 4,28. Att påstå att den 28-årige Leighton då sågs som någon frälsare är en ren och skär lögn. Han sågs som, i bästa fall, en nödlösning då Ray Emery precis hade opererats och skulle missa flera veckors spel.
När Flyers general manager Paul Holmgren då bestämde sig för att tinga Leighton från Hurricanes var det inte många, om ens någon, som trodde att Leighton tre månader senare skulle ha spelat till sig positionen som odiskutabel förstamålvakt i Philadelphia; framför allt inte då Brian Boucher faktiskt hade imponerat i Emerys skadefrånvaro.
Leighton har dock visat upp en alldeles enastående form under sin andra sejour i Flyers, han gjorde även fyra matcher för organisationen under säsongen 06/07. På 23 starter har kanadensaren ett 15-3-2-record, med en räddningsprocent på 92,4, ett GAA på 2,28 och en hållen nolla.
Leighton har därmed en bättre räddningsprocent – baserat på hans statistik från Flyers – än storheter som exempelvis Martin Brodeur, Henrik Lundqvist, Roberto Luongo och Tim Thomas. Hans GAA är bättre än exempelvis Tomas Vokoun, Ilya Bryzgalov, Brodeur, Lundqvist, Luongo och Thomas – och Leighton har en cap hit på smått fantastiska $183 000.
Det är dock viktigt att poängtera en sak – Michael Leighton är på inga sätt någon spektakulär målvakt. Han gör helt enkelt sitt jobb, håller allt som oftast en relativt hög och jämn nivå – och ger Flyers chansen att vinna i mer eller mindre varenda match. Leighton har helt enkelt gett Flyers en jämnhet mellan stolparna; något som är nog så viktigt.
Visst står även Leighton för några misstag här och där, men han gör definitivt inte mer misstag än sina motståndare runt om i ligan. Leighton har varit en fantastisk värvning; där talar statistiken sitt tydliga språk. Den stora frågan är dock hur Leighton klarar av ett eventuellt slutspel.
Under karriären har det inte blivit en enda slutspelsmatch på NHL-nivå, och i AHL har han sammanlagt gjort blott 19 slutspelsmatcher – förvisso med mycket fin statistik, 95,6 i räddningsprocent, 1,35 i GAA och fem hållna nollor.
Flyers valde att inte införskaffa någon ny målvakt vid trading deadline, trots att rykten placerade såväl Dwayne Roloson, Tomas Vokoun, Dan Ellis och Marty Turco i Flyers under de senaste veckorna – och något större tecken på ledningens och coachernas förtroende kunde Leighton knappast ha fått.
Leighton har med sitt spel i grundserien med all tydlighet visat att han förtjänar en långsiktig chans. Kanske är han en late bloomer, likt Dominik Hasek eller Tim Thomas – eller kanske är han något av en one-hit wonder, likt Jim Carey eller Blaine Lacher.
Blir det Michael Leighton som plockar upp Ron Hextalls fallna mantel, eller får han sålla sig till den stora skaran som har misslyckats med just det under de senaste 15 åren.
Är Leighton lösningen eller problemet?
