Säsongssummering: Del 2 – Spelarbetyg
Efter den alldeles för tidiga avslutningen på säsongen summerar vi nu Philadelphia Flyers anno 2010/11 – och vi gör det i tre delar. Först kom sammanfattningen och nu är tiden inne för spelarbetygen.
Som sig bör summeras nu Philadelphia Flyers säsong 10/11. Vi inledde med sammanfattningen av säsongen och nu är tiden inne för spelarbetygen, innan en blick in i framtiden tar vid så småningom. Samtliga spelare som avslutade säsongen i Flyers betygsätts och kommenteras. För att inkluderas i sammanställningen krävs det minst tio spelade matcher under säsongen.
Betygsskala:
1 – AHL nästa
2 – Inte godkänd
3 – Godkänd
4 – Bra
5 – Mycket bra
6 – Världsklass
Betygen baseras på spelartyp, roll i laget och förväntningar inför säsongen.
---
Målvakter:
33. Brian Boucher – 4
[34 GP] [18-10-4] [91,6 Sv%] [2,42 GAA] [76 GA] [0 SO]
[9 GP] [4-4] [90,4 Sv%] [3,13 GAA] [22 GA] [0 SO]
Brian Boucher presterade som Brian Boucher brukar göra under de senaste åren – en över lag stabil säsong där jättematcher och rena rama juniormisstag avlöser varandra. Hans varierande insatser kan inte bara skilja sig åt från match till match, utan från såväl period till period som situation till situation.
34-åringen är en stabil back-up, god för 20-30 matcher per säsong, men när man tvingas använda honom som förstamålvakt – framför allt som fallet blev i slutspelet – exploateras hans svagheter. Bouchers kontrakt går ut i sommar och hans fortsatta karriär i Flyers organisation beror sannolikt på om Flyers lyckas värva in en ny etablerad målvakt eller ej.
35. Sergei Bobrovsky – 5
[54 GP] [28-13-8] [91,5 Sv%] [2,59 GAA] [130 GA] [0 SO]
[6 GP] [0-2] [87,7 Sv%] [3,23 GAA] [10 GA] [0 SO]
Sergei Bobrovsky har stått för en mycket imponerande säsong och ger Flyers hopp inför framtiden. Bortsett från besvikelsen i slutspelet presterade den ryske rookien klart över förväntan efter att ha spelat till sig en plats i NHL under training camp. Det mesta tyder på att ”Bob” är Flyers framtida förstamålvakt, men kanske skulle såväl han som organisationen gynnas av att en ny rutinerad målvakt signas upp för ett år eller två.
22-årige Bobrovsky är reflexsnabb, väldigt kvick i sidledsförflyttningarna och stressar väldigt sällan upp sig. Han kan under stunder ha en tendens till att ge sig ner för att täcka isen lite väl tidigt, men det har ännu inte visat sig vara något större problem.
---
Försvarare:
3. Oskars Bartulis – 3
[13 GP] [0 G] [0 A] [0 P] [-4] [4 PiM]
Spelade inte i slutspelet
Oskars Bartulis gick in i säsongen som Flyers sjundeback och gjorde bara tre matcher under säsongens första två månader, sedan blev det nio raka matcher under december och januari när Chris Pronger gick sönder. Mot slutet av februari gjorde han sedan säsongens sista match innan en axelskada satte stopp för ytterligare medverkan.
Trots en otacksam roll, och det faktum att elaka tungor hävdade att Bartulis enbart var en del av Flyers trupp för att han kunde kommunicera med framför allt Sergei Bobrovsky på ryska, så får Bartulis säsong ses som en godkänd sådan. I rollen som billig sjundeback är han klart kompetent.
5. Braydon Coburn – 5
[82 GP] [2 G] [14 A] [16 P] [+/- 15] [53 PiM]
[11 GP] [1 G] [2 A] [3 P] [+/- 0] [6 PiM]
Det rådde viss osäkerhet kring Braydon Coburn inför säsongen. Hans färska tvåårskontrakt värt $3.2 miljoner per säsong sågs som i högsta laget – men Coburn visade sig vara väl värd de pengarna och den här säsongen får ses som hans rejäla genombrott. Han höll en hög och jämn nivå under hela säsongen och hans tidigare så frekventa hjärnsläpp är borta.
