Krönika: Jagr – ännu en i raden av veteranfloppar?
Paul Coffey, Dale Hawerchuk och Adam Oates blev alla misslyckade när de sent i sina karriärer anslöt till Philadelphia Flyers. Nu har Jaromir Jagr anslutit, och vi frågar oss om Jagr blir ännu en i raden av veteranfloppar?
Philadelphia har genom åren värvat in flera stora veterannamn i ett försök att spetsa till truppen – och har nu återigen gjort samma sak med Jaromir Jagr. Tidigare har dessa namn haft en stor sak gemensamt, nämligen att de var mindre lyckosamma, för att uttrycka det snällt.
Det klart största namnet är utan tvekan Paul Coffey. I december 1996 hämtades en då 35-årig Coffey in från Hartford och även om poängskörden var godkänd var hans spel i övrigt en besvikelse. Dessutom hade skadehelvetet fått sitt grepp kring veteranen.
Flyers gick förvisso till final mot Detroit 1997, men hur det gick där är väldokumenterat. Coffey själv var en enorm besvikelse i de inledande finalmatcherna innan en hjärnskakning satte stopp för vidare medverkan. Hans andra säsong i Flyers förstördes av skador och i juni 1998 skeppades Coffey iväg till Chicago i utbyte mot ett draftval i femterundan, som ursprungligen var New York Islanders val.
Dale Hawerchuk anslöt till Flyers i samma veva som Coffey, och var inledningsvis en lovande förstärkning. Hans första säsong – 95/96 – bådade gott med 20 poäng på 16 grundseriematcher och nio poäng på tolv slutspelsmatcher – säsongen efteråt var det en enda besvikelse.
I grundserien avlöste skadorna varandra och slutspelet var en besvikelse, där poängproduktionen uteblev när det behövdes som mest. Efter säsongen avslutade en 34-årig Hawerchuk karriären på grund av skadeproblemen.
Några år senare var det dags igen. Den här gången handlades Adam Oates in. Passningsgeniet kom från Washington i utbyte mot den dåvarande supertalangen Maxime Ouellet och tre draftval; ett förstaval, ett andraval och ett tredjeval. En dyr kostnad, helt enkelt.
Oates var godkänd under sina 14 grundseriematcher för Flyers – det blev totalt tio poäng under de matcherna – men i slutspelet var Oates en av anledningarna till att Flyers totalfloppade mot Ottawa. Flyers mäktade bara med två mål på fem matcher och blev nollade vid tre tillfällen.
Säsongen 01/02 svarade Oates för mest assist i ligan, men blev inte den ledande spelaren i slutspelet som Flyers hade förhoppningar om. Visserligen låg han bakom Flyers enda två mål i slutspelet – men kraven och förväntningarna var större än så. 39-åringen lämnade sedan Flyers sommaren 2002 som en stor besvikelse.
Det är alltså tre veteraner som alla kom med ett stort och välförtjänt anseende – men som av olika anledningar inte lyckades leva upp till förväntningarna. Coffey och Hawerchuk var yngre när de kom till Flyers än vad Jaromir Jagr är idag, medan Oates var lika gammal.
Vad är det då som talar för att Jagr inte blir samma flopp? För det första har Jagr under de senare åren inte haft de skadeproblem som de andra namnen hade. Jagrs kropp har genom spel i KHK inte slitits på samma sätt som den troligtvis skulle ha gjort i NHL.
För det andra besitter han fortfarande de egenskaper som gjorde honom framgångsrik tidigare, nämligen klubbtekniken, förmågan att täcka pucken och de kvicka vrickningarna och sidledsförflyttningarna.
Däremot finns det givetvis vissa frågetecken. Klarar han av det högre tempot i NHL? Hur står han sig mot det fysiska motståndet? Klarar kroppen av att gå från att spela 50-talet matcher till 82 matcher?
Blir det succé för Jagr, en respektabel insats eller blir han bara ännu en i raden av veteranflopparna?
