Krönika: Vad var det som gick fel?
Philadelphia slog ut Pittsburgh i förstarundan och förhoppningarna om ett långt slutspel var skyhöga. Flyers kom dock ner på jorden med ett kraftfullt nedslag när New Jersey vann med 4-1 i matcher i andrarundan. Vad var det egentligen som gick fel?
Slaget om Pennsylvania slutade med ett övertygande avancemang för Philadelphia. Det var guld och gröna skogar. Ett långt och framgångsrikt slutspelsrace låg på näthinnan hos många fans, som fick flashbacks från det spännande slutspelet 2010.
Men sedan hände det något.
New Jersey blev inte alls den munsbit som i princip alla förväntade sig, utan istället slog Flyers ner på jorden med ett kraftfullt nedslag. Ett enkelt avancemang till Conferencefinal slutade istället med förnedring och 1-4 i matcher.
Vad var det egentligen som gick fel?
Det mesta såg ju så bra ut mot Pittsburgh. Anförda av Claude Giroux och Daniel Briere var offensiven och produktionen sannolikt slutspelets bästa. Defensiven blandade och gav, men lyckades likväl minimera Sidney Crosbys och Evgeni Malkins inverkan i matchserien. Det fanns frågetecken kring Ilya Bryzgalovs prestationer, men i slutändan tog han ändå Flyers vidare.
Förhoppningarna var, som sagt, stora. New Jersey hade inte övertygat mot Florida och behövde sju matcher på sig för att eliminera Panthers. Hockeyvärlden var, generellt sett, övertygade om att Flyers skulle avancera vidare till Conferencefinal.
Flyers mäktiga forechecking, som framför allt käkade upp Pittsburghs försvarsbesättning, skulle fira triumfer även mot New Jersey. Den defensiva styrkan – anförda av Sean Couturier, Max Talbot, Braydon Coburn och Nicklas Grossmann – som lyckades kontrollera Crosby och Malkin skulle inte ha några större problem med Zach Parise, Ilya Kovalchuk och Patrik Elias.
Powerplay, som låg på strax över 50 procent mot Penguins, skulle i princip ensamt ta Flyers vidare. Claude Giroux skulle slutligen bevisa varför så många såg honom som världens bästa spelare efter matchserien mot Penguins och Flyers enorma djup bland forwardsbesättningen skulle riva stora hål i Devils defensiv.
Men ingenting fungerade.
Någon forechecking av klass såg vi inte skymten av, förutom under vissa delar av match ett. Offensiven kollapsade och lyckades under långa stunder inte ens etablera något tryck mot Devils. Powerplayeffektiveten var obefintlig.
Defensiven var till och med snäppet värre. Flyers blev söndercheckade av Devils forwards och gav bort puck efter puck i egen zon. Devils tilläts komma med fart och många spelare gång på gång och Devils stjärnor glänste betydligt mer än Flyers stjärnor.
Det stora problemet var försvarsbesättningens oförmåga att leverera en vettig förstapassning ut ur egen zon och bemästra Devils forechecking. I Chris Prongers och Andrej Meszaros, och till viss del även Pavel Kubinas, frånvaro lyckades Flyers övriga försvarare inte kliva fram och övervinna skadeproblemen – som en Stanley Cup-mästare ska göra.
Kimmo Timonen inledde säsongen i Norris Trophy-värdig form, men tröttades ut allt efter hand och avslutade slutspelet med att spela med en knäskada. Matt Carle var i vanlig ordning en turnover machine och kaosartad i egen zon. Nicklas Grossmann och Braydon Coburn var fortsatt pålitliga i egen zon, men parets brister i puckhanteringen blev uppenbar.
Djupet bland forwardsbesättningen och dess produktion sågs inte till. Efter 30 mål på sex matcher mot Pittsburgh blev det bara elva mål på fem matcher mot New Jersey.
Daniel Briere var mål- och poängbäst mot Devils med tre mål och totalt fem poäng. För Claude Giroux blev det bara 2+1, Scott Hartnell gjorde 1+2, Jakub Voracek svarade för tre assist och Jaromir Jagr mäktade bara med en ynka poäng. Vidare blev det 1+2 för Brayden Schenn, 1+1 för James van Riemsdyk, ett mål från Matt Reads klubba och 0+2 för Wayne Simmonds.
Det är siffror som inte på något sätt är godkända och givetvis en stor anledning till att Flyers eliminerades.
Det är också siffror som speglar det svaga spelet i powerplay, och vice versa. Mot Penguins blev det tolv mål i numerärt överläge på sex matcher. Mot Devils? Tre mål på fem matcher. Underkänt, patetiskt och pinsamt.
Ilya Bryzgalov då? Mycket har sagts om hans säsong, och mycket finns fortfarande kvar att säga. Mot Pittsburgh fick han jobbet gjort efter många om och men – och mot New Jersey var det faktiskt Bryzgalov som hindrade en ännu större förnedring.
Flyers har i efterhand pratat om att man inte tände till det lilla extra under matchserien mot Devils, men att det inte var några problem mot Penguins. Givetvis sporrar ett rivalmöte mot Penguins en hel del, men i ett slutspel ska det inte behövas rivalitet, hat och starka känslor för att man ska prestera på max.
Man har också pratat om att man kanske underskattade New Jersey alldeles för mycket. Devils var inte allt för heta mot Florida, det var uppenbart, men lyckades pricka in formtoppen mot Flyers – och käkade upp Flyers utan några större problem. Det var framför allt i den här aspekten som Flyers saknade ledarskapet från Chris Pronger, men även Ian Laperriere.
Trots det sura uttåget ur Stanley Cup-slutspelet finns det dock mycket positivt att ta med sig från den här säsongen. Flyers alla rookies visade att framtiden är ljus. Claude Giroux visade att han är redo att bära laget. Försvarsbesättningen är pålitlig – så länge man slipper skador och en ny förstaback plockas in om Prongers karriär är över, som den högst sannolikt är.
Några smådetaljer behöver dock förbättras till nästa säsong – men det återkommer vi till i kommande artiklar, säsongssummeringar och spelarbetyg.
