Krönika: Dags att få panik?
Säsongen är tre matcher gammal. Philadelphia har förlorat tre matcher. Är det dags för Flyers – och fansen – att få panik?
Säsongsinledningen har inte direkt varit den mest ultimata för Philadelphia. Tre matcher – mot Pittsburgh, Buffalo och New Jersey, ett relativt jobbigt schema – har slutat med tre förluster.
Det är inte bara resultaten som har gått emot Flyers. Även prestationen på isen har varit oroväckande. Total dominans har varvats med bekymmersamma problem i egen zon och tillkortokommanden i special teams.
Är det dags att redan nu få panik? Bör Flyers omgående försöka skaka om truppen? Ska fansen börja slita sig i håret?
Självklart inte.
Även om varje match den här säsongen har en betydligt större betydelse än i vanliga fall, och en längre svacka kan i det långa loppet visa sig vara förödande, så kvarstår likväl följande faktum: det är när man får panik efter blott tre matcher som man ska börja oroa sig.
Tre matcher är ingenting. Oavsett hur prestationerna har sett ut. Och när man ser på helhetsbilden är det inte heller förvånande att Flyers slirar lite under inledningen. Med spelare som Matt Carle och Jaromir Jagr i andra klubbar och Daniel Briere i sjukstugan får lagets ungdomar ta ett stort ansvar redan från start. Någon anpassningsperiod och tid att hitta sina nya roller har man inte fått, då training camp komprimerades och det inte hölls några försäsongsmatcher.
---
Vad är det då som oroar under säsongsinledningen?
Först och främst verkar defensiven ännu inte har satt sig hos laget – och det är inte heller förvånande. Inför säsongen beordrades nämligen Peter Laviolette att finjustera sitt system och lägga mer vikt på team defence. Att justera ett system tar alltid tid och saken blir inte bättre av att man inte hade någon försäsong att tala om. Osäkerheten som finns i laget kommer försvinna med tid. Frågan är bara hur lång tid som krävs.
Special teams har inte imponerat. Penalty killing har varit alldeles för ojämnt och spelare är osäkra på hur de ska agera även där. Men återigen – det är också något som försvinner med tid. Powerplay är däremot ett orosmoln. I förstauppställningen ska allt för mycket gå via Claude Giroux och hans individuella skicklighet, istället för att mala sönder motståndet som en enhet.
Motståndarna överbelastar hårt på Giroux och stänger de enklaste passningsvägarna. Det har av förklarliga skäl neutraliserat förstauppställningen. Andrauppställningen saknar å sin sida Daniel Briere, och hans kyla. Dessutom har man inte alls utnyttjat Kurtis Fosters kanon till skott.
---
Finns det något positivt då?
Andrej Meszaros ser oförskämt bra ut med tanke på att han slet av sin hälsena i somras och fick klartecken för full träning först för några veckor sedan. Visst går han bort sig här och där och timingen är inte alltid klockren, men med tanke på hans förutsättningar är inledningen mycket positiv.
Även Wayne Simmonds har övertygat under de första matcherna och även om det inte har blivit några mål ser han onekligen ut att fortsätta på den inslagna vägen från förra säsongen.
Sean Couturier fortsätter även han att övertyga, även om han i något enstaka fall har gått bort sig lite för enkelt. Hittills har vi dock inte sett mycket som tyder på någon sophomore slump från honom.
Det kanske största glädjeämnet är dock Scott Laughton. Förstavalet från i somras har nu fått chansen tack vare Daniel Brieres skada – och han har övertygat stort. Visst är han lite för orutinerad i vissa situationer, framför allt när det kommer till fysiska dueller, men det är vad man kan vänta sig av en 18-åring.
Men han är smart på isen, tvekar inte att ge sig in i trafik längs med sargen eller framför mål och han tacklas. Någon respekt för motståndarna visar han inte – på det positiva sättet, givetvis – och han förtjänar att vara kvar i NHL säsongen ut. Men han kan bara spela två matcher till innan hans första år på sitt entry level-kontrakt börjar kicka in. Vill man verkligen det?
---
Ilya Bryzgalov kommer alltid att granskas noggrant och kommer få kritik oavsett om han förtjänar det eller ej. Redan tre matcher in på säsongen har han toksågats och buyout-spekulationerna är i full rulle. Det är smått absurt, då Bryzgalov inte på något sätt ska lastas för inledningen.
Ryssen har förvisso inte lyft sitt spel när laget har behövt det – vilket man visserligen kanske ska kunna kräva av en målvakt som tjänar $51 miljoner – men någon katastrof har han inte heller varit. Det har varit styrningar och närskott i powerplay, det har varit fristående motståndare framför honom, styrningar in i mål via lagkamraters skridsko och straffar.
Bryzgalov kan inte lastas för de inledande resultaten. Men samtidigt är det något för ofta som märkliga situationer uppstår kring honom. Och han kommer alltid vara föremål för medias och fansens kritik. Bryzgalov har inte varit dålig. Men han har inte heller varit $51-miljoners-bra.
---
Tre förluster är ingen anledning till panik.
Men tålamodet i Flyers kan vara kort.
Säsongen 06/07 fick Ken Hitchcock exempelvis sparken efter att ha inlett säsongen med ett 1-6-1 record. Flyers och Ed Snider är inte rädda för att låta hammaren falla om det är något som man är missnöjda med.
Skulle problemen som man har visat upp under inledningen bli långvariga kan Peter Laviolette och kanske även Paul Holmgren sitta löst – framför allt om resultaten fortsätter att gå emot laget.
Någon panik ska man givetvis inte få i dagsläget – men tar man inte en drös segrar under de kommande matcherna… ja, då kommer orosmolnen segla in i en rasande fart.