Ska man kritisera Coburn för något är det den låga poängproduktionen. Med en makalös skridskoåkning, en god förmåga att täcka pucken och ett tungt skott från blålinjen finns alla förutsättningar för att bli en stabil 30-40-poängsback. Defensiven är givetvis en prioritet för 26-åringen och den har utvecklats väl. För att ta nästa steg på utvecklingskurvan behöver dock poängproduktionen öka och stabiliseras.
6. Sean O’Donnell – 4
[81 GP] [1 G] [17 A] [18 P] [+/- 8] [87 PiM]
[11 GP] [0 G] [2 A] [2 P] [-2] [5 PiM]
Sean O’Donnell hämtades in för att bidra med ännu mer rutin och ett stabilt defensivt spel i såväl even strength som i penalty killing. Den 39-årige veteranen skötte sina uppgifter klart godkänt under hela säsongen, men en knäskada som han ådrog sig mot slutet av februari hämmade honom under säsongsavslutningen.
Tillsammans med backpartern Andrej Meszaros bidrog O’Donnell med ett pålitligt tredje backpar för Flyers. Förutom spelet i stort värdesätter Flyers även hans ledaregenskaper och vid sju tillfällen fick vi se 39-åringen slänga handskarna för att tända laget eller stå upp för sina lagkamrater. Hans kontrakt går ut nu, men ytterligare ett år i Flyers känns inte osannolikt. Möjligheten till det finns dock om Flyers väljer att offra Matt Carle för att skapa ytterligare löneutrymme.
20. Chris Pronger – 3
[50 GP] [4 G] [21 A] [25 P] [+/- 7] [44 PiM]
[3 GP] [0 G] [1 A] [1 P] [-3] [4 PiM]
Nej, det här var inte Chris Prongers säsong. Skadorna avlöste varandra och däremellan hann han aldrig hitta varken den fysiska eller spelmässiga formen. Det började redan under sommaren med en knäoperation som gjorde att han missade hela training camp, i december kom en fraktur i foten och i mars ställde hand- och ryggproblem till det.
När veteranförsvararen och nyckelspelaren väl deltog var det inte den vanliga Chris Pronger vi fick se, vilket givetvis är fullt förståeligt, men samtidigt gjorde han inte bort sig på isen. Ett godkänt betyg får därför ses som förnuftigt. Vid 36 års ålder går Pronger nu mot en ny sommar med en operation, men den här gången förväntas han vara fullt återställd till training camp.
24. Nick Boynton – 2
[10 GP] [0 G] [0 A] [0 P] [+/- -3] [4 PiM]
Spelade inte i slutspelet
Flyers hämtade in Nick Boynton via waivers för att ge lite värdefullt djup inför slutspurten av grundserien och i slutspelet. En fysiskt spelande veteran med värdefull rutin skulle kunna kliva in om en skada uppstod. I Prongers frånvaro fick också Boynton chansen, men blev en besvikelse.
Det fysiska spelet var inte så påtagligt som förväntat och i slutändan gjorde en krånglande nerv i nacken att Boynton fick följa slutspelet från sjukstugan istället för att vara en healthy scratch.
25. Matt Carle – 4
[82 GP] [1 G] [39 A] [40 P] [+/- 30] [23 PiM]
[11 GP] [0 G] [4 A] [4 P] [-8] [2 PiM]
Det är lätt att bara fokusera på besvikelsen i slutspelet när man summerar Matt Carles säsong, men faktum är att han sett över hela säsongen skötte sig bra. Prestationen i slutspelet samt bristande utdelning i powerplay drar dock ner betyget ett snäpp. Hans spel i even strength höll högsta klass under säsongen och hans 38 poäng i den spelformen var bäst av ligans försvarare.
Problematiken med Carle är vikten av att han har partnern Chris Pronger vid sin sida. Matt Carle jämte Pronger är en mycket effektiv försvarare och är med sin skridskoåkning och puckkontroll ett perfekt komplement till Pronger. Matt Carle utan Pronger vid sin sida är dock en opålitlig försvarare och hans svaga spel i slutspelet gör nu att han nämns som det hetaste alternativet att offras för att skapa utrymme under lönetaket.
41. Andrej Meszaros – 5
[81 GP] [8 G] [24 A] [32 P] [+/- 30] [42 PiM]
[11 GP] [2 G] [4 A] [6 P] [-3] [8 PiM]
Andrej Meszaros blev ifrågasatt så fort han hämtades in från Tampa Bay i somras. Karriären hade nämligen stått still i Lightning efter några lovande år i Ottawa, men i Flyers tog karriären fart igen. 25-åringen var Flyers bästa försvarare sett över 82 grundseriematcher och de elva slutspelsmatcherna.
I defensiven bidrog han med fysiskt spel, gick sällan bort sig i positionsspelet och lyckades över lag hålla rent framför egen kasse – en aspekt som Flyers annars hade lite problem med under säsongen. Offensivt var framför allt hans skott en tillgång, men även passningsspelet och pucktransporterna höll en bra nivå.
44. Kimmo Timonen – 5
[82 GP] [6 G] [31 A] [37 P] [+/- 11] [36 PiM]
[11 GP] [1 G] [5 A] [6 P] [+/- 3] [14 PiM]
Kimmo Timonen gör extremt sällan en dålig match och är en väldigt pålitlig försvarare i det defensiva spelet. Motståndare får jobba hårt för att försöka ta sig förbi honom, och skulle de lyckas så är veteranen skicklig på att komma rätt igen och avstyra situationen i andraläget. Timonen tillhör dessutom alltid ligans toppskikt i blockerade skott.
För att finländaren ska förtjäna högsta betyg krävs det dock en något högre poängproduktion sett till hans höga lön, framför allt då han även får en hel del istid i powerplay. Vid 36 års ålder börjar hans kropp slitas mer och mer, och hans spelstil gör inte direkt att kroppen blir fräschare ju längre säsongen håller på. 11/12 blir därför med största sannolikhet Timonens sista säsong.
---
Forwards:
10. Kris Versteeg – 4
[27 GP] [7 G] [4 A] [11 P] [+/- 4] [24 PiM]
[11 GP] [1 G] [5 A] [6 P] [+/- 1] [12 PiM]
Kris Versteeg gav Flyers något som man saknade efter Simon Gagnes trade – en skicklig tvåvägsforward som passade in vid Mike Richards sida. Versteeg visade omgående att han och Richards hade kemi och duon utgör på pappret en skicklig duo för en shut down line. Problemen – för det fanns problem – uppstod när Versteeg drog på sig en magmuskelskada och såväl han som Richards tvingades spela skadade.
Det svaga slutspelet har nu gjort att Versteeg nämns i många rykten som en lösning på Flyers försök att skapa utrymme under lönetaket. Dock sitter 25-åringen på ett fördelaktigt kontrakt, hans cap hit ligger på strax över $3 miljoner, och när han är frisk fyller han en väldigt viktig och efterlängtad funktion hos Flyers. Det är för tidigt att ge upp forwarden, framför allt sett till det höga pris man betalade för att hämta in honom.
11. Blair Betts – 6
[75 GP] [5 G] [7 A] [12 P] [-3] [8 PiM]
[11 GP] [0 G] [0 A] [0 P] [-2] [0 PiM]
Efterhängsna axelproblem har begränsat effektiviteten i tekningscirkeln, men i rollen som fjärdecenter och penalty killing-specialist tillhör Blair Betts ligans toppskikt. Han spelar mest av alla forwards i numerärt underläge och fyller även en viktig funktion i even strength, där hans kedja i normala fall kan kliva in och avlasta stjärnorna på ett effektivt sätt.
I det defensiva spelet finns det inget att klaga på gällande Betts. Han är klok, ligger rätt, offrar gärna kroppen för att blockera skott och kan då och då bidra med målskytte. Av hans fem gjorda mål var dessutom två matchvinnande. Parhästen Ian Laperriere saknades hela säsongen, men Betts lyckades hitta samma fina samarbete med Darroll Powe istället och duon växte fram som en mycket viktig sådan för Flyers.
13. Dan Carcillo – 4
[57 GP] [4 G] [2 A] [6 P] [-14] [127 PiM]
[11 GP] [2 G] [1 A] [3 P] [+/- 2] [30 PiM]
Är Dan Carcillos dagar i Philadelphia räknade? Det förefaller nästan så. Pesten var mycket lyckosam under 09/10, men den här säsongen gick det inte lika bra. Knäproblem under inledningen ställde till vissa problem för honom och sett över hela säsongen var han varken den fysiska kraft eller retsticka som förväntades. 26-åringen blir nu RFA och vill han stanna kvar i Flyers kan han inte räkna med någon löneförhöjning. Kontraktet över den här säsongen hade en cap hit på strax över $1 miljon, men det är pengar som Carcillo – baserat på insatserna den här säsongen – inte är värd.
Allt för ofta var han en no-show och när han väl syntes till så var det på vägen till utvisningsbåset. Carcillo har en härlig potential – det såg vi 09/10 – men ska han fylla någon funktion i Flyers måste han tillåtas gå över gränsen titt som tätt. En spelare som Carcillo kan inte kontrolleras fullt ut, så då är det snarare bättre att släppa lite på tyglarna än att dra åt dem ännu hårdare.
15. Andreas Nodl – 4
[67 GP] [11 G] [11 A] [22 P] [+/- 14] [16 PiM]
[2 GP] [0 G] [0 A] [0 P] [+/- 0] [0 PiM]
Andreas Nodl övertygade i slutspelet förra säsongen när han ersatte Ian Laperriere och insatserna då får ses som hans genombrott. De första månaderna på den här säsongen höll också en väldigt hög klass och Nodl spelade till sig en plats i Mike Richards kedja, där hans arbetsförmåga och tvåvägsspel visade sig vara nyttigt.
Sett över säsongens första hälft kan Nodl kvittera ut toppbetyg, men under de sista månaderna var österrikaren inte i närheten av samma nivå, vilket drar ner betyget. I slutspelet hann han bara med två matcher innan en ansiktsskada satte stopp för vidare medverkan. De tidiga månadernas insatser bådar dock gott inför framtiden och Nodl visade då att han ha en topp-9-roll, och framför allt en roll i Flyers shut down line.
17. Jeff Carter – 5
[80 GP] [36 G] [30 A] [66 P] [+/- 27] [39 PiM]
[6 GP] [1 G] [1 A] [2 P] [-3] [2 PiM]
Jeff Carter blev återigen Flyers bästa målskytt och faktum är att Carter är en av ligans främsta målskyttar sett över de senaste åren. Han levererar i alla spelformer och gör många matchvinnande mål. Dessutom börjar han nu sakta men säkert att anpassa sig till att vara winger, även om det är som center han är mest effektiv.
Skridskoåkningen håller högsta klass och ofta blåser han till synes utan att anstränga sig förbi motståndarna. Skottet är snabbt och hårt, men precis som många andra storskyttar missar han målburen lite väl ofta. För tredje raka säsongen fick han sitt slutspel förstört av en sanslöst oturlig skada och det spekuleras nu i att Flyers kommer använda Carter för att skapa sig utrymme under lönetaket. Att Carter skulle ge ett attraktivt utbyte är det inget snack om, men vill man verkligen offra sin bästa målskytt?
18. Mike Richards – 4
[81 GP] [23 G] [43 A] [66 P] [+/- 11] [62 PiM]
[11 GP] [1 G] [6 A] [7 P] [-1] [15 PiM]
Hela säsongen ställde vi oss frågan vad det var för fel på Mike Richards. Efter säsongen fick vi svaret. Flyers lagkapten spelade hela säsongen med en sargad handled som nu har opererats, och att skadan plågade honom var uppenbart. Sett till de förutsättningarna får Richards säsong ändå ses som klart godkänd.
Trots skadeproblemen missade Richards bara en match, på grund av sjukdom, och var som vanligt en pålitlig spelare i numerärt underläge. I spelet i stort hämmades han av sin skada och kunde inte spela på det sätt han är van vid. Handledsproblemen sägs nu bli helt återställda, så räkna med en revanschsugen Richards den kommande säsongen.
19. Scott Hartnell – 3
[82 GP] [24 G] [25 A] [49 P] [+/- 14] [142 PiM]
[11 GP] [1 G] [3 A] [4 P] [-5] [23 PiM]
24 gjorda mål är givetvis ett fullgott resultat från Scott Hartnells klubba, men hans agerande i övrigt kan lämna en del att önska. Det härliga spelet från slutspelet 2010 var under långa stunder som bortblåst och tillbaka var Hartnell från grundserien 09/10. Målen varvades med korkade utvisningar i offensiv zon eller efter avblåsning och en bristande effektivitet i defensiven.
De fysiska aspekterna i spelet – som Hartnell trots allt plockades in för att bidra med – är inte längre lika påtagliga i hans agerande som tidigare. Han går inte längre in framför motståndarmålet med samma beslutsamhet och kraft som tidigare, och hans mer tillbakadragna agerande gör honom betydligt mindre effektiv.
21. James van Riemsdyk – 5
[75 GP] [21 G] [19 A] [40 P] [+/- 15] [35 PiM]
[11 GP] [7 G] [0 A] [7 P] [-3] [4 PiM]
Precis som för de flesta av ligans unga powerforwards har James van Riemsdyks utveckling tagit lite tid – men när genombrottet väl kom var det med besked. 22-åringens insatser i slutspelet var mästerliga och samma prestationer såg vi då och då under grundserien, men det stora genombrottet kom inte förrän han lyckades ligga på samma höga nivå under en längre tid.
van Riemsdyk går nu in i den kommande säsongen med betydligt högre förväntningar på sig. Att han kommer dominera alla 82 matcher, likt han gjorde i slutspelet, är orimliga krav – men att stormatcherna ska komma betydligt mer frekvent än tidigare är ett måste.
22. Ville Leino – 4
[81 GP] [19 G] [34 A] [53 P] [+/- 14] [22 PiM]
[11 GP] [3 G] [2 A] [5 P] [-1] [0 PiM]
Att Ville Leino skulle hålla samma klass som under slutspelet 2010 var det inte många som hade förväntat sig, men att han skulle prestera betydligt bättre än vad han gjorde kan man kräva. Finländaren plågades stundtals av en krånglande höft och även om poängskörden är godkänd var spelet i stort alldeles för ojämnt.
En irriterande förmåga att tappa pucken vid sämsta möjliga tillfälle, en tendens till att ha svårt att hålla balansen och en till synes oinspirerad attityd i för många matcher drar ner betyget. Flyers sägs vilja förlänga Leinos utgående kontrakt och prestationerna över säsongen borde underlätta i förhandlingarna – men frågan är om det räcker för att få plats med hela lagbygget under lönetaket.
28. Claude Giroux – 6
[82 GP] [25 G] [51 A] [76 P] [+/- 20] [47 PiM]
[11 GP] [1 G] [11 A] [12 P] [+/- 2] [8 PiM]
Claude Giroux visade stordåd under slutspelet 2010 och fortsatte på den inslagna vägen även den här säsongen. 23-åringen var sett över hela säsongen Flyers klart bästa spelare och hamnade på plats 13 i NHL:s poängliga. Han var ett hot i alla spelformer och var en av få spelare som lämnade slutspelet med hedern i behåll.
Den mångsidige kanadensaren visade en gång för alla att det är som center han gör sig bäst. Där kommer hans speluppfattning, puckkontroll, passningar och skridskoåkning till mest nytta och Flyers går in i framtiden med stora förhoppningar på 23-åringens axlar. Hittills har Giroux visat sig vara mogen den uppgiften.
36. Darroll Powe – 5
[81 GP] [7 G] [10 A] [17 P] [-6] [41 PiM]
[11 GP] [0 G] [1 A] [1 P] [-3] [4 PiM]
Darroll Powe är inte direkt lagets största spelare, men det är få spelare som är lika energiska och tacklingsvilliga som 25-åringen. En konstant fore- och backchecking i fjärdekedjan samt uppoffrande spel i numerärt underläge har gjort honom till en mycket värdefull medlem av lagbygget.
Förutom det starka defensiva spelet kan Powe även bidra i offensiven då och då, vilket hans sju mål vittnar om. Powe kan även i nödfall kliva upp i kedjehierarkin, men det är i en fjärdekedja med Blair Betts vid sin sida som han passar bäst. Powe går nu mot RFA-status och det vore mycket förvånande om hans kontrakt inte förlängs.
45. Jody Shelley – 2
[58 GP] [2 G] [2 A] [4 P] [+/- 0] [127 PiM]
[2 GP] [0 G] [0 A] [0 P] [+/- 0] [2 PiM]
Jody Shelley plockades in för att ge Flyers en heavyweight fighter för första gången sedan Donald Brashears dagar kring lockout-säsongen. Det fanns stora förhoppningar på Shelley från alla håll, men veteranen lyckades inte leva upp till dem. Med ett treårskontrakt med en cap hit på $1.1 miljoner krävs det betydligt mer än tolv fighter på 58 matcher.
I spelet skötte sig 35-åringen allt som oftast väl, även om det då och då kom några onödiga utvisningar. Han är också uppskattad i omklädningsrummet, där han fyller en viktig funktion, men faktum kvarstår likväl att fighterna var en besvikelse både i antal och i utfall – och det var i grund och botten som fighter han plockades in.
48. Daniel Briere – 5
[77 GP] [34 G] [34 A] [68 P] [+/- 20] [87 PiM]
[11 GP] [7 G] [2 A] [9 P] [-7] [14 PiM]
Daniel Briere fortsatte på den inslagna vägen från slutspelet 2010 och var, precis som förväntat, en av Flyers bärande spelare under hela säsongen. De 34 målen var hans bästa notering i Flyerströjan och hans 68 poäng var den högsta noteringen sedan den första säsongen hos Flyers. Är det något man kan klaga på så är det en något för låg assistskörd sett till kontraktet och förväntningarna, och det är också det som gör att Briere inte får toppbetyg.
I slutspelet visade han återigen att han är en sann playoff performer och ingen skugga ska falla på Brieres namn för det alldeles för tidiga uttåget. Trots att 33-åringen är väldigt liten till växten gör han väldigt många mål precis kring målburen och är förvånansvärt stark när han cirkulerar med pucken i offensiv zon.
93. Nikolay Zherdev – 3
[56 GP] [16 G] [6 A] [22 P] [+/- 5] [22 PiM]
[8 GP] [1 G] [2 A] [3 P] [-1] [2 PiM]
Experimentet med Nikolay Zherdev blev inte den framgångssaga man hade hoppats på. Ryssen var, precis som tidigare i karriären, alldeles för endimensionell i sitt spel och fick finna sig i att sitta på läktaren under långa perioder. 16 mål på 56 matcher är visserligen ett godkänt facit, men hans agerande på isen lämnade mycket övrigt att önska.
I slutspelet var 26-åringen, precis som för New York Rangers, en no-show när han väl fick chansen och vi kan med största sannolikhet konstatera att ryssen inte återvänder till Flyers. Frågan är om det över huvud taget blir en fortsättning i NHL?
---
Spelare som Danny Syvret, Matt Walker, Eric Wellwood, Erik Gustafsson, Ben Holmstrom och Michael Leighton spelade för få matcher för att betygsättas, men ungtupparna Wellwood, Gustafsson och Holmstrom visade härliga takter inför framtiden.
